1-årsjubileum

När jag fattade beslutet att starta upp min lite naturfilosofiska fotoblogg för exakt ett år sedan fanns det lite lösa tankar om dess innehåll, vilket beskrevs på följande sätt i mitt första inlägg:

”Ett försök att förmedla tankar med bilden som utgångspunkt. Ibland bara en bild med kortfattad text. Andra gånger för mycket text och en bild som kompletterar. Ni som läser får ta till er på ert sätt, reflektera eller reagera, kanske rent av agera.”

Mycket natur blev det, naturligt eftersom kameran alltid är med ute oavsett om det är sträckfågelräkning eller en fisketur. Motiven skiljer sig inte mycket från det som jag såg i sökaren på min första systemkamera 1971, en Canon FT-QL. Visst handlar det fortfarande en hel del om att dokumentera det sköra livet runt oss, med en blandning av fakta och spel på känslor. Bild och text behöver varandra, speciellt om man försöker skildra skeenden i naturen som kanske är unika idag sett ur ett framtidsperspektiv. Men balansgången är svår, kan jag tycka själv.

Berättelsen

Att berätta, självupplevt eller fabulerat, är ett sätt att kommunicera ut på ett tydligare sätt än det som de flesta bilder säger betraktaren. Jag kommer nog att fundera vidare på själva berättelsen. Det kanske blir en utveckling av gamla vandringsanteckningar, liknande följetongen om Kungsleden. Några av mina äldsta läsare undrar säkert också vad som hände med musen i Bullareskogen, jag med. Blir ett och annat att undersöka där. En osäkerhet som förföljer mig är hur mycket det går att förstå av texterna för mina utländska följare. Förvisso finns Google translate att tillgå, men om den används eller fungerar tillräckligt bra är svårt att veta. Vore intressant att höra från er följare.

Bilden

Min egen insikt säger mig, tyvärr lite motsägelsefullt mot ovanstående, att bilden som uttrycksform blir allt mer betydelsefull. Främst för den egna skapandeprocessen, både bakom kameran i fält och vid datorn i lugn och ro. Den färdiga bilden återger också ens egen upplevelse av ”verkligheten”, som ingen kan ta på eller ifrån en. Att lyckas med en bild själv som också väcker andras känslor, är självklart tillfredställande. Precis som jag själv försöker kommentera vad jag verkligen gillar i andras bilder, blir man så tacksam för när någon talar om varför de faller för ens egen bild. Så, tack alla trogna följare som orkat med ett inlägg om dagen i ett års tid nu. Utan er respons hade detta projekt blivit väl så egotrippat.

Säsong 2

Ja, det blir en säsong till, det som alla serieälskare vill höra. Hur den kommer att utforma sig kan jag inte säga. Men, antagligen blir det inte lika tätt med inlägg. Regelbundenheten skall jag försöka hålla, åtminstone för min egen del. Lagom press är alltid bäst. Troligtvis några mer eller mindre stående tematiska inslag men också ett och annat aktuellt ämne som behöver belysas extra.

Till sist min omslagsbild till årets första nummer av Fältbiologernas tidning, med tema vatten förstås. Vår viktigaste resurs att värna och aldrig släppa taget om. Det var tack vare Fältbiologerna som mitt natur- och miljöintresse tog verklig fart i slutet av 60-talet och fick rätt inriktning. Så roligt att kunna ge något litet bidrag tillbaka. Ännu gladare blir man av att få höra hur denna, Sveriges mest radikala och framåtinriktade ungdomsorganisation, växer och bildar nya lokala klubbar runt om i landet idag.

TACK ALLA OCH VÄLKOMNA ÅTER!