Fågelskådarens last #14

Ändrade torsdagsplaner

Mitt pass som barnvakt och Lego-byggare blev avbeställt denna dag. Lite sol, +7 grader C och måttlig västlig vind borde båda gott för en fin spanardag istället. Tillbaka till tornet från i måndags, med goda förhoppningar. Två tranor gick och ”betade” av strandkanten på andra sidan viken. På ängarna huserade ett hundratal grågäss tillsammans med ett par vitkindade gäss och ett tiotal kanadagäss. Det plaskade febrilt i de små vattengölarna efter två dagars regn. Storskrakar, gravänder och gräsänder turades om i strandängens SPA. De fick senare sällskap av några krickor. Annars lugnt och betydligt stillsammare på och ovan vattnet mot senaste gången.

Försökte pocka på tättingarna i skogen men de var upptagna av annat. Förutom mesarna och några hoande ringduvor var det bara en bofinkhane som vågade sig fram. Jag fick lite dåligt samvete när jag spelade upp ett varningsläte och han svarade direkt, med en inte helt tillfredställd min. Han vred barskt huvudet nästan ur led för att försöka få syn på den fjäderlösa konkurrenten i tornet.

Det var lite rörelse i luften norröver, i de små himlaprickarnas land. Kunde urskilja en ryttlande fjällvråk som ännu inte gett sig av mot fjällen. Ringduvor drog norrut i små flockar om 10-20 individer. Efter en stunds spanande kom dagens första och enda havsörn in i fokus, mest tack vare några korpar och skrattande kajor. Det var ”den gamle” som sakta rekognoserade och skannade av grundvikarna utan någon större brådska, som det verkade.

Roade mig med att studera tre stationära ormvråkar på håll i tubkikaren. Samtliga var relativt mörka och lika varandra, skrek högt och gällt där de cirklade över ängarna.

Följde efter en av ormvråkarna ett tag. Vid ett tillfälle så avbröt den serpentinstigningen, tog sikte på nåt och gled snabbt mot vinden innan den vek in vingarna för fritt fall med klorna utspärrade. Försvann tyvärr bakom ett träd, så om det blev vattensork eller skogsmus till lunch fick jag aldrig reda på (samma vråk på bilden, ihopsatt av fyra olika faser i jakten).

Även en gråkråka kan väcka uppmärksamhet. Kollar ofta efter dem när de rör sig mellan olika delar av reservatet och alltid meddelar sig till sina artfränder om rovfåglar dyker upp.

Den här kråkan såg på håll ut som den hade stukat stjärten eller hade nåt fel på vingen. Tog en snabb sekvens för efterkontroll hemma. Tittar man noga så ser man hur en större fjäder på vänstra vingen är lös och pekar nästan uppåt. Antingen ruggar den för att bli vårfräsch eller så var det en slagskämpe som passerade.

Blåmesarna runt tornet var tysta idag men rörde sig i skogens skuggor bakom ryggen på mig. Ibland dök de hastigt upp i de täta alarna, men ständigt i rörelse.

En av dem var mer nyfiken och orädd när den helt klart valde att studera mig, som hade motljuset i ögonen, istället för tvärtom som brukligt är i Linnés anda.

Några knipor och ett par knölsvan hade rastat ett tag i viken. På andra sidan hann jag studera gråhägerns fiskelycka, innan den drog vidare. Mest småfisk såg det ut som.

En pulshöjare i form av en flock tofsvipor, på väg åt fel håll, tätt över vattnet, fick avrunda dagen, där solen mesta tiden gömde sig bakom molnen. Kaffet smakade ännu bättre efter denna uppvisning i elegans.


Orrevikskilen – 26 mars 2026, kl 10-14

Publicerad av Hans

The blog is an attempt to give you all a piece of life in the outdoors. The richnes of life that is interwoven in an unbelievable pattern. Where we as humans are just one of the species in the crowd. A humble approach to nature should be our starting point.

2 svar på “Fågelskådarens last #14

    1. The Lapwings surprised me, usually seen high up on their way north. On this lucky day they came low over the water heading south so I caught them just as they passed the sparkling water in the backlight against the dark forest in shadow. I will! 🫲

      Gilla

Lämna ett svar till Hans Avbryt svar