Kungsleden 2009 – dag 20

Tisdag 14 juli – Kvikkjokk, slutmålet

Vandringens sista etapp på 18 km genom mestadels högrest granskog var förvisso en utförsbacke, men en seg sådan. Kungsleden här är sliten, både sten och grova rötter i dagen. Kroppen kändes förvånansvärt bra efter tre veckor ute till fots. Lite skav och törnar får man räkna med, men denna dag satt problemet i huvudet. Kameran blev liggande i säcken, skogen kändes inte attraktiv denna sista dag, sedan vet man inte när det blir av igen. Alltid tungt att inse.

”Rena kaoset i stugan. Låg folk kors och tvärs på madrasser på golvet i köket. Studsa mellan fransosernas huvuden när jag skulle ut och pinka strax efter sex. När några fler morgonpigga vaknat, gav de upp och la sig i det fuktiga torkrummet! Brassa gröt och packa snabbt ihop pinalerna innan villervallan var ett faktum, disk och kläder låg överallt!”

• 

”Regnet hade upphört under natten men det var blött i markerna. Det blev ännu blötare eftersom mina regnbyxor var väck. Letade tre gånger, men antagligen hade någon annan tagit fel och hängt dom någon annanstans? Shit happens!”

”Kängorna var fortfarande småsura men det var bara att trampa på.. Gick rätt bra upp till sjön, sen börja stenskravlet igen, speciellt längs sjön Stour-Tata. Fungerade uppför men vänsterknäet sa ifrån utför efter gårdagens smäll i vadet vid Pårtestugan.”

”Väldigt mycket vindfällor av gran längs leden som hade röjts upp. Spångarna var det sämre ställt med. Många under vatten över myrstråk, ruttna, lösa eller nerslitna till ingenting. Flera mindre träbroar var också knäckta eller som man fick gå över på egen risk. Satsningen från Naturvårdsverket och STF ligger helt klart på sträckan Abisko-Kebnekaise.”

• 

”Tog första och enda rasten vid avtaget till Pårekslätten. Masa och hasa mig sen ner de sista utförskilometrarna till Kvikkjokk turisthotell. Oförändrat som det syntes. Tog in på fyrbäddsrum, duscha och tvätta kläder. Tog en iskall Norrlands Guld 3,5 vid Kamajokks dånande inferno av regnvatten. Slappa på sängen, hängde tvätt och gick ner till ”centrum”. Allt sig likt förutom att affären flyttat lite österut till ett nybyggt kombinerat naturrum-minilivs-café-restaurang-bar. Den gamla affären i svängen var enbart bostadshus nu. Ett nytt gult bostadshus såg ut att ha kommit till sen sist (30 år sedan!).”

• 

• 

• 

”Tog en fika, en starkcider och dagens NSD och Kuriren. Njöt högsommarvärme på kyrkbacken och summerade i dagboken.”

• 

• 

• 

• 

• 

”Tur att ingen fler behövde övernatta i mitt rum. I ett sista desperat försök hade kängorna lufttorkats i solen utanför fönstret. Fortfarande råa vid tårna tog jag in dom för kvällen, brassa full värme på elementet och ställde dom därpå. Snacka om surt tåbiraläder. Satte ut dom i myggnätsnischen innan jag somnade för att själv stå ut. Bäst att inte ta av dom under resan hem!”

---

Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén. All kursiverad text ni har läst kom direkt ocensurerat ur min dagbok.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.

Tack ni som orkade fullfölja denna vandring med mig, hoppas det gett lite inblick hur det ser ut och kan vara att gå på solotur i de svenska fjällen. Men, som jag konstaterade i dagboken den 15 juli vid hemresans början:

”Resdag som blir två innan jag är hemma. Känns konstigt att ta detta jättekliv tillbaka på en gång. Speciellt som det tagit mig tre veckor att tillryggalägga 30 mil genom Norrbottens nordliga lapplandskommuner Kiruna, Gällivare och Jokkmokk. Å andra sidan är Sverige inte så långt, cirka 10 år med den här takten. En norsk sekreterare på 55 år gick ifjol hela Norge, cirka 250 mil i ett svep på 4,5 månader, från juni till oktober. Så visst går det fortare om man känner för det. Fast så känns det inte just nu. Fast planer på turer nästa år är redan igång. Rundtur från Vaisaloukta ner i Padjelanta, mot Stalo och runt tillbaka vore fint på drygt en vecka. Vi startar där!”

Resumén tar jag direkt ur dagboken den andra resdagen 16 juli:

”Återresor, så även denna, känns lite sorgliga, till skillnad mot det väntande ”äventyret”. Nu väntar motsatsen, vardagsbestyr och ”äventyr” andra styr över. Därför känslan av en viss tomhet kanske. Förvisso finns anteckningar och bilder som dokumenterar sakligt vad som har hänt och objektivt visar delar av det jag sett. Men upplevelsen i nuet på vidderna, går inte att återskapa eller återberätta. Enda möjligheten är att återuppleva dem igen. Ett beroendeframkallande hälsoelexir kan tyckas. Lär nog behövas inför och under kommande mörka period, till skillnad från det eviga ljuset i norr. Den svåra missionen blir väl att få fler nära att förstå detta. Känslan måste komma inifrån dem själva när de ser det storslagna, känner dofter och hör vind, vatten och fågelläten bilda en rofylld naturlig orkester. Att bara få vara en liten, liten del av detta och leva dagen, låta tid rinna fram och tankar flyta bort, är förunderligt enkelt.”

SLUT