Då ställer sig frågan om huruvida havsörnen har några fiender överhuvudtaget, om vi bortser från oss människor förstås. Vi har gjort tillräckligt med skada genom att förse naturen med skadliga gifter som DDT, PCB och kvicksilver. Tyvärr fortsätter vi hugga ner gammelskog med riktigt grova boträd som är nödvändiga för såväl havsörn som kungsörn. Kan bara komma på ett område där vi lyckats på sätt och vis. Sedan kaniner avlades och sattes ut på Sveriges största ö Gotland har ön nu vår tätaste örnpopulation, mycket tack vare alla trafikdödade kaniner som turismen skördar.
Våra havsörnar här på kusten har kanske många fiender, eller mer riktigt uttryckt mobbare. Förutom kråkfåglar och måsar av alla de slag kan man under häckningstid se allt från mesar till lärkor och tofsvipor göra utfall när de kommer för nära. Annars är andra rovfåglar det största hotet. Inte kanske som här när ett stationärt par sparvhök, som säkert häckar här sommartid, går upp och möter den unga havsörnen på hög höjd. De markerar tydligt att den har korsat en röd linje. Nej, snarare kommer hotet från deras egna artfränder som kan orsaka dödliga skador när födotillgången sinar.
Denna dag som innehöll många händelser, började på ett annorlunda sätt än väntat. Anledningen till att de tres gäng höll till på motsatta sidan viken var svårt att avgöra på plats utan tubkikarens 60X förstoring. Detaljgranskade lite uppförstorade bilder hemma och fick förklaringen. Någon hade tagit en större fågel tidigare och nu bråkade de tre om resterna av kadavret. Återstod bara de yttre delarna av till synes ett par långa vingar. Om de tillhörde en gås, ung svan eller häger är fortfarande svårt att avgöra. Färgerna tyder på att en ung fågel fått ett kort liv.
Så kan fågellivet se ut under några till synes händelselösa timmar i en lugn havsvik, återstår väl bara att ta nya tag när tillfällena ges och vädret tillåter….
Nöddökilen, Strömstad – 28 oktober 2026
