Kockholmen 3

Sten och berggrund

Kockholmens geologi anses vetenskapligt vara mycket intressant, speciellt för att förstå hur berggrunden bildades. Här dominerar gnejser av olika slag medan bohusgranit är mer sparsamt förekommande. Den lättvittrade gnejsberggrunden gör markerna förhållandevis mineralrika och skalgrus bidrar med kalk. Vanligast är en grå glimmerrik gnejs – bildad för omkring 1 600 miljoner år sedan – och en något yngre rödgrå gnejs med inslag av granit, ofta kallad gnejsgranit. Här finns också diabasgångar, i form av mörka raka streck i berget, som bildades när diabasmagma från jordens inre trängde upp i sprickor i jordskorpan för ca 1 400 miljoner år sedan.

Isräfflor och jättegrytor hittar man ofta på klipporna, vilka utgör spår av istider. Tyvärr hittar man fortfarande också uppspolade rester av oljeutsläpp från tankers. På de flacka och grundare delarna, bildas hällkar med vatten, med egna ekosystem beroende på salthalt och vattenståndets påverkan. Mineraler löses upp och vattnet färgar klipporna. Sand tillförs från djupare partier vilket gynnar små blötdjur, snäckor och strandalger.