Markberedning


Vid sidan om skogsvägen har de gått fram överallt, framförallt i den täta granskogen. Vildsvinen tycks dock ha ratat hygget med unga granplantor och sly av björk, där syns inga markskador. Däremot under och runt granarna, har de markberett 1-2 dm under förnan. Synliga rötter överallt. Studier har visat att de bökar upp den mjuka fuktiga marken i granskogen för att komma åt de finare rötterna. Men varför inte ute på hygget?

Min egen teori är att den fullvuxna granskogen ger mer näring till svinen, genom sin symbios med svamparna och deras produktion av kolhydrater via mycelet. Motsvarande symbios och svampproduktion saknas i huvudsak på det gamla hygget. Men hur påverkar det då träden och näringsutbytet. Vid en första anblick syns inget anmärkningsvärt, men vid en noggrannare granskning verkar många granar stressade. De ser ut att lida och ”gråter”, dvs barksprickor och kåda som bildar stora svarta sår.

Tittar man på den forskning som gjorts framhäver man istället de positiva effekterna av vildsvinens markberedning. Den ökar näringsomsättningen och därmed gynnas frösådd. Bökandet kan även vara bra för störningsgynnande men konkurrenssvaga växter, som på sikt kan resultera i en ökad mångfald i skogen. Uppbökad jord och sand är också viktiga mikrohabitat för insekter, till exempel steklar och fjärilar. Artrikedomen ökar dramatiskt i områden där vildsvinen bökar runt. Dessutom äter de upp skadeinsekter, puppor och larver i marken, tack vare sitt fantastiska luktsinne.

Men hur går det för svamparna då efter deras bökande? Till en början kan svampen försvinna, men redan efter några år har studier visat att man kan se massor av svamp. Vildsvinen skulle då ha en spridningseffekt och på sikt gynna nytillväxt av mycel som skadats.

Mällbyskogen, Strömstad – 18 januari 2025

Våtkallt


Snö och tö, blött och kallt. Sänkan i skogsgläntan hann inte med. Snötäcket smälte, omvandlades till is, regnet dränkte allt likt en bottenfrusen sjö. Omvänd höst, när isen skulle ha flutit ovanpå. Bara i kantzonen finner växtligheten ett andningshål, annars kvävs de under istrycket. Nästa köldknäpp permanentar tillståndet om inte älgarna tar vägen över och spräcker upp dödläget.

Mällbyskogen, Strömstad – 18 januari 2025

Inhysingar


Hos granitjättarna finns det alltid rum och plats, oavsett utseende, bara man tar det lite lugnt och finner sin egen nisch. Grannsämjan är god, där ingen tar sig rättigheter utöver vad jätten erbjuder. Alla inhyses med samma villkor. Håll god ton, akta varandra och samarbeta för ett strålande helhetsintryck. Och framförallt, väck inte jätten.

Mällbyskogen, Strömstad – 18 januari 2025

Granitjättar


Maskerade som sin omgivning försöker de undvika uppmärksamhet där de tycks växa upp ur marken som en massiv svampkropp. Inget har sett hur de kom dit, så teorin måste motbevisas. Kanske någon vi inte känner tappat dom på sin väg att skapa sig en säker fristad. Eller så har de funnits där sedan årtusenden för att vägleda våra förfäder på deras resa norrut längs vår kust. Vem vet vad som skett runt dessa stenar vid det mytiska sommarsolståndet. Jättarna har många olika sidor att uppvisa, var sida har sin berättelse.

Fyra sidor av en jätte, söder – väster – norr – öster

Mällbyskogen, Strömstad – 18 januari 2025

Störd sömn


En vecka med ljumma sydvästliga vindar har väckt skogens slumrande invånare. Frostnätterna är borta liksom snön som kom drivande i mängder. Fem plusgrader och spindlarna kryper fram ur barkskrevorna. Lite trevande startar de upp tillverkningsprocessen av årets första fångstnät. I hopp om att någon pigg vintermygga skall söka sig till de utstickande torra grenarna. Dagens våta dimma avslöjar dock det försåtliga försöket och friden är återställd, för tillfället.

Mällbyskogen, Strömstad – 18 januari 2025

Vinterdvala


Apropå gårdagens inlägg om bland annat trender. Förutom att båtar har en tendens att växa sig större med åren så verkar de ha blivit latare, liksom lite svulstigt trötta av att ha lagt på sig lite för mycket övervikt. När vintern är i antågande, drar de nåt bristfälligt skylande täcke över sig, blundar för verkligheten och går ner i någon slags dvala. Eller så har de full koll på den senaste klimatrapporten, som meddelat att vi redan under 2024 uppnått ”målet” om 1,5 grad C temperaturhöjning över förindustriell tid. En första naturlig anpassning till klimatförändringarna. Sedan kanske de kan hoppas på att nästa orkan sammanfaller med högt vattenstånd. Då sköter sig båtlyftet till land på ett naturvänligt sätt.

Södra hamnen, Strömstad – 11 januari 2025

Med strömmen


Att följa med strömmen, det vill säga att göra som alla andra, känns för mig obehagligt och kanske till och med farligt i det långa loppet. Mode, nycker, trender är bara samlingsnamn på strömningar, oftast med kort bäst-före-datum. Visst, det kanske binder ihop oss i grupper där vi känner en slags social gemenskap. Men, hållbarheten är ytterst tveksam. Både materiellt och socialt. Svängningen kommer snart igen och gäller att hänga med runt nästa krök. Ett felaktigt ställningstagande kan snabbt förändra din egen ställning och andras inställning till dig.

Varför väljer ändå vissa människor att gå mot strömmen, att ta sin egen väg oavsett omgivningens reaktioner. Han eller hon är lite ”egen”, viskas det bakom ryggen. Men samtidigt finns det en individuell önskan, hos var och en, att följa sitt egen hjärta och låta viljan ta över förnuftet. Men i de flesta fall så förhindras vi av uppväxt och skola, eller i arbetslivet, att sticka ut och få utvecklas fritt. Den fria tanken kvävs långsamt, konventioner och regler tar över. En rädsla att bli ensam och fördriven ur gruppen, som en gång var en stam på savannen, sitter djupt i oss fortfarande.

Den ensamma gräsanden hade sin egen lösning, sitt eget sätt att tackla den konkreta, iskalla strömmen, när jag stannade till längs ån. Han där på andra sidan kanske har något ätbart i fickan, det brukar ju de äldre människorna ha så här i januari månad. Alternativet att följa med eller för den delen simma mot strömmen fanns inte. En kort flykt hade varit enkelt, men ett energislöseri om fickan var tom hos gubben. Nej, återstod bara att osynligt paddla med ankfötterna under ytan mot strömmen och samtidigt glida fjäderlätt på ytan med strömmen.

Får en bild i huvudet av medelålders människor i grupp som alla är överens om oväsentligheter, men där vissa stänger munnen och låtsas lyssna på samtal om framtid och ”hur-skall-det-gå”-frågor. Man kan nästan höra hur de sväljer skammen att inte delta och knastret från knogarna på de knutna nävarna i fickorna. Vet inte riktigt om vi är klokare än en gräsand faktiskt.

Jo förresten, gräsanden fick inget att äta av mig men antagligen av någon annan äldre herre…..

Strömsån, Strömstad – 11 januari 2025