Att följa med strömmen, det vill säga att göra som alla andra, känns för mig obehagligt och kanske till och med farligt i det långa loppet. Mode, nycker, trender är bara samlingsnamn på strömningar, oftast med kort bäst-före-datum. Visst, det kanske binder ihop oss i grupper där vi känner en slags social gemenskap. Men, hållbarheten är ytterst tveksam. Både materiellt och socialt. Svängningen kommer snart igen och gäller att hänga med runt nästa krök. Ett felaktigt ställningstagande kan snabbt förändra din egen ställning och andras inställning till dig.
Varför väljer ändå vissa människor att gå mot strömmen, att ta sin egen väg oavsett omgivningens reaktioner. Han eller hon är lite ”egen”, viskas det bakom ryggen. Men samtidigt finns det en individuell önskan, hos var och en, att följa sitt egen hjärta och låta viljan ta över förnuftet. Men i de flesta fall så förhindras vi av uppväxt och skola, eller i arbetslivet, att sticka ut och få utvecklas fritt. Den fria tanken kvävs långsamt, konventioner och regler tar över. En rädsla att bli ensam och fördriven ur gruppen, som en gång var en stam på savannen, sitter djupt i oss fortfarande.
Den ensamma gräsanden hade sin egen lösning, sitt eget sätt att tackla den konkreta, iskalla strömmen, när jag stannade till längs ån. Han där på andra sidan kanske har något ätbart i fickan, det brukar ju de äldre människorna ha så här i januari månad. Alternativet att följa med eller för den delen simma mot strömmen fanns inte. En kort flykt hade varit enkelt, men ett energislöseri om fickan var tom hos gubben. Nej, återstod bara att osynligt paddla med ankfötterna under ytan mot strömmen och samtidigt glida fjäderlätt på ytan med strömmen.
Får en bild i huvudet av medelålders människor i grupp som alla är överens om oväsentligheter, men där vissa stänger munnen och låtsas lyssna på samtal om framtid och ”hur-skall-det-gå”-frågor. Man kan nästan höra hur de sväljer skammen att inte delta och knastret från knogarna på de knutna nävarna i fickorna. Vet inte riktigt om vi är klokare än en gräsand faktiskt.
Jo förresten, gräsanden fick inget att äta av mig men antagligen av någon annan äldre herre…..
Strömsån, Strömstad – 11 januari 2025
LIV I FRI LUFT 
Vilka läckra foton! Vi har en häger här, i marinan där vi bor, som går emot strömmen. De andra hägrarna bor på Djurgården på sommaren och i Råstasjön på vintern. Men denna hägern, han bor här, ensam.
GillaGilla
Tack Helena, hägrar kan vara rätt envetna. Påminner om gamla gubbar med krum rygg där de även här i Strömstad övervintrar, vid någon öppen bäckmynning eller i grupp i kustbandet.
GillaGilla
Väldigt vackert sken i bilderna. Dessa stackars änder flyter omkring i vår å och tar sats så fort de ser en människa närma sig. Jag misstänker att hungern sätter sina spår och visst får åtminstone jag lite dåligt samvete när jag inte har någon mat att erbjuda.
Mest sorgligt är det dock att se de änder som vankar omkring på vår gågata och utanför butikerna. Jag vet inte om det är enklare att få mat där än i ån, eller av vilken anledning de valt asfalt framför vatten.
GillaGillad av 1 person
Tack Stefan, änder på gatan är nog en anpassning till de välvilliga smulor vissa delar med sig av. I vårt fall så erbjuder den ständigt öppna ån tillräckligt med ätbart under vattenytan. Deras fjäderdräkt är som strömstarens otroligt vattenavvisande.
GillaGillad av 1 person