20 maj 2011 – Gränsgång
”En lång dags färd mot gränsen igen, mycket väg och mer bebyggda trakter. Väcktes av solen men hade sovit dåligt, då jag hela tiden gled mot ingången (och sjön!), så vi somna om till 8-snåret. Strålande dag annars, stilla och redan förhållandevis varmt, även om det var kallt i tältet utan kläder på småtimmarna. Hade tydligen varit frostnatt, enligt rapport längs vägen.”
”Den halvdåliga blåmarkerade stigen ledde oss vidare norrut, en bit i alla fall. Höll kontakten med sjön och hamnade på den sista hyttans gräsmatta. Följde den bommade hyttevägen, inte ett liv. Uteplatser, grillar och partytält stod och väntade på värme och semesterfirare. Passera gården Viken. Illa skötta marker med ett mindre sopberg på en ö mitt i en åker som såg nybruten ut med stora grästorver överallt, högar av plastdunkar och gamla rostiga maskiner på rad som en slags ”landart”. Nästa gård Solerud var raka motsatsen, fint harvade och sådda marker med decimeterhöga årsskott.”
”Passera vidare Stikle och gick den mer trafikerade grusvägen i koppel till Buer. Prata med paret som bodde i vägkrysset vid bron. Den nu berömde Haldensaren som skulle gå till Nordkap på ett halvår, hade passerat här och druckit kranvatten, antagligen runt Påsk. Så ryktet är sant, det går en man före mig – men inte med hund!”
”Svängde av norrut i Buer och tog in på en gårdsväg mot Årbogen. En jättefin gård där ”bondmoran” kom ut och funderade vilka vi var. De drev med höns samtidigt som gubben jobbade i Kina ibland, uppkopplad på hela hönshuset med sin far som dräng när det behövdes någon akut insats.”
”Vägen var bitvis svårfunnen, men även här fanns blå prickar på träden ibland. Där stigen passerade en strid bäck låg ett kvarnhjul i bäcken, med en fantastisk konstruktion av hjul, remmar, växlar och cykelhjul med mera (a).”
”Vi pausade vid det gamla torpet, som var fritids/jaktstuga numera. Fortsatte förbi några nyare hus på grusvägen ner mot Sörenga, där vi vek av igen mot NV.”
”Stannade till i Furulund och fick lite kallt ”kranvatten” till skänks av en vitskäggig biodlare. Han körde iväg sina kupor längs vägarna, ibland ett par mil. Försökte helst hitta hallonsnår. Annars det vanliga om vi inte var rädda för vargen. Det höll tydligen på att bildas ett revir i dessa trakter.”
”Mer intressant var upplysningen om den nya gränsleden som gick från Gröndal vid vägs ände, hela vägen upp till gränsövergången med tullstation på E18. Skulle tydligen vara gjord för bara 3-4 år sedan, som nåt slags gränssamarbete.”
”Vi trampa på den fina turen upp till Gröndal, om det inte hade varit för den grova gruskrossen under fötterna. Fick kontakt med Mette på jobbet, som hade det urjobbigt som vanligt. Kom överens om att ses vid tullstation imorgon lördag kl 12 för att fylla på matförråd, lite kläder (som jag glömt!) och fästingmedel till Acke.”
”Leden, eller stigen snarare, var förhållandevis sliten och välgången för att vara så pass ny. Satsa på att tälta vid den första tjärnen. Men första hindret var den smala dammen på 30 cm och en vajer att hålla sig i (b). Bäcken var nämligen uppdämd 5 m, med gamla järnrör uppstickande från dess botten. Gick bra trots att Acke tryckte på bakifrån och tyckte det gick långsamt!”
”Leden, som var blå och orange markerad, startade på ett hygge och följde gränsen och de gula riksrösena slaviskt. Jag gjorde en och annan avvikelse in i den oröjda skogen, bl.a. vid Baggetjärnen, där det häckade ett tranpar. Vi fick med andra ord knata på. Tyvärr dåligt med vattendrag. Det som fanns var myrtjärnar och småbäckar från myrar med vatten som luktade sumpgas.”
”I takt med värmen, våtmarkerna och mina väldoftande kläder så flockades knott i mängd vid varje stopp. Vi satsade vidare mot Runnetjärnsröset, bara kilometern från E18. Bra för morgondagen, men vi kunde höra bruset från lastbilarna över hygget i den friska västanvinden. Öppet vid tjärnen så knotten blåste i alla fall bort.”
”Tjärnen var omgiven av sank myr, inbjöd inte till bad. Festa istället på tortellini med svampsås. Acke fick extra kosttillskott i form av kavring med laxost! Mörknade på västerifrån och blev allt mer kyligt. Dags för disk och te.”
”Tog en liten fotorunda på hygget intill, plåta smått och stort, vackert och skrämmande. Acke sprang efter och en hel del fanns det att välja på i pinnväg – rena Ullared för en apporterande ”pinnpojke.”
LIV I FRI LUFT 