”Sov halvdåligt i stugvärmen, skorstensflöjeln gnekade i vinden, möss i väggen bakom huvudet och regnsmatter mot taket på småtimmarna. Drog mig därför till halv sju. Njöt av utedassets bekvämlighet och såg några blå glimtar bland de höga grå regnmolnen. Laddade med gröt- och te-frukost. Drog på regnbyxorna i fall det var blött i terrängen. Betydligt kyligare idag så jag slapp svettattacker.”
”En fin stig upp och över höjden Köldyllen, öppen ljunghed och faktiskt turens första ljungpipare. Lättsam stig ner till Västsätern och sen asfalterad väg över bron och 3 km till mot Grövelsjöns fjällstation. Mycket trafik men lite vyer mot Norge som fick mig på bättre humör trots stakningen i segt motlut.”
”Gick aldrig fram till fjällstationen utan vek av innan och gena in på en skoterled. Efter en kort vila med nötter och vatten, vidare in på den kombinerade sommar- och vinterleden mot Storvätteshågna. En välfrekventerad grusad autostrada upp till första passet. Mötte typiska dagsturare, föräldrar med barn och ungdomar.”
Övre Fosksjön
”Trots vinden gick det att njuta och höra ljungpipare i fjärran. Till och med solen tittade fram enstaka minuter. Över nästa pass så var jag framme vid etappmålet, bron vid Övre Fosksjön. Ett par tält låg redan vid bäcken så jag letade lä lite söderöver vid Mellersta Fosksjön. Reste tältet snabbt i en sänka, bytte till torra kläder och fick i mig ljummen soppa och kex med görgo värmlandssalami.”
”Sjön såg fin ut, rätt så djup, även kanterna. Fiskade av västsidan, nästan ner mot renvaktarstugan utan napp. På den lilla holmen i sjön låg däremot en storlom på ägg. Hanen dök i sjön. så det borde vara ett gott tecken. Rödbena och fiskmås höll också till där. Stenskvätta och ljungpipare var annars karaktärsfåglarna.”
Kricka, hane
”Skrev istället av mig dagens upplevelser i ett försök att finna lä bakom ett par stora stenbumlingar. Händerna blev stela, ryser och baken kallna. Dags för varm middag bakom tältet. Det blev en panggod indonesisk frystorkad. Satt som en smäck, även om jag fick trycka ner det sista. Klockan var inte mer än sex, vad göra?”
”Kombinerad värme- och fototur, alltså toppbestigning av Fosksjökläppen (1070 m ö h). Halvvägs fick jag upp ångan i kroppen igen. Hade vinden i ryggen hela vägen upp, perfekt. Stoppa och plåta lite makro, millimetersmå röda knoppar av krypljung, samt närbilder på blåbärsris och lummer. Resulterade i blåfläckiga kläder av fjolårets kråkbärsmatta! Men, man måste ju offra sig för den ädla konsten.”
”Härliga vyer från toppen åt alla väderstreck. Ett par mäktiga snötyngda toppar reste sig mot SV i Norge.
Yttre Fosksjön
”På nervägen upptäckte jag förvånat ett par sångsvan som låg i sjön vid stugan och betade bottenväxter. Testade nya superzoomen och fick några härliga sekvenser med 65 ggr förstoring utan att behöva störa för mycket.”
”Äntligen på fjället, trots kyla och enveten N-NV vind, här kan man andas. Tog en kvällste med choklad, lite mer noteringar och kartkontroll innan jag började slockna vid halv nio!”
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.
”Tolv timmar senare kröp jag ur tältet. Sov förvisso gott till bruset från ån, men mestadels var det smattret mot tältduken som fick mig att somna om ett antal gånger. Nöden drev mig dock ut i buskarna. Trots duggregnet och den ljusgrå täta molnhimlen, var det bara att snabbt sno ihop en grötfrukost. Packade in blöta kläder och blött yttertält för att äntra leden – läs grusvägen!”
”Glömde förresten att det första som väckte mig tidigt var trumpetande sångsvan. Dagens höjdpunkt var annars nykläckta ripkycklingar. De tryckte med mamman alldeles vid vägen. Honan flög upp och gjorde sitt ”jag-är-skadad-i-vingen-trick” längs vägen. Ungarna spred sig åt alla håll i den låga ljungen. En av kycklingarna kom fram till mig när jag småvisslade lågt.”
”Annars var det trista lågtrycket dominerande halva dagen. Blev mer svettblöt än av duggregnet från ovan. Hörde lite trast och tättingar, såg en gluttsnäppa och storspov, men mestadels var det tyst. Även om vägen var tråkig var det fin terräng längs Guttaån.”
”Halvvägs till stugan fanns en vattenkälla som stod som en fontän i grönmossan. Klart, kallt och gott! En bil passerade och heja, vid stugan var en familj ute och metade, men utan lycka. Dock en fin hölja alldeles vid bron. Jag tog en sopplunch i Guttudalskojan (a). Fanns två träbritsar men inga madrasser, dock kamin och ved.”
”Först var det stigningar med stavgång på skogsväg, tvåspårig variant fram till vindskyddet (b) vid gränsen till Långfjällets naturreservat. Därefter enfilig stig genom reservatet, med gammal blandskog, större torrakor och svart skägglav på alla träd. Spanade mycket sidledes efter oväntade rörelser eller ljud.”
”Nästa vindskydd (c), vid Näverlöpsvall, låg i en öppen tidigare brukad glänta. Fick gå tillbaka för att hämta myrvatten att fylla upp depåerna med. Försökte få i mig lite nötter och vätskeersättning i form av tabletter, samtidigt som det gällde att hålla myggen i schack.”
”Sista biten upp till den gamla sätern Valdalsbygget gick i mer gles och öppen skog. Fint så när som på mycket sten att balansera mellan. Ibland ren fjällbjörkskog. Då jag fann två färska björnspår längs stigen sista kilometern från sätern, messade jag Mette när jag var trygg bakom timmerväggar i stugan.”
”Sätern låg fint i öppen terräng med huvudbyggnad och kaffestuga (tidigare stall). Ett separat turisthus med två rum och kamin fanns. Endast träbritsar att ligga på men torrt och varmt när brasan var tänd i ett nafs. Fick några ord med damen som drivit kafé här med getter på bete de senaste sex åren. Tyvärr sista året ifjol. Ligger fint, bara ett stenkast från norska gränsen och 2 km till parkering på norska sidan. Dessutom en fin kallkällebäck som rinner genom gårdstunet.”
”Jag ockuperade det minsta rummet och hängde upp tält, kläder och kängor överallt. Tryckte i mig lite varm mat, en miniportion då aptiten saknades. Drack desto mer hela kvällen. Sågade och högg lite mer ved, då det nästan var tomt i stugan. Svetten rann direkt! Får ta igen dom övningarna på gym i höst.”
”Betraktelse 20.00 över en kopp Nescafé och Lindt exellence blueberry intense. Efter fem års vandrande, mestadels i skogsmark, har jag lärt mig att uppskatta en stuga med tak över huvudet och helst kamin. Lyx är också att sitta vid ett bord, laga mat och skriva, utan att få kramp i ben eller ont i ryggen.”
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.
”Efter diverse turer kring Mettes deltagande kom jag iväg, en dag senare än planen. Hade bestämt att ta igen den förlorade veckan från ifjol, då jag sköt fram starten en vecka till efter midsommar. Planen är att ta mig till Tänndalen på en vecka, åka hem och hämta Mette för eventuell fortsättning sen mot Storlien.”
”Tog bilen hemifrån vid kl 5 och var i Mora 10.30. Käkade gott på sjörestaurangen, packade om och tog buss 104 till Idre. Taxi därifrån kl 15 till Flötningen, med en som bodde i Drevdagen. Ett antal regnskurar bådade sämre väder, men det blev faktiskt uppehåll nästan hela resten av dagen.”
”Start längs grusvägen bakom affärens stugor mot dagsmålet Stupån, ca 11 km. En hare sprang framför mig i början, annars var det mest tråkig grusväg som skoterleden gick på. Två kortare avsnitt gick i skogen på inte så vältrampade men lättfunna stigar. I början mestadels mager och stenig tallhed med renlav och ljung, senare lite mer blandskog med gran och björk.”
”Hade tur att se två lavskrikor vid vägkanten. Tyvärr mulet och motljus så bilderna blev mörka med den nya kameran, en Canon Powershot SX60HS (130 ggr zoom1?). En dalripa lyfte intill och en större hackspett likaså. Annars sågs gluttsnäppa och småspov.”
”Vid Skärvagans bäck fanns ett litet vindskydd (a) med ett par rastmöbler och eldstad alldeles vid vägen, komplett med ved, såg och yxa.”
”Vid Stupån hann jag precis få upp tältet, smått desperat på vägens vändplan vid bron. Kasta mig in för att torka svett och undan myggen, som förföljt mig sista halvmilen. Glömde ta in vatten! Uppehållsväder, så jag hämta vatten barfota i svettiga kängor och antimyggmundering. Kokade te och fick i mig ett par platta mjukmackor. Taket i tältet fullbelamrat med svettiga underkläder, keps och handduk, men myggen är på utsidan. Kollade in morgondagens tur förbi Grövelsjön, om vädret är på rätt humör. Slocknade vid halv 10.”
Stora hyggen som syns på första bilden nedan från 1975, att jämföra med 1960 då inga skogsvägar syns på den andra bilden. Måttlinjen, på drygt 2 km, utgör gränsen mot Bredåsens naturreservat, 1140 ha som bildades 2014. Tydligt att man tog ut det mesta av skogen runt om naturreservatet innan dess, de största hyggena på ca 300-400 ha.
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.
”Dalabussen utgick från där jag väntade vid landsvägen. Chauffören var granne med Mon Gård och tidigare lanthandlare i byn, tillika smed med mera. Bara vi två fram till Drevdagen, där en till klev på. På vägen ner från Drevdagen spatserade två tranor i sakta mak från en tjärn tvärs över vägen, så bussen fick sakta in i utförsbacken!”
”Föraren pratade på om motorcykel, vargspår runt knuten, älgar på farstukvisten och sikfiske på våren. Vi kom in på björnmöten. Han berättade då om en gammal gubbe i byn som hade pejlingsutrustning. När en yngre grabb ville se björn gick de ut i skogen en tidig morgon med ryggsäck. När björnen var inpejlad sa gubben att nu får vi smyga tyst och lyssna, samtidigt som han stängde av pejlaren. Plötsligt stannade gubben till och sa att nu är vi nära björn. Hur vet du det? sa grabben. Jo, ungen sitter uppe i trädet där. När honan kom rusande reste sig gubben och sträckte ut sig, prata björnen tillrätta högt och tydligt, samtidigt som de backade tillbaka mycket långsamt. Grabben såg på hemvägen att gubben gick dåligt och undrade om han skulle ta säcken hans. Men gubben svarade bara: – Den måste jag ha att dra över huvudet när jag slänger mig på mage, i fall björnen skulle komma på andra tankar.”
Sammanfattning etapp 4
Årets etapp, blev onödigt spännande med närkontakten på fjället. Björnmötet blev en vändpunkt på etappen på flera sätt. Björnfrossan satt i några dagar samtidigt som vädret vände med kyla och snö. Kändes som kroppen gick på sparlåga, på samma gång som huvudet ville annat. Fick kämpa med mig själv för att åtminstone fortsätta veckan ut. Tacksam för att jag ett tidigare år haft såna fina upplevelser av urskogarna i Drevfjällets naturreservat.
Trots att jag slapp undan hårda vägar och mestadels gick på fina fjälleder tog ändå mina fötter stryk. Mest beroende på samma problematik som förra året, att man inte lär sig ändå. Vätan och kylan fick aldrig kängorna i balans, nästan konstant fuktiga. Löste skavsåret, men obehaget påverkade mycket av turen. Trots att jag ändå fick möjligheter att torka kängorna i stugvärme vid flera tillfällen, så har konstruktionen med läder och cellgummi nedtill en förmåga att hålla inne fukt länge, när de väl blivit genomblöta.
Ryggsäcken fungerade, men egentligen lite för liten, då en packsäck måste fästas på toppen vid längre turer. Det blir en ny klassisk säck, känns det som, med ett bra regnöverdrag. Hade två teleskopstavar detta år, till stor hjälp vid kraftigare stigningar och som extra stöd när det var halt vid regn och snö. Låsningen kunde kärva lite ibland efter flera dagars regnande.
Tankar om tur på tur
Man skall ha tur med djur säger en del. De jag känner som haft mest tur är de som varit ute för jämnan, i ur och skur. Antalet timmar, dagar och år man vistas ute resulterar i en mängd oväntade möten. Inte alltid de man förväntat sig. Det har alltid varit den stora drömmen att få se de fyra stora i Sverige, allt sedan jag plöjt de vildmarksböcker som fanns på biblioteket i Umeå. Första mötet kom högst oväntat.
Under en tredagarstur till Sareks södra del, från Kvikkjokk till Pårek, stod vi plötsligt öga mot öga. Ett ögonblick av beundran och förundran. Vi var två som hade gjort en sen toppbestigning och var på väg ner till tältet, en sen kväll i augusti månad för femtio år sedan. Järven var på väg upp mot fjället, rakt mot oss, med sin karakteristiska böljande gång över stenskravlet. Jag hukade mig bakom en sten, fick fram kameran och hann med en bild på långt håll, samtidigt som järven hoppade upp på ett stenblock och spanade in oss. Ögonblicket efter fullkomligt rann järven nerför fjället mot tryggheten.
Jag har sedan dess försökt se något av våra stora rovdjur i det vilda. Närmare ett 50-tal längre fjäll- och urskogsturer har det blivit genom åren, även en längre resa till Kanada för att lyckas. Allt jag såg under dessa år var en ensam varg, eller kanske prärievarg, på långt håll i Kanadas NWT. Så, till slut kom ändå björnen jag tillbringat åtskilliga kvällspaningar efter från kalfjällssluttningar. Men denna gång var det inte björnen som var objektet, utan jag. Som trampar in i en björnhonas barnkammare utan att knacka på. Inte underligt att hon blir skrämd och stressad, i sitt försök att finna trygghet i fjällbjörkskogen.
Funderar lite kring min reaktion och förhållningssätt till denna björn. I huvudet minns jag de råd vi fick i Kanada där grizzlybjörnar hade sina stora revir. Vi hissade upp maten i ett träd varje kväll, en bit från tältet. De ser dåligt men hör fint och har bra luktsinne, sas det. Så kommer de nära så gör er bara stora i bredd och prata högt. Byborna i Gördalen hade en mer avslappnad attityd till björn och varg. Tyckte bara det var konstigt att jag inte tog några bilder! Inte ens med en fungerande kamera, kan jag garantera.
”Vaknade tjugo över tre, kallt inne och näsan tät så jag fick andnöd nästan. ”Kasta” mig upp, spänta stickor och fick fart på glöden som var kvar i kaminen. Ladda en brasa och somnade om till halv sju, +19 grad C inne men bara +2 ute, snöar dock inte. Positivt!”
”Bestämt mig för den långa dagsetappen till Flötningen för övernattning och sedan hemåt igen imorgon. Upplever inget när man inte kan stanna till, rasta ordentligt, fota och fiska. Det fortsätter duggregna ute och sikten är sämre än igår kväll.”
Anm. Ävens dagens bilder kommer från min tidigare vandring här år 2010, i fint försommarväder.
”Packningen något lättare, skoskavet på hälen tyvärr större. Men mest tungt att ta beslutet att avsluta årets etapp i förtid. Tog den orangemarkerade leden bort till Rävhålet, eller Motståndskojan (a) som den heter. Knappt skönjbar i den yppiga örttillväxten bland de krokiga fjällbjörkarna. Kojan, som var ett underrättelsenäste under andra världskriget, var nu en kopia på den gamla, väl kamouflerad och rätt stor inuti.”
”Någon kilometer ner möter man den andra stigen mot stugan vid Busjön, mer vältrampad och lättfunnen. Dagens kom-ihåg-remsa blev: ”GT-karneval och SF-journalen”. G:et var en stor groda som kravlade längs den vattenfyllda stigen, långt från bäck, sjö eller myr. Antagligen den enda som uppfattade läget som en skänk från ovan.”
Den reglerade Busjön
”Jag stegade på i god fart för att hålla kylan borta. Var nere vid kojan hitom bron (b) vid 10.30, klev in i skydd för det envisa småskvättandet uppifrån. Tog lite nötter och Dextropurdricka innan kylan kom över mig. Även om det är jordgolv i kojan, finns det en liten kamin, späntad ved inne och mer att såga ute.
”Fortsatte norröver och siktade på att luncha i vindskyddet hitom Gårdsjön (c). T:et var förresten ett par tranor som hördes när jag passerade en av många myrar med murkna kluvna stockar som spång, ett äventyr i sig bara! Här finns mycket att hämta om man skall konkurrera med norra Kungsleden, men det kanske är det som är charmen och sporten?!”
Galleri NaturaSkulpturer
”Resten av leden ner till Flötningen blev en transportsträcka. Passerade en fin bäck mot slutet med några typiska öringhöljor. Sista kilometrarna blev tråkig landsväg, för bi en sjö med S som i storspovar och F som i ortens fotbollsplan, fast med ljunghed som underlag.”
”Roger i gränsbua (affär öppen varje dag) tipsade om Mon Gård för övernattning. Han körde mig de 3-4 km mot Idre i sin Mustang. Fick ett dubbelrum med dusch, minikök, fish and chips, starköl för 750 kr. Värt varje krona denna dag. Gården från 1700-talet kände jag igen som ett spännande objekt på Hemnet för nåt år sedan. Visade sig att ett par tagit över stället sedan de träffats på nätet.”
”Avslutade kvällen med att se andra halvlek Mexico-Holland (8-delsfinal), där Holland avgjorde på tveksam straffsituation i slutminuten. Bussen går 06.30 nere vid landsvägen. Det är +30 grader C i rummet då jag riggat kängorna över ett extraelement och inte lyckats sänka de övriga. Lycka till med nattsömn i dunsovsäck och garanterad nästäppa.”
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.
”Vakna redan före kl 5, svårt att sova i natt, inte riktigt van vid över +20 inne. Fortfarande lite glöd kvar i kaminen och +19 i stugan. Allt var torrt utom kängorna förstås. Nu när det ljusnat ser jag hur fötterna blivit helt svarta av vatten och infärgningen av kängornas skinn. Kan inte vara sunt efter mer än fem års användning. Satte i alla fall fyr på en morgonbrasa, såga och högg ved till nästa stackare. Ty ute snöade det igen, när jag gjorde första kollen.”
”Ett tunt snötäcke tynger ner örtvegetationen och mjölkörten ser ut att fundera på om det är någon idé att blomma i år. Lövsångaren håller modet uppe i alla fall. Ett svagt ”zipp” hörs hela tiden från fågelungarna i boet utanför stugdörren. Inte störningsfritt men torrt på takbjälkens utstickande del under verandataket.”
”Beslutade mig för att dra vidare, i första hand till Id-Perssätern, där jag tältade 2010 med Acke, min hund. Sedan får dagen avgöra vad som sker. Tryckte motvilligt på mig de halvsura kängorna. Tog farväl av de tre ungarna i boet och önskade dem lycka till.”
Anm. Då jag fortfarande inte hade en fungerande kamera så är dagens och följande dags bilder från turen jag och min hund Acke gjorde längs samma leder tidigt i juni 2010, mindre grönt då men bättre väder, som syns sen.
”Stigen var lättgången och följde nästan slaviskt stolparna. Ganska öppen blandskog av gran och björk. Där jag tyckte att det blev för tätt och dålig sikt, slamrade jag med stavarna som björnskrämma. Skrämde antagligen bort alla älgar också som gått längs stigen och lämnat tydliga färska avtryck. Men eftersom jag hade vinden mot mig fick det vara slut på överraskningar på leden.”
”För att komma ihåg observationer och andra iakttagelser under dagen kom jag på ett sätt. Jag tog första bokstaven i varje ord och bildade en mening. Dagens mening: ”Henrik Lantz läser Västerbottens Folkblad”. Det första H:et står för ett hest krax från en gråhäger som kom glidande från fjället ner mot Drevsjön. En halvtimme senare passerade han tillbaka när jag stannat till vid vindskyddet i norra änden av sjön (a), där dimman höll på att brytas och dimrök svepte över vattnet.”
Drevsjön
”L:et står för två lavskrikor, som jag först tog för rovfågelungar när jag först bara hörde dem. Nyfikna och relativt närgångna som vanligt. Såg faktiskt ett par till sedan på eftermiddagen. F:et var en bofinksunge som frenetiskt flaxade med sina vingar och korta stjärt framför mig på stigen. Gömde sig i riset och stirrade på mig med stora ögon och en bredflinad kort grå näbb.”
Id-Perssätern (b)
”Upp till Id-Perssätern vek stigen av från leden på några ställen. Här fanns då inga markeringar, men gick lätt att följa, mer blött och sten dock. Sätern var sig lik, tog en snabblunch på kantarellsoppa i den iskalla ”storstugan”. Nu när dimman lättade och det var uppehållsväder kändes det inte som nåt alternativ att stanna. Pälsa istället på mig en extra kortärmad merinoullströja för att ta turen till Röskåsen, en fantastisk plats med nybyggd raststuga (1995) som jag passerade 2010 på väg norrut.”
”Det lilla vindskyddet med grillplats fanns kvar vid Brunnssätern (c) första hus, utedasset var dock låst. Leden upp till Fågelåsen (ca 6 km) kändes mycket välbekant. Stigen hade fått ny bländande orange markering, då den inte alls följde skoterleden.”
Brunnssätern, mitt i bild
”En väldigt omväxlande terräng, precis som jag minst det. Myrar, tjärnar, klara bäckar, vridtallar och gammelgran, träd som är 300-500 år gamla.”
”Fågelåsen kände jag igen som ett fint rastställe med en klar bäck i myren, utsikt över myrar och sjön åt tre håll. Denna dag tryckte jag upp mig mot en timmervägg för att undvika det nu ständigt småstrilande regnet. Tuggade Dextrosol och drack kallt vatten för att klara återstående 7 km, mest i tallskog.”
Fågelåsen (d)
”Nu till V:et. Tyckte mig höra talltitor, vilka var högljudda sist jag var här. I en vresig torraka satt istället tre utflugna varfågelungar och väsnades, rena syskongnabbet – kul! Glömde förresten ett till F, på spången innan Fågelåsen sprang en fågelunge, såg ut som en sångare (pep förskräckligt nämligen!).”
Sädesärla
”Annars blev bara turen lång och seg. Försökte hålla igång värmen i kroppen, men i kängorna skvalpade det mellan tårna. Noterade faktiskt en fin rast- och eldplats vid en större bäck (e). Om de inte hade fyllt den med kapad ved hade man kunnat trycka in sig med en brasa framför, men kylan avskräckte mig från att stanna till överhuvudtaget. Stanna bara till ibland när jag misstog min mages kurrande för något obekant i buskarna. Stoppa och lyssna dock rätt ofta. För det mesta hördes dessa högljudda småspovars varningsläten.”
”Missade leden ett par gånger på slutet, av ren trötthet, men till slut kände jag igen mig när husen blänkte till i björkskogen. Stugan var tom, välstädad, +7 grad C inne och +5 ute. Ingen ved, så det blev till att få igång kroppen. Högg fyra famnar ved och fyllde bingen i huset. Vips, 1,5 timmar senare var det +19 i rummet. Hängde tork och kokade kängor vid sidan om kaminen. Ångade en timme ur dem, nu jävlar ska det bli torrt!!! Tillredde en gammal Blåband frystorkad, som gick ner och faktiskt smakade.”
”Det klarnade upp norröver, så man såg hela vägen ner till Busjön. Prognosen var dock sämre. Hade en pinne på mobilen tidigare och fick iväg en fråga till Mette, samtidigt som jag berättade läget. Prognosen löd: ”Sträckan Gördalen-Funäsdalen, regn lördag-måndag, ost till nordost till nord 0-2 m/s, 6-10 grader, uppklarnande tisdag”. Minst tre dagars vandring till Grövelsjön och inga raststugor som jag känner till. Boende i Flötningen kan kanske ordnas, men resten av resan med sura kängor tar emot mentalt. Svartfot är jag ju redan, med Lundhags säkert indiska läder, så att avbryta i övermorgon måndag är också ett alternativ.”
”Mest fascinerad över att genom fönstret se hur björktrasten och en del mindre sångare, går omkring i vegetationen och letar insekter, så länge det bara är ljust. Men de behöver inte Lundhags kängor eller skriva dagbok. Sover på saken och bestämmer mig i Flötningen i morgon kväll, 18 km tröttare.”
Röskåsen, nattläger dag 33
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.
”Vakna tidigt ett par gånger med nästäppa, så jag var alldeles torr i munnen. Kunde inte se någon blå himmel ute, så när ett sakta regn kom somnade jag om igen. Vid halv åtta såg det ut som dimma ute. Himlen var helt vit. Tog på glasögonen och kunde bara konstatera, det snöade ymnigt från öster! Mindre schock, trots vetskapen om att det inte är ovanligt så här års, men vi är ju bara på 860 m ö h och i Dalarna! Molnpaletten igår kväll skvallrade dock att något annorlunda var på gång.”
”Bara att bita i, det var ju ändå +7 grad C inne i stugan. Började med att sätta igång en brasa i kaminen med den snustorra kluvna furan. En dryg timme senare var det behaglig +16. Tog en iskall dassväng, hämta vatten, fixa frukost och hängde kängor på tork. Sikten ute var inte mer än 500 meter och snöfallet obevekligt. Tättingar flög oroligt av och an framför fönstret, man hörde bara en bergfink som försökte starta motorn samt en avlägsen optimistgök. Resten var tyst och lugnt förutom kaminens drag.”
Bergåsstugans placering
”Eldade en dryg timme till och planerar att fortsatta vid 11-tiden, nu när snöandet avtagit. Får vinden nästan i ryggen när jag först går mot norr och sedan västerut. Trots kryssmarkeringarna var det svårt att följa leden för all snö som kommit (5-10 cm, mer högre upp). Gled omkring i slasket och försökte lista ut vad som fanns under. Hade tänkt gena på stigen som vek av från leden hitom första sjön, men det var otänkbart idag. Tog istället ut kompassen, gjorde en liksidig triangel på 3 km mot den andra leden, varav jag sparade in en sida på 3 km.”
”Bra och lätt att gå i början, tog lite på vaderna av att pulsa i snön bara. Det blev svårare med enesnåren och dvärgbjörksmattorna, när man inte såg vad som fanns under snön. Fick kryssa runt blockstenspartier ibland. Tur att det fanns en och annan ensam tall, gran eller björk att syfta på och att sikten var hyfsad nu.”
”Genade ner på leden från Harrsjön till slut, när första krysset syntes. Trots att den var vältrampad så försvann den ur sikte ibland. Värst var det längre ner mot björkskogsgränsen. Det snöblandade regnet hade nu gjort stenarna snorhala, till råga på allt hade jag tunnelseendet på när huvan på jackan stängde ute det mesta. Dock inte allt!”
Platsen längs leden för det oväntade mötet (a)
”Fullt fokus på var jag satte ner kängorna, hörde jag (H) ett obekant ljud snett bakom mig till vänster (B). Ett flämtande, frustande nästan grymtande läte. Samtidigt som jag vänder mig om och tänkte en älgtjur, så får jag syn på en brunbjörn bland fjällbjörkarna, 30 meter uppåt sluttningen. Hon har fullt fokus på mig och jag på henne. För när jag får syn på första årsungen, liten och nästan svart päls, inser jag faran. Samtidigt gör hon en 10 meters rusning mot mig för att skrämma bort mig från ungarna. För det är två ser jag i ögonvrån, som blir lika rädda som jag, när jag i ett första försök att avvärja en attack höjer rösten och vevar med armarna för att se stor ut.”
Foto och film: Rovdjursskolan.se
”Om det var en bra idé i det läget, vet jag inte, men honan stannade, spanade efter ungarna som skingrats åt två olika håll runt mig. Då kom nästa 10 meters rusning från henne rakt mot mig. Jag vevade med armarna och vrålade så hela Gördalen hörde mig på 3 km håll. Tog ett steg bakåt, halkade och ramlade på rygg. Mycket hann spela upp sig i mitt huvud på den 10-delssekunden jag låg ner som en sköldpadda på rygg. Skulle jag värja mig med armarna, använda stavarna eller lägga mig på mage för att skydda huvudet och låta henne bita i den sura ryggsäcken. Hann även fundera på var jag packade ner den enda fungerande mobil jag hade, så den inte skulle bli blöt.”
”Men jag låg inte kvar, utan var på bena direkt, hur fasen det gick till. Någon ryggsäcksbörda fanns bara inte i mitt huvud. Jag stirrade in i hennes ögon, hon visade med tänderna tydligheten i stundens allvar. Samtidigt som hon kastade huvudet av och an för att kolla ungarna. Vilken typ av vrål jag gav upp vet jag inte, men honan kastade sig åt höger, rundade mig och gjorde ett mindre utfall till snett nerifrån sluttningen. Till sist stod hon på bakbenen rakt nedanför mig, efter att ha gått runt 180 grader. Hon sniffade med nosen i vädret och antagligen först nu vädring på människa.”
”Från början hade hon haft vinden i ryggen, oturligt för mig. Jag lugnade ner mig, men pratade på något högljutt. Hördes hennes flämtande långt efteråt när hon drog iväg i ilfart med ungarna norröver längs trädgränsen. Bara att konstatera, så livrädd har jag aldrig varit i hela mitt liv. En dröm har gått i uppfyllelse, men det skulle inte ske på det här sättet. Tankarna fortsatt gå runt i huvudet resten av dagen och släpper nog inte på veckor, ja kanske månader.”
”När jag fortsatte ner mot byn, stanna jag och lyssna ofta. En dalripa och en motorsåg som startade fick hjärtat att slå några extraslag. Man kan inte annat säga att resten av dagens iakttagelser försvann in i ett töcken bara. Men jag skall försöka redogöra för dagens slut.”
Gördalen
”Tog in på restaurangen i bystugan, fick mig en lövbiff med pommes, bea, öl, kaffe och kakor för 120 kr. Pratade av mig med Stockholmsdamen som fastnat för kärleken i byn. Björnupplevelser verkade de ta med ro! Honan med ungar kände de allt till! Skicka lite SMS, jobb och hem.”
Gördalens historia
Till Gördalen kom de första nybyggarna på midsommarafton år 1800, då två unga familjer beslutat sig för att lämna sin hembygd i Särna och söka försörjning längre västerut. Historien berättar att jordbrist och fattigdom drev iväg de båda familjerna. De kände till området kring Gördalen från tidigare jakt- och fisketurer. Här fanns bete, i Görälven som rinner genom dalgången fanns fisk och på båda fjällsidorna strövade många vilda djur. Den första sommaren sov de under en stor, tät gran samtidigt som de båda familjerna byggde ett första gemensamt hus. Året därpå beslutar sig familjerna för att dela marken mellan sig för att bygga varsitt bostadshus. Då uppstod oenighet som hur marken skulle delas på rättvis sätt och denna markstrid satte djupa spår. Den fiendskap som uppstod då är än i dag känd och omtalad i bygden.
Ett halvt sekel efter att de första nybyggarna kom till dalgången hade befolkningen ökat från 6 person till 19 och då, under 1850-60 talet, tillkom tre nya gårdar. Mot slutet av seklet blev barnkullarna större och inflyttningen till byn från både Norge och Sverige ökade. 84 personer fanns registrerade som Gördalsbor år 1900.
År 1891 fick Gördalen ett eget skolhus. Till en början skötte byborna själva undervisningen. Senare kom lärare, så som Kerstin Sand, till byn men de stannade bara under läsåret och lämnade sedan byn. 1920 togs en större skolbyggnad i bruk. Där drevs undervisning ända till 1960 talet då skolan i Gördalen stängde. Sedan dess åker bygdens barn med buss till Särna för att gå i skolan.
Under andra världskriget låg Gördalen plötsligt i centrum för världspolitiken. Den svenska militären fanns i området och bara några kilometer där ifrån, på norska sidan, fanns den tyska armen. Över fjällen kom också många norska flyktingar som nådde Gördalen som första utpost efter gränsen. Genom Gördalen gick också den norska motståndsrörelsens kurirleder. Det finns än i dag många minnen och lämningar kvar från denna tid.
Gördalsborna ser relationerna till Norge som mycket goda och inte sedan andra världskriget har gränsen utgjort ett problem. De sociala relationerna över gränsen är många och närmaste ”grannbyn” finns i den norska namnen Ljördalen. Och för att nå serviceutbudet i en större ort är resan till norska Trysil betydligt kortare än till Mora (som är närmaste svenska dito).
Redan när nybyggarna etablerade sig i Gördalen fanns många stigar genom området eftersom vägen över fjället och till Norge ända sedan medeltiden gått igenom trakten. Men att vägen idag har den sträckning den har hänger troligtvis samman med att Gördalen kolonialiserades av människor från Särnaheden (mindre by norr om Särna). Vägen kallades länge för ”hemvägen”. Under 1880-talet började turister, uppmuntrade av den nystartade Svenska turistföreningen (STF) att besöka de svenska fjällen och bland annat Njupeskär. Runt 1890 märkte STF upp vägen från Särna till Mörkret. I samband med detta byggdes också broar över alla vattendrag på sträckan. År 1924 färdigställdes en körbar väg mellan Särna och Gördalen. Skicket på denna verkar dock inte varit den bästa. Den man som skötte postgången till Gördalen fick tillgång till bil 1925. Trots detta bytte han ofta bilen mot häst för att lättare kunna ta sig fram genom skogen. Under vintern fick ”postiljonen” själv skotta vägen och det berättas att han ibland under vintertid tog loss hjulen på bilen, satt på medar och drog bilen med häst. År 1945 blev det allmänt underhåll på vägen och i samband med nationalparksbildningen av Fulufjället, 2002 asfalterades hela vägsträckan från Särna till norska gränsen.
Befolkningen i Gördalen har minskat konstant sedan 1950-talet då de var som flest 114 fastboende. I Gördalen bor idag 19 personer. Dom flesta är pensionärer det finns inga skolbarn kvar. Byns hus ligger i dalgången, omkring Görälven och den väg som genomkorsar byn. I området finns också en mängd fritidshus. De fritidsboende är betydligt fler än den fasta befolkningen.
Källa: Artikel om Gördalen i Dalabygden
”Tänkte ett tag att jag bryter, med björnfrossa i näven och en femdygnsprognos som bara lovade regn. Strax före kl 16 bestämde jag mig för att fortsätta och ta turen i ett svep till Drevfjällsstugan, på andra sidan Drevfjället, ca 12 km från Gördalen. Blev en svettig stigning 3 km upp till ett vindskydd (b). Mindre med snö här, regnet hade nog redan tagit en del.”
”Vattenpaus sedan ett svep med stavarna över Drevfjället. Visslade högljutt ett antal antibjörnschlagers när skogen blev för tät. Försökte följa kryssleden, men för det mesta ett dubbelspår efter terrängfordon.”
Drevfjället, södra delen
”Tappade bort leden in i björkskogen igen och kom fel ner mot sätervallarna. Frågade i första bästa stuga om vägen, där de satt bord och spisade svart tjärnöring. En herre följde mig en bit på vägen, för att visa mig rakaste sträckan över några tunga blötmyrar.”
Drevsjösätern (c)
”Genade snett upp i skogen och hittade ett kryss, tog kompass åt rätt håll (trött i huvudet!) och fann stugan efter bara 500 meter.”
Drevfjällsstugan, nattläger dag 32
”Stugan var tom! Men, nu vid 23-tiden ger de två små fönstrena för lite ljus att skriva mer. Stugan är en ren raststuga med breda britsar för 3-4 personer, spartanskt inredd. Fanns vattenhink med kåsa, ett par kastruller att värma vatten på den snabba kaminen, som har en bra torkställning runt kaminröret. Eldade på ett par timmar och hängde allt på tork.”
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas, övriga foton lånade från Fulufjällets nationalpark och Drevdagens naturreservat.
”Det var en behaglig natt, lite vind och inget regn. Vakna vid 7-snåret till en helgrå himmel, mestadels höga moln, men kallt i vinden. Kröp ihop bakom tältet och fixade vällingfrukost och kaffe på det.”
Meandrar i Tangån
”Tänkte ta mig direkt till Tangsjöarna (ca 8 km) om inte vädret blev bättre. Kom bara lite regn till slut, sista kilometrarna före stugan. Det var annars ganska lugnt längs ån, låg lite som i en egen sänka. Fina tältplatser dök upp här och var, kompletta med små vattendrag från Göljåsfjället. genast började planerna på att anlägga en meandrande minibäck i trädgården hemma ta form.”
”Forsärlan var annars dalens karaktärsfågel, avlöst av enstaka videsparvar och ängspiplärka. Småspovarna hördes överallt lite högre upp och på distans ljungpipare då och då.”
Forsärla, fotad under etapp 5
”Lättgånget mjukt underlag fram till vadet (b), lite tövatten emellanåt. Vadet löstes med två stavar och snabba kliv med kängorna på, max 15 cm vatten som mest över stenarna. Betydligt mer sten sedan och resten av leden.”
Tangsjöstugan, överst i bild mellan sjöarna (c)
”Jo, sen gick jag fel vid Tangsjöarna. Jag hamnade på en lika bra stig väster om sjöarna, medan kartans led går mellan de norra sjöarna. Tangsjöstugan (c) låg helt perfekt vid utloppet från den östra sjön. Fint hållen med gott om sovplatser, torkrum, dubbeldass etc. Satt på verandan och spana över sjön medan ett duggregn föll. Tyckte mig se rörelser på forsnacken, men kan ha varit insekter. Däremot triggade de två fiskmåsparen min egen fisknerv, speciellt som de hade ett par snabbsimmande ungar i sjön.”
”Prövade där bäcken delade sig i videt och rann ut i den västra sjön. Inte speciellt djupt, med botten delvis täckt av vegetation, lite sten och ibland ljus sand i ett stråk längs med land. Varken kände eller såg någon fisk. Regnet upphörde, vinden mojnade och det blev lite varmare. Men ingen fisk sågs i ytan.”
”Jag gick över till den andra sjön och fiskade hela dess västsida tillbaka till stugan. Något djupare här och lite rödingkänsla med stenbotten och snölegor ner mot sjön. Men icke! Tog lite snabblunch innan jag sedan genade förbi Bergåsjön, ca 4 km mot leden på 920 meters höjd (d).”
”Genvägen var rätt behaglig. I början en stig, som övergick i stigfinnarövning. Sågs oftast som en mörk linje i den vita mossan som rådde över det mesta. Några gamla rösen återfanns också. Sista hälften blev obanat, mestadels torr tjock mossa/renlav och lågvuxen ljung/kråkbär. Roade mig med att räkna mina avtryck i renbetet (om renar funnits här). På fem km motsvarade det ca 300 kvadratmeter nedtrampad mark. Å andra sidan fanns här åtskilliga kvadratkilometer betesmark.”
Tandåstugan med bron mitt i bild (g)
”En sparvhök lyfte bara 100 meter framför mig, högt upp i skyn. Måste vara tufft om den letat lämmel. Knappt sett någon spillning alls, lite sorkgångar i fjolårsgräset och en gråbrun sork var allt jag såg. Förutom de högljudda småspovarna var det endast ett par grönbenor som förgyllde nerfarten i stenskravlet till stugan.”
”Stugan ligger annars fint med ett panoramafönster mot fjällen i norr och ingången mot Norge. Solen hade börjat titta fram, blå himmel och Cumulusmoln i norr. En fin bäck nedanför på toffelavstånd och en plan tältplats på gräs.”
”Bestämde mig ändå för att sponsra Länsstyrelsen med 100 kr för en natt i nya sängar med kudde! Kände lite osäkerhet med vädret. Kom några droppar precis när jag var klar med kallduschen i bäcken. Vattnet var så kallt så det kändes som huvudsvålen skulle glida av. Viss påverkan hade det, för håret lossade i bitar när jag försökte fingerkamma det efteråt. Kroppen känns bättre i alla fall, lite trött och småsliten bara. Värst är det med skavsåret på hälen. Superplåstret hade blött igenom, släppt och fastnat i strumpan, vilket gjort att det vuxit sig till dubbel storlek.”
Bergådalen, söder om Bergåstugan
”Pausa skrivandet, var tvungen att få igång kroppsvärmen så handstilen går att läsa. Löste sig med tjocka sockar, varm middag på Tortellini, lök och torkat viltkött. Efterföljande språngmarsch till bäcken med disken. Behåller jackan på i ”stugvärmen”!”
”Kikarspana lite i kvällssolen, men en envis nu sydlig vind, fick armarna att börja darra igen. Åsynen av hela registret av molntyper fick mig att krypa in igen och sätta på te istället. Studera molnen genom panoramafönstret men blev inte riktigt klok av det jag såg. Laddade med långkalsonger, långärmad tröja och tjocka strumpor innan sovsäcken äntrades. Äntligen släppte kylan ur kroppen och kaminen i ansiktet glödgades. Trots en kylig skumgummimadrass somnade jag rätt snabbt på en alldeles underbar kudde.”
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas, övriga foton lånade från Fulufjällets nationalpark.
”Mulen morgon när jag kom ur tältet strax före sju, lite kylslaget (+9 i tältet). Plåstra om skavsåren på hälen, resten verkade okey. Fin nerfärd mot byn Storbron i dalen (a). Till en början svagt utför på hedliknande fjäll med renlav, glesa tallar och vitmossor. Nere i granskogen mer småkuperat och bitvis stenigt. Ur ett ”höghus”, med ett 10-tal bohål, hördes högljudda fågelungar som försökte övertyga föräldrarna om att det var matdags igen. Annars var det mest älgspår man såg.”
Nattläger dag 29, Lilldalsstugan med ”vattentäkt”
”Tog ett snabbstopp och drack vid bron över bäcken (a). En idyll med mossbevuxna kanter och glesa småbjörkar, större stenar mitt i som skapade rätt ljudbild och långa vindlande vattenväxter på botten. Som gjort för småöringen att gömma sig i.”
Byn Storbron (a)
Några år efter jag passerade byn Storbron, år 2018, fanns bara en åretruntboende kvar, nämligen 90-åriga Martha Larsen. Hon kom hit från Norge 1953 och gifte sig med sonen till Lauritz Larsen, som kom till byn 1909 som vallpojke och fostrade 10 barn här genom åren. Martha och hennes man Paul Ivar tog över gården och fortsatte driva småjordbruket.
”Tog körvägen ut på grusvägen, sedan vänster i Korsningen upp till Björnholmsstugan. Fint längs vägen, kontakt med vatten ibland, men ändå tråkigt att trampa grus. Stugan var hyfsat rustad, obemannad men med torkrum, kök och åtta bäddar samt nödtelefon.”
Björnholmsstugan längs Tandån (b)
”Trampa vidare och tog en längre paus vid ån strax norr om Björnholmssätern. Tankade lite snabbenergi och plåstrade om fötterna. Nu ännu ett skavsår på tå. Tejpade lite varstans i förebyggande syfte, då det börja rodna här och var efter svettvarma kängor. En liten spräcklig falk landade tvärsöver ån i en torraka, men drog ivrigt uppvaktad av 3-4 mesar, innan kikaren kom upp.”
Björnholmssäterns fäbodstuga är av en ovanlig modell, den är hopbyggd av en ”vanlig stuga” och en härbreliknande byggnad. På 1800-talet var Björnholmssätern fäbod till Storbron. Nu ägs sätern av Korsnäs AB, som har använt den som personalstuga. 1932 startade Lennart Wåhlstedt från Dala-Floda ett samarbete med får på södra delen av Fulufjället. Fåren, mest av svensk lantras, kom från hela Dalarna. Fårvaktarna bodde de första åren i Björnholmssätern. Djuren betade i hela Tangådalen. På Tangåns västra sida strax söder om Björnholmssätern är ett område med stora grova granar, den största är 36 m hög (Yngve Larsen från Storbron, har klättrat upp och mätt den) och över tre meter i omkrets. Fäbodriften lades ner 1935.
Ur Inventering av Särna säterstugor
Björnholmssätern, längst ner i bild (c)
”Vägen upp till bron var bra och lätt att gå (mellan c och e på kartan). Hade ingen lust att ta fjällvägen åt NV utan fortsatte längs en omarkerad stig som följde dalgången (se nedan utdrag ur Fulufjällets skötselplan). Var kanske ett misstag, då den efter stugorna försvann titt som tätt, för att till sist totalt lysa med sin frånvaro. Branta snipor gjorde att man fick klättra högt på skrå ibland. Med lite tur fanns någon älgstig att följa. Gav upp efter 1,5 km och gick ner till bäcken för att ladda om i solgasset med frystorkat (e).”
Eftersom de flesta fäbodarna ligger på kanten av fjället har fäbodstigarna naturligt nog kommit att ha en sträckning som inte berör själva fjället. Längs Tangån löper en stig som troligen till viss del har sitt ursprung som fäbodstig till fäbodarna Björnholmsätern och Herrhussätern. Den senare sätern hörde dock till Hägnåsen, varför det väl ligger närmare till hands att man buförde över fjället via Lövåssätern. Buföringen till Girådalssätern gick även den till viss del längs Tangån. Fäboden hörde ursprungligen till Storbron, varifrån man skråade upp över Summelfjället efter att ha vikit av från Tangån vid ”Hamnen”.
Ur skötselplan för Fulufjällets nationalpark
Sista biten upp till Tandåstugan blev knepig. I början kunde man gå längs med åkanten. Ibland var det lättare på holmarna mitt i ån, när den delade sig. En hel del älg hade trampat på denna sida, men också gott om gammal björnspillning. Några jordlöpare och en skogsödla nyttjade också viltstigen.”
Det blev alltmer rasbranter och den gamla stigen på kartan gick över på västra sidan. Jag kände inte för något djupare vad, så det blev att klättra bland sten. Lågt vattenstånd var räddningen, behövde bara klättra upp en gång förbi ett stup (f). Det tog kraft, varje steg var ett nytt riktmärke. Spädde ut kroppen med vatten ibland, men benen var ändå rätt möra när jag siktade stugan vid 17.30.”
Branta snipor (f)
Herrhussätern ligger vid Tangån mellan Östertangen och Summelfjället (mellan e och g på kartan). Karl-Erik Forslund skriver om Herrhussätern i en bok 1919: ”Tangån rusar förbi Herrhussätern, bäddad i stor blandskog djupast i den trånga mörka dalen, vid foten av en tvärstupande backe.”En gård, tillhörig Hägnåsen, stuga, fjös, bod, lador, var alla av grovt rundtimmer”. I början av 1930-talet var Wåhlstedts vid Herrhussätern med fåren. Det fanns då två ladugårdar kvar, och fårvaktarna hade fållor för fåren här, där fåren stängdes in på nätterna. 1938, fanns fortfarande rester kvar av ladugården men inget syntes av stugan. Nära bron över Tangån ovanför Herrhussätern ser Forslund en koja, 2×2 m i fyrkant, med ett litet fönster. Kojan var liten och hade bara två britsar och en spis. Här bodde Storbro Per, alltid ensam. Han fiskade i Tangsjöarna och snarade ripor. Som kvällsarbete gjorde han brynstenar (brynen), tagna i Bandskåran, och här vid ”källa” som platsen kallas. En annan brynkoja står söder om Herrhussätern, där Brynbäcken uppifrån Styggskåra mellan Summelfjället och Fulunäbben störtar ner i ån. Där fick man utmärkta liebrynen i Gammelgruvan. Man sysslade med detta hantverk fram till 1915. Herrhussätern var fäbod till Hägnåsen. Möjligen kommer namnet Herrhussätern, av transtrandsmålets ”harra” vilket är ett gräs som växte på vissa vallar och som det var svårt att få lien att bita på. Herrhussätern blev nedlagd som fäbodvall 1914.
Ur Inventering av Särna säterstugor
”Sista biten var yppig med många obekanta örter som inte blommade ännu. Fina fjällbjörksholmar, gräsklädda för fjällentusiastens lov, låg i ån. En eld- och tältplats fanns nedströms stugan, med en enkel bro över. Annars nyttjade jag bara utedasset, där den stora mängden mjukt toa-papper tilltalade min ömma bak. Stugan var annars rätt liten med några breda britsar, filtar och kuddar för 2-3 personer. Dock försett med ett nödskåp innehållande korv på burk, första förband m.m.”
Tandåstugan med bron mitt i bild (g)
”Kände mig lite instängd bland björkarna vid stugan. Vidderna hägrade, så jag gick på en timme till. Genast dök fjällarter upp, som gluttsnäppa, bergfink, forsärla och stenskvätta. Stoppa på en ås där den sista björken stod, med ån som delade på sig nedanför. Två små vattengölar för disk och bad bakom och en fet glänsande snölega i kvällssolen. Mygg och knott var härdade här, men en hyfsad kvällsbris höll dem någorlunda i schack. Njöt i kvällningen, lite dagbok, en slummer i den vita mossan, lite kycklingsoppa med soltorkad skinka, te och en bit choklad. Tältet fick precis plats på den steniga åsen.”
Nattläger dag 30, vid det röda krysset
”Kvällen var för fin för att stänga in sig i tältet och sova. Satte mig på en sten istället och bara tog in platsen och njöt. Saknade kameran och den lilla skelögda kikaren var ett dåligt alternativ. Försökte ta in ljungpipare i kikaren, när den drog högt i skyn.”
Småspov, från nästa etapp 5
”Titta ner igen och höll nästan på att missa rödräven som kom uppströms ån på andra sidan. Han var vaksam men hade inte riktigt koll på mig förrän han var mitt för. Vädrade intensivt och fick till slut vittring på mig, vilket inte borde ha varit så svårt! Drog i ilfart upp på fjället. En kniphona landade i gölen och en småspov på en sten i ån, vilken kväll!”
Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas, övriga foton lånade från Fulufjällets nationalpark.
”Det var en blåsig natt, vakna och vände på mig fram till solen värmde upp tältet 06.33. Ingen Acke som väckte mig på denna tur, svårt att ta med hund på bussturerna som blir vid hemfärd sedan. Tog en grötfrukost på trappan till raststugan och nyttjade därefter ställets utedass.”
”Kände tyvärr fortfarande av den onda höften, men det gick bättre med stavarna upp till Stor-Närfjällets topp (931 m ö h). Småspovarna följde mig hela vägen och avlöstes så småningom av fler par längs vägen. En gök och två dalripor förgyllde även denna strålande soliga dag, med lite kylig vind men bara enstaka avlägsna stackmoln.”
”Fint att gå över fjället ner till Närfjällsstugan, som ligger längs skoterleden. Därav stugans storlek, relativt ny med hjälptelefon och allt. Dock inget vatten förrutom en liten myrgöl och några snölegor österom i ravinen.”
”Fortsatte istället norrut och rastade vid en liten sjö mellan Granfjällen. Ingen bäck med hyfsat vatten i sjön. Vid nästa vägskäl stod det Kungsleden norrut. Mestadels mycket stenigt och sedan brant utför genom granskogen till Sätern. Nu var det knä och knäveck som fick sin beskärda del av ansträngningarna.”
”Sätern lågt fint, med en liten öppen raststuga, dass och vedbod samt en större nybyggd röd privat stuga. Ett par timmerhus hade rasat samman. Tankade korv och pasta med torkad lök inför den återstående dryga milen.”
”Rullade på bra de fyra kilometrarna ner till Görälven. Omväxlande skogsterräng men bitvis mycket sten och rötter på stigen. Inga däggdjur, bara en och annan gök som gol. En redig stålbro (för skotertrafik) korsade älven. Såg många vak, efter den intensiva insektsarmadan över det lugna vattnet. Tog lite nötter och is-te innan den återstående stigningen till Lilldalsstugan på 7-8 km (735 m ö h).”
”Dagens katastrof inträffade här då kameran bara la av, meddelar att den inte kan fokusera!? Skulle kunna använda jobbmobilen, men då drar den säkert ur batteriet, får se?”
Detta innebar att det inte blev några fler egna bilder denna dag och tyvärr inte resten av turen heller. Min Lumix kompaktkamera med zoom hade hängt med mycket i kyla och regn men måste nu ha fått någon slags höghöjdssjuka.
”Axlarna och ena hälen skavde något när jag började streta i värmen de första två kilometrarna på landsväg till husen på Skarsåsen. Ett litet öppet rastställe fanns vid gränsen till Skarsåsfjällens naturreservat, med en fin utsikt. Stigen upp till Lilldalen blev seg, gick bättre utan stavar och ingen höftkänning. Hade dock gårdagens slit i färskt minne. Gick långsamt och räknade ledmarkeringar, ca 25 st per km. Först nr 1 till 13 sedan baklänges till 1 igen. Det fungerade rent mentalt.”
”Bar med vatten från älven, då leden var snustorr. Tvingades dock tulla på vattnet och chansade på att den blå pricken på kartan vid stugan inte var ett tryckfel utan en källa kanske. Ja, så äntligen 95 käppar senare öppnade sig äntligen vyn norrut, stuga fanns på en härligt öppen ljunghed. Den blå pricken var faktiskt vatten, en liten myrgöl för kokvatten.”
”Stugan var stor med ett dubbeldass bredvid och ett mindre låst hus. Myggfritt pga en härlig vind från NV. Sällskap av ett par ladusvalor samt en obestämd sångare med ett vitt ögonbrynsstreck. Sångaren plockade stora feta gröna larver i björkarna som stod i lä bakom stugan. Dagens etapp tog ca 10 timmar med alla raster. Hoppas det går lättare när packningen lättat och fiske vankas….”
LIV I FRI LUFT 