Törstiga gäss

Havsviken var frusen idag, då morgontempen visade -12. Trots att jag smög mig fram, när jag anlände mitt på dagen, lyfte alla gäss från en ökenartad havsbotten, skapad av det låga vattenståndet. Kargt för gässen och kyligt i skuggan av skogen där jag satt. Men det dröjde inte länge förrän grågässen återvände i små grupper tills de var nästan tvåhundra på plats. Något där övervann rädslan.

Landningstekniken varierade, men gemensamt för alla var att landningsställena skulle ut tidigt. Ingen vind alls, så de mer eller mindre ramlade ner och motorbromsade med kraftiga vingslag som hördes tvärs över viken. Huvudsakligen var det grågäss, men ett par mindre med vit bläs i pannan och mörka större band på bröstkorgen smög sig med (se bild 2). Bläsgässens varmt oranga fötter avslöjade dem innan de försvann in i mängden av grågäss.

Till slut blev det riktigt trångt i det SPA-bad, som hade bildats av sötvattnet från bäckutloppet när havet dragit sig tillbaka. Det gällde att hitta en bra position direkt, för att hinna släcka törsten innan någon illvillig granne hotade med att ingripa mot sent ankomna utan kölapp.

Lugnet återställde sig och med högt huvud och sträckta halsar lät de sig väl smaka av sötvattnet. Kanske inte så nogräknade med vattenkvalitén då många samtidigt passade på att ta ett eftermiddagsbad så det stod härligt till. Bläsgässen (nedersta bilden) syntes avvaktande, men yppade inte högt vad de tänkte om de mer burdusa kusinerna.

Orrevikskilen, Strömstad – 17 februari 2025

Nattis


Havsvattnet är nedkylt och trögt. Behövs bara några nattimmar med minusgrader för att spegeln ska frysa till. Den stela hinnan kan ligga kvar över dagen, där februarisolen eller vinden inte når ner bakom berg och skog. Paret knölsvan verkar ändå se med tillförsikt mot morgondagen.

Färger eller gråskalor

Apelviksundet, Strömstad – 7 februari 2025

Kameramotion


– NÄ! Nu är dags att jag får komma ut ur skåpet, klagade hon i ottan. Lite motvilligt klädde jag mig ändå raskt trots det grå täcket över staden. En kamera måste motioneras med jämna mellanrum, påtalade hon lite snusförnuftigt, där hon hängde och slängde över mitt pumpande bröstkorg på motionsslingan. Precis som du blir jag lite stel i leder och inställningar behöver kollas upp, innan det är för sent, hördes det mumlande på min höft.

Jaja, tänkte jag, bara det blir tyst en stund så jag kan ta in svartmesarnas första trevande sångförsök för i år. Nu får du sköta resten själv, sa jag, efter att ha exponerat henne på dagens ljus och meddelat att intervallautomatiken fungerar som den ska. Sikta får du göra själv, jag har fullt upp med att parera sten och rötter på löparspåret, trots min ringa fart, upplyste jag lite irriterad. Och så gick vi 4 km.

UCM – Unintentional camera movements

Löparspåret, Strömstad – Kl 8.30, 30 januari 2025