Färgöverflöd

Först när sommaren ser ut att ha levt ut sina lustar, i förvisso mestadels återhållsamma gröna färgkulörer, sker en närmast overklig förvandling av växtligheten. När frosten biter i bladen så verkar det som de blir röda av ilska, gula av förvåning och istället för att blekna bort skriker de ut sin frustration.

Vi vägrar acceptera ännu en oviss vinter med kala grenar i väntan vårens återfödelse. Växterna signalerar till alla andra, skynda att samla på er allt som behövs inför den långa vintern. Naturen liknar trafikljusets övergång från det gröna fritt fram, över gul varning till det röda stoppskynket. Eller tvärtom…..

Vi som bara strövar omkring i detta osannolika överflöd av färger kan bara inte låta bli. Att uppleva naturens sista ansträngning som en gåva till oss, när det egentligen bara handlar om kemi och överlevnad. Vi och alla andra däggdjur har missat nåt stort här. Att fira vår sista vila med ett överdåd av färg, glädjespridande istället för det eviga mörkret klätt i svart.

För visst blir man glad av förvandlingen, trots att termometern kryper under minusstrecket nattetid. Det blir en slags sista kompensation för att grödorna nu försvinner liksom möjligheten för andra varelser att klara sig. Vi som inte flyttar till sydligare och varmare breddgrader får väl följa myrornas och andra insekters sätt att hantera dvalan, gömma oss i vår egen komfortabla stack.

Så länge pensionen räcker till hyra och räntor på huslån, energin strömmar i ledningar och kablar, närbutiken kan leverera livets nödtorft som youghurt och bananer samt att orkanen inte drabbar oss denna vinter, ja då är det väl bara att fortsätta som vanligt. För vår blir det väl alltid, eller…..