På gränsen – dag 4

17 maj 2011 – Norges nationaldag

”Vaknade i gryningen av lite regnstänk och faktiskt tjäderspel. Drog oss därför till halv sju. Blött tält (kondens vid huvudet och i fotändan på sovsäcken) och surt ute i terrängen. Tur att vi har mest skogsvägar att gå idag. Tog en snabbfrukost på bara gröt och en slät kopp te, hungern vill inte infinna sig – maskarna kanske redan fyllt ut magsäcken?”

”Uppehållsväder med små blå gluggar och friska vindar förpassade regnstället till säckens djupa mörker. Lagom temperatur när man kommit igång med fotarbetet. Passera en fin gård på Näset, nästa gård Grättisbo såg mer ut att vara till salu.”

”I den södra viken St Ulevattnet var tanken att vika av på stigen österut för att sen komma upp till Åsebrott. Vek tyvärr av vid en liten vik för tidigt. Hamna istället via en skogsväg söder om Mellom Ulvattnet. Hade snurrat runt länge på hyggen och i snårig sumpskog innan jag tvingades tillbaka samma väg. ”

”Stigen på andra sidan bäcken (drickbart) visade sig vara en fin tvåspårig gammal körväg, där jag såg såväl orre som två järpar.”

”Fortsatte över landsvägen mot Gullnäs, där vi tog en stående snabbdricka med nötter och vinkade på glada norrmän som söndagsgled på ”dagen”. Tog sedan av efter 150 m och gick återigen norrut förbi Hökedalen (fint hus på toppen) och ner mot Nössjöns sydspets. Stor gränstrafik idag och vägbeläggning. Fick en kort pratstund med föraren av välten, som förundrad såg på det märkliga sällskapet.”

”Vek av norrut igen (skylt Nolby begravningsplats). Passera flera gårdar på väg mot vägs ände. Tog en fikapaus på udden i Nössjöns nordostliga hörn. Streta sedan uppför mot den lilla Göptjärnen där ett stort misstag begicks av gränsriddaren.”

”Istället för att gå rakt på Fursjöbotten och viken längst in, fortsatte jag på en dålig stig som slutade – ja, precis! På ett gammalt igenvuxet hygge. Fick runda hela Högalidskullen och kom ner i sumpiga älgspår, vildsvinsbökad lermark och bäverfällda snår längs sjön. Bad choice!”

”På sjöns östsida var det bättre, en vältrampad stig längs sjön ledde till en stuga. Tog en brant traktorväg rätt upp till en fin skogsväg som ledde hela vägen till målet, Hagetjärnen. Vi fortsatte åt vänster och hitta tältplats på den tredje lilla udden. Förvisso skugga men förhoppningsvis sol i morgon bitti.”

”Nu var det dags att pröva fiskelyckan. Blir nog en sen kväll, marken runtomkring är uppbökad av vildsvin! Var först tvungen att dra i mig en välsmakande Mountain House med extra salt, plus en lika perfekt chokladbit med kanelte, en perfekt kombination. Packa in allt och gjorde i ordning för natten.”

”Tog spöet med den lilla Sölvkroken (utan ståltafs) för att se om de stora abborrarna var på hugget. Gick västerut in mot viken. Acke placerade sig som vanligt på strategiska uddar som han tyckte såg bra ut, och bra var det. Fick på ett jättehugg, typiskt gädda som gick mot botten. Lirka länge för att rädda draget, hann till och med att filma en snutt. Ett monster runt tre kilo satt i mungipan. Fem minuter senare hade jag lossat en till, något mer bredkäftad. Ett ilsket åskväder drev oss i säng innan mörkret föll.”

Publicerad av Hans

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

3 svar på “På gränsen – dag 4

  1. Jag är en snabb läsare, så jag upptäckte inte att du hade skrivit ett annat årtal. Därför har det tagit tid för mig att upptäcka att du blickar tillbaka. Därför blev den en lite lustig kommentar om sjövatten.

    Det jag ständigt oroar mig för när jag är ute som du är att gå fel och behöva vända om. Du tar det med ro, verkar det som i alla fall. Svordomar och utbrott förekommer i alla fall inte i texten! En skön inställning!

    Gilla

    1. Jo, jag förstod nästan det tidigt att du trodde fel om året, datum skall stämma för känslan av den årstid vi befinner oss i nu. Under detta projekt var det vanliga papperskartor som gällde, men fel blev det ändå ofta, vanligtvis med att tolka småvägar och avstånd. Kompassen får en alltid att komma rätt i slutändan, humöret kan svänga men dagen har alltid ett slut. Kan ju inte skylla mina misstag på Acke.

      Gillad av 1 person

  2. Kompassen, säger den gamle indianen till pojken i Faulkners novell Björnen, får man aldrig ifrågasätta. Det har hjälpt mig ofta då jag har läst fel på kartan. Ja på den goda tiden då jag också gick med papperskartor!

    Gilla

Lämna ett svar till Hans Avbryt svar