Strukturfenomen
Dags att erkänna, jag har snöat in på detta med snö, börjar bli lite nördvarning på inlägg med snö. Kanske för att jag vuxit upp med snö och inte haft förmånen att känna på snövintrar här på länge längs Västkusten. Men, det kan inte hjälpas. Snö som fenomen är mäktigt. Bara detta att en millimeter regn motsvarar ca 10 millimeter snö, så börjar man fundera kring denna fluffiga företeelse . Märkliga lätta iskristaller som dinglar ner och bildar komplicerade strukturer när de hakar i varandra och skapar luftrum. Faktiskt ett isolerande täcke för vissa vinterlevande varelser som kan ”njuta” av en 0-gradig miljö trots ett bistert klimat på utsidan.
Sen skiftar snön hela tiden i nyanser, egentligen aldrig vit, endast reflekterande sol, himmel och miljön runtomkring den befinner sig i. Vid en första anblick verkar snön vara ”vit som snö”. Men sen börjar man kisa lite med ögonen och upptäcker skiftningar och andra färgskalor. Fantasin kanske tar vid, snöblindheten och gnistrande reflexer lurar ögonen som försöker hitta rätt. Vad är rätt eller fel när man skall försöka återge snön i bild. Minnet sviker snabbt exponeringsögonblicket och experimentet med att tolka dess uttryck hittar inte vägs ände. Det blir till slut något helt annat, ljus och struktur finns där i grunden, men tidpunkt och plats blir en helt annan.
Bullareskogen – 18 februari 2026
LIV I FRI LUFT 
Nice, minimal series with light on snow. I like the experiments as well. Most of the time I let some vague feelings decide whether a shot is expressing the ‘real situation’. More objectivity isn’t there. And when shots become more abstract I can do what I want, because then ‘it’s mine’.
GillaGilla