Våren är en kort period för de årstidsberoende arterna. För de som inte kan krypa ner i en varm säng för att producera avkommor. Som måste utnyttja värme, ljus och överflödet av mat under några sommarmånader. Många har gjort en lång resa dessutom bara för att träffa den rätta. En del har stannat kvar över vintern och härdat ut för att vara först på plats i kön.

Inte undra då på att det blir kaos i den grunda havsviken sent om kvällen i maj. Gräsandshonan hade säkert tänkt sig ett tryggt natthärbärge för lite skön vila undan räv och andra rovdjur. Man kan förstå paniken och det högljudda bräkandet från henne, när det plötsligt dyker upp sju uppklädda herrar som försöker imponera på den lite diskretare damen.

I insektsvärlden handlar det mesta om timing och lite tur med väder och vind förstås. Parningstiden är kort och allt skall stämma. Allövbaggarna samlas ofta i stora skaror i nyutslagna alsnår. Kan påminna lite om logdans i norrlands inland förr i tiden. Ett visst mansöverskott är tydligt och man gruffar en hel del, men på ett sätt som påminner mer om hederlig brottning än slagsmål.

Strax är det över, inga förlustelser utan någon mening här. Äggen läggs på bladen och i slutet av sommaren börjar de små svarta larverna äta av sin bostad. Ser ut att vara finsmakare och undviker de tjockare bladnerverna. Förklaringen är enkel, de tänker på sitt växande matförråd som klarar sig bättre till nästa år på det här sättet. Ge och ta, men vet inte om alen får nåt tillbaka.