Visst har man studerat gamla tallar och björkar, hur barken spricker upp för att ge plats för fortsatt växtkraft. Träden liksom öppnar upp sig, blottar sitt innersta och skapar ett mikrolandskap av höjder med dalgångar. Vårt eget åldrande ter sig till det yttre nästan likartat, fåror i ett mjukt böljande landskap. Vi kanske fortsätter växa mentalt, fyllda av livets erfarenhet men kroppen däremot drar ihop sig, liksom krymper och vår egen bark blir en för stor kostym, även om slitaget ersätts något med nya celler på ytan.
De unga björkarna verkar släppa loss sin ungdomliga yra, har mer bråttom att förnya sig och ta på sig nya vårkläder. En spänstig och formbar kropp med tunt sårbart skinn. Framtiden ligger fortfarande och väntar, med vänner runtomkring, stöd från de äldsta och skydd av släktingar. Bara ryktena om stuggästerna oroar, de som envisas med att elda björk för att det är så mysigt med en braskamin.
Rogen - 28 januari 2024
I like your comparison of human and tree life. There’s a lot of truth in that. Nice short video!
GillaGilla
Thanks, sometimes I wonder how my brain works….
GillaGillad av 1 person
I’ve often thought about the similarity of my wrinkled skin to the old trees with deeply furrowed bark but I n ever took the idea as far as you did here. You’ve constructed a really beautiful meditation on life. I hope there are young people around you, listening to what you have to say. 🙂
The video is another quiet, satisfying meditation. Bravo!
GillaGilla
Saw a Himalayan Birch a few years ago (planted) and was completely taken by its bark which is almost white and smooth. It continuously sheds its bark and looks perpetually young. Maybe hard to imitate as a person.
GillaGillad av 1 person
🙂 I guess that’s what chemical peels and other treatments people get at spas are all about.
I always wonder why I love wrinkles on trees but not my own wrinkles. 🙂
GillaGilla
Precis mina tankar. Som jag alltid tänkt. Och den där känslan…
GillaGillad av 1 person