På gränsen – resume’ etapp 1

Sammanfattning

Den första etappen, från gränsbron vid Vassbotten i Bohuslän till gränshandelsstaden Charlottenberg i Värmland, gick som planerat på 14 dagar. Maj månad var kylig på vägen norröver, men snön var åtminstone borta. Ett mycket omväxlande väder, med dagar av ihållande regn men också fina klara dagar med hög luft. Mina vägval gick i stort sett enligt plan, lite missar i tät skog utan kompass och stigar som vuxit igen eller försvunnit på nya kalhyggen.

Det blev flera dagar i Norge för att komma runt större sjöar som exempelvis Stora Le i Dalsland. Men det gjorde samtidigt att man kunde iaktta hur landsbygden såg ut på båda sidor om gränsen. Mer om det efter nästa etapp som startade i slutet av maj 2012, men fick en oväntad vändning.

Jag brukar alltid göra en uppföljning direkt efter hur utrustningen fungerat. Dagboken är full av anteckningar, som jag inte tänker besvära er med. För den som är nyfiken går det bra att mejla. Det viktiga som tält, sovsäck, liggunderlag, gaskök och kläder fungerade bra. Saknade dock en större stekpanna för tillagning av fisk, samt en komprimerbar vattenbehållare när det var långt till vatten. Min ryggsäck från Klättermusen hade tyvärr en irriterande något undermålig låsning av axelremmarna.

Tankar om skog

Vad är skog egentligen? En ogenomtränglig trä- och lövmassa med osorterade stenar och stockar på marken. Pelarsalar av grenlösa, raka furor som bildar ett grönt tak över magra rishedar. Granar som står så tätt att marken under är i ständig skugga, helt brun utan grönska. Ett kalhygge eller en föryngringsyta, en plantering eller ett gömställe för småvilt och skafferi för klövdjur.

Skogen är stor, mycket stor, ja mycket större än man faktiskt tror. En resurs för alla om den brukas långsiktigt och hållbart. Virke, massa och energi behöver inte stå i konflikt med den naturliga värdestegringen. Bär, jakt, friluftsliv skapar mervärdet som lättare kan motivera värdigt och skonsamt skogsbruk, där skydd av rödlistade arter för framtida behov blir mer lättförklarligt.

Att vistas i skogen är en trygghet. Den omfamnar en, ger skydd mot vind, regn och snö. Den skapar vattnet, behandlar det varsamt och renar det om så behövs. Den syresätter min strävan framåt och ger svalka de hetaste sommartimmarna. Den är både bäverns och mitt redskap för att klara sig i nöd, vare sig det är öring som skall grillas eller tältstänger som gått av.

Men mest av allt är skogen rogivande. Aldrig helt tyst, vatten och djurliv, vind i grenar och träd. Och om det skulle vara näst intill tyst en mörk kväll så hör man sig själv, inifrån och ut. Tankar flyger lätt i skogen. Om det beror på den mängd gröna nyanser som ständigt omfamnar en eller den ständiga variationen av former, en innovationsdjungel utan raka linjer och hörn med räta vinklar. Jag vet inte, men där trivs jag.

Tystnadsförstärkare

På gränsen – dag 14

27 maj 2011 – Pilgrimsfärd

”Vaknade ett par gånger under natten av att det tog i ordentligt med regnandet igen. Det som såg så lovande ut det sista på kvällen igår. Ingen tanke på att gå upp när larmet gick. Försökte vänta ut dropparna men fick göra första manövern i regn. Ut med stackars Acke, klä mig färdigt, tömma tältet i säcken och plocka fram ingredienserna till grötfrukosten. Snabbt avklarad gröt när den späddes med regnvatten. Acke titta på de sista smulorna och åt andäktigt varje bit. Han såg riktigt håglös ut idag före start, men när vi väl var på marsch så steg svansen i vädret och han försvann 50 meter framåt.”

”Jag hade redan skippat de gamla planerna att gå till Eda och sedan Charlottenberg. Det blev kyrkleden till Värmlands Klondyke, Charlottenberg direkt.”

”Passerade först Ördalen, ett torpställe i en brant sluttning mot öster, omgärdat av grov gran idag. Några röjda gröna plättar syntes längs vägen och ett gammalt grått timmerhus utan ytterdörr. Även dikade marker fanns, skogsbevuxna idag.”

”Första delen av leden och en bit förbi Lässerud gick genom en fin terräng, goda vägval, oftast i kanter på hyggen bara. Härigenom fick man också lite vyer över landskapet och såg berg, gårdar och sjöar i fjärran.”

”Ute på udden i Asketjärnet hade man nyligen snickrat ihop ett vindskydd med eldstad och sittplatser. Dessutom fanns en intressant lösning för övernattning. Denna var utformad med vanligt ryggåstak, typ två motstående rum med en gång därimellan. Skyddat mot vind men mörkt och kallt.”

”Blöta och frusna som vi var kände vi inte för ett stopp redan, även om fiskechanserna såg goda ut. Det enda störande momentet var landsvägen som dånade längs södra sidan av sjön. Återigen gjorde leden en kraftig stigning för att sen bära brant utför, denna gång till den lilla idyllen Lässerud. Sedan rakt upp till Igeltjärnet, men där gick det knappt att komma åt kokvatten pga vattensjuka mossmyrkanter. Vi knatade vidare mot Bjarnerud och tog lunchpaus i en glänta vid bron nedströms dammen. Laddade om med dubbla soppor, salamikex, dricka och torkat kött (Acke fick lite extra salami).”

”Behövde sen inte gena över till nästa skogsväg och dess vändplan ty en tydlig stig gick rätt på den från Stora Mörttjärnet. Traska sedan vägen ner, utförsbacke med små backkrön. När jag vid ett tillfälle, för en gångs skull, lyfte blicken en längre stund, hade jag turen att få se en räv komma över vägkrönet rakt emot oss, så också Acke! Vi stanna till båda två ett par sekunder, men så vände räven och försvann. Acke fick ragg under packväskorna och i nacke, hals och huvud sköt upp som en giraff. Ryckte i hela han innan jag fick stopp, läcker böna!?”

”Tänkte gena genom skogen över Delebäcken, tappa bort oss i granplanteringar, försökte gena tillbaka till vägen och hamna i ett bergsstup med vägen inom synhåll. Genomblöta, sura och svärande över dumheten – eller var det fel på kartan igen!? Gick ut på asfaltväg en kort bit, därefter norrut via den fina gården Tälle. Språka lite med värmlandsparet som hade stället med ett par hästar och Wilma, en gul labrador som Acke blev störtförälskad i, men tyvärr avvisad. De berätta att bl.a. om att det fanns hjort numera vilt i dessa trakter. Tyvärr gick de, enligt utsago, hårt åt granarna, åt upp barken tydligen.”

”Traska så småningom in i staden och möttes av ljud, folk, bilar och ett jätteköpcentra. Här bakom Statoil låg min inkvartering, nämligen campingen. Eftersom regnet inte gav sig så blev lösningen en tvåbäddsstuga för 300 kr, men det var det värt! Tog långdusch med 1-kronor. Håret blev inte sig likt, stod åt alla håll efter schamposchocken. Vred på full värme och riggade kängorna i fönstret upp-och-ner över el-elementet. Tog en bit mat på värdshuset och handlade middag till Acke, samt frukost och färdkost inför morgondagens långa tågresa.”

”Charlottenberg måste vara mest känt för sina rondeller, där den stora sporten är att köra järnet med uppställd kärra, ju fler varv och mer väsen desto bättre…..”

SLUT etapp 1

På gränsen – dag 13

26 maj 2011 – Österut i ödetrakter

”En underbar försommarmorgon, sol och helt stilla. Gosa oss och småpyssla före avfärd österut mot Charlottenberg. En natt kvar i skogen, men rutten för dagen är inte riktigt färdiginprickad på de gröna kartbladen.”

”Vi rullade på utför idag, för att nå den lite större gränssjön Tannsjön, väg hela vägen.”

Börjar närma oss bebyggda trakter

”Stoppa till vid stranden, norr om gården Mörkerud, som i bästa fall fungera som sommarställe fortfarande. Dock hade man förfulat miljön runtomkring genom två riktigt risiga hyggen. En sjö med känsla av fiskrik norrlandsmodell. Så var dock ej fallet den lilla stund vi testade spöet. Vattnet gick dock att dricka. Såg överhuvudtaget få hus runt sjön, på kartan bara elva stycken. På den norska sidan det dubbla på betydligt kortare landremsa längs sjön.”

”Fortsatte stigen fram till Tullen, en liten kraftverksstation med två dammar.”

”Fortsatte vägen ner till det lilla sovande samhället Sundshagfors. Konstatera att danskväll med knytkalas var det enda på anslagstavlan, bakom den sedan nedlagda lanthandeln i modern eternit.”

”Gick ner till sundet mellan sjöarna för ett fikastopp. Acke badade efter pinnar, men var mer sugen på de närgångna kanadagässen.”

”I nästa korsning tog vi en liten koll på hur den rödmarkerade pilgrimsleden på kartan såg ut. Den var faktiskt rödmarkerad i verkligheten också, en stig och ingen väg som det syntes. Vi fortsatte istället norrut och tog av österut på en skogsväg, mitt för en get- och hästhage. Ryckte i Acke när han fick syn på den prydligt hornklädda bocken.”

”Kom ner i en hästhage på andra sidan i Knupperud. Dock inga hästar, utan ytterligare ett ödehus. En tupp i granngården tydde på liv liksom en norskregistrerad militärjeep. Gick över bron mot Helgesjön och följde bäcken på andra sidan. Fyra mer eller mindre öde hus längs vägen, ett risigt båthus nere vid sjön samt en uppställd husvagn med rastplatsbord och stolar. Sorgligt ställe kändes det som.”

”Fann dock stigen upp i berget österut. Gick först rakt norrut i 100 meter, för att sen börja i kanten på hygget, markerad med gul-röda papperssnitslar. Snitslarna fortsatte hela vägen upp till det pyttelilla Fräsebäckstjärnet, en saftig stigning på en gammal anlagd väg som det syntes. Orsak? På en plats där bäcken delade sig var det tydliga raka kanaler grävda i den gröna björnmossan. Nu ganska stor granskog, då på den tiden kanske sommarbete?”

Nyfiken nötskrika

”I ganska lättgången terräng gick jag sedan rakt söderut på kompass längs med en klåva mellan höjder ner till nästa skogsväg.”

”Följde Stendalsbäcken ner till den större skogsbilvägen och vek av norrut till den högt belägna Fjällsjön (212 m ö h). Kantad av branta sidor och stugor i skogarna lite här och var. Fiskesjö kanske? Hittade en smal udde med en stor sten längst ut, på västra sidan av viken. Gick med nöd att få upp tältet på en bädd av ljung. En gammal eldstad fanns här med.”

Bäverhydda

”Som många andra sjöar här med branta sidor kantades denna också av stora träd som låg i vattnet, vind och bäver orsaken. Vi gjorde efter lite mat, ett tappert försök i duggregnet längs med västra sidan, tills det branta berget stoppade oss resolut. Inte heller från våra fina udde med vatten på ömse sidor stod fiskelyckan att finna.”

”Skrev av mig i frustration över detta Fjällvatten, medan Acke deppade i den duggregnsljumma ljungen. När regnet försvann satte vi en liten kaffebrasa, bara för stämningen och kvällsbilderna. Fick några fantastiska speglingar mot berg och gamla träd. Ställde klockan på väckning 05.00. Kyrkleden i morgon 2-2,5 mil till civilisationen.”

På gränsen – dag 12

25 maj 2011 – Bävertrakter

”Småkylig natt vid sjön. Somna om så gott när det blev lite varmare och kom upp först vid 8-tiden. Åt en rejäl frukost idag och var precis färdiga att gå när en bil hade kört ner vid bron. Vi smög oss iväg innan det började ställas frågor om fiske och fiskekort.”

”Vägen fortsatte en liten bit längs med sjön. Där den slutade satt en blå plastsnitsel som markerade början på en röjd smal stig. Den genade över berget, förbi norra sidan av Västra Abborrtjärnet och ner på en skogsvägstump, som ledde ner på en annan som ledde österut.”

”Vi gjorde en liten avstickare till sjön Navaren, en tjärn som bävern som bävern någonstans lyckats täppa till utloppet, för vattennivån var hög med färska bävergnag här och var. Överhuvudtaget verkar bävern vara väl spridd, eller har varit, i de flesta småtjärnar och sjöar. Inte så lämpligt ur fiskesynpunkt, då stränderna blev sanka.”

”Traskade vidare norrut till Stuttjärnet, med ett par fina timrade småstugor i dess norra ände. Vägen var delvis tråkig, med långa raka motlut, men efter Strötjärnet följde den åter Långebäcken och riksgränsen, som här inte var mer än 2-3 meter bred. Dock ett trevligt sällskap att vila ögon och öron på. Visst fanns det små djuphöljor och fint grus på botten mellan stenarna. Mer lekmiljö för öring än näringsställe kanske.”

”På Ulvebergen fann vi en stuga där man från vägen bara såg en murad stenskorsten. Såg ut som den växte rätt ur berget, men i slänten, med berget i ryggen, hade man timrat en ny stuga med torvtak.”

”Fortsatte vägen mot Horntjärnet och vek sedan av på nästa upp till Sticktjärnet. En fiskarstig föäljde sydvästsidan men löstes upp efter halva sjön. Längst in i sjön på norra stranden fanns en nyuppförd (2009) åttkantig stuga, med eldstad i mitten och renfällar, gissningsvis för vinterfiske då det inte fanns upptrampad stig fram.”

”Tog kompass norrut till Bunästjärnet, ursprungligen tänkt som natthärbärge. Såg fin ut ur fiskesynpunkt, men på vår sida var det mest brant blockterräng. Provkastade utan att känna något ryck i veven. Tog oss över bäcken i skogskanten och gick över myren till skogsvägen på andra sidan. Stakade på med käppen i ett svep till den östra Graventjärnen och tälta på dess kulle på sydsidan.”

Djupa vattensamlingar efter skogsskördare

”Klarnade upp mer och mer, i kvällssolen mellan furorna blev blev det riktigt varmt och skönt, som det kändes för första gången på denna tur. Vi laddade om med Tortellini. Tog en kombinerad foto- och fisketur när solen började dala. Den lilla tjärnen nedanför var nästan spegelblank, och vi såg ett vak vid land längst in i viken i väster.”

”Med risk för att sjunka igenom flytmyrarna som kantade vattnet, smög vi oss, det vill säga jag, ut. Testa både spinnare och skeddrag. Först efter ett bra tag så högg något efter ena flugan, men det var allt. Rätt så djupt, ca 1 meter i myrkanten och fisken jagade säkert under detta gungande myrtäcke.”

”Vi gick istället över till den större sjön, sammanbunden med en smal vattensträng genom myren. Vinden låg på här, men på tredje landnära kastet högg det på den lilla mörka förstaflugan. Typiskt så satte sig draget i en stam på botten. Kunde se öringen på 25 cm dingla i flugan när linan brast, på rätt sida. Tappade drag och en fluga, men den svarta öringen med stora röda prickar kom iland. Lyckades kasta bort ett drag till i ivern, på samma gren. Laddade om med en röd salamander, vilket fick ytterligare en att hugga, på draget faktiskt. Nöjde oss med detta och skred ”hemåt” i följe med årets första myggattack.”

På gränsen – dag 11

24 maj 2011 – Morsan fyller 84 år

”Regnet och stormbyarna kom och gick hela natten. Vid 7-tiden vågade vi oss ut i kylan. Kastade oss desperata i lä för snabbfrukost på soppa och gott bröd med italiensk nötskinka från lanthandeln. Lufsade stigen ner neråt Ivarsbyn som mest var traktorväg men ändå lätt att gå. Kom regnstänk då och då, men den kalla vinden tvingade ändå på mig jackan hela dagen i stort sett.”

”Tog landsvägen genom byn upp till Vittsjön. Svängde av över ån, skylt Gate, som ledde brant upp längs Långebäcken förbi fyra hus och längst upp ett par stugor på en gammal säter.”

På bilden färska kvistade unggranar. Antagligen för att bygga staket typ gärdesgård på sätern.

”En knapp km från Fjällbäckstjärnen (fantastiskt fint namn var den tvåspåriga vägen i stort sett borta och försvann bland vuxna granar på ett gammalt hygge. Antar att de flesta, inklusive skogsmaskiner togs sig över bäckens grundare partier. Sågs högre upp där man helt enkelt kört över bäcken igen för huggning på den svenska sidan.”

”I den nedre delen av Långebäcken bildades det fina forsar, gott om ståndplatser för öring. Medan den övre delen, ovan Fjällbäckstjärnen, var omväxlande lugna partier, djupa vid branter eller små fall ibland. Luktar öring lång väg, sa jag till Acke.”

”Vi stannade till, utom insyn från den lilla norska stugan längs vägen, alldeles vid Fjällbäckstjärnens utlopp. Två raserade gamla fördämningar fanns här. Tog det lugnt, fika lite rester från lanthandeln och riggade spöet med ”The King” (en lite större spinnare). Utloppet var en smal ränna, inte mycket djupare än en halv meter. Gjorde ett par kast utåt tjärnen, men inget liv.”

”La ett idiotkast medströms i rännan på fem meter bara. Small bara till innan jag knappt hann strama upp linan. Trodde först på gädda, men här satt en bra bit öring istället som kämpade åt alla håll i det lilla vattenutrymmet som fanns. Kunde inte hålla på och trötta ut den, då dess flyktväg kunde ända i ett träd på botten. Chansa resolut och drog den raskt upp i gräset där det var flackt.”

”En riktigt fet öring, med grovt huvud och antydan till krok på underkäken, låg för mina fötter. Inte skakis, men mycket förvånad, tog jag en snabb bild, lossade draget och lät den glida tillbaka.” (Anm. ett praktexemplar väl värt att bevara för fortsatt avel.)

”Fick äntligen tag på morsan och gratulerade henne på födelsedagen, först av alla. Hon blev lite upphetsad av mina fiskehistorier, men pratade mest om när hon skall hälsa på oss efter midsommar.”

”Fortsatte sedan vägen (på norska sidan) upp till sjön Rövattnet, över dammen, som egentligen var en väg med rörtrummor. Den någorlunda intakta dammkonstruktionen låg 20 meter nedströms. Fortsatte 100 meter längs vägen, som fortsatte på den svenska sidan av sjön och hittade en vägficka, plan och i lä av berg och lövträd längs sjön.”

”Gotta oss i lä bakom tältet, åt bacon med Karl-Johan sås och inväntade kvällens fortsatta fiskeövningar i sjö och å.”

”Medan det ännu var eftermiddag tog vi spöet och testade den grunda rännan ut i sjön norrut. Tyvärr mycket gräs, blåst och grunt. Däremot mycket fint längst ut vid sundet, lågsluttande solklippor som gjorda för bad (en annan dag!). Alla var röda. därav namnet Rövattnet månne?”

”Ladda med en Cappucino och mintchoklad. Gick sedan ner till bron och började vår kvällsfärd nedströms bäcken på den svenska sidan. Första höljan såg inbjudande öringsäker. Men ack vad jag bedrog mig! Precis under strömmen högg det abborre, två på samma ställe, i stort sett sista halvmetern under forsen.”

”Pröva lite till vänster i lugnvattnet. Small till på samma sätt en meter från strömkanten. Förstod direkt att det var en gädda som tjurrusa gång på gång, för att sen försöka gå upp i strömmen på andra kanten. Fick till slut upp 3-kilosklumpen mellan stenarna, balanserande med spö i ena handen och tången i den andra. Då tjurrusar gäddan igen rakt upp i den grunda strömmen och lyckas så när träffa en helt ovetandes Acke! Fick till slut draget tillbaka i handen och gäddeländet gled tillbaka i vattnet.”

”Lyckades få en likadan abborre på samma sätt i nästa hölja och senare nere vid myrarna lura jag en gädda till att ta den lilla spinnaren utan linbrott. Den var något mindre, ca 2 kilo, gick att ta med nackgrepp på brottarmanér.”

”Vadade över till vägen och tröståt choklad tillbaka vid tältet istället. Känns varmare denna kvällen, trots att solen gått i moln. Fortfarande lite vindilar, men sydliga och inte iskalla som i morse. Tre rätt så tunga dagar återstår, med många kompassövergångar om vi inte skall gå långa pass på skogsbilvägar. Lite värme hade inte skadat. Tog god-natt samtidigt som en strömstare drog förbi neråt bäcken.”

På gränsen – dag 10

23 maj 2011 – Sätervägar

”Vakna tidigt, för tidigt. Regnet hade upphört under natten men det blåste istället friskt från väster. Tog oss upp vid sex till slut, svinkallt i vinden. Jagade solglimtar i buskarna med mina våta nytvättade kläder. Ständigt ett träd eller ett moln i vägen. Gröten blev kall innan jag hunnit halvvägs genom grytan. Fick allt stoppa ner den blöta tvätten i ryggsäcken igen.”

”Stapplade inåt skogen igen längs de blåmålade björkarna. Den delen kallades Busätersvägen (mellan Busäter i Norge och Bön i Östervallskog) enligt upplysande skyltar längs stigen, som ibland var tvåspårig efter fyrhjuling.”

”Den var lättfunnen och lätt att gå ända fram till vägen vid sjön Oxen. Vid gården Römungsnäset (svensk fast med väg bara från Norge) hade man skyltat förbi huset, ”Vandringsled”, ner över gärdet söder om. Jag hade spetsat in mig på på fika på udden norr om huset, men där låg brygga, sjöbod och badtunna!”

”Gick över den gamla träbron, där det varit en fördämning tidigare. Fyllde på hyfsat gott vatten och letade efter den utsatta stigen på kartan. Det var hopplöst svårt. Tog kompass och började leta. Hittade en svårtydd gammal körväg med röda tydsnitslar ibland, som stämde någorlunda. Ibland dök också de bruna Busäterstavlorna upp längs vägen. Bitvis var den helt sönderkörd av skogsmaskiner.”

”I stigningen upp mot Svinhagbergen (sista skylten) så fanns det inte en chans längre att hitta stigen. Satsade istället på toppen 314 m ö h, på ett gammalt öppet hygge. Fin utsikt, soligt med kalla vindar, Pausa, fota och torka kläder igen. Bara hälften vått nu!”

”Nedfarten blev på kompass i rätt så enkel terräng. Sikta på Damperbäcken och stigen över den. Vådligt brant bara sista nerfarten. Följde bäcken och strax på ”leden” igen som fortsatte ner till kyrkviken i Östervallskog.”

”Ett trevligt öppet landskap mötte oss, med ett gemytligt litet samhälle, skola och lanthandel. Tackar skoltant Harriet för tipset om affären. Affären nere vid ån hade allt. Fixade kranvatten och diverse gott att luncha på, Acke fick hundkex. Han fick dessutom löpa gatlopp mellan alla visitkort från traktens hundar som gått längs vägen.”

”Vi fortsatte över ån, med damm och ett fantastiskt skådespel i form av en läckande trätrumma. ”

”Tog av norrut efter hembygdsgården, förbi fotbollsplan med två hemmamål och ett bortamål (!?). Blev utskällda av en hund på en gård, som inte ens fanns med på kartbladet. Gick väster om och hamna fel på hygget vid foten av berget Furumannen. Tog oss över på östra sidan och hitta den gamla ”Sätervägen” enligt små bruna träskyltar.”

”Fortsatte den fina stigen (2-filig) med upplysande skyltar här och var. Mellan de två bäckarna hade man rest en kolarkoja med eldstad mot berget.”

”Kojan var väl utrustad med stearinljus, ved, kaffe, yxa mm. Norr om sista bäcken, vid nästa avtagsväg, fanns en nyare koja, en bebodd avställd husvagn.”

”Tappade sedan leden igen och hamna på skogsvägen upp mot tvärbäcksröset. Vi hade tänkt oss nattkvarter vid Halstjärnen istället. Gena ner på grusvägen, tog oss femtio meter tillbaka och fann åter säterleden där den korsa vägen.”

”Vi drog oss ner till tjärnen och stigen öster om. Hittade en hyfsad tältplats längst ut på närmsta udden. Tyvärr blåste det grymt rätt över sjön. Vi kröp ihop i lä bakom en lite kulle, medan tvätt och svettiga kläder torka i ett nafs i stormen.”

”Sjön var väldigt långgrund. Vi gjorde i alla fall ett försök på andra sidan myrstråken i de lugna vikarna. Förutom diverse pinnar, gräs och fräkenväxter såg vi bara en liten abborre smyga efter draget. Men det mörkt vatten och botten syntes knappt. Mörknade gjorde det snabbt på himlen med. Tågade raskt tillbaka till tältet, och hann bara tre kast från udden innan regnstänket tryckte in oss i tältet. Acke säckade ihop helt medan jag fick skriva av mig medan ögonen gick att hålla uppe.”

På gränsen – dag 9

22 maj 2011 – Flottningsdamm och öring

”Vakna vid sex, totalt utsövd och nästan med liggvärk efter 9 timmars sömn. En taltrast gick på hela natten utanför tältet och körde hela repertoaren, från fiskmås till beckasin. Höll fortfarande låda när vi steg upp vid 7-snåret. Beundrade utsikten från mitt högst temporära utedass vid en fälld björk. Uppehållsväder såg det ut som i alla fall. Njöt frukost på klippudden och tog en liten morgonvask till och med, för stämningens skull.”

”Dagens första etapp var att ta oss på vägen öster om Övre Hurr och upp genom Långvattsdalen till Långvattsdammen i sjöns nordspets.”

”Acke var lite halt fram i början så vi tog det väldigt lugnt, stanna och fota, vila och insöp dagen.”

”Helt vindstilla i dalgången upp, bitvis med skarpt skurna klippsidor. En hel del av Tresticklans inlandsrevor i bergen syntes här också, när man studerar karta och verklighet.”

”Porlande trolska kopparfärgade småbäckar följde vägen, men bytte riktning mot slutet.”

”Nästan uppe vid sjön hade man gillrat en stor träbursfälla, med rak genomgång och luckor som fälls ner på gavlarna. Inuti låg en massa fjädrar och ett kadaver som påminde om gris. Jakt på vad är frågan?”

”Vid vägens slut dök blå leden upp igen. Följde stigen ner till sjön som dessvärre bara var en grund dyig långsmal vik. Leden klättrade upp över berget och genade över ett gammalt hygge direkt till dammen och riksröse 41.”

”Platsen var fin och inbjöd till vila, speciellt som solen behagade oss. Dammen, ett kulturminne enligt skylten, var snart ett minne blott. Träkonstruktioner på ömse sidor, typ fyllda stenkistor, var i dåligt skick. Mitt i fanns bara ett par rostiga järn, som antagligen tillhört luckkonstruktionen. Resten var en hög av sten mitt i den lilla forsen. Bäcken nedanför var jättefin med små höljor, klippor och småforsar.”

”Fick ett ryck och tvättade upp svetttröja, kalsonger och strumpor i bäcken. Glasslådan på en liter, fick fungera som tvättmaskin. Hade väl precis fått ut alla plagg i buskarna när det mörkna snabbt söderifrån. Raskt upp med tält, packa in grejer och blöt tvätt i plastpåse. Precis färdig så sprack molnen och strilet började. Ryggläge i tält, naturgodis, dagbok, kartstudier – ja, en liten slummer också…”

”När vi till slut titta ut genom tältöppningen för att gå ut stirra två stora kanadagäss på oss. De stod vid eldstaden och hade pipande gässlingar intill. Såg även obestämd lom glida över sjön, samt en drillsnäppa.”

”Jag riggade full stridsutrustning med komplett regnställ och gick en bit längs östra stranden. Testade lite olika drag och hade bara ett säkert napp, en bit från land. Annars en hel del bottennapp på sten och träd längs de relativt grunda stränderna. Inget hände förrän vi var på väg tillbaka till lägret. På klassiskt manér försökte jag hålla upp flugan i ytan. Jojomen! En liten svart öring högg bara fem meter från land. Intressant trots allt.”

”Drog i mig en frystorkad vid stranden under ett stilla regn. En värstingskur drev in oss under granarna. Övergick till att kasta pinnar åt Acke istället, medan jag själv försökte torka i den tilltagande SV-vinden. Retade södergöken med mitt handspel. Acke bara glodde stort. När kylan kom vid tio och regnet inte upphörde, kröp vi in i lyan för att försöka sova.”

På gränsen – dag 8

21 maj 2011 – Backup

”Sov gott på mjuk ljungbädd, men ändå oroligt. Vakna först av att en trana hojta nere vid tjärnen. Sedan hördes vråk skria flera gånger, en nötskrika och en kråka grälade samt diverse okända ljud som t.o.m. väckte Acke ur ryggläget. Vakna igen när morgonsolen snabbt värmde upp tältet. Mörka moln och kalla vindar från väster fick mig på snabba fötter. Snabbfrukost på purjolökssoppa och mackor. Bröt av ena benet på stödfoten till gasolköket i brådskan. Dessutom var den enda skeden borta!”

”Tog oss snabbt ner till norska E18, passera tullstationen utan problem(!) och parkera oss vid rastplats Hån i väntan på Mette. Toalettbesök och lite onödig extrafrukost från taxfree-shopen där (Fanta, knäckebröd med ost, glasstrut, öl och risifrutti). Mette kom så småningom med bilen full av käk, fästingmedel och lite tröjer, samt färska bullar och Champis, lördagsfest! Vi tog det lugnt och avhandlade veckan som gått, på varsitt minst olika sätt.”

”Vid tolv satte vi av igen med en bräddfylld ryggsäck. Gick gränsgången men snart var de blå märkena borta. Återstod en upptrampad stig längs den röjda gränsen, som emellanåt mest var nyttjad av djur. Mycket upp och ner, men torrare än gårdagen, dock långt mellan målen, dvs riksrösena.”

”Fortsättningen blev inte lika rolig, för nu var gränsen inte röjd längre. Gick kompass för att nå nästa tjärn, St Gökstjärn. I höjd med den lilla Bävertjärn passera vi istället återigen en blå led som kom vältrampad från Norge och gick österut över ett smalt näs på en myr för att sedan vika av norrut. VI följde den av ren nyfikenhet för att sedan hamna på på skogsbilvägen öster om tjärnen.”

”Nästa kompassresa från vändslingan norrut till nästa skogsväg gick bra. Följde delvis skogstraktorvägar men annars gick det lätt att gå längs myrkanterna. Sista grusvägen för dagen blev seg, Acke bara lomma väg i sin takt, med större packning han med förstås. Min rygg började göra sig påmind om att 20 kilo är max (var nog lite till med ölen förstås!).”

”Vi hade en tanke att gå upp till RR35, för att sen ta en stig i Norge till en tjärn vid RR36. Vi insåg snabbt att motlutet upp på 275 meter hade vi ingen lust med. Stigen var dessutom okänd och tjärnen liten. Valet föll på utförsbacke en km ner till sjön Övre Hurr. En kort traktorväg hitom Älvås gård förde oss ner till en fin playa vid sjön.”

”Rena campingplatsen, minst 10 tält hade fått plats. Acke rusa lättad rätt ner i sjön och bada, drack och plocka pinnar. Jag drog upp en brasa på klippudden till höger, grilla frukostkorv med ciabatabröd och en 33:a Carlsberg 3,5 – lördagsfest, yes! Acke fick förstås en korv med. Avrunda med te och Marabou (mintcrisp va´ de´ visst).”

”Avrunda med lite kvällsfiske i södra viken när vinden lagt sig. Precis vid land bland starrstrån högg en liten abborre. Hade gapat över hela trekroken. Annars syntes inga vak eller kändes nåt i rullen. Trodde mig se vak längre ut när det blev spegelblankt, men tror det var ladusvalorna som plockade insekter i ytan och slog i vingspetsarna.”

”Annars så surrade ett par enkelbeckasiner en stund över mitt huvud. Solen titta fram det sista bakom molnen men himlen var spräcklig. Kan bli vilket väder som helst.”

På gränsen – dag 7

20 maj 2011 – Gränsgång

”En lång dags färd mot gränsen igen, mycket väg och mer bebyggda trakter. Väcktes av solen men hade sovit dåligt, då jag hela tiden gled mot ingången (och sjön!), så vi somna om till 8-snåret. Strålande dag annars, stilla och redan förhållandevis varmt, även om det var kallt i tältet utan kläder på småtimmarna. Hade tydligen varit frostnatt, enligt rapport längs vägen.”

”Den halvdåliga blåmarkerade stigen ledde oss vidare norrut, en bit i alla fall. Höll kontakten med sjön och hamnade på den sista hyttans gräsmatta. Följde den bommade hyttevägen, inte ett liv. Uteplatser, grillar och partytält stod och väntade på värme och semesterfirare. Passera gården Viken. Illa skötta marker med ett mindre sopberg på en ö mitt i en åker som såg nybruten ut med stora grästorver överallt, högar av plastdunkar och gamla rostiga maskiner på rad som en slags ”landart”. Nästa gård Solerud var raka motsatsen, fint harvade och sådda marker med decimeterhöga årsskott.”

”Passera vidare Stikle och gick den mer trafikerade grusvägen i koppel till Buer. Prata med paret som bodde i vägkrysset vid bron. Den nu berömde Haldensaren som skulle gå till Nordkap på ett halvår, hade passerat här och druckit kranvatten, antagligen runt Påsk. Så ryktet är sant, det går en man före mig – men inte med hund!”

”Svängde av norrut i Buer och tog in på en gårdsväg mot Årbogen. En jättefin gård där ”bondmoran” kom ut och funderade vilka vi var. De drev med höns samtidigt som gubben jobbade i Kina ibland, uppkopplad på hela hönshuset med sin far som dräng när det behövdes någon akut insats.”

”Vägen var bitvis svårfunnen, men även här fanns blå prickar på träden ibland. Där stigen passerade en strid bäck låg ett kvarnhjul i bäcken, med en fantastisk konstruktion av hjul, remmar, växlar och cykelhjul med mera (a).”

”Vi pausade vid det gamla torpet, som var fritids/jaktstuga numera. Fortsatte förbi några nyare hus på grusvägen ner mot Sörenga, där vi vek av igen mot NV.”

”Stannade till i Furulund och fick lite kallt ”kranvatten” till skänks av en vitskäggig biodlare. Han körde iväg sina kupor längs vägarna, ibland ett par mil. Försökte helst hitta hallonsnår. Annars det vanliga om vi inte var rädda för vargen. Det höll tydligen på att bildas ett revir i dessa trakter.”

”Mer intressant var upplysningen om den nya gränsleden som gick från Gröndal vid vägs ände, hela vägen upp till gränsövergången med tullstation på E18. Skulle tydligen vara gjord för bara 3-4 år sedan, som nåt slags gränssamarbete.”

”Vi trampa på den fina turen upp till Gröndal, om det inte hade varit för den grova gruskrossen under fötterna. Fick kontakt med Mette på jobbet, som hade det urjobbigt som vanligt. Kom överens om att ses vid tullstation imorgon lördag kl 12 för att fylla på matförråd, lite kläder (som jag glömt!) och fästingmedel till Acke.”

”Leden, eller stigen snarare, var förhållandevis sliten och välgången för att vara så pass ny. Satsa på att tälta vid den första tjärnen. Men första hindret var den smala dammen på 30 cm och en vajer att hålla sig i (b). Bäcken var nämligen uppdämd 5 m, med gamla järnrör uppstickande från dess botten. Gick bra trots att Acke tryckte på bakifrån och tyckte det gick långsamt!”

”Leden, som var blå och orange markerad, startade på ett hygge och följde gränsen och de gula riksrösena slaviskt. Jag gjorde en och annan avvikelse in i den oröjda skogen, bl.a. vid Baggetjärnen, där det häckade ett tranpar. Vi fick med andra ord knata på. Tyvärr dåligt med vattendrag. Det som fanns var myrtjärnar och småbäckar från myrar med vatten som luktade sumpgas.”

”I takt med värmen, våtmarkerna och mina väldoftande kläder så flockades knott i mängd vid varje stopp. Vi satsade vidare mot Runnetjärnsröset, bara kilometern från E18. Bra för morgondagen, men vi kunde höra bruset från lastbilarna över hygget i den friska västanvinden. Öppet vid tjärnen så knotten blåste i alla fall bort.”

”Tjärnen var omgiven av sank myr, inbjöd inte till bad. Festa istället på tortellini med svampsås. Acke fick extra kosttillskott i form av kavring med laxost! Mörknade på västerifrån och blev allt mer kyligt. Dags för disk och te.”

”Tog en liten fotorunda på hygget intill, plåta smått och stort, vackert och skrämmande. Acke sprang efter och en hel del fanns det att välja på i pinnväg – rena Ullared för en apporterande ”pinnpojke.”

På gränsen – dag 6

19 maj 2011 – Norska marker

”Mobilen larmade kl 5, men då hade vi precis somnat om så gott, båda två. Vakna en halvtimme senare av några solglimtar mellan de täta granarna. Kasta oss upp, fixa gröten, disken och städningen i ett huj för att komma iväg i god tid på en lång norsk landsvägsvandring, längs med Stora Les västsida. Enda sättet om man inte åker båt ända upp till RR22 (riksröse).”

”Rått och lite småkyligt i den tidiga morgontimman när jag letade mig över till norska Bråten via en traktorväg. Sedan bar det iväg norrut på tidvis rätt tråkiga grusvägar med en skog som inte alltid var så välskött. Första timmarna fanns det lite spännande ljusspel i skogen och Acke stannade ofta för att ta upp vittring efter djur som varit ute under gryningstimmen.”

”Passerade små idylliska torp med gigantiska gasolgrillar ute på gräsmattan och ljuslyktor i träden.”

”I Mossviken låg en större gård med ängar och vedproduktion. Mötte en tidig hundägare vid campingen i Tolsby. Hon berättade om någon som fått i ”present” att vandra från Halden till Nordkap!”

Exempel på naturlig uppställningsplats för båttrailers och mindre naturlig återvinningscentral

”Trampa på hela vägen till Laggarholtet. En riktigt gammal gård, som nu bara brukades vid höstjakten. Detta enligt en mycket trevlig farbror som kom tuffandes förbi på en Ferguson från 1962, i max 6 km/h! Blev en hel del snack om ”ulv og svin i marka”. Vi prövade fiskelyckan i Abborrtjärnet längs vägen men jag tror bävrarna hade mer att hämta här än jag.”

En välbehövlig rast, utan packning, för en mycket uthållig gatukorsning av Border Collie och Australian Sheppard. Bar sin egen mat hela vägen, motsvarande nästan halva sin egen kroppsvikt.

”Vägen blev så småningom bättre och jag såg till och med ett par bilar, samtidigt! Bytte några ord med ett par gubbar på nostalgitur i gamla hemmatrakter. Någon kilometer längre norrut steg tre älgar ut på vägen framför mig, en ko med två fjolårskalvar. Första riktiga närkontakten på över fem dagar”

Norskt naturreservat samt betalstation för privat väg

”Vi undvek stora vägen, där timmerbilarna dundra fram och tog istället gamla vägen över Labråten. Över bron och sedan snabbt ner till Otteid, med badstrand, stora båtplatser med båtar samt en liten camping. Dött, så när som på en båtslipare och ett äldre par från Bengtsfors på ”äventyr” med den lille bilen. Njöt sol och värme en stund, fortsatte sedan norrut längs stranden. Förbi några riktigt fina hus från sågverkstiden här. Fanns en räls och kanal där timmer flottades över till sjön Skinnarbutjern och sedan hela vägen mot Halden via kanal- och sjösystem.”

”Vid ett rött ”ödemarkshus” tog vi en lång lunchrast frampå sena eftermiddagen. Huset visade sig inte vara öde, då svägerskan till ägarinnan dök upp för att röja ur vintern. Hon skrämde slag på en mycket avkopplad Acke i gräset.”

”Fortsatte norröver längs en blåprickad stig som ledde ut på ett hygge, det vill säga en utsiktspunkt! Drog oss ner mot Stora Le och Acke hittade en nästan plan yta mellan en massa stormfällda träd, alldeles på kanten av en brant ner i sjön. Givetvis hamnade ingången åt det hållet. Gäller att ta ett par säkra steg i morgon bitti! Solen stack i alla fall ner från hygget ovanför och vår lilla hylla kändes som den mest perfekta platsen i hela världen.”

”Gled ner på en klippavsats och vaskade av mig. Vattnet var klart och hade t.o.m. gått att dricka. Antar att stugbyn och campingen skickade sin skit någon annanstans. Vi dåsade i solgasset, åt Blå Bands goda frystorkade och plockade ytterligare ett par fästingar från Acke, förutom de cirka 15 st jag tog på hans huvud tidigare idag! Medlet jag lagt på verkade inte fungera mer än 2-3 veckor. Dessa fästingar är bruna, kanske en värre sort.”

”Tog ett kvällsfiske lite längre norröver, där stranden var lite stenigare och några uddar bilda ett par lugna vikar. Pröva gädda direkt med ståltafs en svart/koppar Salamander. Hade väl nästan gett upp när det bara sög till i spöet, ingen rusning bara motstånd. Höll emot och inte mycket hände. Till slut dök det stora gäddhuvudet upp, gapade brett och gjorde ett luftsprång med stjärtfenan som en visp i vattenytan. Tog en bra stund innan vi kunde få in den mot land, ta fram tången och bända lös den enda kroken som satt i mungipan. På gäddors vis stod den sedan kvar nedanför våra fötter, till Ackes förundran och fotografens nöje. Prövade andra drag men jag fick nöja mig med detta och natta istället.”