Fågelskådarens last #13

Underskatta aldrig en talgoxe

Jo, så var det detta med smått. Fågeltornet jag befann mig i ligger som sagt var med en blandad skog av gran, tall, björk, rönn och al precis bakom. Det går numera nästan att ta i grenarna. Perfekt för att komma i ögonhöjd med fågel, om det fanns några.

Denna dag var en talgoxe på krigsstigen, meddelade mig att jag störde och hade varit i tornet alldeles för länge. Jag fick återkommande mörka blickar på mig från höger och vänster. Men tack vare detta kunde jag även vända min uppmärksamhet från vikens vatten in mot skogen och lyssna.

Bofinkar hördes på avstånd från många håll, alla försökte dom kärlekskranka hitta rätt sång för att locka fram honorna. Kunde förstås inte låta bli att försöka härma lätet, med den strofen är knepig förutom knorren på slutet. Fuskade med att leta reda på en inspelning i mobilen. Fick svar genast och minuten senare satt en hane och blängde på min mobil som låg på räcket, mest förundrad över tonläget skulle jag tro, kanske fel dialekt också, då jag inte visste var inspelningen var gjord.

Lite upprymd testade jag sedan en klassisk räkna-till-sju-ramsa för att se om gulsparven längre bort i alsnåret var nyfiken också. Fungerade inte alls.

Prövade mig istället fram med en nötväcka, som brukar vara ytterst nyfikna och ibland rentav aggresiva mot inkräktare. Förvånad såg jag istället först gulparven plira fram halvdold i en hög al, snett ovanför mig, innan den hastigt försvann när nötväckan satte igång att svara mig. Vi fick några fina ögonblick innan han insåg att det inte var någon större konkurrens att behöva bemästra.

När allt var över såg jag i ena ögonvrån hur det rörde sig snabbt i alarna på ena sidan. Tänkte grönsiskor, som jag sett här denna tiden på året äta av al-kottarna. Men bland de täta grenarna studsade ett gäng kungsfåglar omkring. De hoppade mellan grenarna, kastade sig och slog några snabba vingslag utan några som helst problem för att hitta bästa platsen för att nå det som stod på dagsmenyn.

De spanade runt på alla grenar som dignade av hängen och torra kottar. Alen har inte riktigt hunnit börja blomma ännu, även om det bara är en fråga om ett par varma dagar för att hängena skall slå ut.

Jag fick en kort lektion av kungsfåglarna. Med sin pincettliknande näbb picka den snabbt på ett hänge, antagligen för att känna efter om det var ”moget”, för att sen dra ut din lilla blomknoppen. Inte mycket mat kan tyckas, men energirikt och en fågel som väger 5-6 gram behöver kanske inte så mycket, tänker ni. Fel, innan sommarvärmen kommer behöver den minst 1-1,5 gram föda varje dygn. Det blir många al-blommor för att överleva.