Stiltje i viken, men en blåmes och nyfiken svartmes höll till i skogskantens al-snår. De dök upp där jag inte hade tänkt mig eller satte sig på räcket, för nära för teleobjektivets närgräns. Efter några misslyckade fågelbilder ställde jag istället om till att knäppa alarna med telet. Märkliga effekter skapades av oskärpan men knopparna satt i alla fall stilla på grenarna. Får kanske bjuda på lite nötter nästa gång….
Orrevikskilen, Strömstad – 3 april 2025
Satt i tornets eftermiddagsskugga när gråhägern landade hundra meter ut, till hälften dold bakom vassruggen. Den smög försiktigt i vasskanten, frös till i en stelnad position ibland, fullt fokuserad på rörelser under vattenytan. Sneglade åt mitt håll, men jag försökte hålla mig bakom det massiva räcket, med bara huvud och kamera synligt. När den lurade mig och kom fram på ”fel” sida, måste jag resa mig halvvägs, för att slippa få räcket i bild. Så, det slutade som vanligt. Med en flyktbild bakifrån.
Orrevikskilen, Strömstad – 3 april 2025
En gråhäger ger sig av från havsviken, mot västerhavets sista ljusstrålar, till en skyddad utpost.
Två unga knölsvanar har valt udden på en låg halvö för natten. Tillfälligt lä mot den kyliga västanvinden men inte tillräckligt tryggt för eventuella nattjägare.
Rödräven har legat hela kvällen och sovit i skuggan, skyddad av skogen och i lä av en stenmur. Snart är det dags att ge sig ut på jakt under ett långt nattpass.
Nöddökilen, Strömstad – 29 mars 2025
På hemväg i skumrasket efter solens nedgång skymtade jag något underligt, halvdolt bakom vassen. En råbock med endast ett horn och något som såg ut som en påväxt på ena kinden. Tog ett antal bilder för att analysera hemma i dagsljus. Det kändes inte heller som rätt tid på året för bocken att fälla sina horn, då basthuden fortfarande sitter kvar. Ganska snabbt gick det upp för mig att ena hornet hade gått av och fortfarande hängde kvar i huden. Det tycktes inte besvära rådjuret, som fortsatte att beta efter min lilla störning. Att det kan gå hett till i parningstider har man hört, men denna bock måste ha satsat allt och tyvärr förlorat en stor del av sin stolthet.
Nöddökilen, Strömstad – 29 mars 2025
Miljarderna har satts i rullning, rakt utför, ner i avgrunden. Militär upprustning och mänsklig nedrustning. Småsparare flyttar om sina fondportföljer, på tryggt avstånd från nedslagsplatserna från fondernas produktionsresultat. Aktieägarna med privatjet kan fortsatt återhämta sig, med en kall öl i skuggan under palmerna. Sverige skall låna, Europa skall låna och vi ska alla betala. Avkastningen på ”investeringen” räknas i människoliv och framtidsdrömmar i ruiner. Gränslös dårskap, finner inget annat uttryck.
Kriget som form för maktfördelning har redan avhumaniserats i teknikutvecklarnas våtaste drömvärld. De japanska kamikazeplanen, med självmordsmärkta piloter, är redan ersatta av mer eller mindre intelligenta målsökande självdestruktiva monster. Vad blir nästa steg? En 1000-hövdad armada i luften, så små att de inte upptäcks, som med biologiska vapen kan släcka liv med ett stick. Eller en tränad kråka med en självförstörande giftampull, tillräcklig för att slå ut en hel stads vattentäkt.
Om jag, med min fantasi och ringa kunskaper, kan se hotbilder ingen vill prata om. Hur kan det då gå när maktgalningars sjuka hjärnor möter vetenskap utan spärrar. Tacksam över att jag inte vet vad de planerar tillsammans i slutna rum, än så länge….
Orrevikskilen, Strömstad – 27 mars 2025
Gråhägerns rörelsemönster uppvisar ingen som helst hets eller stress, lugna breda vingslag, värdiga den finaste balettscenen. Om den inte överraskas av någon potentiell fara, iakttar den stillsamt omgivningen, tar in och verkar närmast reflektera över situationen. Här var det lite väl grunt och den sydliga vinden har grumlat upp vattnet, så jag kanske skall söka mig en bättre utkomst längre ut. Ja, jag gör nog det!
Fast, när man sedan hör det hest kraxande lätet så faller täcket av och man ser en glupsk rovfågel som glupskt tar in allt som rör sig i vatten och på land. Men den har säkert en annan uppfattning…..
Orrevikskilen, Strömstad – 27 mars 2025
När gråkråkorna dyker upp, till synes från ingenstans, tänker jag på skyltarna ”Grannsamverkan” man ofta ser i villaområden numera. Men den typen av samverkan i brottsförebyggande syfte tror jag inte de har i sina tankar. När de högljutt förkunnar för varandra att det är dags för konfrontation, liknar det mer ett gäng mobbare eller i värsta fall ett självutnämnt medborgargarde.
Under de senaste turerna har jag sett hur de trakasserar rovfåglar större än dem själva, senast en duvhök som slagit en tofsvipa, dessförinnan ett förälskat par havsörn som bara ville ha en lugn stund. Nu senast när dessa bilder togs, skreks det uppretat bakom fågeltornet jag satt i. Kråkorna hoppade omkring bland trädtopparna men mobboffret höll sig dolt.
Denna dag var det en sparvhökshane som bara skulle utvisas, knappt större än kråkorna själva. Efter bara några minuter gav sparvhöken upp, flög snabbt över mitt huvud till andra sidan viken. Den gjorde ett tafatt nedslag bland småfåglarna runt fritidshusets fågelbord, utan resultat, för att sedan hastigt söka skydd i barrskogen.
Jag kan förstå beteendet hos kråkorna om de ibland lyckas få en del av rovfåglarnas byten, men oftast verkar de bara avundsjuka. Kanske för att de själva inte har de mest utvecklade flygegenskaperna, trots rovfågellika vingar. Vingspannet fungerar dåligt i glidflykt och i motvind liksom knycker de med vingarna i ett försök att klippa vinden. Men de har i alla fall bättre ögon för rovfågel än jag har. Det tackar vi för!
Orrevikskilen, Strömstad – 27 mars 2025
Först av allt, jag är ingen ornitologisk expert. Men ibland verkar det så tydligt med uppdelningen, även i fågelvärlden. Kanske bara mina förutfattade slutsatser, men måste bara delge en av många iakttagelser. Ur vassen nedanför fågeltornet jag befann mig i smög två grågäss ut. Så här års har de redan bildat par och går inte långt ifrån varandra. Trots att jag försöker hålla en låg profil är de fullt medvetna om min närvaro. Det som slog mig denna gång var att hanen (som jag antar är till vänster nedan) hela tiden gick med sträckt hals. Han höll sig även mellan mig och honan, konsekvent. Inga andra gäss fanns i närheten.
Honan verkade mycket mer avslappnad, även om hon iakttog mig med huvudvridningar ibland. Hennes hals hade en mjuk böjd ”feminin” form, som gjorde att hon även såg mindre ut i jämförelse. Medan hanen ”höll vakt” och agerade ”beskyddare” spatserade honan mest omkring och plockade lite vattenväxter ibland. Fast, det kan lika väl vara tvärtom – men det får i sådant fall den initierade expertisen upplysa mig om.
Orrevikskilen, Strömstad – 27 mars 2025
Orrevikskilen, Strömstad – 27 mars 2025
”Hallå där”, kommer det i en kort hes stöt från grågåsen i täten. Vi tar en hastig ögonkontakt samtidigt som gåsen fattar en snabbt beslut utan att konfirmera det med sina följeslagare. Ingen mellanlandning här idag, det ser skumt ut i skogsbrynet med en kikare på tre ben och en kaffedoftare på två ben. Ingen i följet knorrar, utan sveper lågt vidare till nästa hållplats.
Gravänderna däremot har återvänt till en av deras betydelsefulla matställen, för att stanna ett tag, på årets vårtripp längs Västkusten, och jag med. Några har kanske sett mig förut, andra litar på den gemensamma gruppens positiva minnen. Ostlig vind och lågt vattenstånd, en idealisk dag för att äta upp sig i den grunda delen av ”leran” under ebb. Men snart stiger vattnet igen och det blir att samsas på klipphällen för vila, innan den blir dold i sjön.
Älgöleran, Strömstad – 23 mars 2025
LIV I FRI LUFT