28 juni 2014 – I gamla fotspår
”Vakna redan före kl 5, svårt att sova i natt, inte riktigt van vid över +20 inne. Fortfarande lite glöd kvar i kaminen och +19 i stugan. Allt var torrt utom kängorna förstås. Nu när det ljusnat ser jag hur fötterna blivit helt svarta av vatten och infärgningen av kängornas skinn. Kan inte vara sunt efter mer än fem års användning. Satte i alla fall fyr på en morgonbrasa, såga och högg ved till nästa stackare. Ty ute snöade det igen, när jag gjorde första kollen.”
”Ett tunt snötäcke tynger ner örtvegetationen och mjölkörten ser ut att fundera på om det är någon idé att blomma i år. Lövsångaren håller modet uppe i alla fall. Ett svagt ”zipp” hörs hela tiden från fågelungarna i boet utanför stugdörren. Inte störningsfritt men torrt på takbjälkens utstickande del under verandataket.”
”Beslutade mig för att dra vidare, i första hand till Id-Perssätern, där jag tältade 2010 med Acke, min hund. Sedan får dagen avgöra vad som sker. Tryckte motvilligt på mig de halvsura kängorna. Tog farväl av de tre ungarna i boet och önskade dem lycka till.”
Anm. Då jag fortfarande inte hade en fungerande kamera så är dagens och följande dags bilder från turen jag och min hund Acke gjorde längs samma leder tidigt i juni 2010, mindre grönt då men bättre väder, som syns sen.
”Stigen var lättgången och följde nästan slaviskt stolparna. Ganska öppen blandskog av gran och björk. Där jag tyckte att det blev för tätt och dålig sikt, slamrade jag med stavarna som björnskrämma. Skrämde antagligen bort alla älgar också som gått längs stigen och lämnat tydliga färska avtryck. Men eftersom jag hade vinden mot mig fick det vara slut på överraskningar på leden.”
”För att komma ihåg observationer och andra iakttagelser under dagen kom jag på ett sätt. Jag tog första bokstaven i varje ord och bildade en mening. Dagens mening: ”Henrik Lantz läser Västerbottens Folkblad”. Det första H:et står för ett hest krax från en gråhäger som kom glidande från fjället ner mot Drevsjön. En halvtimme senare passerade han tillbaka när jag stannat till vid vindskyddet i norra änden av sjön (a), där dimman höll på att brytas och dimrök svepte över vattnet.”
”L:et står för två lavskrikor, som jag först tog för rovfågelungar när jag först bara hörde dem. Nyfikna och relativt närgångna som vanligt. Såg faktiskt ett par till sedan på eftermiddagen. F:et var en bofinksunge som frenetiskt flaxade med sina vingar och korta stjärt framför mig på stigen. Gömde sig i riset och stirrade på mig med stora ögon och en bredflinad kort grå näbb.”
”Upp till Id-Perssätern vek stigen av från leden på några ställen. Här fanns då inga markeringar, men gick lätt att följa, mer blött och sten dock. Sätern var sig lik, tog en snabblunch på kantarellsoppa i den iskalla ”storstugan”. Nu när dimman lättade och det var uppehållsväder kändes det inte som nåt alternativ att stanna. Pälsa istället på mig en extra kortärmad merinoullströja för att ta turen till Röskåsen, en fantastisk plats med nybyggd raststuga (1995) som jag passerade 2010 på väg norrut.”
”Det lilla vindskyddet med grillplats fanns kvar vid Brunnssätern (c) första hus, utedasset var dock låst. Leden upp till Fågelåsen (ca 6 km) kändes mycket välbekant. Stigen hade fått ny bländande orange markering, då den inte alls följde skoterleden.”
Brunnssätern, mitt i bild
”En väldigt omväxlande terräng, precis som jag minst det. Myrar, tjärnar, klara bäckar, vridtallar och gammelgran, träd som är 300-500 år gamla.”
”Fågelåsen kände jag igen som ett fint rastställe med en klar bäck i myren, utsikt över myrar och sjön åt tre håll. Denna dag tryckte jag upp mig mot en timmervägg för att undvika det nu ständigt småstrilande regnet. Tuggade Dextrosol och drack kallt vatten för att klara återstående 7 km, mest i tallskog.”
”Nu till V:et. Tyckte mig höra talltitor, vilka var högljudda sist jag var här. I en vresig torraka satt istället tre utflugna varfågelungar och väsnades, rena syskongnabbet – kul! Glömde förresten ett till F, på spången innan Fågelåsen sprang en fågelunge, såg ut som en sångare (pep förskräckligt nämligen!).”
”Annars blev bara turen lång och seg. Försökte hålla igång värmen i kroppen, men i kängorna skvalpade det mellan tårna. Noterade faktiskt en fin rast- och eldplats vid en större bäck (e). Om de inte hade fyllt den med kapad ved hade man kunnat trycka in sig med en brasa framför, men kylan avskräckte mig från att stanna till överhuvudtaget. Stanna bara till ibland när jag misstog min mages kurrande för något obekant i buskarna. Stoppa och lyssna dock rätt ofta. För det mesta hördes dessa högljudda småspovars varningsläten.”
”Missade leden ett par gånger på slutet, av ren trötthet, men till slut kände jag igen mig när husen blänkte till i björkskogen. Stugan var tom, välstädad, +7 grad C inne och +5 ute. Ingen ved, så det blev till att få igång kroppen. Högg fyra famnar ved och fyllde bingen i huset. Vips, 1,5 timmar senare var det +19 i rummet. Hängde tork och kokade kängor vid sidan om kaminen. Ångade en timme ur dem, nu jävlar ska det bli torrt!!! Tillredde en gammal Blåband frystorkad, som gick ner och faktiskt smakade.”
”Det klarnade upp norröver, så man såg hela vägen ner till Busjön. Prognosen var dock sämre. Hade en pinne på mobilen tidigare och fick iväg en fråga till Mette, samtidigt som jag berättade läget. Prognosen löd: ”Sträckan Gördalen-Funäsdalen, regn lördag-måndag, ost till nordost till nord 0-2 m/s, 6-10 grader, uppklarnande tisdag”. Minst tre dagars vandring till Grövelsjön och inga raststugor som jag känner till. Boende i Flötningen kan kanske ordnas, men resten av resan med sura kängor tar emot mentalt. Svartfot är jag ju redan, med Lundhags säkert indiska läder, så att avbryta i övermorgon måndag är också ett alternativ.”
”Mest fascinerad över att genom fönstret se hur björktrasten och en del mindre sångare, går omkring i vegetationen och letar insekter, så länge det bara är ljust. Men de behöver inte Lundhags kängor eller skriva dagbok. Sover på saken och bestämmer mig i Flötningen i morgon kväll, 18 km tröttare.”
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.
LIV I FRI LUFT 