Fotavtryck

Myren arbetar oförtrutet med att skapa nytt land. En björkstam blir bara en liten munsbit att snabbt sluka, sett i denna för ögat långsamma förvandlingsprocess. Stenen blir en grundbult för stabilitet, snart övertäckt av ny vegetation. Tallroten kommer att kämpa emot, men till slut kommer även den att lösas upp i livets ursprungliga beståndsdelar. En cirkulär tillväxtprocess som skapar liv.

Allt detta bryr sig nog inte renen om. Det är fortfarande sommar och matskafferiet står öppet överallt. Renarna betar av med urskiljning och i ständig rörelse. Deras avtryck i det fjällnära skogslandet syns knappt, förutom några avskalade björkkvistar. Tid finns att njuta, hämta sig och vara förberedd för vintern.

Mitt eget fotavtryck blir tydligare i sjökanten efter allt regnande. Regnet ger också extra tid till funderingar i stugvärmen. Tycker mig själv leva i och för naturen men min egen kolbudget ligger ändå över medelsvenskens. Flyger aldrig men två bilar i vårt lilla hushåll är en för mycket, visar det sig. Precis som en onödig konsumtion av lättfångat processat kött till middag. Renen är inte min, tyvärr.

Att ställa om har ett inbyggt motstånd i tanken. Negativt laddat som uppoffring och försakande. Andra förbrukar ju ändå mycket mer och Kina fortsätter att bygga ut sin kolkraft, så varför skall lilla jag börja först. Kanske för att det vore mest rättvist, då våra rikedomar i väst och historiska utsläpp bygger på att vi nyttjat ändliga resurser och inte brytt oss om konsekvenserna. Eller så kanske bara för att själv må lite bättre.

---

Rogen, Härjedalen – 6 augusti 2023