Gjorde en högst ovetenskaplig undersökning vid ett kort avbrott under Nöddökilens regndag. Hörde på avstånd tofsmesar, så fram med mobilens fågeläten. Provade först en sparvuggla, alla mesars hatobjekt. Ingen reaktion överhuvudtaget, men så är de ju inte så vanliga här nere vid havet. Testade också varningsläten från entita, svartmes och talgoxe. Inga svar. När jag till slut tog fram tofsmesens ettriga varningsläte, så vad dyker upp om inte en nyfiken, lite våt men pigg blåmes. Så min slutsats blir att blåmesar har ett gott öga till tofsmesar och hjälper gärna till i nöden. Skämdes lite för tilltaget.
Men så dök tanken upp, de kanske är som vi människor. De lyssnar selektivt utifrån rätt budskap, ingen idé att slösa tid och ansträngning på såna som inte delar samma värderingar. Hmm…..
Nöddökilen, Strömstad – 24 oktober 2026
