Nattis


Havsvattnet är nedkylt och trögt. Behövs bara några nattimmar med minusgrader för att spegeln ska frysa till. Den stela hinnan kan ligga kvar över dagen, där februarisolen eller vinden inte når ner bakom berg och skog. Paret knölsvan verkar ändå se med tillförsikt mot morgondagen.

Färger eller gråskalor

Apelviksundet, Strömstad – 7 februari 2025

Kameramotion


– NÄ! Nu är dags att jag får komma ut ur skåpet, klagade hon i ottan. Lite motvilligt klädde jag mig ändå raskt trots det grå täcket över staden. En kamera måste motioneras med jämna mellanrum, påtalade hon lite snusförnuftigt, där hon hängde och slängde över mitt pumpande bröstkorg på motionsslingan. Precis som du blir jag lite stel i leder och inställningar behöver kollas upp, innan det är för sent, hördes det mumlande på min höft.

Jaja, tänkte jag, bara det blir tyst en stund så jag kan ta in svartmesarnas första trevande sångförsök för i år. Nu får du sköta resten själv, sa jag, efter att ha exponerat henne på dagens ljus och meddelat att intervallautomatiken fungerar som den ska. Sikta får du göra själv, jag har fullt upp med att parera sten och rötter på löparspåret, trots min ringa fart, upplyste jag lite irriterad. Och så gick vi 4 km.

UCM – Unintentional camera movements

Löparspåret, Strömstad – Kl 8.30, 30 januari 2025

Lyckad jakt


Endast stora fläckar av blod återstår i den ruttnande snön längs kanten på skogsvägen. Förutom flera hundspår längs vägen och i dikeskanten, syns bara några få gamla spår av rådjur i snön. Tanken på att en lo eller varg tagit sig hit i utkanten av tätbebyggt område är inte osannolik. Spår har man kunnat se här vissa år i januari-februari när ensamvargar sökt sig från reviren längre österut, på sin väg mot kusten. Hittade dock inga färskare spår även om det såg ut som släpspår tvärs över diket. Svaret låg synligt femtio meter längre fram längs vägen, en tomhylsa i snön.

Mällbyskogen, Strömstad – 18 januari 2025