Södra Klåvtjärnen #2

Bergets villkor

Hade lite svårt att gå runt tjärnen längs stranden, där berget stupade brant ner i det mörka vattnet. Tog mig med viss möda upp på det fläckvis kala berget, mestadels täckt av kopparfärgade tallbarr, som vittnar om de hårda villkoren. Tallarna växer bokstavligen på berget och rötterna letar förtvivlat efter fäste i sprickorna. Att satsa på att växa sig högre än de andra kan med tiden bli vanskligt. Stam och krona blir en överbelastning för de livsuppehållande tentaklerna i den magra mossmarken, när stormarna sveper över höjden.

Men även om stamträdet fallit till marken kan det överleva, bara några rötter har kontakt med underjorden. Grenar omvandlas till avkommor, skjuter upp vertikalt och blir en ny stam med årsskott. Mossa, lavar och svampar skyddar det fintrådiga rotnätet på rotvältans undersida. Väggen kan bli ett skydd för en skogshare under hårda vinterstormar eller ett krypin för en vessla.

Många tallar dör ändå av torka och skalbaggar som passar på, resterna ser ut att vrida sig i plågor inför den slutgiltiga omvandlingen från den silverfärgade och tjärvedsdoftande lågan till den döda vedens definitiva förruttnelse till gagn för nästa generation tallar. I slutskedet dyker det upp märkliga varelser, svampar av okänt ursprung, som likt stela flugor livnär sig på det förmultnande kadavret.