Fågelinfluensa
En heldag på och vid Kalvö-Lindö med en mycket god vän. Fågel, lite svamp och senblommande växter, fiske efter hummer och havsöring var ingredienserna för en lyckad dag. Flera sträckande vadare som kärrsnäppa, myrspov, ljungpipare och kustpipare sågs men även en del rovfåglar som flera tornfalkar, blå kärrhök och för vår del Bohusläns första stäpphök (Circus macrourus). Hela tio humrar kunde vittjas ur burarna på hemvägen medan öringarna får växa till sig ett år.
Vi fann tyvärr också två kadaver efter kanadagås. Då fågelinfluensa härjat detta år i södra Sverige och längs kusten var det nog den troligaste dödsorsaken, även om det finns både rödräv och havsörn här ute på Lindö. En mindre uppsättning värphöns i Tanums kommun drabbades och flera rapporter om döda vildfåglar finns registrerade. Tyvär har det också förekommit smitta bland ett fåtal rävar, en grävling och några sälar under året.
Spridningsbilden ser dyster ut, även om det verkar ha ebbat ut nu under hösten. Helt klart är hur känsliga vi är för de minsta varelserna som virus. Ett virus med avundsvärda egenskaper. Viruset överlever frysning och exempelvis har levande virus påvisats efter 12 månader i sötvatten som frusits till is i -20ºC. Hos SVA (Sveriges veterinärmedicinska anstalt) kan man läsa vidare:
”Arvsmassan hos fågelinfluensavirus är instabil och mutationstakten är hög. Små förändringar i arvsmassan uppstår lätt, vilket ibland kan leda till att ett relativt ofarligt virus (lågpatogena virus) plötsligt blir mer sjukdomsframkallande (högpatogena) för fjäderfä. Dessutom är arvsmassan uppdelad i segment, vilket betyder att det kan ske slumpmässiga utbyten av större bitar av arvsmassan om två olika influensavirus samtidigt infekterar en cell. Influensavirus med nya egenskaper kan då plötsligt uppkomma.”
Lindö, Tanums kommun – 27 september 2026
