LIV I FRI LUFT

På gränsen – dag 55

8 juli 2018 – Den röda skönheten

”Omstart! Efter bilskjutsen, bara för min skull, till en kort skogsväg öster om Överäng, så fanns det lite utrymme för fiske när jag nu slapp gå den långa landsvägen. Först en km skogsväg uppför, med en järpe och fyra ungar längs vägen. Mer skogsfågel brakade i skogen längre upp. Snårigt sen, bitvis i spår efter skogsmaskin, upp till Avaåstjärn, som det vakade i. Följde sedan bäcken upp mot Blanktjärn, men missade den och fick se en älgko med kalv istället.”

”Tog en fiskepaus i Östesttjärnen, men nollade trots en fint vak mitt i sjön. Ett sångsvanspar kom på inlandning från sjön norr om. Siktade på stugan sen, men missade den med i snårskogen och förvillande spår efter fyrhjuling. Gick istället på rätt så färska björnspår i närheten.”

”Stretade mig upp på kalfjället (a) i värmen, men för lite vind för de efterhängsna kläggen (broms). Tog en snabb sopplunch med den nya brännaren, tog inte mer än 5 minuter.”

”Vid en av de fyra småtjärnarna blev jag uppvaktad av en familj på sex småspovar. Fler fanns runt sjöarna på andra sidan passet. Siktade på ett pass nedanför fjället Naetpietjahke´s brant. Fungerade bra men de 7 km från vägen tog närmare sex timmar. Extremt torrt i alla småbäckar och utloppet hade torkat i den avlånga sjön i passet. Nedfarten mot den större sjön Bijjie Bavlanjaevrieh gick desto snabbare, trots att den såg avlägsen på håll. Småskakig i benen körde jag på en frystorkad middag vid ett bäckinlopp (b), då klockan redan hunnit bli 16.”

”Medan maten drog testa jag några kast i den grunda steniga viken med min klassiker 7 gr koppar/röd. Det small till rejält i spöet direkt. Fick dra åt bromsen efter några långa tjurrusningar. Ganska snart så såg jag en röd buk med vita fenkanter, Artic Char, eller prima fjällröding av ädlaste sort. Den var makalöst vacker. Buk, sidor och större delen av huvudet röd-orange. Blixtsnabb start av mobilkameran, två bilder och sen snabbt skaka liv i den i sjön. Som tur var sjön rätt kall och till slut segla den ut med sina vita kanter synliga en lång stund.”

”Detta går aldrig att överträffa i min livstid, helt säkert. Platsen, känslan och minnesbilden inpräntad. Vikten, kanske runt 6-8 hg. Nu smakade till och med min färdiga Chicken curry med vatten gott.”

”Om det var kycklingens eller rödingens förtjänst vet jag inte, men turen norröver mot Björkvattnet, över ännu ett pass, längs med bäckarnas dalgångar, gick mycket smidigt. Hann i alla fall notera forsärla och en kull ripor på sex flygga ungar i utförslöpan ner mot den första sjön öster om Björkvattnet. Ivrigt uppvaktad av en myggsvärm den senaste timmen, valde jag norra sidan av sjön, på en liten höjd med vind.”

”Slog upp tältet då det hade mulnat på hela eftermiddagen och såg ut att komma in en front från väster. Lite mera vind gjorde att jag trotsade myggen och började kasta. Mycket stenig botten, även en bit ut. Spelade ingen roll visade det sig. Fick fyra fina påhugg av öring, alla runt 4-5 hg. Två som jag fick kroka av själv och sätta tillbaka och två som gjorde luftakrobatik och lösgjorde sig själva i snygga svanhopp. Firade kvällen med te och chokladkex, skrev färdigt och lyssnade på gök och småspov, samt de första regndropparna efter kl 21.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 54

7 juli 2018 – Vilodag och beslut

”Mulen och lite småkulen morgon ute i Kallsedet. Väntar på att butiken skall öppna så jag kan testa brännaren på en ny gasflaska. Spöet har jag fixat provisoriskt, en spödel kortare, men toppdelen gick att rädda. Återstår att se om superlim och hälplåster håller. God frukost med filmjölksbryta på Huså spisbröd och ett äpple.”

”Kollat vädret kommande vecka. Lite kallt och halvmulet de närmaste dagarna. Lite regn måndag natt och förmiddag tisdag preliminärt, runt 20 grad C dagtid och 10 nattetid. Upp mot Rörvattnet till kanske något varmare. Mestadels N till NV vindar. Så ur den synpunkten verkar det bra.”

”Det trevliga holländska paret som drev stället fixade mitt kök. Min brännare var kass som jag trodde, men jag kunde köpa en annan, större och stadigare modell, så jag fortsätter vandringen. men först imorgon, kvartsfinal VM-fotboll kl 16 idag mellan Sverige och England!”

”Blev en slapp dag, 5000 steg säger klockan mot normala 22-25 000 steg de senaste dagarna. Körde lite handtvätt och komplettera med mat. Fullt hus sedan framför TV´n, vilket tyvärr inte hjälpte då England vann välförtjänt med 2-0. Jag hade turen att avtala lift med tre fiskare i morgon bitti så jag slipper den långa landsvägen.”

”Köpte på mig lite udda gamla flugor för 7 kr styck, som såg lovande ut för öring. Testade spöet i sjön och det verkar hålla. Bjöd även det engelska paret från matchen på ett säkert öringdrag och fick i retur deras kontaktuppgifter inför vårens vandring i England. De bor i Lake District! Kan kanske ge lite bra tips eller möjlighet till övernattning.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas. Övriga bilder lånade från Kallsedets Instagramkonto.

På gränsen – dag 53

6 juli 2018 – Kallsedet camping

”En orolig natt blev det, inte bara blåsten i tältet och vågorna som slog upp högt höll mig vaken. Kanske sovit bättre om jag skippat kvällskaffet. Somna sent och vakna tidigt, inte av solvärmen tyvärr. Tältet var fuktigt utvändigt och himlen helgrå. Den västliga vinden hade mojnat något.”

”Fick fyr på uteköket med torrt granris och drivved. Nytt rekord, gröt på en dryg halvtimme bara. Salta för mycket av misstag, blev desto mer socker och torrmjölk – nästan ätbart. Tryckte i mig dubbel portion för att klara dagen utan varm mat. Toppade med kaffe för humöret !(?).”

”Tog genvägen genom skogen i hyfsad terräng, gammal björnskit och halvfärska spår i mosskanterna. Bottenviken hade branta sidor men var lätt att gå längst in. Ny art på sandstranden, större strandpipare. Hitta ett båthus (a) i närheten av inloppet från Flandertjärn. Letade efter stigen på kartan men fann ingen. Tog kompass istället i samma riktning och kom ut i kanten på den stora myren. Tog kompass mot några bäckar och korsade myren lätt. På myren stötte jag upp den första av totalt sju familjer ripa. Åtta ungar som sprang åt alla håll. Längre upp på fjället var ungarna flygga, såg totalt där 10+7+4 ungar.”

”Hittade även den enligt kartan omarkerade leden upp mot Sundsvalen. Fanns lite upptrampad stig i skogen som försvann där grönskan tagit över. Grå stakkäppar kunde man hitta lite här och var. Lite tungt runt Västerkjölvalen. På andra sidan, på väg ner mot en större bäck, blev jag stående öga mot öga med en nyfiken älgko (b), som kom närmare innan jag förde lite oväsen, avsiktligt. Ordnade med knäckebrödsmackor vid bäcken samt en massa druvsockerdricka. Vila kort i en lika kort solglimt.”

”Brant backe upp i ett pass på andra sidan, några stakpinnar fanns här också samt enstaka resta stenar. På andra sidan vek jag av förbi två små blå ögon på kartan, nästan igenväxta gölar. Gick på skrå runt Sundsvalen relativt lätt, trots stigningen. Mer ripor här och en fjällab som kollade in mig.”

”Genade ner mot vattendelaren, med nöd och näppe. Väldigt brant stup bara en bit längre ner. Dalen, eller skrevan (c) rättare sagt, var som smalast bara 2 meter! Annars relativt lättgånget ner till sjön. Tog en nöt- och sportdryckspaus inför sista rycket. Valde sen idiotiskt att inte följa den satellitrekade turen rakt österut. Detta för att istället ta en stig sista biten nere i dalen mellan två stugor.”

*Parallella branta skrevor på kalfjället*

”Följde istället Nynäsbäcken rakt ner och hamnade i de värsta utförslöporna, även om den östra sidan var gångbar. Tog kompass från där bäcken svängde 90 grader och träffade så småningom på stugan, en låst gammal jaktkoja. Letade efter stigen därifrån länge, men fann ingen. Följde några dåliga fyrhjulingsspår längs en bäck österut. Hittade ”stig” ibland i skogskanterna, mest troligt viltspår. Följde Krokängesbäcken, då det var branter på ömse sidor, mestadels i sura marker, där även älgarna gjort djupa avtryck. En massa omkullvälta träd att klättra över-under-runt, kors och tvärs över bäcken för att hitta fram. Gick för långt och hamnade till slut på en myr vid grusvägen. Tog en evig tid!”

”Slut och genomsvettig blev det grusväg i 3 km ut till landsväg 336. Passera en bro över Sundströmmen (reglerad), med häftiga grytor och skärningar i berget. Ingen mobiltäckning på vägen och 10 km asfalt till Kallsedet camping var inte att tänka på. Bara att sätta upp tummen och lifta. Fick napp bara efter en kvart och fyra bilar som passerat. Ett par ungdomar från Luleå som hade stuga i Kolåsen och varit på dagstur till Åre längs samma grusväg jag kom på.”

”Tog in i det fina vandrarhemmet i Kallsedet, eget rum, het dusch och frukostkorv med spaghetti samt en lättöl så slocknade man nästan direkt. Färdig med dagboken vid 21-tiden, efter att ha småpratat med två engelska ungdomar som jobbade som volentärer här.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 52

5 juli 2018 – Klippbad

”Vakna när det ljusnade efter kl 3, lugn natt och inte så kallt. Vid halv sju hade solen nått tältets ena sida som blev stekhet. Ut och brassade frukost. Ingen vind så köket fungerade hjälpligt till gröten, men teet blev bara ljummet. Tyvärr var småknotten på bettet istället. Efter ett utedassbesök var jag redo igen. Både jag och säck lättare kändes det som.”

”Hade svårt att välja väg, myrstråk överallt. Till slut bestämde jag mig för att gena strax norr om den större Musvaltjärnen, som hyste en sångsvan. En vacker pärla omgiven av gröna ”ängar”. Det visade sig snart att de gröna myrarna var fastare att gå på tack vare torkan. Det blev betydligt tyngre med mosstuvor, som att gå på dubbla skumgummimadrasser! Vissa myrstråk var nästan parkliknande, med alléer av björk där det rann en liten bäck. Sileshår växte talrikt där det var lite fuktigare. En renko med kalv betade 500 meter framför mig och lite senare passerade jag ytterligare en strören.”

”Höll en ganska rak kompassriktning mot Häggsjömusvaltjärnen. I en dunge på en kulle rusade en älg iväg framför mig. Lite kämpigt innan jag nådde krönet och kom ut på riktigt kalfjäll med utsikt över alla sjöar norröver.”

”Tjärnen dök upp snabbare än jag trodde, lågt djupt ner i en sänka. I sydänden låg en fin stuga, men ingen båt syntes vid sjön. Jag testade lite med silverdraget, men ganska grunt där jag slagit läger vid utloppet (a). Såg inget i sjön förutom ett par sångsvan. Gav upp gasköket, slocknade hela tiden trots att jag ställt det i lä. Ordna en ny eldstad med torrt granris, så kastrullhandtaget smälte. Tog nästan en timme att koka tortellini med kantarellsås!”

”Sen var det dags för turens tyngsta etapp hittills. I början hyfsat öppen terräng, men tunggung i mossan. Svårt med kompass, blev mycket korta delsträckor och många småbackar att forcera. Värmen, avsaknad av vind och en armada av broms var den största utmaningen. Inget vatten i bäckarna här heller att svalka sig med, hade med en fylld flaska från tjärnen som tur var.”

”Jag hade siktat på stigen mot stugorna på Rensjönäset. Det blev dock tvärstopp i den täta och höga granskogen strax norr om Storskarptjärn. En 20-30 meter hög brant dök upp, omöjligt att ta sig ner. Vek av norrut mot Rensjön och kom så småningom ner. Gick på skrå i branterna, bitvis i upptrampade älgstigar, men gav till slut upp och följde en bäck. Hamnade i en makalöst fin vik med klippudde i Storrensjön (b). Nu nästan spegelblankt!”

”Kylde av mig i det härligt svala vattnet, tog lite druvsocker och vatten, samt bara njöt ett bra tag. Till och med bromsen gav upp i sommarvärmen vid sjön. Bara ett par drillsnäppor och småskrakar ”störde” friden. Fortsatte sen längs den steniga stranden, bra med två balanskäppar. Stannade till vid den gamla fjällgårdens nya stabila bryggor. Mötte då den familj som med arvsrätt bodde här för tillfället. Ingen pratade jämtländska. Tre barn, varav den yngsta gav mig en kram och en blåbärspuss, värmde!”

”Idag fanns det fyra hus på gården (c), som nyttjades i huvudsak sommartid. Gården fyllde annars 100 år detta året. Fanns hyfsat med röding i sjön, de hade fått 13 styck på nät sedan i måndags. Fanns även öring, speciellt i Bottenviken. Tjärnarna runt omkring hyste mest småöring men pappan hade fått en på 2,2 kg på ett litet skeddrag. Berättade om mina problem med köket, men det var inget de kunde avhjälpa, tyvärr. Däremot fick jag veta att det hade varit färska spår av björn med unge i viken jag precis lämnat! På min svettiga och lite yra nedfart hann jag bara observera gammal björnskit på ett par ställen.”

”Satsade att gå runt till nästa vik och udden, för att få lite vind innan kvällsknotten vaknade. Segt och lite vanskligt ibland med balansen bland stenarna de 2-3 km som återstod. Gav upp på en grusstrand vid en liten myr. Totalt bleke nu, så jag drog upp tältet snabbt i gruset. Myren var torr på ytan, men fuktig under. Stagade tältet med sten, så får vi hoppas att eventuell storm håller sig borta, då fotändan är knappt 3 meter från vattnet.”

”Innan sjön gick helt vit, trotsade jag allt vett och doppade skrevet i det 15-gradiga vattnet. Skönt och nödvändigt för att inte klibba fast i sidenlakanet under natten. Solen värmde gott trots vinden, men vid 20-tiden var det dags att klä på sig. Gjorde en fin eldstad i lä och fixade både soppa och mockakaffe, tog bara en trekvart sådär.”

”Funderar som mest, med en tår i ögonvrån, hur jag skall göra i fortsättningen. Spöet gick av helt, när jag fastnade under en gran idag, köket har jag gett upp och fota med mobil är ingen höjdare, blir mest landskap och blommor. Om det går att lösa med spö och köket i Kallsedet, gör jag kanske ett försök, annars känns det som Sverigeresan slutar här. Ser fram emot en stormnatt!”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 51

4 juli 2018 – Gasproblem

”Major problem! Först, en blåsig, nästan stormig natt. Sov dåligt efter kl 2, när tältet gungade bra på min lilla kulle. Kylan gjorde sig också påmind, trots långkalsonger och bomullströja. Tog mig ut fullt vinterklädd vid 7, bara för att konstatera att molnen svepte lågt i landskapet och tältet var helfuktigt på utsidan. Kröp snabbt in i ”tältvärmen” för lite grötfrukost, men det sket sig. Gick inte att få igång gasköket. Tuben var kall, men det har inte varit problem förr. Slut på gas är inte möjligt då jag tog den tyngsta av tuberna med hemifrån. Återstår brännaren som kanske beckat igen eller fel typ av gasblandning. Det har inte varit det tryck som det brukar, när jag dragit på för fullt! Två dagar till närmaste butik, kanske tre!”

”Bara att bita i, det blev kallt is-te med några knäckebrödsmackor och lite torkat biffkött (med bäst-före-datum dec 2016). Fick fart på magen i alla fall. Ilfart ut ur tältet till närmast lämplig sten. Kunde då konstatera att molnen skingrat sig och sikten var mer än milsvid, dock ingen sol i sikte. Packa ihop snabbt och påbörja nerfarten på 10 km till Medstugan vid 9-tiden.”

”Vägvalet gick öster om skoterleden, först upp i ett pass, sen ner mot en liten tjärn, mellan två toppar och på skrå ner till leden igen. Tog lite tid att gå off-track, upp- och nervägar med lite trötta ben. Blev ju heller inte någon riktig frukost att ta av. Försökte dricka så gott det gick, trots kylan i vinden. Strax innan första passet dök jag på färsk björnskit, fanns även gammal i samma område. Blev att väsnas lite med stavarna och ha 360-graders koll. Nere i dalen hade två älgar fått syn på mig på kalfjället. De lufsade bara undan i sakta mak och försvann in bland fjällbjörkarna.”

”Ljungpiparna förföljde mig var jag än gick. Såg också minst två par med fjällabb. Det sista paret väckte mig när jag såsa till lite i den första solglimten. Nerfarten gick sen ganska snabbt längs skoterleden på rätt så torra myrar och fyrhjulingsspår mot slutet. Tog en lunch halvvägs. Gjorde en eldplats mitt i den nästan uttorkade bäcken (a) för att koka vatten till dagens rätt, tacostuvning. Hann till och med få lite kläder torra i sol och vind.”

”Sista biten genom skog och myr, med tvära krökar på leden, var seg. drack lite ljummet å-vatten nere vid bron. mer än 6 timmar hade det tagit hit ner till det lilla samhället Medstugan. Gick desto fortare upp till Norra Jaktstugan, trots 7 km svagt motlut.”

”Stigen var en lättgången traktorväg bitvis, lite sämre de sista kilometrarna. Längs vägen observerade jag en del småfågel som talltitor, bergfink, rödvingetrast och björktrast, en död näbbmus och gammal vargskit. Få höjdmeter denna gång men ändå trött efter dagens etapp. Fina myrar, många orkidéer och örter längs hela vägen upp till den ganska nya, låsta stugan. Satte upp tältet vid den gamla nedbrunna stugan på toppen av en kulle, med fri sikt, långt bort i alla väderstreck.”

”Dåligt med vatten hela vägen upp, sinande myrbäckar. Fyllde vattenflaskan ca 800 meter före stugan. Skall räcka till kvällsmat, tandborstning och frukost. Åt lite, torka skor och kläder. Vinden var borta och knotten anföll direkt. Blev att kasta sig in i tältet som i solen var het som en bastu. Tog in gasflaskan, som verkar fungera hyfsat nu när den är varm och i lä. Försökte somna till tranors skrik vid 21-tiden.”

*Norra jaktstugan, med ruin och tältplats norr om*

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas. Bild 1; Medstugans anrika vandrarhem

På gränsen – dag 50

3 juli 2018 – En rosa dröm

”Vakna till vid 5-snåret för att konstatera att solen inte gått upp = sämre väder. Sov hyfsat men ryggen är stel. Drog mig till 7.30, nästan 10 timmars sömn, bara för att upptäcka den täta dimman runt tältet. Lagade lite frukost ”inomhus” och bestämde mig för att avvakta ”tåken”, som norske Monsen sa på fjället, speciellt som det duggregna lätt emellanåt.”

”Dagens etapp är något längre än gårdagens mil, mätte upp ca 13 km på kartan innan avfärd. Men med tanke på dålig sikt (ca 200 m) blir det ingen upplevelse alls. Låg kvar i tältet och lyssnade till ripan, ljungpiparna och rödbenorna. Strax efter 10 lättade dimman och man såg fjällen runt om. Packa ihop snabbt och började lufsa mot Hästryggtjärnarna. Kallt med NV vind, så det blev full mundering. Solen bara glimta till några sekunder, annars var himlen helt molntäckt, men bra sikt.”

”Provfiska ett litet tjärn före den större, rätt så grund med mest sandbotten. Gjorde också lite försök i norra änden på den större sjön, men mycket grunt vid bäckutloppet och inga napp här heller, väderomslaget kanske? Följde bäcken lätt upp mot Flatrunet. Lite vatten- och nötstopp så var man strax över krönet och såg ut över den stora Norderrensjön. Kom rätt nära en fjällabb på toppen. Hörde fjällpipare och trolig dubbelbeckasin. Gott om ljungpipare hela vägen”

”Tog en redig lunch frystorkat på nervägen mot Rensjösätern. Ladda inför uppstigningen mot Västra Middagsfjället (912 m ö h), 300 höjdmeter att ta. Nerfarten mot bron vid sätern gick snabbt, mest tack vare fina torra myrängar. Såg tre misstänkta gamla björnskitar, annars bara färska spår efter ren och älg. Sätern var den från TV berömda jaktstugedrömmen, ett tiotal väldesignade hus, slottslikt, mitt i ingenstans. Märklig upplevelse! Ingen där nu, det mesta tillbommat och låst. Endast det nybyggda utedasset, norr om husen var öppet. Fin utsikt mot väster med öppen dörr. De rika fick bjuda på invigningen och toalettpapper.”

”Genade sedan upp mot skoterleden över Ugglan. Segt motlut med mjuka mossor och ris. Två ripor flög upp framför näsan på mig. Precis på krönet där björkarna tog slut travade en älg iväg framför mig, en ungtjur med två taggar. Resten av eftermiddagen blev en seg tur. Även om myrarna var rätt torra så blev det mycket upp och ner. Tröga ben och lår var inte till någon hjälp, trots 15 mil i löparspåret under försommaren hemma. Det blev lite svårt med törstsläckandet de sista 5 km också. Endast ett par bäckar hade så pass med vatten att det gick att dricka.”

”Förutom de ständiga följeslagarna, ljungpiparna, så såg jag även gluttsnäppa och minst två enkelbeckasiner. Följde i stort sett skoterleden till den sista toppen. En slagen ripa låg i mitt spår. Tog med en flaska vatten på vägen, vilket var tur ty den sjön jag siktat in mig på låg längre ner från leden än jag trott. De två småsjöarna jag hittade öster om leden saknade utlopp. Ett litet tillflöde blev min räddning, för en kopp mockakaffe med kex och choklad!”

”Hann få ett kort samtal med Mette, en pinne på 4g. De hade varit ute och badat till kl 10 igår kväll. Låter lite skönare än kallblåsten här just nu. Inte ens kläderna vill torka i vinden efter tre timmar. Får hoppas på morgonsolen. Njöt i alla fall av fem fjällabbar som drog över tältet, lätt gnyende mot en blå kvällshimmel över mitt huvud. Klockan är 21.13, go-natt!”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 49

2 juli 2018 – Start etapp 7

”År 2017 blev ett förlorat år i långvandringens tecken. Kom förvisso iväg på två korta turer med gubbgänget, men osäkerheten var stor efter smällen och hjärnskakningen jag fick före midsommar. Groggy en vecka och sedan problem med balansen tack vare kristallsjukan i öronen som påföljd. Kan fortfarande känna av det när jag slänger ner huvudet på kudden eller kastar mig upp för häftigt på morgonen. Tapp av känsel i fotsulor och tår har blivit sämre, så gubben är lite vinglig ibland. Konstigt nog fungerar det bra med kängor i terrängen. Två vandringsstavar ger extra stöd och säkerhet. Till årets tur efter noga planering och nya packlistor borde allt fungera.”

”Mette körde mig till Halden, för tåg vidare till Oslo. Hann bara en bit på vägen så såg jag kameran i mitt huvud liggande på bilens tak. Idiot!!! Får försöka snåla med batteri på den nya mobilen, så kanske det blir några foton – men långt från samma sak! Resan gick bra, nästan hela vägen. Drygt åtta timmar nattåg till Trondheim, en morgonfika och sen tåg över gränsen till Storlien.”

”Först vid 11-tiden kunde jag påbörja klättringen med 19 kilo på ryggen och 82 kilo dövikt på benen. Den blåmarkerade leden strax öster om stationen, kort grusväg, sen bara tt följa ”blomsterstigen” och vidare mot Vindarnas tempel (a). Kämpigt i solen och värmen (+21) längs liften där leden gick. Tog en sopplunch på toppen, njöt av utsikten och vinden som höll mygg och broms på avstånd.”

”Torrt och fint att vandra. Siktade på att runda sjön ”796” men missade och hamnade ner mot skoterleden. Korsade en annan skoterled upp mot ett pärlband av småsjöar, som jag tidigare rekat via satellitbilder. Den första var rätt djup, så jag dansade ner på den norra udden (b), där ett vak väckte mitt intresse.”

”På prickskytte på nästa vak hade jag en fin öring på 6-7 hg efter hela vägen in. det fortsatte vaka mitt i sjön, men bleket gjorde dom skygga. De tog inte spinnare heller, men med lite vind och en gammal Sölvkrokens favorit högg det på ordentligt till slut. Den var rätt tidigt med in mot land. När jag tänkte ta upp väsnades den våldsamt. Desperat försökte jag dra och lyfta upp den i riset från hällen. Lyckades men resultatet blev spöbrott på två ställen i toppen. Öringen var nästan två foppatoffler lång, grann med stora röda prickar.”

”Lagade spöet provisoriskt med en videkvist, snabblim, skavsårstejp och surrad fiskelina på den dubblerade toppdelen. Spöet sviktade en hel del, men var tillräckligt stabilt för att dra fyra mindre öringar, som återutsattes, i nästa sjö österom. Snedda sedan upp till en sjö på 731 m ö h, för att koka fisk med potatismos. Blev lite trångt i kärlet då jag inte hittade den ”nedpackade” stekpannan.”

”Tog mig upp på ostsidan av Hästryggarna för att leta efter tältplats med rinnande vatten. De flesta bäckar var torra nämligen. Tog mig ner mellan två avlånga småsjöar och fann en hyfsad plats med gott vatten från några snölegor uppströms. Blåste hårt ett tag, men vid 21-tiden mojnade det och myggen titta fram.”

”Sett bra många rödbenor under dagen, ett par-tre ljungpipare och två olika fjällabbar, samt en stor groda. En sångsvan lyfte från sjön ovanför mig när jag kom och flög österut till den större sjön. Det blir tidig läggning, sov bara 3-4 timmar i sittvagnen.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – resume’ etapp 6

Hemresan 4 juli 2016

”Rätt så smidigt med skjuts ner till järnvägsstation. Norrtåg till Östersund (2 h), halvtimmes väntan på bussen till Sveg (3 h). Fullt med norska skolungdomar på tåget och asylsökande på bussen – men plats fanns ändå. Hemma vid 23.30 efter 8 timmar i bil och ett matstopp i Malung.”

Sammanfattning etapp 6

Årets etapp (dag 41-48) blev framförallt upplevelsen av fjäll, från dag ett till sju. De fria vidderna där man kan andas, om inte en envis förkylning täpper till näsan, som skedde detta år. Detta i kombination med tufft väder bitvis och en skakig situation hemma, gjorde att jag bröt turen redan efter en vecka. Tråkigt för egen del, men upplevelserna av de fina timmarna på fjället är de som sätter sig och förtränger regn och blåst. Fjälleder underlättar för hjärna och fötter (ibland), ger möten med såväl folk som flygfän. Men det kan aldrig ersätta stunderna att få blicka ut över kalfjället, studera vägval och hitta de naturliga vägarna, renens val kallar jag dem. Sammanfaller förvånansvärt ofta med de renstigar man till slut kommer in på.

Inte ett skavsår detta år, då mina läderkängor nu känns mer som en del av mig. De kräver mer underhåll och sex timmars ihållande regn kan bli för mycket. Men det är ändå en passformen som avgör komforten, oavsett väder. I kombination med ett eller två par tunna strumpor, blir det fulländat. Svarta skall de vara, så de torkar snabbt i solen. Regnställ är ett bekymmer vid vandring med ryggsäck, alla stänger in fukten vid hård ansträngning, oavsett vad tillverkaren lovar. Snabbtorkande vandringsbyxor fungerar bäst vid ”normalt” regn och torkar på kroppen när det blåser. Jacka i Gore-Tex har de bästa vattenegenskaperna, tyvärr inte miljömässigt.

Min gamla Klättermus ryggsäck har hamnat längst in i garderoben och ersätts med en större norsk Bergans. Ingen packning på utsidan och vattentäta packsäckar i olika färger för mat, kläder m.m. inuti. Den höll tätt och fungerade bra på ryggen, lite högre och vindkänsligare men följer med i rörelserna.

Tankar om fjällets dragningskraft

Fjället drar i mig och i många andra. Det blir väldigt påtagligt när man närmar sig de stora lederna genom våra svenska fjäll. Det är människor överallt längs lederna, inte bara Kungsleden eller runt Kebnekaise. Jämtlandstriangeln, med Storulvån som startpunkt, är nog det mest intensiva stråket jag upplevt under alla mina år i fjällen.

Förändringen under femtio år är mycket stor, både i antal besökare och varför man ger sig ut. Det är inte längre utmaningen att bemästra fjällmiljön, med det som behövs för att klara sig inpackat i ens egen ryggsäck. Fjällen marknadsförs intensivt, vilket märks på antalet utländska vandrare jag möter. På vissa sträckor är de i majoritet, kanske för att vi svenskar lite vill vara för oss själva, inklusive mig själv.

En anpassning har succesivt skett till det ökande antalet besökare men också till de krav som ställs, oftast av de som inte vanligtvis går i fjällen. Ni får ursäkta, men jag kallar en del för Bucket-List-folk. En sak till på listan, som man kan skryta med för kompisarna. Jag hoppas verkligen att killen jag mötte på cykel med skidor på ryggsäcken fick sin kick efter att ha burit cykeln på den steniga leden vid Sylarna. Men han bar sin utrustning och deltog inte i en paketresa utan packning med trerätters middag var dag och bäddad säng som löparna jag träffade på vid Blåhammaren.

Fjällen är till för alla heter det, men framförallt av hävd tillhör de en ursprungsbefolkning som vill kunna fortsätta föra ett någorlunda traditionellt levnadssätt vidare i generationer. Samernas kultur är inget utan renar och renarna är de som brukar fjällen hållbart. När nu STF (Svenska Turistföreningen) till slut fick krypa till korset och börja begränsa inflödet av människor i Jämtlandstriangeln blev det stora protester inom föreningen. Men var går gränsen för service till vandrare på kalfjället.

När en fjällanläggning ligger ett par mil från ett samhälle med full service, behövs det då en stjärnkrog på toppen med en bar som har alla sorters drycker. Besökaren hinner inte under sitt korta besök ens reflektera över sitt val. Hur kom maten, ölen och de rena lakanen hit. Vart tar bajset vägen när jag spolat och var har de soptippen egentligen. Renarna vet, de har hört helikopterturerna dagligen. De myggfria snöfälten är inte längre säkra för renkalvarna, då dagbesökarna bara ska ta en tur till toppen eller åka skidor utför.

P.S. skäms över de öl jag tog på Blåhammaren, när Storliens uteliv bara låg en dagsvandring bort.

På gränsen – dag 48

3 juli 2016 – Storlien

”Vakna som vanligt till och från under natten, trots att vi bara blev fyra killar i rummet. Ingen vind ute, men tät dimma och lite duggregn. Tryckte ner en rejäl frukost med färska nybakade rågbullar. Precis färdigpackad för avfärd, lättade dimman och solen titta fram försiktigt. Lite kall sydvästlig vind för sakens skull.”

”Tog långsamma steg med täta stopp för att hålla kvar fjällkänslan in i det längsta. Hade turen att få några riktigt bra foton på ljungpipare på stående fot med ryggsäcken på.”

”Lite längre ner vid trädgränsen tyckte jag mig känna igen blåhakens varningsläte. Tryckte av ett par bilder ”från höften”, mot en björk i motljus och fick några som gick att artbestämma.”

”Vid det gamla vindskyddet Gräslidfjället (a) strök en ängspiplärka bland polarullen och fastnade i fotogluggen.”

”Annars en fin och lätt nedfart ner till skoterbron över den breda ån Enan. Ett par fiskare höll till vid vindskyddet (b). Såg bara ett par småfiskar men det luktade harrvatten lång väg. Mötte några vandrare på väg upp, varav ytterligare ett par, med två barn, som skulle gifta sig idag!”

”Återstodens 7 km till Storvallen var fin att gå. Svettigt och varmt i de första stigningarna genom björkskog och sämre spångade myrstråk. Öppet och luftigt vid renstängslet på Rundvallen, med fri sikt hela vägen till Blåhammaren, som låg som en borg på kanten av fjället i horisonten. Gjorde bara något kort dricka- och nötgodisstopp. Orkade inte laga någon mat, utan en panodil fick dämpa illamåendet och trycket i huvudet.”

*Blåhammarens fjällstation (47), på kanten av fjället*

”Sista nerfarten mot bebyggelsen och det klarröda 3-planshuset med halva plåttaket grönt, rullade på med en massa udda personmöten. En engelsman, full av tillförsikt inför tre veckor på fjäll. Sen en norsk dam, med svart spaniel som draghund, i trikåer och matchande megastor svart BH. Ett svenskt par ute på tur med västgötavalp för snöträning och sist fem tyska ungdomar i bredbrättade hattar med myggnät. Och så jag, vad dom nu tänkte om mig….”

”Jagades av och slogs med solälskande broms sista biten över myrarna runt stugområdet och rätt på fjällgården längs en spångad skoterled. Anläggningen var stor med få gäster för tillfället. Fick ett dubbelrum med dusch/wc i svalen och ett litet kasst torkrum. Vaskade upp några T-tröjor och hängde de på galgar på balkongen istället. Rum, middag och frukost samt beställd bilskjuts ner till järnvägsstation i morgon kl 9.15 för inalles 935 kr, ok!”

”Tog en liten tupplur på sängen och lyssnade till regnet mot fönstret innan middagen kl 18. Ingen höjdarmat, hade gjort det bättre själv. Men med ett trevligt svenskt par, boende i Melbourne, vid bordet gick kvällen snabbt. De var från Örnsköldsvik/ Karlstad och på sin årliga sex veckors resa till Sverige. Kvällen avslutades med att se hjältarna från Island ta stryk mot Frankrike med 5-2 i semifinalen.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 47

2 juli 2016 – Jämtlandstriangeln

”Sov dåligt hela natten, blåste så att huset gungade. Hade svårt att somna in pga grannarnas ”ljud” och vände mig på sidan för att inte väcka de andra. Dessutom rethosta och snuva emellanåt. Väntade in frukostklockan som segade sig från 5 till 7, äntligen! En rejäl frukost med yoghurt, ägg och mackor. Med gårdagens pasta borde det vara energi för att klara 19 km till Blåhammaren.”

”Växlande väder med hård vind i ryggen, en massa moln och regnstänk helt plötsligt. Medvinden hjälpte till trots kylan. Rullade på bra utför till bron. Fortsatte sedan på skrå 150 höjdmeter, med några få korta stopp. Det enda som hördes i vinden var ängspiplärka och ljungpipare. Svettig med lite nedkylningsrisk fick mig att trumma på hela vägen till raststugan Enkälen (a), där leden delade sig mot Ulvåtjärn, en mil i ett svep. Hann in, byta kläder och brassa lunch innan anstormningen kom från två håll. Mer än sex personer med ryggsäck var tufft att få in, men varmt blev det.”

”Sista 9 km hade jag bitvis sällskap av en äldre sörmlänning som jag språkade lite med igår kväll, en ”fjällräv” som jag (!?). Han föredrog stuga före tält numera. Leden var lätt att gå utan alltför häftiga branter, klarade mig med 2-3 drickapauser bara. Blev däremot ett antal fotostop på diverse blommande växter. Inte alla med så bra resultat, då ryggsäcken satt på samtidigt som jag kröp i gruset för rätt makroperspektiv.”

”Kände mig som en udda gök längs leden. Ingen bar mer än 7-8 kg, dessutom sprang de flesta i trikåer, herrar som damer i olika åldrar. Visade sig att de flesta tillhörde en tredagars ”charterresa” på den kända Jämtlandstriangeln (Storulvån-Sylarna-Blåhammaren).”

”Blåhammaren lågt fint, äldre stuk där jag och sörmlänningen hamnade i ett 8-bäddsrum i annexet. Bra anordnat med torkrum och självbetjäningskök, men mycket folk överallt. Jag tog en skön varm dusch i huvudbyggnaden, lyxigt med bastu och allt. Jag hade inte bokat någon trerätters utan försökte lätta ryggsäcken med lite frystorkad kycklingpasta. Vid bordet intill var det champagnekalas, hamnade mitt uppe i ett bröllopskalas. Lite häftig kontrast med frystorkat ur påsen, samtidigt som brudens far höll tal för släkten, spelade och sjöng med sonen. Totalt nio bröllop skulle avverkas denna helg!”

”Blev sittandes kvar i stugvärmen med två norska damer och en från Umeå. Pratade vandring, släktskap, historia, renar, samer och stugvärdskap. Hennes farfar hade gått i Linnés fotspår som botaniker i Afrika och Sydamerika med en kvarlämnad bildskatt efter sig.”

”Klockan sex försvann de flesta till middagen och jag hamnade i baren med en Lunndörren red Ale från Ottsjö brygghus. Bytte några ord med brölloppsfotografen som skulle ut i regnet och plåta brudpar. Det fungerar nog ändå med den fina bakgrunden ute. Fortsatte med en Hållvallen mörk stout, funkar de´ me´.”

”Runda av kvällen med en kopp te, sista chokladbiten och koll på karten inför nedstigningen till Storlien, ca 15 km till STF´s fjällgård på Storvallen.”