Vingslag i norr

Under ett återbesök till Härjedalen och Rogens naturreservat första veckan i augusti fanns det lite tid över ibland mellan fisketurerna. Vi paddlade en dag runt i ett sjösystem som kallas västra och östra vingarna. På en liten ö försökte jag smyga bland lågt ris av ljung, blåbär och kråkbär. Allt för att hitta de sista fjärilarna som hukade sig ner i lä för vinden. Svårigheten bestod i att hunden som följde med oss gillade blåbär och kråkbär. Han tyckte dessutom att det var en spännande lek att smyga på fjärilar. Vi var väl inte helt överens om vilken metod som var bäst, att åla sig fram som jag försökte instruera hunden eller hans envetna luftsprång mot ”bytet”.

Det var gott om blåvingar på ön, men svårt att komma så nära att man kunde artbestämma dem. Med lite hjälp så har jag i alla fall kommit fram till minst två arter av blåvinge. Mätarna (Geometridae) var lite knepigare, skygga och svåra att lära känna. Dessutom för det mesta med färger och mönster som smälter in i den miljö de vistas i. En kunde jag artbestämma till sist. Den andra lite mer guldglänsande ville absolut inte vika ut sina vingar. Så trots att den fattade tycke för handtaget på mitt kastspö, där den tydligen hittade något ätbart med tungan, blev det för svårt att säga vad det var. Kanske kan någon bland mina följare hjälpa till med en ledtråd?

English summery:

During a return visit to Härjedalen and Rogens nature reserve the first week in August, there was sometimes some time left between the fishing trips. One day we paddled around in a lake system called the western and eastern wings. On a small island I tried to sneak among low rice of heather(Calluna vulgaris), blueberries and crowberries(Empetrum nigrum). All to find the last butterflies that crouched in shelter from the wind. The difficulty was that the dog that came with us liked blueberries and crowberries. He also thought it was an exciting game to sneak on butterflies. We did not completely agree on which method was the best, to lean forward as I tried to instruct the dog or his stubborn leap towards the ”prey”.

There were plenty of Bluewings(Polyommatini) on the island, but it was difficult to get so close that you could determine their species. With a little help, I could at least determine two species of bluewings. The moths(Geometridae) were a little trickier, shy and difficult to get to know. Also, mostly with colors and patterns that blend into the environment they live in. I could determine one species in the end. The other one, a little more goldenshiny, absolutely did not want to open his wings. Even though it seemed to like the handle on my fishingrod, where it apparently found something to eat with its tongue, it became too difficult to say what it was. Maybe someone among my followers can help me with this Moth clue?

Förfall

En byggnad förfaller så sakteliga, precis som vi människor. Med lite underhåll och upprustning av fasaden kan vi se bra ut till det yttre, men det inre förfallet går oundvikligt inte att stoppa. En högst naturlig rytm där generationer eller byggnadstraditioner avlöser varandra. Förhoppningsvis leder varje skifte till en förbättring eller utveckling åt rätt håll.

Rivningsobjekt eller upprustningsprojekt – Mellerud, Dalsland 2013-08-15 (Bild 1; gamla bryggeriet i Mellerud, numera tomtemuseum)

Susans challenge, black and white on Wednesdays

English summery:

A building decays so slowly, just like us humans. With a little maintenance and refurbishment of the façade, we can look good on the outside, but the internal decay can inevitably not be stopped. A highly natural rhythm where generations or building traditions take turns. Hopefully, each generation shift leads to an improvement or development in the right direction.

Levande vatten 7

Skräddare (Gerridae) valsar runt i en yster dans

Vattnets ytspänning är ett otroligt fascinerande fenomen. Mycket skulle inte fungera om det inte fanns. Lyckligtvis är isen lättare än vatten. Ytspänningen skulle inte hjälpt nyisen som sjunkit till botten. Skräddaren och många andra vattenlevande insekter lever ut sin dans på lätta fötter, virvlar runt, paddlar och skjuter fart med svall runt. Deras dans skapar märkliga makrovågor som syns bäst i motljus en sen kväll, eller som på dessa bilder i halvskugga under träd vid sjökanten.

Nässelfjärilslarver (Aglais urticae)

Vissa år som ifjol invaderades Sverige och Norden av Tistelfjärilar (Vanessa cardui). I år syns inga alls. Däremot syns fler nässelfjärilar jämfört med förra året, även om det lokalt kan vara färre. Dess larver är helt beroende Brännässlan (Urtica dioica), vilka vi inte är lika förtjusta i. Ser man närmare på larverna, som ofta förekommer i stora ansamlingar, ser det ut som taggarna från nässlorna växer ut genom skinnet på dom. De slukar allt det gröna på bladen utom de grövsta nerverna. På det sättet klarar sig växten bättre till nytta för larverna. Fjärilarna är helt beroende av vår urbana miljö för sin övervintring i frostsäkra källare, krypgrunder, uthus etc.

Vardagsfåglar

Vi har en tendens att inte se de fåglar som finns runt omkring oss varje dag året runt, som exempelvis gråsparvshonan som mestadels trycker i häcken på Gymnasiegatan eller gräsanden som vilar i Strömsån. Anspråkslöst tecknade i bruna och beige toner viker de inte ut sig som andra. Kanske just därför som de överlever och klarar sig bra i våra stadsmiljöer.

Gräsand, hona – Strömstad, 2020-07-27

Susans challenge, black and white on Wednesdays