Vilotid
Tog mig en fridsam tur i en liten granskog, medan vinden tilltog med snödrev i ljuset utanför. Fann det själv vilsamt att se och känna hur skogen liksom avvaktade. Inte mycket snö där granarna stod som tätast. I luckor efter gallringar stod unggranarna tätt ihop som om de sökte skydd av varandra. Kanske hoppades de alla på att snötäcket inte skulle bli djupare. Det gynnade också rådjuren, det hade varit mycket trafik här de senaste dagarna. Antagligen sökte de också skydd här. De äldre gallringarna hade öppnat upp några delar av skogen där de senaste stormarna fått fritt spelrum och skördat några offer på bergskanten.



Hee, Strömstad – 15 februari 2026