Regn borde aldrig få hindra en bildmakare. Kameran på hyllan och ner i arkivet istället. Skönt då att få återuppväcka vårens spädgröna grönska och vandra i minnena. Denna dag 17 maj 2017 i en skånsk bokskog med goa gubbar.
Trees every tuesday, accepted challenge from Susan.
Jag måste erkänna, bara ett foto på över en vecka. Orsak? Fokuserad på fiske i Härjedalen, närmare bestämt med den ensligt belägna stugbyn Fjällvattnet som bas. Så allt ni sett och läst under veckan låg uppladdat som gammal skåpmat, men rester är också gott!
Härjedalen och södra Jämtland huserar en mängd små tjärnar och stora sjöar. Här ligger också Rogens naturreservat, lättast åtkomligt och framkomligt med kanot eller kajak. För den fiskeintresserade finns gott om harr, en del stor öring finns det med och abborre i nästan varje stillastående vatten.
Det som är mest slående för en sörlänning kanske är det fantastiskt klara och rena vattnet som finns här. En förutsättning för allt liv i dessa vatten och för de fastboendes försörjning. Ett rikt fågelliv med lommar i varje sjö, vadare som drillsnäppa och skogssnäppa, änder som småskrake och sjöorre, bergfink i varje buske, ja bara för att nämna några karaktärsarter.
Vi hade en kall, tidvis blöt vecka men avslutade med en ljus natt där man aldrig ville gå och lägga sig. Sista och enda fotot från i år togs kl 1 på natten. Övriga foton togs 2019 i början av augusti, den grånade fiskaren (d.v.s. undertecknad) fotad av min fru med mobilen. Så då har ni fått en mycket kortfattad reseskildring.
Flowers every friday, antagen utmaning från Susan.
Vi i Norden kan dränka oss i lyx, friskt porlande vatten från fjället ner genom skogsbygderna och ut till havet, ett till synes evigt kretslopp. En lyx få förunnade, en oerhört värdefull resurs som i andra världsdelar orsakar krig till och med. Fritt fallande vatten har en inneboende strävan att levandegöra sig självt genom sina rörelser i alla plan. Tar inte den kortaste vägen, utan meandrar i slingor för att syresättas, sedimentera föroreningar och därigenom rena sig själv. Vi försöker efterlikna den naturliga reningsprocessen men fastnar oftast i tekniska lösningar som kräver mycket energi och i slutändan kemikalier.
Susans challenge, black and white on Wednesdays
Skarven är hatad, den brer ut sig synligt på vår bekostnad. Forskarvärlden vet inte vilket ben de skall stå på. Hävdar att skarven inte påverkar fisklivet i havet eller våra sjöar, utan tar mest småfisk. Tyvärr håller det inte, lokalt är det väldigt stora problem. Både med tanke på yrkesfiskets redskap och friluftslivet när öar invaderas.
Den vanliga storskarven på västkusten ökar också i population. Nedan trivs den utomordentligt bra på en av de öar som skyddats sen tidigare. Nu har den trängt undan ejder, trut och vadarfåglar från deras naturliga häckningsplats. Storskarven är mycket glupsk. Har själv sett den ta ål, stor havsöring, plattfisk, simpa och braxen. Men kommer den åt så slinker fågelungar också ner.
Den har för få naturliga fiender idag, speciellt då minken har minskat. Visst hjälper det lite när berguv och havsörn gör räder ut på öarna, men det är otillräckligt för att hålla skarvstammen i schack. Men istället för massavskjutning och ödeläggelse av bon måste man undersöka grundorsaken. Skarven är en av många indikatorer på att det inte står rätt till i hav och sjöar, att den ekologiska jämvikten är satt ur spel. Där krävs det självrannsakan. Så skyll inte på skarven – då slår bumerangen tillbaka hårt.
Lerskär, Strömstad – 2016-08-14 (Omslag april 2020)
Medan de unga damerna solbadar har gräsandshonan full uppmärksamhet på sin sista kvarvarande unge. Inskolning i strömmande vatten kräver ett vakande öga hela tiden. Men vad hjälper det när nyfikenheten tar över och den nya världen under vattnet är så spännande. Honan ligger mestadels bakom nedströms, i fall nåt skulle ske, samtidigt som hon tydligt visar var och hur man kommer åt maten.
Strömsån, Strömstad – 2020-07-02
Flowers every friday, antagen utmaning från Susan.
Det mesta av vattnet på vårt klot är salt och ”värdelöst”. Men utan det livgörande vattnet, salt som sött, klarar vi oss inte länge. Mänskligheten kommer ur havet, vi föds i vatten och vår kropp består mestadels av vatten. Havet känner inte av några gränser utan rör sig fritt. Det göder oss och fungerar som en gigantisk termostat för vårt klimat. Ändå behandlar vi det som en oändlig resurs att förbruka. Om havet skulle kunna kommunicera direkt till oss skulle vi då förstå eller måste vi lära oss att ”simma” på nytt?
Kockholmen, Strömstad – 2020-04-12
Susans challenge, black and white on Wednesdays
LIV I FRI LUFT