De tres gäng

Jag har sett dom, lite här och var, varje dag jag varit ute i dessa trakter. Det har varit lite svårt att utröna hur många de är, dessa unga havsörnar som verkar ha bestämt sig för att stanna här under hösten. Nattens västliga storm hade höjt havsnivån med nästan en meter och strandängarna låg under vatten. Tre mörka skuggor med lite ljusare näbbar hukade sig tillsammans vid den nya stranden längst in i viken, bortom vettigt fotoavstånd.

På unga oerfarna örnars vis är de nyfikna och testar sin omgivning. Kråkfåglarna bryr sig inte alls medan krickor och vigg som nyttjade högvattnet inte litade på detta gäng. Att likt en ligist terrorisera barnfamiljer verkar vara en del i den egna fria uppfostran. Hade jag varit betydligt närmare så skulle knölsvanarnas väsande säkerligen ha hörts.

Till synes lite planlöst drog de runt i viken, försvann en lång stund, för att sedan dyka upp igen från ett annat håll. Svårt att säga om de hade någon plan men helt klart hade de bestämt sig för att hänga ihop och på det sättet kanske lyckas bättre med jakten än på egen hand.

De tres gäng lyckades i alla fall skapa respekt hos de grågäss som inte låg ute på fälten och betade. Kacklet hördes lång väg när de skärrade eller kanske förbannade gässen tyckte att nu kan ni väl hålla era jaktövningar någon annanstans. Men de kanske skall vara på sin vakt, för en långsam gås kan lätt bli en middagsstek.

Den enda varelsen örnarna verkar ha vissa tveksamheter kring är gubben i fågeltornet med hans blänkande utrustning, verkar skumt tycks de tänka helt klart. Men nu fick han bråttom då högvattnet hade nått ändå upp till tornets bas. Skönt, då kan vi spana av hans sida senare, hör jag de tre viska.


Orrevikskilen, Strömstad – 26 oktober 2026

Publicerad av Hans

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

4 svar på “De tres gäng”

  1. Brings back memories of many past raptor encounters down on the coast. And, for me at least, your pictures convey the bond and solitude that can be experienced when birding alone in especially wild places

    Gilla

    1. For me and the non-profit groups that once started a gigantic rescue project for the white-tailed eagle many years ago, we can now see the positive results. The environmental toxins and the enrichment of these in the eagle’s prey fish made the eggshells so thin that they did not last. But thanks to non-toxic feeding with carcasses, we succeeded. Just ten years ago, you would be happy if you saw white-tailed eagles here a couple of times a year, now they are seen all year round and almost every time you are outside.

      I am not a professional ornithologist but I have tried to help, among other things by taking photos and identifying individuals of those I have seen. That way you get a closer connection to what you see. But, as you say, spending 2-3 hours in one place just to observe what appears usually gives results and you learn to listen to the birds’ interaction with each other. Then, when the cold sets in and it is quiet in the bay, it can be very boring sometimes….

      Gillad av 1 person

      1. That’s great that you’ve had success with non-toxic carcass feeding and the species is on the rebound. I read that an accidental bird was seen flying over San Francisco in 2024.

        As you probably know, Bald eagles and osprey similarly rebounded here after DDT was (finally) banned

        Gillad av 1 person

Lämna ett svar