Landsbygd, avfolkningsbygd, bygd i omvandling – Norrlands fjällnära inland har många namn. Klangen är dock i huvudsak negativt laddad. Närheten till samhällsservice avgör bygdens framtid. När de sista ättlingarna till nybyggarna lämnat gården eller byn, försvinner också kopplingen till det mödosamma arbete som lagts ner med att odla upp mark för djurhållning och självhushåll. Några återvänder kanske sommartid men det mesta säljs till ”okänt folk” som det heter. Hus och fäbodar fyller ingen funktion längre, får förfalla och ersätts av praktiska sportstugor på ärvd eller avstyckad mark, så nära sjön som möjligt.
Min mormors farfar Johan Petter Eriksson Moåsen vandrade från Skogn, strax norr om Trondheim i Norge i tjugoårsåldern österut över svenska gränsen och hamnade till slut i Harrsjön. Där träffade han den fem år yngre Ingeborg Persdotter. De gifte sig 1879, då hon endast var 18 år och 13 månader senare kom den förstfödde Erik Nyman, mormors pappa. De flyttade troligtvis redan året efter västerut närmare norska gränsen och slog sig ned vid en sjö som heter Hemvattnet, där de stannade i 7-8 år och fick ytterligare fyra barn. Runt 1890 var det dags igen, flytten gick nu tillbaka österut igen där de stannade på halva vägen och tog över nybygget Gammelbodarna. Där blev de kvar resten av livet, ytterligare sex barn kom till världen och föräldrarna fick se alla utom tre bli vuxna innan de själva dog 1936, båda två i hög ålder för den tiden, 80 respektive 75 år.
Harrsjön, Flåsjöbygden, Jämtland – 2021-08-15
LIV I FRI LUFT 
Spännande med kombinerad släktforskning och hembygdsforskning. Det ger ett djup i berättelserna som är oslagbart.
GillaGilla
Tack Per, ja det ger verkligen andra perspektiv, även på nutiden. Svårt fånga i farten med de långa avstånden bara.
GillaGilla