Ensam

Högtrycksväder, vilket innebär klar himmel och kall morgon, svag vind från norr och lågt vatten i viken. Inga sjöfåglar syntes. En ormvråk skrek i skogen bakom mig och lite senare rundade en ung havsörn den yttre udden, men vände direkt. Kanske den insåg att det inte fanns mycket att hämta här.

En ljus prick mitt på leran kände jag inte igen, minsta avvikelse från det vanliga går inte obehindrat förbi gubben, inte än i alla fall. Där i blänket från vindkratfverket gick en storspov, helt ensam och letade något som havet kunde erbjuda. Kunde i tubkikaren konstatera att spoven borrade ner den långa krökta näbben efter sandmask och plockade småsnäckor som snacks. Trots sin ringa vikt och långa ben sjönk den ned i den lösa leran, hade varit bättre med simfötter.

Efter en timmes rastande med födosök, en ordentligt tvätt i bäcken med påföljande putsning av fjäderdräkten, lyfte spoven med sitt karakteristiska flöjtande läte. Men den borde inte ha tagit den där sista godbiten i leran. Fötterna var svarta igen och den stolta näbben inte lika välputsad som innan. Fast vad gör det när man är ute på tur ensam, ingen såg väl det…..


Nöddökilen, Strömstad – 5 november 2026

Publicerad av Hans

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

5 svar på “Ensam”

Lämna ett svar