Höst i Rogen 15

Jokken lever, kuoikka regerar

När vattnet släpper taget om forsnacken, finns det inte längre någon återvändo. Forsen, eller som det heter på samiska kuoikka, släpps lös. I början kanske ett försiktigt porlande, varefter omgivningens lutning, branta sidor, block och sten brådskande skapar en symfoni av vattenrörelser. I ena stunden verkar vattnet koka där luft trycks upp underifrån för att i nästa ögonblick rasa över kanter och stenar på botten.

*Klicka på bilderna i gallerierna för att se verkligt format och högre upplösning*

Skummande som fradga kastar det sig brådstörtat utför, vacklar aldrig utan målet är klart. Klar fjälluft sugs in och skapar det mest kristallklara glitter som går att uppbåda på denna jord. En liten upphöjning på botten, plötsligt har en stående våg bildats. En våg som stannat upp i forsen, som den vore tveksam åt vilket håll den skall röra sig.

Färgade stenar och växter på botten blandas upp med trädens skuggor, det himmelsblåa och tidiga höstfärger. Färgkombinationer som ingen designer eller modeskapare kan efterlikna, så föränderligt som det är i varje ögonblick.

Att studera ett vattendrag, en bäck eller en fors, kan få tankarna att fullständigt glida iväg. Blicken söker en fast punkt som inte finns. Bara kamerans frysning av ögonblicket kan avslöja vattnets kraft och liv. Tittar man för länge dyker allehanda varelser upp, dolda för det mesta men likväl väsen som är förenade med det levande vattnet.