Nytt år och kanske dags att förnya sitt sätt att förmedla bilder på. Jag skall villigt erkänna att uttrycket Triptyk var obekant för mig fram till dess att en av mina bloggvänner och tillika duktig fotograf i USA omnämnde det i en kommentar för något år sedan. Ibland, men inte alltid, försöker jag se hur motiven hänger ihop vid fototillfället utomhus. Andra gånger hittar jag en tråd mellan dem när en dags vandrande är över och bilderna har granskats i en första genomgång.

En triptyk bör egentligen vara en sammanhållen berättelse, eller åtminstone något som binder de tre bilderna samman, samtidigt som de var för sig har något element som tillför något till helheten. Om detta första försök håller avgör som vanligt betraktarna. Jag väljer att visa dem i rad efter varandra, som en öppen bok med tre sidor, men för den som bara använder mobilens skärm kommer de säkert hamna under varandra.

Motivet är enkelt, is som bildats på en sluttande lavklädd berghäll. Isen har i perioder töat både på undersidan och ovansidan, samtidigt som den utsatts för frost med kristaller som smält i omgångar. Huvudmotivet är nästan dolt under isen, bara små luckor i den avslöjar lav på berget, resten får er fantasi fylla i. Ingen bild är beskuren, utan exponerade i detta kvadratiska originalformat.

---

Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 29 december 2025