LIV I FRI LUFT

En torr och solig inledning på maj har väckt plantorna och med dem livet vid våra fötter. Lite kyla i luften och nordliga vindstråk gör insekterna tveksamma. De flyttar sig ogärna, sparar energi och försöker bara överleva. Den lilla vårtbitaren, som troligtvis kläcktes bara för någon vecka sedan, håller låg profil. Onödigt att irritera trädgårdens gråsparvar eller talgoxar i onödan, det kan straffa sig direkt. Humlan spatserar hellre än startar upp vingmuskelaturen. Gäller bara att finna skydd innan det analkande regnet hinner ikapp, vilket trädgårdssnäckan inte har några problem med.

Strömstad – 10 maj 2026

1:a Maj

Tecken i buskarna

Så satt den bara där, rödstjärten, i strålande sol på arbetarnas egen vilodag. Först lite blyg men med en långt ifrån oblyg röd stjärt bröstade den sedan upp sig. Tog ton och tycktes tala till hela kvarteret. Dags att vakna upp, förändringens tid är här. Visa vad ni står för och tveka inte på att det går. Jag vet vad det innebär att vara migrant, år efter år. Här, i denna trädgård är jag tacksam för att alltid vara välkommen. Så hör min uppmaning, så skall jag förgylla er tillvaro genom hela sommaren.

Alla helgar inte dagen. I skuggorna rör de sig i sin urblekta dräkt, försöker inte sticka ut eller synas i onödan. Svartfötter till gransångare låtsas att allt är som vanligt och plockar godbitarna i lönnen, utan tanke på andras behov och att dela med sig. Rofferiet har inte plats i denna trädgård en sådan här helgdag.

Strömstad – 1 maj 2026

Återbesök

Äggläggningstid

Nästan två veckor har förflutit sedan jag besökte paret brun kärrhök, Gräddvinge och Zorro. Det är känsliga tider månadsskiftet april/ maj. Om det vill sig väl och inga fritidsfiskare har varit för närgångna i ån vid boplatsen bör paret snart ha lagt de första äggen. När jag anlände satt Zorro och spanade från en låg buske, 50 m från boplatsen. Lyfte nästan genast när jag streta på uppför berget, men återkom efter en kort stund och släppte ner ett byte över boet, där det visade sig att Gräddvinge låg, helt skymd i vassen.

Efter ytterligare ca 10 minuter återkom Zorro med en sork i klorna, men denna gång lyfte hon och följde honom in bland träden där han överlämnade godbiten. Tog över en kvart innan sorken var styckad och uppäten. Zorro passade på att förbättra boet med en kort klen kvist under tiden. De flög därefter gemensamt söderut mot ängarna på ömse sidor motorvägen och var borta i över en timme. Tillbaka la sig Gräddvinge i boet medan Zorro fortsatte jaga i al-träsket. Slutsatsen blir att hon nog kommer att lägga ägg närsomhelst, med förhoppningsvis nykläckta ungar runt 1 juni. Spännande!

Trots 12 plusgrader kändes kylan från västanvinden rejält. Här i bergets skugga var björkens blad faktiskt inte större än musöron och i solgasset på al och blommande sälg hade humlorna bråttom att ta till sig av det lilla som fanns tillgängligt. Gransångaren utgjorde dock den största faran i buskarna. En gång i kvarten kom det djupa bastoner i stereo från vassen nedanför berget, två rördromar med olika basregister samstämde sina strupresurser. Mäktigt att höra!

Några ormvråkar och en gammal havsörn hade flugit förbi på håll under de få timmar jag suttit och spanat. Strax innan jag tänkt ge mig av hemåt lyfte en storskarv från vasskanten, vilket fick mig att lyfta blicken uppåt. Mycket riktigt, ännu en gammal havsörn kom snabbt förbi söderut vid sidan om mig. Hann bara med några snabba bilder, när den sneglade på mig och vek av. Men hemma upptäckte jag örnens brådska. Detaljgranska några bilder och det ser faktiskt ut som den hade tagit en fågel. Kunde bara urskilja två smala ben med tre tår utan simfötter och endast örnens ena fot var tydlig i skuggan under den. En vild gissning att den kanske tagit en rörhöna i vassen och var på väg till boet och en ruvande hona…….

Tänker mig att kärrhökarna nu behöver lugn och ro, såväl paret vid ån som det andar paret jag såg idag jaga på andra sidan sjön, tillsammans längs bergets vasstråk. Respekt för livet, detta och kommande generationer.

Strömsvattnet, södra delen – 29 april 2026

Trädgårdstider

Lövsprickning

Vilar ryggen i trädgården efter en stundtals hektisk fågelvår, men när man får besök måste man ändå ta tillfället i akt. En större hackspett tog grannens björk i besittning och satt kvar ett tag. En chans att föreviga bekantskapen togs tillvara innan de ljusgröna musöronen snart bäddar in björken helt.

Trädgårdstider är tid ute i sol och värme, fika på altanen och ett ypperligt tillfälle för de observanta kråkfåglarna att ta del av ny försommarmeny. Kan nog med stor säkerhet säga att munsbiten tillhör familjen kanelbullar, närmare bestämt Pågens kanelsnäckor. Fågeln är en ovanligt företagsam vanlig gråkråka.

Strömstad – 21 april 2026

Art 89

Zorro dreams

Fotot motsvarar inte alltid någon slags förväntan, inte sällan beroende på ens egna krav förstås. Men vad kommer sedan efter den perfekta bilden, ännu en eller så har kravet höjts igen och det börjar om på nytt.

Lättare då att applicera den ursprungliga tanken och skapa sin egen projektion utifrån ett eget material som känns genuint och trovärdigt. Brunhöken Zorro på jakt går därför igen……

21 april 2026

Bråda tider

Att slå ner sina bopålar

Jag har ägnat ytterligare ett par förmiddagar åt mitt projekt brun kärrhök, speciellt paret Gräddvinge och Zorro har intresserat mig, då de mestadels befunnit sig på min sida av sjön. Men, de är inte ensamma. På andra sidan sjön har två honor setts hela tiden, i var sin ände av ett större område med vass. Så det kan bli en intressant tid framöver, att se hur de lyckas med att hitta sina själsfränder.

Även om sjön är relativt fattig på sjöfågel lockar den ändå både knölsvan, som antagligen häckar här, och sångsvanar på besök. Minst ett tranpar kommer nog att häcka här då de ses hela tiden. Storskarvarna är bara här för fisket. Äter sig mätta och flyger sedan ut till havet igen.

Zorro har varit väldigt ofta vid en plats ca 200 meter från min observationsplats på klipphyllan. Ett lite mindre vassområde nära Vättlandsåns utlopp i sjön. Gräddvinge har ibland följt med och ena dagen fick jag se varför. De hade startat upp bobygget i vassen. Såg endast Zorro bidra till byggnationen. I perioder kom han frekvent först med långa smala kvistar, sedan med långa vasstrån och senaste dagen mycket mindre material. Tillräckligt långt bort från mig så jag inte stör, tyvärr svårt att ta bilder med kvalité. Desto mer njutbart att bara sitta och studera allt i kikaren.

De hörs kommunicera ganska mycket för tillfället, de ropar på varandra och meddelar också om det dyker upp andra brunhökar eller när fiskgjusen och havsörnen syns över sjön. Själv tror jag tranorna utgör det största hotet mot eventuella ägg och nykläckta ungar. Hursomhelst, i fredags fick jag äntligen se hur Gräddvinge gick ner och inspekterade boet som Zorro höll på med att finjustera det sista antar jag. Hon verkade så ivrig att de nästan krockade när han försökte lyfta samtidigt. Vi får hoppas att inredningen blev godkänd.

Så, nu tänker jag lämna dem ifred ett tag för att bara titta till platsen senare för att se om de är kvar och kanske det blir tillökning innan sommarvärmen slår till. Vi får väl se. Tills dess, tackar jag Gräddvinge och Zorro för förtroendet och hoppas att vi ses mer. Detsamma till er andra som orkat följa med här i bloggen.

Strömsvattnet, södra delen – 16-17 april 2026

Paret kärrhök

Förnyat löfte

Jag hintade ju lite i gårdagens inlägg att paret av brun kärrhök vid Strömsvattnets södra del, fru Gräddvinge och herr Zorro, verkligen är ett par och går in för årets häckning. De är båda äldre fåglar och borde kanske ha lite rutin eller t.o.m. är gammalt par som hängt ihop tidigare år.

Hursomhelst så kom Zorro förbi vid ån, tydligt på jakt i vassen. Plötsligt gjorde han en tvär vändning i luften och flög snabbt tillbaka därifrån han kom. Vände igen och stannade upp i vattenbrynet för att sen kasta sig ner i vassen.

Med sina långa gula ben hängande rakt ner gick det att urskilja ett byte i klorna, troligtvis en sork. Sen hördes ett skrik från Gräddvinge som satte efter Zorro i hög fart. Han gav upp bytet eller mer troligt överlämnade sorken i luften till henne, som ett bevis på vad han kan. Hon försökte ta den i farten, men missade som det såg ut och hamnade upp och ner innan hon fick ordning på vingarna igen. Rådfrågade min fågelmentor om förloppet, vilket tydligen inte är ovanligt, ett sätt att förnya sitt äktenskapslöfte skulle man kunna säga. Spännande att se hur detta skall sluta.

Strömsvattnet, södra delen – 14 april 2026

Herr kärrhök

Zorro

Jag nämnde ju i gårdagens inlägg att det var ett par bruna kärrhökar som var aktiva vid Strömsvattnets södra del. Så idag får ni en chans att lära känna hanen i detta par som visar flera tecken på att verkligen satsa på en häckning här och trygga återväxten av arten.

Medan honan ofta höll sig på lite högre höjd och bitvis inte verkade så intresserad av jakten så gick däremot hanen lågt över träddungar, buskage och vass. Han agerade mycket mer aktivt. Jag tror det fanns en plan, men mer om den i morgondagens inlägg. De gick ibland upp på höjd tillsammans över sjön och han försökte nog imponera lite på henne med diverse flygakrobatik.

Vi hörde tidigt en rördroms omisskännliga mistlur tuta ett par gånger från vassen. För den som undrar vad det är så se ett gammalt inlägg här. Några tranor höll också till i vasskanterna, annars stördes bara idyllen av ett par skräninga kanadagäss som gick ner mitt på sjön. Däremot infann sig sommarkänslan när de första ladusvalorna sågs segla snabbt i tvära kast över vattnet. Kan inte ha funnits jättemånga luftburna insekter där ännu.

Hanen kom i omgångar förbi mig, men höll sig mestadels ute längs strandbrynet. Ibland avstannande i motvinden på lite höjd för överblicken, för att i nästa stund svepa snabbt förbi i medvind längre ut. Några gånger gick han så tätt över vattnet att hans färger smälte samman med den beiga fjolårsvassen. Vid ett tillfälle blev en storskarv så överrumplad och tog till flykten, utan orsak egentligen.

Jag fick vid några få tillfällen möjlighet att komma så pass nära att det gick att se några speciella individtecken för att kunna jämföra med hanen jag såg ett par dagar tidigare i Hålkedalen (se inlägget). Den här hanen är inte densamma kunde jag konstatera efter att ha tittat på flera olika bilder. Det som avviker mest är den kraftiga svarta ögonskugga han har. Finns även mindre skillnader med ljusa partier på vingarnas ovansida och olikheter i vingpennornas slitage. Tror denna herre är rätt så gammal och frihetsälskare som jag är får han hädanefter heta Zorro.