Eftersom vädret tilltalade mig även denna dag, så kanske turen med nötkråkorna vänt. Om inte annat ett nog så bra svepskäl att ta sig ut och göra ett återbesök i min andra favoritvik, som jag inte sett sedan i slutet av april. Högtryck gav åter lågt vatten och inga fåglar på vattnet förutom några grågäss på ängarna och knölsvan längre ut på öppet vatten.
En spillkråka som varnade intensivt längre västerut fick mig att lyfta kikaren mot tallskogen ovan bergsbranten. När så också en gröngöling instämde i klagolåten förstod jag att något oroade båda. Sekunderna efter dök först den unga havsörnen upp strax efter följd av en äldre med helvit stjärt och bländande gul kraftig näbb.
Det lite omaka paret satte sig på toppen av berget i några kraftiga tallar, med bra kontroll över omgivningarna. Tyvärr syntes de bra av andra med och ett par kråkor skvallrade genast om deras ankomst. En korp gjorde ett heroiskt försök att skrämma bort dem men blev istället utsatt för en styrkedemonstration. Däremot fick det till följd att gässen som betat fick stora skälvan och lyfte i små grupper åt alla håll.
Tack vare detta, och min egen RI-agent (reell intelligens), kunde jag finna en ung spetsbergsgås bland alla grågäss (till höger på bilden nedan). Efter en gemensam diskussion kring bilderna var jag enig med Martin. Mindre mörkt huvud och näbb, samt skära ben, och det faktum att jag hörde ett avvikande läta när de flög över mig, var avgörande för en bestämning i efterhand. Jag ser spetsbergsgås annars mest under våren här när de drar förbi i stora flockar under kort tid.
”Paret” havsörn brydde sig föga om all uppståndelse och definitivt inte om mej och mina bryderier om vilken gås som var vem. De hade siktet inställt på något annat och försvann över tallskogen rakt norrut, mot fiskrika havsvikar när nu havsöringen är på väg in för att hitta sina lekbäckar eller kanske var de ute efter en gädda i det stora Strömsvattnet. Önskade dem lycka till och avrundade själv åt annat håll.
Nöddökilen, Strömstad – 20 oktober 2026
