Att ta med sig kameran och bara gå ut för att fotografera innebär ibland tvära kast. Målet för en dag blir inte sällan helt andra motiv. Medan man ser en sak och försöker fokusera på motivet, såväl mentalt som tekniskt, kan ens egen uppfattning av verkligheten ta andra vändningar.
Det är lätt att bli slav under kamerans autofokus, men ibland kan jag bli trött på dess ljud eller brist på förståelse för mitt sätt att se motivet. Ja, jag pratar om ett arbetsredskap som samtidigt nästan är som en personlig följeslagare som skall fånga det min blick ser.
Så befriande då att fokusera manuellt. Eller att ha ett fast fokusavstånd och istället röra sig i terrängen, runt trädstammar, in i buskage och snår. Skärpan inte alltid det viktigaste, att upptäcka ljusets förändring för varje fotsteg känns befriande ohämmat.
Vackert!
Mina bilder blir ofta liknande, men av misstag … om jag skulle försöka på riktigt, skulle jag aldrig få till dem så snyggt som du!
GillaGilla
Tack Anki, slump eller misstag, oavsett leder det oftast till intressanta bilder och triggar igång kreativiteten. Lätt att bli slav åt kameran, och inte tvärtom.
GillaGilla