Tisdag 30 juni – Nallo
”En klarblå himmel igen med lite molnbankar i norr och söder, i stort sett ingen vind heller. Enligt uppgift låg nu ett högtryck placerat över Norrland, +31 grader i bl.a. Lycksele. Ryckte till mig en plats i köket, brassa gröt, innan resten av stugan hade kommit på benen. Fyra irländskor var snabbast och ryckte i spänner och grytor.”
Den sjätte etappen genom passet på drygt 1500 m ö h skulle bara vara 8 km fågelvägen. I verkligheten blev det lite längre pga terrängen och snöförhållandena. Större raviner hade gått under vintern i passet och hängdrivor av snö på ömse sidor släppte ifrån sig mindre snöskred när värmen steg i den starka solen. Vandringsstaven var oumbärlig för att kontrollera snöns kvalité och svaga snöbryggor. Fungerar dessutom bra att åka på som en påskkäring utför snölegorna.
”Kom iväg först av alla vid 8 och knata på rakt österut mot kammen för att kolla läget i den V-formade dalen upp mot passet. En hel del snöfält, ja rent av mest snö, men jag sick-sackade på barytorna där det gick. Snön var som väntat lös och vattensjuk, men bar för det mesta, speciellt de större fälten. I kanterna sjönk man dock till knäna titt som tätt.”
”Pausa efter att ha hoppat över den första bäcken lätt. Ett brett stråk hade öppnat sig i snön, men vattennivån var låg. Fortsättningen upp till passet förbi issjön gick bra. Tog en brant snölega på skrå utan problem”.
”I passet öppnade sig en ny värld. Spetsiga pyramidtoppar, häftiga lodräta väggar och isblå vatten. Tog mig igenom en besvärlig rasbrant direkt efter passet med mycket lös sten och block. Där det gick var snön att föredra.”
”På en avsats före den sista utförslöpan på snö ladda jag om med nötgodis och dricka, med bar överkropp. Solen var grymt intensiv i kanten på snön och i lä. Längst ner på snölegan låg fyra renar som mycket motvilligt reste sig sen när jag kom nerglidande på kängorna. Fast och tjock snö i branten till skillnad mot västra delen av passet. Ett par rasbranter återstod, mestadels mindre vassa sprängstenar från laviner.”
”Sedan återstod bara en tillfällig jokk (ej med på kartan), ett par snöbryggor och den sista lätta branten vid fallet, ner till stugan som ligger vid sammanflödet från mitt pass och dalen till Sälka. Rinner ut i Vistasdalen sen. En äldre typ av stuga (1965), parmodell med 10 bäddar i vardera änden, med draperier för ”rummen” och värdrummet mittemellan.”
Stugvärden Roland (58 år) behövde en paus i vedkapningen och bjöd på riktigt te med pepparkakor, samt tillhörande utbyte av fjällerfarenheter, goa möten, historier och upplevelser av andra fjällnördar. Dök till sist upp två äldre par från Vistas vid 17-tiden. Damerna var helt slut och gubbarna högljutt skrävliga! Tog en kopp kaffe med dem en stund men vek in för kvällen i min egen 10-bäddskupé. Ryggläge (utan snarkstörning) och inläsning av Tore Abrahamssons tips för området. Om vädret tillåter blir det nog en dagstur till kojan vid Unna Räitas i morgon bitti.”
Ja, hur var det nu med stugvärdinnans råd att inte ta sig genom passet så här års. Både ock skulle jag säga. Tog lite tid då man fick vara mycket mer försiktig än vanligt. Snön bar bättre än väntat, åtminstone på förmiddagen. Den känsligaste delen var all lös sten och även stora block från lavinerna som inte var att lita på. De hade inte satt sig utan även stora block vickade eller rullade när man kom upp på dem. I kanterna på skreden var det också svårt att avgöra vad som fanns under snön, sten eller tomrum. Var det osäkert fattade jag vandringsstaven på tvären för att kunna bromsa ett fall i ett hålrum i snön. Men som sagt, allt gick bra utan att ha passerat det här passet tidigare. Med försiktighet och tålamod ordnar sig allt, fast i dåligt väder hade jag nog övervägt att vänta in nästa dag.
Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.
Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.
LIV I FRI LUFT 