Makaonlarv

Inte sett en enda Makaonfjäril (Papilio machaon) i år, när jag plötsligt trampar in i deras barnkammare. På en liten stenfylld yta vid en rännil till bäck ser jag larver av makaonfjärilen överallt. Platsen ligger i en oskyddad utsatt vik nära västerhavet på Saltö, tillhörande Kosterhavets nationalpark. Ganska snart blir jag varse varför de finns just här. Strandkvanne (Angelica archangelica subsp. littoralis) har brett ut sig på ömse sidor om bäcken och trots att den blommat ut så erbjuder dess tjocka frodiga blad precis det larverna behöver.

• 

• 

De finns helt plötsligt på en plats i hundratal. Tappar snabbt räkningen efter 250 exemplar, när jag avslutat min fotosession. Kan säkert vara det dubbla om man djupdykt ner i varje busklik planta. De finns i alla olika larvstadier. De minsta nykläckta svarta med vit midja ska enligt expertisen efterlikna fågelbajs och därmed lura fiender. Detta för att de än så länge inte utvecklat något effektivt skydd, där inte bara fåglar utan även små kvalster kan utgöra ett allvarligt hot (se den röda ”spindeln” på bilden nedan).

• 

• 

När larven växer och blir större, vilket tar 3-5 veckor, ger dess skinn ett visst skydd eftersom det smakar illa. I nacken sitter också ett illaluktande orange organ som framförallt stöter bort andra för larven farliga insekter. Notera gärna att bakdelen har en kontrastrik teckning i svart och vitt som också kan förvilla en angripare som ser ögon i baken så att säga.

• 

• 

• 

• 

De äter kopiöst snabbt när de är aktiva, nästan så man kan höra hur käkarna tuggar i sig de feta bladen så bara huvudnerven blir kvar. De fullvuxna larverna varierar något i färg från vitt till ljusgrönt, men mönstret är detsamma. De största ser ut att ha flera ögon på var sida, men det jag inte helt säkert. De verkar dock få en viss ”skäggväxt” som vuxna, och reagerar direkt genom att dra ihop kroppen om man berör larven. De främre fötterna är försedda med kraftfulla klor.

• 

• 

• 

Nu återstår att se hur många av dessa som lyckas förpuppa sig så sent i september innan nattfrosten slår till. Närheten till havet kommer dock att gynna kolonin. Blir intressant att se var de kommer att fästa upp sig som puppor, på värdväxten vid mark eller kanske dolda bland stenar i skydd mot regn och storm. Till våren kryper de förhoppningsvis ut och förvandlas till enligt min mening Sveriges vackraste fjäril. Vi får väl se om det blir en fortsättning på sagan …..