LIV I FRI LUFT

På gränsen – dag 31

26 juni 2014 – Bergådalen

”Det var en behaglig natt, lite vind och inget regn. Vakna vid 7-snåret till en helgrå himmel, mestadels höga moln, men kallt i vinden. Kröp ihop bakom tältet och fixade vällingfrukost och kaffe på det.”

”Tänkte ta mig direkt till Tangsjöarna (ca 8 km) om inte vädret blev bättre. Kom bara lite regn till slut, sista kilometrarna före stugan. Det var annars ganska lugnt längs ån, låg lite som i en egen sänka. Fina tältplatser dök upp här och var, kompletta med små vattendrag från Göljåsfjället. genast började planerna på att anlägga en meandrande minibäck i trädgården hemma ta form.”

”Forsärlan var annars dalens karaktärsfågel, avlöst av enstaka videsparvar och ängspiplärka. Småspovarna hördes överallt lite högre upp och på distans ljungpipare då och då.”

Forsärla, fotad under etapp 5

”Lättgånget mjukt underlag fram till vadet (b), lite tövatten emellanåt. Vadet löstes med två stavar och snabba kliv med kängorna på, max 15 cm vatten som mest över stenarna. Betydligt mer sten sedan och resten av leden.”

*Tangsjöstugan, överst i bild mellan sjöarna (c)*

”Jo, sen gick jag fel vid Tangsjöarna. Jag hamnade på en lika bra stig väster om sjöarna, medan kartans led går mellan de norra sjöarna. Tangsjöstugan (c) låg helt perfekt vid utloppet från den östra sjön. Fint hållen med gott om sovplatser, torkrum, dubbeldass etc. Satt på verandan och spana över sjön medan ett duggregn föll. Tyckte mig se rörelser på forsnacken, men kan ha varit insekter. Däremot triggade de två fiskmåsparen min egen fisknerv, speciellt som de hade ett par snabbsimmande ungar i sjön.”

”Prövade där bäcken delade sig i videt och rann ut i den västra sjön. Inte speciellt djupt, med botten delvis täckt av vegetation, lite sten och ibland ljus sand i ett stråk längs med land. Varken kände eller såg någon fisk. Regnet upphörde, vinden mojnade och det blev lite varmare. Men ingen fisk sågs i ytan.”

”Jag gick över till den andra sjön och fiskade hela dess västsida tillbaka till stugan. Något djupare här och lite rödingkänsla med stenbotten och snölegor ner mot sjön. Men icke! Tog lite snabblunch innan jag sedan genade förbi Bergåsjön, ca 4 km mot leden på 920 meters höjd (d).”

”Genvägen var rätt behaglig. I början en stig, som övergick i stigfinnarövning. Sågs oftast som en mörk linje i den vita mossan som rådde över det mesta. Några gamla rösen återfanns också. Sista hälften blev obanat, mestadels torr tjock mossa/renlav och lågvuxen ljung/kråkbär. Roade mig med att räkna mina avtryck i renbetet (om renar funnits här). På fem km motsvarade det ca 300 kvadratmeter nedtrampad mark. Å andra sidan fanns här åtskilliga kvadratkilometer betesmark.”

”En sparvhök lyfte bara 100 meter framför mig, högt upp i skyn. Måste vara tufft om den letat lämmel. Knappt sett någon spillning alls, lite sorkgångar i fjolårsgräset och en gråbrun sork var allt jag såg. Förutom de högljudda småspovarna var det endast ett par grönbenor som förgyllde nerfarten i stenskravlet till stugan.”

”Stugan ligger annars fint med ett panoramafönster mot fjällen i norr och ingången mot Norge. Solen hade börjat titta fram, blå himmel och Cumulusmoln i norr. En fin bäck nedanför på toffelavstånd och en plan tältplats på gräs.”

”Bestämde mig ändå för att sponsra Länsstyrelsen med 100 kr för en natt i nya sängar med kudde! Kände lite osäkerhet med vädret. Kom några droppar precis när jag var klar med kallduschen i bäcken. Vattnet var så kallt så det kändes som huvudsvålen skulle glida av. Viss påverkan hade det, för håret lossade i bitar när jag försökte fingerkamma det efteråt. Kroppen känns bättre i alla fall, lite trött och småsliten bara. Värst är det med skavsåret på hälen. Superplåstret hade blött igenom, släppt och fastnat i strumpan, vilket gjort att det vuxit sig till dubbel storlek.”

”Pausa skrivandet, var tvungen att få igång kroppsvärmen så handstilen går att läsa. Löste sig med tjocka sockar, varm middag på Tortellini, lök och torkat viltkött. Efterföljande språngmarsch till bäcken med disken. Behåller jackan på i ”stugvärmen”!”

”Kikarspana lite i kvällssolen, men en envis nu sydlig vind, fick armarna att börja darra igen. Åsynen av hela registret av molntyper fick mig att krypa in igen och sätta på te istället. Studera molnen genom panoramafönstret men blev inte riktigt klok av det jag såg. Laddade med långkalsonger, långärmad tröja och tjocka strumpor innan sovsäcken äntrades. Äntligen släppte kylan ur kroppen och kaminen i ansiktet glödgades. Trots en kylig skumgummimadrass somnade jag rätt snabbt på en alldeles underbar kudde.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas, övriga foton lånade från Fulufjällets nationalpark.

På gränsen – dag 30

25 juni 2014 – Tangådalen

”Mulen morgon när jag kom ur tältet strax före sju, lite kylslaget (+9 i tältet). Plåstra om skavsåren på hälen, resten verkade okey. Fin nerfärd mot byn Storbron i dalen (a). Till en början svagt utför på hedliknande fjäll med renlav, glesa tallar och vitmossor. Nere i granskogen mer småkuperat och bitvis stenigt. Ur ett ”höghus”, med ett 10-tal bohål, hördes högljudda fågelungar som försökte övertyga föräldrarna om att det var matdags igen. Annars var det mest älgspår man såg.”

*Nattläger dag 29, Lilldalsstugan med ”vattentäkt”*

”Tog ett snabbstopp och drack vid bron över bäcken (a). En idyll med mossbevuxna kanter och glesa småbjörkar, större stenar mitt i som skapade rätt ljudbild och långa vindlande vattenväxter på botten. Som gjort för småöringen att gömma sig i.”

Några år efter jag passerade byn Storbron, år 2018, fanns bara en åretruntboende kvar, nämligen 90-åriga Martha Larsen. Hon kom hit från Norge 1953 och gifte sig med sonen till Lauritz Larsen, som kom till byn 1909 som vallpojke och fostrade 10 barn här genom åren. Martha och hennes man Paul Ivar tog över gården och fortsatte driva småjordbruket.

”Tog körvägen ut på grusvägen, sedan vänster i Korsningen upp till Björnholmsstugan. Fint längs vägen, kontakt med vatten ibland, men ändå tråkigt att trampa grus. Stugan var hyfsat rustad, obemannad men med torkrum, kök och åtta bäddar samt nödtelefon.”

”Trampa vidare och tog en längre paus vid ån strax norr om Björnholmssätern. Tankade lite snabbenergi och plåstrade om fötterna. Nu ännu ett skavsår på tå. Tejpade lite varstans i förebyggande syfte, då det börja rodna här och var efter svettvarma kängor. En liten spräcklig falk landade tvärsöver ån i en torraka, men drog ivrigt uppvaktad av 3-4 mesar, innan kikaren kom upp.”

Björnholmssäterns fäbodstuga är av en ovanlig modell, den är hopbyggd av en ”vanlig stuga” och en härbreliknande byggnad. På 1800-talet var Björnholmssätern fäbod till Storbron. Nu ägs sätern av Korsnäs AB, som har använt den som personalstuga. 1932 startade Lennart Wåhlstedt från Dala-Floda ett samarbete med får på södra delen av Fulufjället. Fåren, mest av svensk lantras, kom från hela Dalarna. Fårvaktarna bodde de första åren i Björnholmssätern. Djuren betade i hela Tangådalen. På Tangåns västra sida strax söder om Björnholmssätern är ett område med stora grova granar, den största är 36 m hög (Yngve Larsen från Storbron, har klättrat upp och mätt den) och över tre meter i omkrets. Fäbodriften lades ner 1935.

Ur Inventering av Särna säterstugor

*Björnholmssätern, längst ner i bild (c)*

”Vägen upp till bron var bra och lätt att gå (mellan c och e på kartan). Hade ingen lust att ta fjällvägen åt NV utan fortsatte längs en omarkerad stig som följde dalgången (se nedan utdrag ur Fulufjällets skötselplan). Var kanske ett misstag, då den efter stugorna försvann titt som tätt, för att till sist totalt lysa med sin frånvaro. Branta snipor gjorde att man fick klättra högt på skrå ibland. Med lite tur fanns någon älgstig att följa. Gav upp efter 1,5 km och gick ner till bäcken för att ladda om i solgasset med frystorkat (e).”

Eftersom de flesta fäbodarna ligger på kanten av fjället har fäbodstigarna naturligt nog kommit att ha en sträckning som inte berör själva fjället. Längs Tangån löper en stig som troligen till viss del har sitt ursprung som fäbodstig till fäbodarna Björnholmsätern och Herrhussätern. Den senare sätern hörde dock till Hägnåsen, varför det väl ligger närmare till hands att man buförde över fjället via Lövåssätern. Buföringen till Girådalssätern gick även den till viss del längs Tangån. Fäboden hörde ursprungligen till Storbron, varifrån man skråade upp över Summelfjället efter att ha vikit av från Tangån vid ”Hamnen”.

Ur skötselplan för Fulufjällets nationalpark

Sista biten upp till Tandåstugan blev knepig. I början kunde man gå längs med åkanten. Ibland var det lättare på holmarna mitt i ån, när den delade sig. En hel del älg hade trampat på denna sida, men också gott om gammal björnspillning. Några jordlöpare och en skogsödla nyttjade också viltstigen.”

Det blev alltmer rasbranter och den gamla stigen på kartan gick över på västra sidan. Jag kände inte för något djupare vad, så det blev att klättra bland sten. Lågt vattenstånd var räddningen, behövde bara klättra upp en gång förbi ett stup (f). Det tog kraft, varje steg var ett nytt riktmärke. Spädde ut kroppen med vatten ibland, men benen var ändå rätt möra när jag siktade stugan vid 17.30.”

Herrhussätern ligger vid Tangån mellan Östertangen och Summelfjället (mellan e och g på kartan). Karl-Erik Forslund skriver om Herrhussätern i en bok 1919: ”Tangån rusar förbi Herrhussätern, bäddad i stor blandskog djupast i den trånga mörka dalen, vid foten av en tvärstupande backe.”En gård, tillhörig Hägnåsen, stuga, fjös, bod, lador, var alla av grovt rundtimmer”. I början av 1930-talet var Wåhlstedts vid Herrhussätern med fåren. Det fanns då två ladugårdar kvar, och fårvaktarna hade fållor för fåren här, där fåren stängdes in på nätterna. 1938, fanns fortfarande rester kvar av ladugården men inget syntes av stugan. Nära bron över Tangån ovanför Herrhussätern ser Forslund en koja, 2×2 m i fyrkant, med ett litet fönster. Kojan var liten och hade bara två britsar och en spis. Här bodde Storbro Per, alltid ensam. Han fiskade i Tangsjöarna och snarade ripor. Som kvällsarbete gjorde han brynstenar (brynen), tagna i Bandskåran, och här vid ”källa” som platsen kallas. En annan brynkoja står söder om Herrhussätern, där Brynbäcken uppifrån Styggskåra mellan Summelfjället och Fulunäbben störtar ner i ån. Där fick man utmärkta liebrynen i Gammelgruvan. Man sysslade med detta hantverk fram till 1915. Herrhussätern var fäbod till Hägnåsen. Möjligen kommer namnet Herrhussätern, av transtrandsmålets ”harra” vilket är ett gräs som växte på vissa vallar och som det var svårt att få lien att bita på. Herrhussätern blev nedlagd som fäbodvall 1914.

Ur Inventering av Särna säterstugor

”Sista biten var yppig med många obekanta örter som inte blommade ännu. Fina fjällbjörksholmar, gräsklädda för fjällentusiastens lov, låg i ån. En eld- och tältplats fanns nedströms stugan, med en enkel bro över. Annars nyttjade jag bara utedasset, där den stora mängden mjukt toa-papper tilltalade min ömma bak. Stugan var annars rätt liten med några breda britsar, filtar och kuddar för 2-3 personer. Dock försett med ett nödskåp innehållande korv på burk, första förband m.m.”

”Kände mig lite instängd bland björkarna vid stugan. Vidderna hägrade, så jag gick på en timme till. Genast dök fjällarter upp, som gluttsnäppa, bergfink, forsärla och stenskvätta. Stoppa på en ås där den sista björken stod, med ån som delade på sig nedanför. Två små vattengölar för disk och bad bakom och en fet glänsande snölega i kvällssolen. Mygg och knott var härdade här, men en hyfsad kvällsbris höll dem någorlunda i schack. Njöt i kvällningen, lite dagbok, en slummer i den vita mossan, lite kycklingsoppa med soltorkad skinka, te och en bit choklad. Tältet fick precis plats på den steniga åsen.”

*Nattläger dag 30, vid det röda krysset*

”Kvällen var för fin för att stänga in sig i tältet och sova. Satte mig på en sten istället och bara tog in platsen och njöt. Saknade kameran och den lilla skelögda kikaren var ett dåligt alternativ. Försökte ta in ljungpipare i kikaren, när den drog högt i skyn.”

Småspov, från nästa etapp 5

”Titta ner igen och höll nästan på att missa rödräven som kom uppströms ån på andra sidan. Han var vaksam men hade inte riktigt koll på mig förrän han var mitt för. Vädrade intensivt och fick till slut vittring på mig, vilket inte borde ha varit så svårt! Drog i ilfart upp på fjället. En kniphona landade i gölen och en småspov på en sten i ån, vilken kväll!”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas, övriga foton lånade från Fulufjällets nationalpark.

På gränsen – dag 29

24 juni 2014 – Låglandsfjäll

”Det var en blåsig natt, vakna och vände på mig fram till solen värmde upp tältet 06.33. Ingen Acke som väckte mig på denna tur, svårt att ta med hund på bussturerna som blir vid hemfärd sedan. Tog en grötfrukost på trappan till raststugan och nyttjade därefter ställets utedass.”

”Kände tyvärr fortfarande av den onda höften, men det gick bättre med stavarna upp till Stor-Närfjällets topp (931 m ö h). Småspovarna följde mig hela vägen och avlöstes så småningom av fler par längs vägen. En gök och två dalripor förgyllde även denna strålande soliga dag, med lite kylig vind men bara enstaka avlägsna stackmoln.”

”Fint att gå över fjället ner till Närfjällsstugan, som ligger längs skoterleden. Därav stugans storlek, relativt ny med hjälptelefon och allt. Dock inget vatten förrutom en liten myrgöl och några snölegor österom i ravinen.”

”Fortsatte istället norrut och rastade vid en liten sjö mellan Granfjällen. Ingen bäck med hyfsat vatten i sjön. Vid nästa vägskäl stod det Kungsleden norrut. Mestadels mycket stenigt och sedan brant utför genom granskogen till Sätern. Nu var det knä och knäveck som fick sin beskärda del av ansträngningarna.”

”Sätern lågt fint, med en liten öppen raststuga, dass och vedbod samt en större nybyggd röd privat stuga. Ett par timmerhus hade rasat samman. Tankade korv och pasta med torkad lök inför den återstående dryga milen.”

”Rullade på bra de fyra kilometrarna ner till Görälven. Omväxlande skogsterräng men bitvis mycket sten och rötter på stigen. Inga däggdjur, bara en och annan gök som gol. En redig stålbro (för skotertrafik) korsade älven. Såg många vak, efter den intensiva insektsarmadan över det lugna vattnet. Tog lite nötter och is-te innan den återstående stigningen till Lilldalsstugan på 7-8 km (735 m ö h).”

”Dagens katastrof inträffade här då kameran bara la av, meddelar att den inte kan fokusera!? Skulle kunna använda jobbmobilen, men då drar den säkert ur batteriet, får se?”

Detta innebar att det inte blev några fler egna bilder denna dag och tyvärr inte resten av turen heller. Min Lumix kompaktkamera med zoom hade hängt med mycket i kyla och regn men måste nu ha fått någon slags höghöjdssjuka.

”Axlarna och ena hälen skavde något när jag började streta i värmen de första två kilometrarna på landsväg till husen på Skarsåsen. Ett litet öppet rastställe fanns vid gränsen till Skarsåsfjällens naturreservat, med en fin utsikt. Stigen upp till Lilldalen blev seg, gick bättre utan stavar och ingen höftkänning. Hade dock gårdagens slit i färskt minne. Gick långsamt och räknade ledmarkeringar, ca 25 st per km. Först nr 1 till 13 sedan baklänges till 1 igen. Det fungerade rent mentalt.”

”Bar med vatten från älven, då leden var snustorr. Tvingades dock tulla på vattnet och chansade på att den blå pricken på kartan vid stugan inte var ett tryckfel utan en källa kanske. Ja, så äntligen 95 käppar senare öppnade sig äntligen vyn norrut, stuga fanns på en härligt öppen ljunghed. Den blå pricken var faktiskt vatten, en liten myrgöl för kokvatten.”

”Stugan var stor med ett dubbeldass bredvid och ett mindre låst hus. Myggfritt pga en härlig vind från NV. Sällskap av ett par ladusvalor samt en obestämd sångare med ett vitt ögonbrynsstreck. Sångaren plockade stora feta gröna larver i björkarna som stod i lä bakom stugan. Dagens etapp tog ca 10 timmar med alla raster. Hoppas det går lättare när packningen lättat och fiske vankas….”

På gränsen – dag 28

23 juni 2014 – Start etapp 4

”Starta en vecka senare i år för att hinna med en brakfest hemma i trädgården med tjocka släkten (19 pers!). Tog ”gröna grodan” till Malung för att hinna med Sälenbussen till Rörbäcksnäs. Laddade med kebabtallrik i Malung före avfärd 12.40, tog 2 timmar totalt med bussen.”

”Första dagsetappen tog slut på gubben, så det blir lite kortfattat i tältet vid 22-tiden. Starta norrut från sportbutiken vid 3-tiden. Fin stig på öppen tallhed, i början cykelled, sedan gula träpinnar på stolpar fram till grusvägen.”

”Förvänta mig björn bakom varje sten, men bara rävspillning och en fantastisk vacker slända, stor med mörka blågröna dubbla vingpar.”

”Hade några regnskurar under bussresan, men resten av dagen klarade sig med halvmulet 10-12 plusgrader i luften.”

”Lättgånget till Skogssätern, sedan 3 km tråkig grusväg, sista biten till vägg fin stig igen.”

”Korsade asfalten hastigt och började efter ett par steniga kilometer klättringen mot etappmålet, Saldalskojan på kalfjället. Trots nya teleskopgångstavar orkade inte bena med. Dessutom spökade det i höger höft och värkte i flera kilometer. Kvällen avslutades med flera kramper i ljumskar och lår. Orsak, för lite att äta och dricka under de sex timmarna jag avverkade 12-13 km.”

”Tvingade i mig två mackor och blåbärssoppa i kvällningen väl framme, men höll nästan på att kräkas. Kylde på, så det blev några kråkor med pennan i tältet, med en serenad av småspov och ljungpipare utanför.”

På gränsen – resume’ etapp 3

Hemresan 14 juni 2013

”Vaknade väldigt tidigt, orolig för att missa årets sista morgonbuss till skolan. Den kom i tid, med svenska flaggor vajande på ömse sidor. En tös och jag med Acke åkte ner till Lima och skolavslutningen för de äldre där. En kvart senare kom bussen som tog mig vidare till Malung. Tog nästa buss mot Borlänge, en timme senare. Kollade med järnvägsstation där och snabbaste förbindelsen sedan var Swebus Express, 5,5 timmar till Mellerud med byte i Kopparberg. Först ville de inte släppa på oss eftersom Acke var för stor och bara hundar i bur var tillåtna. Men jag tjatade och skyllde på SJ som sålt biljetten inklusive hund. Samma visa upprepade sig i Kopparberg, ny chaufför som måste kolla med ledningscentralen först. Men vi kom med! I Mellerud vid 19-tiden, bytte om och kasta oss i bilen hemåt Strömstad. Tolv timmars bussresa satt i kroppen tills dagen efter.”

Sammanfattning etapp 3

Årets etapp, som egentligen var en fortsättning av fjolårets avbrutna etapp, gick planenligt förutom att jag sparade in en dag. I stora drag följde jag Finnskogsleden även detta år, där långa sträckor gick i Norge. De sista dagarna genom Sverige, var leden mycket svår att finna och ej heller märkt på de svenska kartorna utan endast på en norsk turkarta. Kompass och analoga kartor var avgörande i många fall.

Trots långa sträckor på grusvägar och även asfalt ibland höll fötterna bättre, hälsporren gjorde sig inte påmind som tur var. Mindre skavsår botades i tid men mina gummerade kängor kändes fel många gånger. De har lite dålig passform, trots dubbla strumpor, speciellt när de blivit blöta och torkade långsamt. Kängor skall vara bekväma men med mina fotproblem (höger fot lite större, svullnader och domningar pga artros). Alternativ i helläder med förstärkta kanter, för fjällterräng, bör undersökas framöver.

Ryggsäcken fungerade hyfsat, fast den var inte helt riktigt vattentät, speciellt efter sista dagen. Regnskydd eller täta packpåsar till nästa år. Foppatofflor idealiska vid rast, lättare än sandaler och torkar snabbt. Föredrar som regel svarta strumpor och svart långärmad tunn tröja. Anledningen är de torkar mycket snabbare i solen. Vandringsstaven fick en ny användning. Hängde kaffepannan i handledsbandet och kunde så nå ut i tjärnar med sanka myrkanter.

Tankar om vägval

Vägen är målet, heter det ju. Till viss del kan jag hålla med om tanken. Många gånger när vägen var tråkig att gå, kunde jag plötsligt finna att funderingar tog fart åt alla håll, då man inte behövde fokusera på fotstegen hela tiden eller leta efter nästan obefintliga stigar/leder. Undvek dock asfalt och hårda grusvägar, för fötternas skull och att ge naturen med fågel och djurliv större möjlighet att visa sig.

Att dela upp dagsetapperna så att det fanns ett bestämt dagsmål var nödvändigt ibland rent psykologiskt. Vatten vid dagens slutmål var viktigt, så sjöar, tjärnar och vattendrag var att föredra. Men vad som var mitt övergripande mål med denna gränsvandring har jag inte varit inne på hittills. Förutom att må bra av röra på sig, fanns en händelse under mina tre veckor långa fjällvandring 2009 som satte fart på hjärnkontoret.

Jag mötte en stugvärd, en äldre dam som hela sitt liv vandrat i de svenska fjällen. Hon berättade för mig om en norsk pensionerad kvinna som hade gått hela den norska fjällkedjan under ett år. Ibland med någon följeslagare och med proviantdepåer där det behövdes. Men större delen vandrade hon helt ensam. Där och då föddes min idé att gå hemifrån Strömstad till Treriksröset i norr, ca 180 mil. Kartstudier och beräkningar ledde till att jag behövde göra rekognosering först, då arbete och familj hindrade mig från att dra iväg direkt.

Att lägga 10-14 dagar per år av min semester i tält längs riksgränsen mot Norge var inte några problem. Då borde jag kunna vara vid målet samma år som jag skulle bli pensionär och ha en färdig plan med tillräcklig erfarenhet för att kunna tillryggalägga hela sträckan under ett år, enligt plan mellan 1 maj och 15 september. Därav mycket detaljerade beskrivningar av vägval, vattenkällor, stugor etc i mina dagboksanteckningar, men mycket har jag försökt bespara er läsare. Hur det gick återstår att se.

På gränsen – dag 27

13 juni 2013 – Civilisation

”Åter i civilisationen, det vill säga etappmålets slutpunkt Rörbäcksnäs, Sälenfjällens baksida. Dagen blev endast en transport från A till B på kartan. Det började nämligen regna i natt och höll på så långt in på morgonen. När det gick över i duggregn vid 9-tiden, var Acke och jag nödiga att gå ut och lätta på trycket, i långkalsonger och regnbyxor. Myggen och knotten var kvar och väntade bara på upehållsväder, och oss. Så den stående vällingfrukosten blev rekordsnabb liksom ihoppackningen.”

”Bestämde att när vi nått landsvägen, efter ca 2 km, så fick vädret avgöra om vi skulle ta stigar norrut först och sedan vika av österut mot samhället. Men, regnet gav inte vika. Ingen vind heller, så detta skulle bli en blöt dag oavsett. Full regnmundering och inställning av kängorna på de korta vita streck som gick vid kanten av en röd asfaltväg, rena VIP-leden alltså med röda mattan utrullad för oss.”

”Vägen var i stort sett spikrak. Glest med trafik, men husbilar var det gott om samt tungt lastade norska ekipage på väg hemåt med bl.a. virke på släpet. En kul grej var alla lokal namnskyltar på en del av myrarna längs vägen. Namn som inte fanns på kartan och hade dialektal stavning med översättning.”

”Tog en hastig rast efter några kilometer, vid en jaktstuga med bänkar och eldstad under tak. Annars var det bara att huka sig under huvan, tänka andra tankar och låta fötterna bara göra jobbet. Taktiken stördes bara vid några tillfällen när en uppretad rödvingetrast tvingades spela skadad för Acke, ett par gällt skrikande skogssnäppor och en kricka som förskräckt flög upp ur diket!””

”Anlände till byn redan tidig eftermiddag och gick upp till Carlsborgs Wärdshus. Ingen där, men efter ett telefonsamtal så var rum och hela klabbet ordnat på fem röda minuter. Vi fick tvåbäddsrum nr 1 med dusch för 300 kronor, myshörna med TV utanför, kök och matsal i souterrängplanet under, där vi också fick hänga upp blött tält och sura kläder. Hela huset för oss själva en torsdag mitt i veckan! ”

”Tog en tur till ICA och handlade mat för dagen, kvällen och frukost. Regnet fortsatte ösa ner på barnen som kom från skolavslutningen i kyrkan. Hörde mig för på ICA om bussen går i morgon, med tanke på att skolan slutar idag. Han i kassan visste inte men jag fick numret till den som skulle köra bussen. Ringde 0280-80012 och fick klart för mig av damen att ”visst går bussen vid sju i morgon bitti, vänta vid vägkorsningen och vinka bara, det är inte så många som åker så här års”. Allt okey för hemfärd.”

”Tog Acke på en pinkerunda runt delar av byn. Åt en mikromiddag och en tog en välförtjänt pilsner med mandelchips, framför Aktuellt i rutan. Acke skäller på någon i sömnen och själv ruskar jag huvudet för att inte somna i hörnsoffan….”

På gränsen – dag 26

12 juni 2013 – Gäddslakt

”Vaknade först vid sex-tiden efter en natts orolig sömn med en massa konstiga drömmar och Acke som tyckte det var för varmt, flämtade och flyttade sig konstant. Men, eftersom jag somnade om och det var helmulet ute, kände jag ingen brådska. Acke tyckte gott vi kunde bli kvar, förstod inte alls det där med packväska idag, när vi var redo att ta vägen norröver längs med sjön vid 10-tiden.”

”Traskade på, i andra tankar för det mesta, längs en fin väg sånär som på att vägskrapan vi mötte igår rivit upp all sten igen och delvis ödelagt de mjukare vägkanterna. Såg lite färska spår av älg och rådjur i kanten på vägen, som var lite lösare och mer lättgången.”

”Efter bron över Aspersforsen gick vi ner till sjön och rastade vid åns utlopp. Lite mer sankt och lerigt, vilket Acke inte alls hade några synpunkter på. Prövade lite fiske i utloppet och ut mot första stenudden. Fint djup, pålandsvind och bra kast, men ingen fisk så här mitt på dagen.”

”Himlen blånade rätt snart och värmen kom tillbaka. Många olika sorters moln och vind från S-SV, så vi får se vad det blir av dagen. Genade upp på grusvägen igen, då en harunge studsar upp ur ett snår. Måste ha tryckt när Ackes jaktinstinkt vaknade till liv. Palten studsa mellan tuvor och genom täta snår, medan Acke körde fast med sina packväskor i ivern över att få se vad tusan det var.”

”Vägen var alltmer lös och stenig, eller så började vi tröttna på gåsmarsch. Vackra vyer när sjön visade sig och svalkade. Annars fick vi ta det för vad det var, en transportsträcka där man kunde lyssna på spillkråka, spana på solbadande gräsfjärilar, fjällik blockterräng, svartbyggda husvagnsstugor eller bara räkna antalet backar som var kvar till nästa paus.”

”Fyllde på vatten vid en klar bäck med god smak. Tog oss ut på en hög udde mot sjön, njöt av vasaloppssoppa och torra gårdagsbröd. Frisk sydväst som förpassade knott till Dalarna och solglimtar. En riktigt fin torr skogsbacke med tjock renlav. Acke jagade pinne ett tag, men slocknade sen i mossan.”

”Riksgränsen går här i öst-västlig riktning, så vi fortsätter på kringelkrogiga mindre skogsvägar med målet att lura en öring i Lötån. Skogsvägarna blev nu mer behagliga att gå. Trots värme och svagt motlut större delen, så gick det ovanligt lätt, mindre packning förstås.”

”Strax efter en kraftledning gick en svårfunnen gammal stig som ledde till en timrad stuga, modell äldre, mellan två tjärnar. Ett par sångsvan kom över vattnet när vi passerade myrarna.”

”Därefter en lång backe på skrå runt Skepparberget. En ny skogsväg fanns inte på kartan, gick norrut mot norska gränsen. Strax därefter passerade vi en vägbom som utgjorde gräns mot Dalarna. Där var det ett gigantiskt kalhygge, en skylt kallade det för besparingsskog!”

”Sista biten runt Risberget (bra namn på ett hygge) ner mot ån rullade på snabbt. Blånande fjäll (med snö tror jag) kunde ses i fjärran Norge. Hygget huserade annars tre skogssnäppor och längs vägen ner hade man sparat en hög häck av gran (mot snödrev kanske).”

”Lötåns södra sida var brant, riktiga nipor från istiden. Flera fångstgropsystem fanns på denna sida. Vi gick ner till ån där en större bäck rann ner och hittade en jättefin stor hölja, med fors i bägge ändarna. Lukta öring lång väg med skuggiga branter och bra syresättning av vattnet.”

”Riggade det mista koppar-röda och drog några kast tvärs över strömmarna i höljan. Ett bra, men välbekant hugg fick mig att vakna till. Lyfte upp gäddskallen så jag fick det bekräftat. Snapp! så bet han av linan. Riggade en spinnare, så högg en vid land försiktigt i mungipan, så jag kunde ta ett nacktag och förpassa den till skogens mörka vrå. Det vill säga under en stor sten efter avrättning. Slut på gädda i strömmande vatten – rädda våra storöringar!”

”Men det var inte slut med detta. Ytterligare två gäddor landades relativt snabbt, alla runt 1-1,5 kg. Va fan! tänkte jag och satte på mitt enda medhavda gäddrag med ståltafs. Ett dåligt kast hamnade i videt på andra sidan. När jag ryckt lös det, fastnade flugorna i riset och en gädda högg draget som hängde i luften! Där satt hela paketet! Den fick behålla drag och tafs, jag räddade bara flugorna.”

”Bytte tillbaka för öring/ abborre och gick lite nedströms före forsnacken. Lika illa där, en gädda på knappt kilot förpassades till björkslyet och jag gav upp denna gäddhåla. Minst sex gäddor hade jag på ett eller annat sätt oskadliggjort för öringens fromma, förhoppningsvis.”

”Ett försök att äta vid ån gav jag upp direkt. Kvällen hade förvandlats till ett knott- och mygginferno. Även Acke hade tydliga problem. Fyllde en Mountain-house med kokhett vatten och rusade uppför branten. Snabbt upp med tält på tallhedens knastriga lavar och mossor. In med prylar, mat och hund innan de fattade vad vi gjorde.”

”Acke hyperventilerade, på grund av värmen trodde jag, men när innertaket var fullt av knott, förstod jag var de kom ifrån – Ackes päls. Förutom lite kartstudier inför sista dagen, så kan kvällen mest liknas vid ett blodbad. Dessa små kryp var alla mätta och belåtna – förvånansvärt så mycket blod i en så liten kropp!”

På gränsen – dag 25

11 juni 2013 – Dammstopp

”Sitter på en sluttande sten vid en stor, lugn, klar och inbjudande sjö. Nybadad och fräsch som morgondagg, i bara kalsongerna och gassande sol. Inte ett moln och hyfsad strandtemperatur på vattnet. Simturen längre ut var uppiggande kan man säga. Men! Resan hit var lite krokig minst sagt..”

”Färden ner till rastplatsen på andra sidan Höljesån och väg 62 gick rätt snabbt. Sval förmiddag, bra skugga och rätt så intressant natur längs vägen. Gamla hyggen kan vara vackra, men framförallt ger de vandraren lite lite upplevelse av vad som finns bortom träden. Första norrlandskänslan började infinna sig, nu när vi inte är långt från gränsen till Dalarna.”

”Känslan blev ännu starkare när jag hittade spillning mitt på vägen, med benbitar i. Grövre än Ackes, troligtvis varg. Spillningen hade torkat, men inte helt, 2-3 dagar gammalt kanske. Hittade även ett tassavtryck på kanten av vägen, där det är lite lösare.”

”Problemet började på rastplatsen. En stor orange skylt upplyste om att vägen över dammen och Höljes kraftstation var avstängd! Det innebar en omväg på ca 1 mil ner till byn Höljes och bron över Klarälven där. I ett desperat försök att försöka ta mig över fick jag tag på Ida, som i sin tur hittade en gubbe på Fortum, som jag kunde ringa upp när han var på väg till arbetsplatsen. Inget vanligt vägarbete visade det sig, utan man höll på att spränga för en ny väg, så där var hål och avgrund.”

”Surt! Vi bet i ochbestämde oss för byn, 6 km enkel väg i gruskanten på asfaltvägen. Acke fick kopplas, vilket innabar att han drog hela vägen. Inga backar som tur var och bitvis fint ner mot Klarälven. Kanske fanns det till och med en affär i Höljes?”

Yes! Lanthandel förkunnade skylten vid avtagsvägen till Höljes. Lite paradiskänsla med överflöd av mat. Köpte tandkräm och borste, för att känna efter hur det känns när man varit utan en vecka. Förvisso fungerade det att tugga upp änden på en björkkvist, men morgonkänslan var allt annat än go´.”

”Gottade oss på en bänk vis souvenirbutiken och våffelstugan intill. Acke fick våffelrester av damen och friskt vatten (det senare ratade han). Jag lunchade på grova frallor med älgmedvurst, färsk kall juice och läsk. Damen bakom disken propsade på att vi skulle gå upp till dammen och runt Höljessjön, för där var så vackert. Vi slet i värmen, förbi grusgropar, motorbana, camping i skogen och med ömma fotsulor/ trampdynor. Kom till slut fram till stenen vid stranden, som omnämndes vid dagens början.”

”En tanke bara. Vi kunde ha besparat oss 9 av de 10 extra kilometrarna om vi fortsatt som vi tänkt och vikt av ner mot ”älven” nedströms dammen. Vi kunda ha gått torrskodda på sten i den övre, helt torrlagda fåran. Något vatten släpptes inte på så länge bygget pågick. Men vi visste inte hur rännan såg ut innan vi var där, men Fortum visste allt….!”

”En perfekt tältplats mellan två stora granar i strandkanten fick oss att slå rot. Här kan det inte bli bättre, 100 meter till en bäck med kristallklart vatten, ja faktiskt gott kallt vatten. Sandbotten en bit ut från vår udde, bra mat- och skrivstenar.”

”Acke, som inte gillar att dricka ur rinnande vatten, kan ligga i sjön och samtidigt dricka. Vilket han också gjorde.”

”Meddelst pinnar så svalkade sig Acke en gång i kvarten.”

”Dessutom hela stranden full av drivved, snustorr, tack vare dammen. Fint kvällsljus och spegelblank sjö lockade fram fotokänslan. Fynda och fotade vrakved längs stranden, lyssna till motorbåt och lom på avstånd.”

”Kan helt plötsligt också se fördelar med dämda sjöar, men här är höjdskillnaden bara ungefär en meter till högvattenkanten.”

Anm. Kartan anger dock att kraftbolaget har rätt att reglera 34 meters höjdskillnad i sjön.

”Så vi njöt, laga till lite gott pulvermos, dela på tre grillade frukostkorvar och sköljde, under andakt, ner med en Staropramen 3,5%, sjökall +15.5 grad C. Återstår sedan kaffe och en bit choklad i solnedgången, om vi inte slocknat innan dess.”

”Att en sådan miss och megaproblem kan ge en så bra avslutning! Puh!”

På gränsen – dag 24

10 juni 2013 – En vända till i Norge

”Vakna i kojan vid 6, sol ute och +8 grad C, varmt i sovsäcken men fortfarande behagliga +15 i stugan. Allt hade torkat utom kängorna, trots att de hängt över kaminen hela natten. Gummi bra mot väta utifrån, men bevarar fukten länge när de väl är genomsura. La en hundring i lådan som tack för den justa stugan, kanske har de råd med en ny gästbok då. Okey, lånade utedasset som bonus också.”

”Leden fortsatte mot vägkorsningen vid Hundbäcken. Samma skick som gårdagen, men något bättre mot slutet där torra tallhedar inte växte igen som de blötare markerna.”

Trollius eller smörboll

”Fick passera en skördare och en hel del grova tallar innan jag kom in på vägen mot Norge. Fin gammal körväg med en effektiv gränsspärr, en en meter hög jordvall.”

”Juvberget var en fint iordningställd gård med flera byggnader, väl skyltat. En stor rast- och grillplats bakom gamla huset och även ett utedass (för vandrare antagligen).”

”Vägen norröver mot Holoskoia var en enda lång njutning. Trots morgonkylan (nordlig vind idag) blev man snabbt varm i första stigningen. Men den gamla bruksvägen var väl röjd, mjuk och lätt att gå mestadels och med gott om örter i västsluttningen. På smalaste stället fick man lite Madeirakänsla, brant uppåt och nedåt som på levadorna.”

”Sedan följde en lång härlig utförsbacke tills man korsade en bättre skogsväg och kom till den breda älven Flisa. Kojan var en stuga, välputsad och till salu vid älvkanten.”

”Tråkig grusväg upp till Haldammen. Fullt flöde i älven med dammluckan upphissad. Gott om olika hyrstugor vid dammen, rastplats och utedass. Magnifik älv, men fisken kommer knappast upp i Halsjön.”

”Vi siktade vidare på Skåraholen, en gård på svenska sidan för lunch. Några orosmoln, som vanligt vid middagstid, så vi skynda på stegen upp längs den södra bäcken. På gården, som var renoverad till större delen, stod en grävmaskin men ingen syntes till. Föredrog ändå att ta rast på en sten uppe i den norra hagen. Jag hade precis lossat kängorna, när gubben kom körande i en pickup, prata i mobil och satte igång att gräva bakom ladugården. Han såg oss inte ens, med diverse påsar och prylar utspridda.”

”Vi skyndade på för den stora utmaningen, nästan en mil på grusväg österut mot Höljes. När vi genade upp på vägen trampade jag nästan i en koblaja, eller troligare färsk björnskit!”

”Det blev mycket spanande i den glesa och steniga terrängen längs vägen, speciellt som vi hade vinden mot oss. Någon björn blev förstås inte inte, men gott om älgspår, en rådjursspår och spillning efter räv här och var. Vägen var ändå hyfsad att gå, äldre med grön mittremsa”

”Räknade bäckar och vägkrökar mot kartan. Raksträckorna var nästan en km långa. Gick en hel del vatten och Brio fruktkola längs vägen. Nere från myrarna och ån hördes ljungpipare och storspov.”

Höghus för hackspettar

”Vi trava på bra och vid tretiden var vi framme vid Hynndammen. En bro över intakt, men inga dammluckor förstås.”

”Däremot hade en bäver sin hydda nedströms bron och gjorde sitt eget dammbygge med åtskilliga fällda björkar runt omkring. Tog lite fika och gjorde några kast på ömse sidor om bron. Fina höljor men bara en blåsvart abborre tog draget och släppte på land. Väldigt mörkt vatten och botten, inga vak.”

”En dryg kilometer nedströms, hade jag rekat via satellitbilder och sett några bredare och lite längre höljor. Vi trava på med ömma fötter och tassar, vek av mot ån i en gles tallskog. Hittade en plan mossmark, bara 50 meter från ån. En sten att sitta på och kvällsljus i gläntan, perfekt!”

”Rigga spöet för att testa den minsta Kingspinnaren. Höljorna var inte så djupa, i solgasset såg man sjunkstockar och en del gräs, annars lättkastat. Inga vak och tyvärr inga känningar. Verkade bara vara bävern som trivdes här. Han hade grävt gångar i strandkanten överallt och gjort underminerade tjuvfiskarförsåt.”

”Ägnade istället kvällen åt lite kroppshygien, när nu rinnande vatten fanns. Acke hoppade i efter en pinne som sjönk, letade så att han också fick sig en rengöring. Njöt vid ån och skrev av mig dagen, tills solen skuggades bakom höga granar. Tog en brakmiddag på pulvermos och stekt lufttorkad skinka, som ersättning för färsk öring. Diska i ån, en kaffe med choklad fick runda av innan vi koja alldeles för tidigt, men trötta så det räckte.”

På gränsen – dag 23

9 juni 2013 – Broras

”Upp kl 6, halvklart ute och kallare än stugans +15 grad C. Fuktigt efter nattens regn, som jag inte märkte något av. Sov som en stock och drömde en massa konstigheter. Snabb grötfrukost och på benen före sju. Det mesta var torrt tack vare några timmar med kaminvärme. Medskogen ”samhälle” nästa!”

Jag ville försöka undvika för mycket grusvägar, med tanke på mina fötter och Ackes tassar. Jag hade därför fört över Finnskogsleden från en norsk turkarta till mina svenska kartor, där leden saknades. Visade sig inte så lätt.

”Turen dit gick rätt så snabbt. Först 1,5 km längs skogsvägen, in på en gammal skogsväg med bom, över en bäck i ett skutt och vips på nästa ännu äldre, men fina skogsväg. Dags att leta efter leden, trots att ledkartan inte ofta stämde. Leden fortsatte över öppna ytor, mest gamla hyggen, där tyvärr ljung, ris och gräs till och med fick Acke att tveka om det var rätt väg. Gamla käppar fanns dock här och där.”

”Fick faktiskt se en tretåig hackspett på nära håll. Orsak; en massa skrikiga ungar i en ihålig gran.”

”Kom ner en kort bit på den nya skogsvägen. Genade in på leden igen över till en äldre skogsväg. Onödigt kanske, mest surt med vit- och björnmossa. Flera nya skogsvägar här korsade varandra, så kompassen fick vägleda ner mot bron och rastplatsen på norra sidan av Medskogsån.”

”Himlen svartna plötsligt och vi hann precis läsa att bron var avstängd innan vi rusade ner till älven. En ispropp i vintras hade nästan tagit hela bron. Södra delen var borta, kvar på stenpelaren låg en sned balkkonstruerad träbro försedd med spärrband.”

”Snabbt beslut! Femtio meter uppströms kunde vi vada över på stenar i kängorna, inte mer än 20 cm som djupast i strömfåran, vilket gick med stav och snabba kliv, Acke hack i häl.”

”Regnet upphörde, hann torka tröjan i solen och ta in lite energidryck med torkad frukt. Fint vindskydd med utedass, vatten i älven (halvljummet) och vedbod med yxa.”

”Växlade några ord med en norrman som röjde längs vägen nedanför sitt hus. Han upplyste om att både björn och järv setts i Medskogen. Han hade själv sett en varg snedda över vägen och gärdet nedom vägen.”

”Bet i gruset för stigningen upp över berget Noppi. Drygt halvvägs visa en enkel käpp med orange färg att här tar leden vid. Leden gick mycket över gamla hyggen, så käpparna var enda vägvisningen. Reste upp de som låg ner längs med ”leden”. Fortsatte vägen nerför berget till ett fint vindskydd på toppen av ett äldre hygge, lagom till nästa stilla regnskur. Tog en lunch och skrev lite i väntan på lite bättre väder.”

”Nästa etapp var Kanastorp, en samling gårdar strax utanför Järpliden. Direkt vid Höcklingsbäcken vek leden av över en gammal gångbro, höll med god vilja och tungan rätt i mun. Fortsättning norrut längs Kanasbäcken var bedrövlig. Knappt en stig, vi gick båda bort oss flera gånger. Korsade bäcken tre gånger och ledkäppar tvärs över kärr var ingen höjdare.”

”Leden gick vägen upp mot Nordgården och vek av strax innan husen rakt upp mot Kanasberget. Färska färgmarkeringar men i stort sett inte ens en stig. Leden föll sedan brant ner och korsade en nyare skogsväg vid Tillgosholen. På håll såg jag en räv sitta vid vägen, med hygge på ömse sidor. Vi hade precis tagit skydd under en gran undan dagens kraftigaste solskensskur. Vi hade vinden mot oss, så den lät sig fotograferas ett par gånger på långt håll. Satte staven för häftigt i gruskanten, då lyfte den svansen högt och flög iväg över hygget. Acke hann aldrig fatta vad som skett, men dofterna var färska meddela han senare!”

”Stugan var bäst hittills, stort rum med fyra kojer samt soffa, bord och bänkar, kök med fräscha prylar, diskho och framförallt en snabbeldad Jötulspis. Massor med torr ved på husets gavel, fast var är yxan? Torkade kläder och kängor vid spisen. Lyxade till det med att steka raggmunkar. Ingen sylt, men ett är säkert: kanel och socker går lika bra!”

”Regnskurar kom och gick under kvällen. Ögonen började kippa, +22 grad C mitt i rummet och 10-11 timmars dagsetapp börjar verka (runt 2-2,5 mil idag).”