Håriga tvåvingar

Har lite funderingar kring behåring på några av våra vanligaste tvåvingar. De flesta humlor har nåt man mer skulle kunna benämna som päls. Vad jag förstått så fyller den en värmereglerande funktion. De flesta humlor, och för den delen även bin, har päls över i stort sett hela kroppen. Jag har t.o.m. noterat att vissa bin har långa ögonfransar, som i och för sig kan vara praktiskt när man dyker ner med huvudet före i en blomma efter pollen eller nektar. Att det är en fördel i vårt något kyligare sommarklimat är förståeligt, men man kan ju undra vad som sker med höjda medeltemperaturer även hos oss.

Våra vanliga spyflugor, ett 50-tal arter i Sverige, har en glesare behåring. Det påminner mer om borst av olika längd som finns i stort sett överallt på flugan, som t.ex. på denna spyfluga nedan tillhörande släktet Lucilia. Ryggen har både korta täta borst och glesare längre borst. Men även ben, fötter och huvud har borst. När man ser hur de försöker lösa upp pollen så att de kan slicka i sig födan, inser man att det mesta fastnar på deras borst. Ofta ses spyflugorna tvätta av sina ben och huvud. Tror inte att denna behåring i första hand har som syfte att pollinera växter. En teori kan ju vara att borsten fungerar som känselspröt och utgör extra sinnen. Jag har försökt finna svar, men inte lyckats. Kanske någon vet?

English summery:

Have some thoughts about hair on some of our most common twowings. Most bumblebees have something you could call fur. From what I understand, it fulfills a heatregulating function. Most bumblebees, and for that matter also bees, have fur all over their whole body. I have even noticed that some bees have long eyelashes, which in itself can be practical when diving with your head first into a flower after pollen or nectar. Of course it is an advantage in our slightly cooler summer climate in Sweden, but you can wonder what happens with higher average temperatures even with us.

Our common blow-flies (Calliphoridae), about 50 species in Sweden, have a sparse hair. It is more reminiscent of bristles of different lengths that are found almost everywhere on the fly, such as on this housefly belonging to the genus Lucilia. The back has both short dense bristles and sparser longer bristles. But legs, feet and head also have bristles. When you see how they try to dissolve pollen so that they can lick their food, you realize that most things get stuck on their bristles. The blow-flies are often seen washing their legs and heads. I do not think that this hair is primarily intended to pollinate plants. One theory may be that the brush acts as a tactile rod and constitutes extra senses. I have tried to find answers, but have not succeeded. Maybe someone knows?

Barnkammaren

Fåglar kan verkligen lösa barnomsorgen på olika sätt, fastän de befinner sig i samma miljö. Gräsandshonan verkar mer stadsanpassad och säger till sina ungar. Stanna kvar på stenen medan jag uträttar några ärenden. Jag kommer strax tillbaka. Ungarna rör inte på sig, utan turas bara om att öppna ögonen ibland, även om människorna pratar högt alldeles i närheten.

Rörhönan däremot håller att ständigt vakande öga på sin enda avkomma. Ungen är förvisso liten men med bra kamouflage och har dessutom stora fötter att simma snabbt med. Honan lämnar henne inte på stenen utan lockar ungen genast ner i vattnet för att skyndsamt simma in i den tryggare vassen, bort från den envetna fotografen som förvisso befinner sig på långt avstånd men som aldrig ger sig.

English summery:

Birds can really solve childcare in different ways, even though they are in the same environment. The mallard female seems more adapted to the city and tells her cubs. Stay on the stone while I do some errands. I’ll be right back. The kids do not move, but only take turns opening their eyes sometimes, even if the people are talking loudly very close by. The partridge, on the other hand, keeps a watchful eye on its only chick. The puppy is certainly small but has good camouflage and also big feet to swim fast with. The female does not leave her on the rock, but immediately lures the cub down into the water to quickly swim into the safer reeds, away from the stubborn photographer who is at a long distance but who never gives up.

Arga leken

….. eller vem ger sig först ?

En väl trafikerad gång- och cykelväg, vad spelar det för roll när platsen är perfekt för att utöva sina behov. Gruset är varmt och man torkar snabbt i solen. Dessutom behöver man inte förorena sin egen simbassäng och matförråd. De ju så patetiska och dumma dessa människor, för att inte tala om deras hundar. Räcker med att sträcka på halsen, fräsa lite och ge dom det onda ögat. Villigt går de en omväg utan att protestera och stör oss inte i vilan.

English summery:

A well-trafficked pedestrian and bicycle path, what does it matter when the place is perfect for exercising your needs. The gravel is hot and you dry quickly in the sun. In addition, you don´t have to pollute your own swimming pool and food storage. They are so pathetic and stupid these people, not to mention their dogs. It is enough to stretch the neck, hiss a little and give them the evil eye. Willingly, they take a detour without protesting and do not disturb us at rest.

Samma bild, olika uttryck

Ibland förmedlar inte bilden ens egen minnesbild, som kanske var lite väl förskönad, eller så misslyckas man med exponering i annorlunda ljus med stora kontraster. Starflocken som flög över sanddynerna i Thy nationalpark (se tidigare inlägg) var först huvudmotivet. Efteråt försöker jag hitta känslan av det skira ljuset i de ljusa dynerna utan att förstöra himlen. I det gamla mörkrummet kunde man pjatta och efterbelysa vissa partier. Här har jag bara delat upp bilden i två delar och visat på hur olika det kan bli. Rätt eller fel, upp till betraktaren. Men, manipulerat är det!

Starar (Sturnus vulgaris) – Thy, Danmark, 2017-07-17

Levande vatten 5

Vattnets inneboende kraft blir aldrig så tydlig som när man befinner sig på en långgrund sandstrand, som här juli 2017 i Thy nationalpark i Danmark. Vågorna rullar in utan uppehåll och bygger upp sig när de närmare sig havsbotten. Obönhörligt tar de tillbaka årtusenden av lagrad sand och sten. Allt blir synligt för oss som vandrar längs med denna utsatta västkust.

Vi kan hitta intressanta rester från utdöda djur och växter, forskningen till gagn. Samma forskning som försöker få oss att inse de förödande konsekvenser som klimatförändringarna kommer att innebära för de kustnära samhällena. Högt vattenstånd, ebb och flod och en höjning av havsvattennivån kommer sakta men säkert att svepa bort denna nationalparks sanddyner, om vi inte får våra folkvalda på andra tankar.

Vackert kan det tyckas men egentligen ett pågående vansinne . . . . .

English summery

The inherent power of water is never as clear as when you are on a shallow sandy beach, as here July 2017 in Thy National Park in Denmark. The waves roll in without stopping and build up as they approach the seabed. Inexorably, they take back millennia of stored sand and rock. Everything becomes visible to us who walk along this exposed west coast.

We can find interesting remains from extinct animals and plants, the research to benefit. The same research that tries to make us realize the devastating consequences that climate change will have for coastal communities. High water levels, ebb and flow and a rise in sea level will slowly but surely sweep away the dunes of this national park, if we do not get our elected representatives on other thoughts.

It may seem beautiful, but really an ongoing madness. . . . .