På gränsen – dag 53

6 juli 2018 – Kallsedet camping

”En orolig natt blev det, inte bara blåsten i tältet och vågorna som slog upp högt höll mig vaken. Kanske sovit bättre om jag skippat kvällskaffet. Somna sent och vakna tidigt, inte av solvärmen tyvärr. Tältet var fuktigt utvändigt och himlen helgrå. Den västliga vinden hade mojnat något.”

”Fick fyr på uteköket med torrt granris och drivved. Nytt rekord, gröt på en dryg halvtimme bara. Salta för mycket av misstag, blev desto mer socker och torrmjölk – nästan ätbart. Tryckte i mig dubbel portion för att klara dagen utan varm mat. Toppade med kaffe för humöret !(?).”

”Tog genvägen genom skogen i hyfsad terräng, gammal björnskit och halvfärska spår i mosskanterna. Bottenviken hade branta sidor men var lätt att gå längst in. Ny art på sandstranden, större strandpipare. Hitta ett båthus (a) i närheten av inloppet från Flandertjärn. Letade efter stigen på kartan men fann ingen. Tog kompass istället i samma riktning och kom ut i kanten på den stora myren. Tog kompass mot några bäckar och korsade myren lätt. På myren stötte jag upp den första av totalt sju familjer ripa. Åtta ungar som sprang åt alla håll. Längre upp på fjället var ungarna flygga, såg totalt där 10+7+4 ungar.”

”Hittade även den enligt kartan omarkerade leden upp mot Sundsvalen. Fanns lite upptrampad stig i skogen som försvann där grönskan tagit över. Grå stakkäppar kunde man hitta lite här och var. Lite tungt runt Västerkjölvalen. På andra sidan, på väg ner mot en större bäck, blev jag stående öga mot öga med en nyfiken älgko (b), som kom närmare innan jag förde lite oväsen, avsiktligt. Ordnade med knäckebrödsmackor vid bäcken samt en massa druvsockerdricka. Vila kort i en lika kort solglimt.”

”Brant backe upp i ett pass på andra sidan, några stakpinnar fanns här också samt enstaka resta stenar. På andra sidan vek jag av förbi två små blå ögon på kartan, nästan igenväxta gölar. Gick på skrå runt Sundsvalen relativt lätt, trots stigningen. Mer ripor här och en fjällab som kollade in mig.”

”Genade ner mot vattendelaren, med nöd och näppe. Väldigt brant stup bara en bit längre ner. Dalen, eller skrevan (c) rättare sagt, var som smalast bara 2 meter! Annars relativt lättgånget ner till sjön. Tog en nöt- och sportdryckspaus inför sista rycket. Valde sen idiotiskt att inte följa den satellitrekade turen rakt österut. Detta för att istället ta en stig sista biten nere i dalen mellan två stugor.”

”Följde istället Nynäsbäcken rakt ner och hamnade i de värsta utförslöporna, även om den östra sidan var gångbar. Tog kompass från där bäcken svängde 90 grader och träffade så småningom på stugan, en låst gammal jaktkoja. Letade efter stigen därifrån länge, men fann ingen. Följde några dåliga fyrhjulingsspår längs en bäck österut. Hittade ”stig” ibland i skogskanterna, mest troligt viltspår. Följde Krokängesbäcken, då det var branter på ömse sidor, mestadels i sura marker, där även älgarna gjort djupa avtryck. En massa omkullvälta träd att klättra över-under-runt, kors och tvärs över bäcken för att hitta fram. Gick för långt och hamnade till slut på en myr vid grusvägen. Tog en evig tid!”

”Slut och genomsvettig blev det grusväg i 3 km ut till landsväg 336. Passera en bro över Sundströmmen (reglerad), med häftiga grytor och skärningar i berget. Ingen mobiltäckning på vägen och 10 km asfalt till Kallsedet camping var inte att tänka på. Bara att sätta upp tummen och lifta. Fick napp bara efter en kvart och fyra bilar som passerat. Ett par ungdomar från Luleå som hade stuga i Kolåsen och varit på dagstur till Åre längs samma grusväg jag kom på.”

”Tog in i det fina vandrarhemmet i Kallsedet, eget rum, het dusch och frukostkorv med spaghetti samt en lättöl så slocknade man nästan direkt. Färdig med dagboken vid 21-tiden, efter att ha småpratat med två engelska ungdomar som jobbade som volentärer här.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.