Sista ljuset 2(2)

Ungdom på villovägar

Plötsligt kliver älgen ut ur skogen på andra sidan viken. Antagligen en fjolårskalv, helt omedveten om intrånget i naturreservatet. Fast hoppet över gränsstängslet borde ändå ha inneburit en viss tveksamhet. Det är ännu tidigt i April, så den slipper konkurrens med nötboskapen som snart släpps in. Fast det finns andra hinder för en ung älg på villovägar.

Ett dike med blänkande vatten i, där gäller det att ta det försiktigt. Kanske bäst ändå att ta ett smidigt hopp över och hoppas på att ingen annan såg landningen. Jag blundar för säkerhets skull.

Bäst att trava på då, luktar både kaffe och kaka häromkring. Hoppsan, någon har lagt ut en massa sten i en lång rad, rätt genom enebuskarna. Sticks lite, men det är bara att kliva över. Tur att inte huggormen var hemma.

Mera stängsel och dessutom upprörda tvåfotingar med vingar som klagar på intrånget. Jag skyndar vidare förbi gäss och det anskrämliga husbygget i bergsslänten. Människorna verkar ha gett sig av för helgen.

Äntligen, en skön paus i skuggan där ingen ser mig. Men fortsättningen ser inte bra ut. Går jag tillbaka ligger där ett hus till med stängsel. Får undersöka berget, det kanske finns någon genväg upp i en klåva. Tveksamt, jag tar ljusstrimman i den täta skogen istället. Känns mer som hemma.

Första gången jag överhuvudtaget sett en älg i naturreservatet, under mina 30 år som besökare året runt. Det blev exakt fem intensiva minuter live-show. Fast å andra sidan är det ju ett reservat med natur, så varför inte, antar jag att den ystert ungdomliga älgen tänkte denna kväll.

---

Orrevikskilen, Strömstad – 6 april 2025