Sädesärla

Vår närmsta granne vill jag kalla sädesärlan (Motacilla alba), ständigt strikt klädd i sin svarta, grå och vita dräkt. Ett erkännande först. Har egentligen aldrig funderat över olikheten mellan hane och hona förrän detta år. Men en god vän och utomordentlig skådare uppmärksammade mig på att honan har en mjuk övergång i nacken mellan den svarta hjässan och den grå ryggen. Tänker mig en uppklippt mjuk nacke. Håll gärna utkik efter sädesärlor med svart rygg, då är det engelska rasen som blivit allt mer vanlig hos oss i Sverige.

Sädesärlan rör sig hemtamt i alla miljöer. Trivs lika bra på landet som i staden, eller varför inte på en stenig strand vid havet. Lite mer vaksamma och skygga när de anländer på våren, men snart har de förstått att det inte är vi utan katterna som utgör det största hotet. De är fenomenala på att hitta ätbara insekter överallt. Det är en underbar syn att få se sädesärlan vippa lite förförande på stjärten eller dansa över vattendrag, ängar och stadens gräsmattor. Dess käcka läte tvidde-vitt kan inte annat än göra en glad!

Susans challenge, black and white on Wednesdays