Hierarkin finns där och syns. Inga regler, inte heller störst är främst. Styrka är inte alltid det givna framgångsreceptet. Även om havsörnen har få fiender så är inte alla som är mindre än den själv givna bytesdjur, trots sin topplacering i den spetsiga näringspyramiden. De tres gäng hade bytt vik två dagar efter mitt senaste möte med dem. De nu satt till synes lugnt på stränderna och tog in platsen.
På vattnet låg cirka 150 krickor, rastade och betade i strandkanten. På en given signal lyfte alla som en enhetlig flock, så fort den ena örnen lättade och gled långsamt längs vattenbrynet. Krickorna flyger så snabbt och girar tvärt 180 grader om det behövs. Den här unga örnen ville nog bara se vad som hände och insåg snabbt att här fanns inget överraskningsmoment att tala om.
Krickorna kände sig så pass säkra på sin egen förmåga som grupp att de ignorerade en sittande havsörn på stranden. De simmade fram och tillbaka längs kanten innan ett mindre gäng bestämde sig för att gå upp på land bara ett 20-tal meter bortanför örnen. Men antagligen var inte örnarna tillräckligt hungriga för att jag ifatt dessa formel1-flygfän på 350 gram, inte värt mödan säkert.
Nöddökilen, Strömstad – 28 oktober 2026
