Besökare i vår trädgård

Gammafly, 2019-08-28
Korsspindel, 2019-08-28
Slåttergräsfjäril, 2019-07-20

En fiskmås damp ner på gräsmattan i kvällningen. Ett par regniga nätter hade öppnat skafferiet. Än så länge får den hålla till godo med daggmask och skalbaggar.

När sedan värmen kommer på allvar får måsen sällskap. Blåmes, sädesärla och rödstjärt är frekventa besökare i rabatternas prakt. Fjärilar och spindlar får då se upp på allvar

Vi ser djuren besöka vår anlagda miljö och är glada för det. Men hur ser de på oss egentligen. Som försörjare, landskaps-arkitekter eller tillfälliga ockupanter.

Min känsla är ändå att vi som naturkultivatorer i gemen inte reflekterar alls över hur vi påverkar deras miljö, varken i det lilla eller stora perspektivet – för vi människor är ju den högst stående arten på denna planet . . . . . 

Livet i det tysta

Insikten om insekternas stora massa är dold eller förtigen, då de inte kan göra sina röster hörda. Skall därför försöka ge dem en röst, ett namn och kanske också deras givna plats. Ambitiöst? Självklart, men eftersom jag inte är vare sig biologiprofessor eller längre yrkesverksam, kan jag ta ut ut svängarna med lite egna tolkningar och idéer.

Först ut får jag presentera en av många skalbaggar. Denna hör hemma i familjen blåsbaggar med ”väldoftande” blåsor till försvar under sin mellankropp. Äter bl.a. pollen och befruktar i detta fall maskrosorna, till fröjd för andra insekter och uppfinnare av redskap för ogräsbekämpning.

Hanarna uppvaktar honorna på samma sätt som på dansgolvet. De gnussar panna mot panna så honan kan ta till sig de välsmakande svettpärlorna och avgöra om han duger. Får han nobben kan andra hanar ligga risigt till. Händer att han då knipsar av huvudet på en rival, kanske för att smaka eller fixa sin egen deodorant.

Malachius bipustulatus, ”Tvåfläckad malakitbagge”
Hålkedalskilen, Strömstad, 2020-05-18

Fågelskådning, en form av jakt?

Självkritik efterlyses, egen och andras. Att jaga runt med bil efter nya fågelarter för livet eller den första gulärlan för året, så kallade kryss, måste ändå ses som en form av jakt, med tubkikare och/eller kamera istället för gevär. En siffra i dagboken och väg till nästa lokal. Var tog då upplevelsen och de små detaljerna hos individen vägen. Hinner man studera beteenden, samröre med andra arter och miljö? Ser man de arter som saknas den dagen, på den platsen och reflekterar över varför.

Frågan får hänga ute ett tag, så jag själv och andra hinner fundera över sin ”hobby” som skulle kunna bli så mycket mer och få ett större syfte än den egna tillfredsställelsen.

”Vanlig” Buskskvätta
Nöddökilen, Nöddö, 2020-05-13
Svarthakad buskskvätta
Orrevikskilen, Råssö, 2020-03-02