På gränsen – dag 6

19 maj 2011 – Norska marker

”Mobilen larmade kl 5, men då hade vi precis somnat om så gott, båda två. Vakna en halvtimme senare av några solglimtar mellan de täta granarna. Kasta oss upp, fixa gröten, disken och städningen i ett huj för att komma iväg i god tid på en lång norsk landsvägsvandring, längs med Stora Les västsida. Enda sättet om man inte åker båt ända upp till RR22 (riksröse).”

”Rått och lite småkyligt i den tidiga morgontimman när jag letade mig över till norska Bråten via en traktorväg. Sedan bar det iväg norrut på tidvis rätt tråkiga grusvägar med en skog som inte alltid var så välskött. Första timmarna fanns det lite spännande ljusspel i skogen och Acke stannade ofta för att ta upp vittring efter djur som varit ute under gryningstimmen.”

”Passerade små idylliska torp med gigantiska gasolgrillar ute på gräsmattan och ljuslyktor i träden.”

”I Mossviken låg en större gård med ängar och vedproduktion. Mötte en tidig hundägare vid campingen i Tolsby. Hon berättade om någon som fått i ”present” att vandra från Halden till Nordkap!”

”Trampa på hela vägen till Laggarholtet. En riktigt gammal gård, som nu bara brukades vid höstjakten. Detta enligt en mycket trevlig farbror som kom tuffandes förbi på en Ferguson från 1962, i max 6 km/h! Blev en hel del snack om ”ulv og svin i marka”. Vi prövade fiskelyckan i Abborrtjärnet längs vägen men jag tror bävrarna hade mer att hämta här än jag.”

En välbehövlig rast, utan packning, för en mycket uthållig gatukorsning av Border Collie och Australian Sheppard. Bar sin egen mat hela vägen, motsvarande nästan halva sin egen kroppsvikt.

”Vägen blev så småningom bättre och jag såg till och med ett par bilar, samtidigt! Bytte några ord med ett par gubbar på nostalgitur i gamla hemmatrakter. Någon kilometer längre norrut steg tre älgar ut på vägen framför mig, en ko med två fjolårskalvar. Första riktiga närkontakten på över fem dagar”

”Vi undvek stora vägen, där timmerbilarna dundra fram och tog istället gamla vägen över Labråten. Över bron och sedan snabbt ner till Otteid, med badstrand, stora båtplatser med båtar samt en liten camping. Dött, så när som på en båtslipare och ett äldre par från Bengtsfors på ”äventyr” med den lille bilen. Njöt sol och värme en stund, fortsatte sedan norrut längs stranden. Förbi några riktigt fina hus från sågverkstiden här. Fanns en räls och kanal där timmer flottades över till sjön Skinnarbutjern och sedan hela vägen mot Halden via kanal- och sjösystem.”

”Vid ett rött ”ödemarkshus” tog vi en lång lunchrast frampå sena eftermiddagen. Huset visade sig inte vara öde, då svägerskan till ägarinnan dök upp för att röja ur vintern. Hon skrämde slag på en mycket avkopplad Acke i gräset.”

”Fortsatte norröver längs en blåprickad stig som ledde ut på ett hygge, det vill säga en utsiktspunkt! Drog oss ner mot Stora Le och Acke hittade en nästan plan yta mellan en massa stormfällda träd, alldeles på kanten av en brant ner i sjön. Givetvis hamnade ingången åt det hållet. Gäller att ta ett par säkra steg i morgon bitti! Solen stack i alla fall ner från hygget ovanför och vår lilla hylla kändes som den mest perfekta platsen i hela världen.”

”Gled ner på en klippavsats och vaskade av mig. Vattnet var klart och hade t.o.m. gått att dricka. Antar att stugbyn och campingen skickade sin skit någon annanstans. Vi dåsade i solgasset, åt Blå Bands goda frystorkade och plockade ytterligare ett par fästingar från Acke, förutom de cirka 15 st jag tog på hans huvud tidigare idag! Medlet jag lagt på verkade inte fungera mer än 2-3 veckor. Dessa fästingar är bruna, kanske en värre sort.”

”Tog ett kvällsfiske lite längre norröver, där stranden var lite stenigare och några uddar bilda ett par lugna vikar. Pröva gädda direkt med ståltafs en svart/koppar Salamander. Hade väl nästan gett upp när det bara sög till i spöet, ingen rusning bara motstånd. Höll emot och inte mycket hände. Till slut dök det stora gäddhuvudet upp, gapade brett och gjorde ett luftsprång med stjärtfenan som en visp i vattenytan. Tog en bra stund innan vi kunde få in den mot land, ta fram tången och bända lös den enda kroken som satt i mungipan. På gäddors vis stod den sedan kvar nedanför våra fötter, till Ackes förundran och fotografens nöje. Prövade andra drag men jag fick nöja mig med detta och natta istället.”

Publicerad av Hans

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

3 svar på “På gränsen – dag 6

Lämna en kommentar