LIV I FRI LUFT

På gränsen – resume’ etapp 6

Hemresan 4 juli 2016

”Rätt så smidigt med skjuts ner till järnvägsstation. Norrtåg till Östersund (2 h), halvtimmes väntan på bussen till Sveg (3 h). Fullt med norska skolungdomar på tåget och asylsökande på bussen – men plats fanns ändå. Hemma vid 23.30 efter 8 timmar i bil och ett matstopp i Malung.”

Sammanfattning etapp 6

Årets etapp (dag 41-48) blev framförallt upplevelsen av fjäll, från dag ett till sju. De fria vidderna där man kan andas, om inte en envis förkylning täpper till näsan, som skedde detta år. Detta i kombination med tufft väder bitvis och en skakig situation hemma, gjorde att jag bröt turen redan efter en vecka. Tråkigt för egen del, men upplevelserna av de fina timmarna på fjället är de som sätter sig och förtränger regn och blåst. Fjälleder underlättar för hjärna och fötter (ibland), ger möten med såväl folk som flygfän. Men det kan aldrig ersätta stunderna att få blicka ut över kalfjället, studera vägval och hitta de naturliga vägarna, renens val kallar jag dem. Sammanfaller förvånansvärt ofta med de renstigar man till slut kommer in på.

Inte ett skavsår detta år, då mina läderkängor nu känns mer som en del av mig. De kräver mer underhåll och sex timmars ihållande regn kan bli för mycket. Men det är ändå en passformen som avgör komforten, oavsett väder. I kombination med ett eller två par tunna strumpor, blir det fulländat. Svarta skall de vara, så de torkar snabbt i solen. Regnställ är ett bekymmer vid vandring med ryggsäck, alla stänger in fukten vid hård ansträngning, oavsett vad tillverkaren lovar. Snabbtorkande vandringsbyxor fungerar bäst vid ”normalt” regn och torkar på kroppen när det blåser. Jacka i Gore-Tex har de bästa vattenegenskaperna, tyvärr inte miljömässigt.

Min gamla Klättermus ryggsäck har hamnat längst in i garderoben och ersätts med en större norsk Bergans. Ingen packning på utsidan och vattentäta packsäckar i olika färger för mat, kläder m.m. inuti. Den höll tätt och fungerade bra på ryggen, lite högre och vindkänsligare men följer med i rörelserna.

Tankar om fjällets dragningskraft

Fjället drar i mig och i många andra. Det blir väldigt påtagligt när man närmar sig de stora lederna genom våra svenska fjäll. Det är människor överallt längs lederna, inte bara Kungsleden eller runt Kebnekaise. Jämtlandstriangeln, med Storulvån som startpunkt, är nog det mest intensiva stråket jag upplevt under alla mina år i fjällen.

Förändringen under femtio år är mycket stor, både i antal besökare och varför man ger sig ut. Det är inte längre utmaningen att bemästra fjällmiljön, med det som behövs för att klara sig inpackat i ens egen ryggsäck. Fjällen marknadsförs intensivt, vilket märks på antalet utländska vandrare jag möter. På vissa sträckor är de i majoritet, kanske för att vi svenskar lite vill vara för oss själva, inklusive mig själv.

En anpassning har succesivt skett till det ökande antalet besökare men också till de krav som ställs, oftast av de som inte vanligtvis går i fjällen. Ni får ursäkta, men jag kallar en del för Bucket-List-folk. En sak till på listan, som man kan skryta med för kompisarna. Jag hoppas verkligen att killen jag mötte på cykel med skidor på ryggsäcken fick sin kick efter att ha burit cykeln på den steniga leden vid Sylarna. Men han bar sin utrustning och deltog inte i en paketresa utan packning med trerätters middag var dag och bäddad säng som löparna jag träffade på vid Blåhammaren.

Fjällen är till för alla heter det, men framförallt av hävd tillhör de en ursprungsbefolkning som vill kunna fortsätta föra ett någorlunda traditionellt levnadssätt vidare i generationer. Samernas kultur är inget utan renar och renarna är de som brukar fjällen hållbart. När nu STF (Svenska Turistföreningen) till slut fick krypa till korset och börja begränsa inflödet av människor i Jämtlandstriangeln blev det stora protester inom föreningen. Men var går gränsen för service till vandrare på kalfjället.

När en fjällanläggning ligger ett par mil från ett samhälle med full service, behövs det då en stjärnkrog på toppen med en bar som har alla sorters drycker. Besökaren hinner inte under sitt korta besök ens reflektera över sitt val. Hur kom maten, ölen och de rena lakanen hit. Vart tar bajset vägen när jag spolat och var har de soptippen egentligen. Renarna vet, de har hört helikopterturerna dagligen. De myggfria snöfälten är inte längre säkra för renkalvarna, då dagbesökarna bara ska ta en tur till toppen eller åka skidor utför.

P.S. skäms över de öl jag tog på Blåhammaren, när Storliens uteliv bara låg en dagsvandring bort.

På gränsen – dag 48

3 juli 2016 – Storlien

”Vakna som vanligt till och från under natten, trots att vi bara blev fyra killar i rummet. Ingen vind ute, men tät dimma och lite duggregn. Tryckte ner en rejäl frukost med färska nybakade rågbullar. Precis färdigpackad för avfärd, lättade dimman och solen titta fram försiktigt. Lite kall sydvästlig vind för sakens skull.”

”Tog långsamma steg med täta stopp för att hålla kvar fjällkänslan in i det längsta. Hade turen att få några riktigt bra foton på ljungpipare på stående fot med ryggsäcken på.”

”Lite längre ner vid trädgränsen tyckte jag mig känna igen blåhakens varningsläte. Tryckte av ett par bilder ”från höften”, mot en björk i motljus och fick några som gick att artbestämma.”

”Vid det gamla vindskyddet Gräslidfjället (a) strök en ängspiplärka bland polarullen och fastnade i fotogluggen.”

”Annars en fin och lätt nedfart ner till skoterbron över den breda ån Enan. Ett par fiskare höll till vid vindskyddet (b). Såg bara ett par småfiskar men det luktade harrvatten lång väg. Mötte några vandrare på väg upp, varav ytterligare ett par, med två barn, som skulle gifta sig idag!”

”Återstodens 7 km till Storvallen var fin att gå. Svettigt och varmt i de första stigningarna genom björkskog och sämre spångade myrstråk. Öppet och luftigt vid renstängslet på Rundvallen, med fri sikt hela vägen till Blåhammaren, som låg som en borg på kanten av fjället i horisonten. Gjorde bara något kort dricka- och nötgodisstopp. Orkade inte laga någon mat, utan en panodil fick dämpa illamåendet och trycket i huvudet.”

*Blåhammarens fjällstation (47), på kanten av fjället*

”Sista nerfarten mot bebyggelsen och det klarröda 3-planshuset med halva plåttaket grönt, rullade på med en massa udda personmöten. En engelsman, full av tillförsikt inför tre veckor på fjäll. Sen en norsk dam, med svart spaniel som draghund, i trikåer och matchande megastor svart BH. Ett svenskt par ute på tur med västgötavalp för snöträning och sist fem tyska ungdomar i bredbrättade hattar med myggnät. Och så jag, vad dom nu tänkte om mig….”

”Jagades av och slogs med solälskande broms sista biten över myrarna runt stugområdet och rätt på fjällgården längs en spångad skoterled. Anläggningen var stor med få gäster för tillfället. Fick ett dubbelrum med dusch/wc i svalen och ett litet kasst torkrum. Vaskade upp några T-tröjor och hängde de på galgar på balkongen istället. Rum, middag och frukost samt beställd bilskjuts ner till järnvägsstation i morgon kl 9.15 för inalles 935 kr, ok!”

”Tog en liten tupplur på sängen och lyssnade till regnet mot fönstret innan middagen kl 18. Ingen höjdarmat, hade gjort det bättre själv. Men med ett trevligt svenskt par, boende i Melbourne, vid bordet gick kvällen snabbt. De var från Örnsköldsvik/ Karlstad och på sin årliga sex veckors resa till Sverige. Kvällen avslutades med att se hjältarna från Island ta stryk mot Frankrike med 5-2 i semifinalen.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 47

2 juli 2016 – Jämtlandstriangeln

”Sov dåligt hela natten, blåste så att huset gungade. Hade svårt att somna in pga grannarnas ”ljud” och vände mig på sidan för att inte väcka de andra. Dessutom rethosta och snuva emellanåt. Väntade in frukostklockan som segade sig från 5 till 7, äntligen! En rejäl frukost med yoghurt, ägg och mackor. Med gårdagens pasta borde det vara energi för att klara 19 km till Blåhammaren.”

”Växlande väder med hård vind i ryggen, en massa moln och regnstänk helt plötsligt. Medvinden hjälpte till trots kylan. Rullade på bra utför till bron. Fortsatte sedan på skrå 150 höjdmeter, med några få korta stopp. Det enda som hördes i vinden var ängspiplärka och ljungpipare. Svettig med lite nedkylningsrisk fick mig att trumma på hela vägen till raststugan Enkälen (a), där leden delade sig mot Ulvåtjärn, en mil i ett svep. Hann in, byta kläder och brassa lunch innan anstormningen kom från två håll. Mer än sex personer med ryggsäck var tufft att få in, men varmt blev det.”

”Sista 9 km hade jag bitvis sällskap av en äldre sörmlänning som jag språkade lite med igår kväll, en ”fjällräv” som jag (!?). Han föredrog stuga före tält numera. Leden var lätt att gå utan alltför häftiga branter, klarade mig med 2-3 drickapauser bara. Blev däremot ett antal fotostop på diverse blommande växter. Inte alla med så bra resultat, då ryggsäcken satt på samtidigt som jag kröp i gruset för rätt makroperspektiv.”

”Kände mig som en udda gök längs leden. Ingen bar mer än 7-8 kg, dessutom sprang de flesta i trikåer, herrar som damer i olika åldrar. Visade sig att de flesta tillhörde en tredagars ”charterresa” på den kända Jämtlandstriangeln (Storulvån-Sylarna-Blåhammaren).”

”Blåhammaren lågt fint, äldre stuk där jag och sörmlänningen hamnade i ett 8-bäddsrum i annexet. Bra anordnat med torkrum och självbetjäningskök, men mycket folk överallt. Jag tog en skön varm dusch i huvudbyggnaden, lyxigt med bastu och allt. Jag hade inte bokat någon trerätters utan försökte lätta ryggsäcken med lite frystorkad kycklingpasta. Vid bordet intill var det champagnekalas, hamnade mitt uppe i ett bröllopskalas. Lite häftig kontrast med frystorkat ur påsen, samtidigt som brudens far höll tal för släkten, spelade och sjöng med sonen. Totalt nio bröllop skulle avverkas denna helg!”

”Blev sittandes kvar i stugvärmen med två norska damer och en från Umeå. Pratade vandring, släktskap, historia, renar, samer och stugvärdskap. Hennes farfar hade gått i Linnés fotspår som botaniker i Afrika och Sydamerika med en kvarlämnad bildskatt efter sig.”

”Klockan sex försvann de flesta till middagen och jag hamnade i baren med en Lunndörren red Ale från Ottsjö brygghus. Bytte några ord med brölloppsfotografen som skulle ut i regnet och plåta brudpar. Det fungerar nog ändå med den fina bakgrunden ute. Fortsatte med en Hållvallen mörk stout, funkar de´ me´.”

”Runda av kvällen med en kopp te, sista chokladbiten och koll på karten inför nedstigningen till Storlien, ca 15 km till STF´s fjällgård på Storvallen.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 46

1 juli 2016 – Sylarna

”Morgonen startade hyfsat. Såg första solstrålarna halv sex (som vanligt), somnade om och la sedan ut gårdagens svettkläder på riset att torka. Blåste inte så hårt men gott om moln av olika slag överallt. Längst upp lätta fjädermoln som bådade sämre väder.”

”Turen upp var relativt lätt, även om de första kilometrarnas motlut sög i benen efter gårdagens strapatser. Lite kallare idag och några hagelkorn föll sedan vid stugan. Mötte tre vandrare som var på väg ner mot dammen. De hejade på håll, med en lös Border Collie.”

”Bestämde mig för en tidig lunch redan efter 5 km. Allt för att ladda inför en kilometer stigning på 300 höjdmeter. Hade turen att första regnet för dagen kom precis innan jag nådde det nybyggda vindskyddet (a). Hög standard med två britsar, kamin och nödtelefon, samt utedass som förstås invigdes när man fick chansen.”

”Färdig för stigningen var det bara att gå in igen, för söderifrån kom en rejäl regnskur. Skrev dessa rader under tiden och detaljstudera höjdkurvorna på kartan, suck!”

”Första branten, som gick på skrå, gick förvånansvärt bra. Sedan 90 grader sväng och en km segt motlut med mest sten och några tröttande snölegor innan det planade ut i passet (b). Strax innan krönet förgylldes dagen, trots blåst, regn och lite hagel.”

”En snösparv med fru stannade upp framför mig. Honan letade mat under kanten på snölegan medan hannen iakttog den konstiga framåtböjda gubben på snön. Mötte också ett tyskt par i poncho, som mest pratade om all sten.”

”Så blev det, en ovanligt tråkig sträcka med bitvis bara sten. Därefter söndertrampade stigar där all sten kom fram med vatten eller lera däremellan. Det kan vara fint på 1200 meters höjd, förutsatt vackert väder. Annars trivs gubben bäst på 800-1000 meters höjd över havet – någonstans mellan träd/buskar och stenöken. Platt och lättgånget, med en stor rik flora och fågel som är lätt att se.”

”Var framme på Sylstationen redan kl 15 och tog in på sovloftet. Handla det nödvändiga; lite söt soppa, chips, cider och en öl. Tog en välbehövlig dusch, hängde kläder på tork och körde en egen Carbonaravariant på lufttorkad skinka. Skrev av mig lite och fick fatt i Mette. Meddelade att jag kommer hem på måndag pga förkylningen och vädret. Trenden vände dock när ett gäng på fyra äntrade köket. Jag bjöd på pulverkaffe och fick lite Bailey i ersättning! Kanske kan bemästra några bakterier, vem vet?”

*Sylarnas fjällstation (bild från en tur året innan)*

”Ett gäng på tre cyklister anlände sent. Småprata lite när en fjärde passerade vidare söderut på cykel upp mot passet, med skidor på ryggsäcken! De tre skulle ha legat jämte mig men valde det stora logementet till vänster med madrasser istället. Jag hade varnat för mina snarkningar innan….”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 45

30 juni 2016 – Sylsjödammen

”Sov oroligt och frös bitvis. Vakna halv sex av att näsan bara rann. Somna om och vakna igen av att solen värmde tältet. Lite blått ute men mest gråa moln. Vinden hade tilltagit i styrka. Gick inte att tända köket, utom inne i tältet. Standardmenyn havregrynsgröt med socker och kanel, torrmjölk 1,5 dl, två knäckebrödsmackor med salami och te, börjar bli bekant men går ner. Längtar inte efter annat eftersom det inte finns. Dessutom måste ryggsäcken börja lätta någon gång.”

”Klädde mig rejält med både kort-och långärmat samt jacka och mössa. Allt för att inte bli nedkyld under nedfarten längs Biskopsdalen till Sylsjön. Hade som tur vinden i ryggen och inget regn från de tunga molnen. Turen gick lättare än vad jag trott. De 7-8 km var dryga med nya vägval hela tiden, men det fungerade bra att hålla 100-400 meter från Biskopsån, även om det vara en del åsar och blöta ställen att passera.”

”Smårasta då och då för att komma undan blåsten. Såg och hörde inte mycket med jackans luva över mössan, men en ripa flög upp när jag trampade på längs med ån.”

”Biskopsstugan såg välbehållen ut, men jag vadade inte över för att kolla. Tog en lunchpaus på min sida ån i stället, där stigen längs södra sidan Sylsjön passerade med rödmålade gamla stenrösen.”

”Rätt så lätt att hitta bort till vadstället vid den breda jokken. Leden försvann dock som vanligt på gräsmarker och myrstråk. Av med paltorna, på med Foppa-tofflor och snabbt över. Klädbyte innan kylan och vinden tog över.”

”Precis när jag passerade stugan efter vadet kom första regnet. Bytte om i lä av det ena huset (ingen hemma), men avvaktade när jag stack näsan runt husknuten. Några regnskurar förföljde mig bort till dammen i änden av Sylsjön. Fanns både rösad led av det sämre slaget, eller fyrhjulingsspår att följa. Följde kartan som visade på vägen nedanför dammen. Fel beslut! Vägen slutade vid en stationsbyggnad. Sedan fick jag klättra på berget och bryta mig igenom ett renstängsel på toppen, vilket fler hade gjort före mig. Väl uppe visade pilar att man skulle gå på själva dammen!”

”Leden fram till krysset med den andra leden var välmarkerad orange och vältrampad, dock mycket upp och ner. Trots flera drickapauser började krafterna sina. För lite mat eller förkylningen, vet ej? Träffade att par vindpinade killar i 25-årsåldern som gått längs sjöns norra sida och skulle tillbaka på andra sidan nu. Tipsade lite om leden och de kommande vaden. Tvingade mig själv att gå på de sista två kilometrarna upp mot fina bäckar från Ekorrhammaren. Bitvis surt med riktiga lerhål längs en spikrak led, med nödvändiga omvägar ibland.”

”Rekade en tältplats, 50 meter från ett bo av en ängspiplärka. Hade precis fått upp tältet och in med grejerna, när första regnstänket kom. Bytte om och vilade lite med sovsäckstäcke. Konstaterade att klockan redan var sex, en lång seg dag! Sov, åt lite Carbonara a´ la´ Skinnarmo. Skrev dagboken samtidigt som regnskurarna kom tätar och blev längre för var gång. Skrev SMS till Mette att jag bryter i Storlien pga förkylningen. Bara tre dagar kvar av årets fjälltur alltså, tråkigt! Men som det regnar nu vid 21-snåret och tältet fullt med svettblöta kläder kan man börja undra om det här med gubbe i tält!”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 44

29 juni 2016 – Miniatyrväxtvärld

”Sov dåligt i natt, vände och vred på mig hela tiden. Antagligen kvällskaffet eller dalripornas knorrande. Kl 6 var jag tvungen att gå upp, för varmt i tältet. Tittade ut och skådade en klarblå himmel, vindstilla och ingen mygg. Ut med kängorna för att sista försök att torka dom. Ingen brådska därför med frukost och morgonbestyr.”

”Idag vakade det lite, till och med i den större sjön. I den mindre räknade jag till över 30 samtida vak, några grövre. Studera smålom och krickor, samt en renflock på ca 40 djur som passerade på andra sidan sjön.”

”Första etappen på ca 2 km till änden av Hyddsjön. Bitvis mycket svårfunnen stig, dock hjälpte rösena även här. Gick på skrå över passet, mest blockterräng med dvärgbjörkris och gamla snölegor med ormbunkar.”

”Påbörjade uppstigningen öster om sjön, men först dricka paus vid en av många bäckar, medan svetttröjan torkade i solen. I väster började en del ulliga moln synas när jag fortsatte uppför. Nästa etapp blev seg uppför. Höll rätt högt i mestadels småkuperad, stenig terräng, mycket upp och ner. Fjällripa och ringtrast var nya arter på högfjället.”

”Lyckades pricka vadstället som jag satt ut på kartan via Google maps. Var dock tvungen att strippa då regnandet fått igång snösmältningen och spätt på sjön Ijsenjaure (1167). Lättast att ta sig över där det var brett ovanför sista biflödet före dalen nedanför. Tog lunchpaus och torkade kängorna. Molnen började hopa sig långt bort i SV. Blev alltmer mulet så jag skyndade på stegen mot nästa vadställe.”

”Lättare vad här. Kunde tagit snölegor längre upp men hoppade på sten istället. Kort drickapaus och ingen blick bakåt mot de mörka molnen. Lite blött när jag höll öster om småsjöarna, torrare och mer lättgånget vid Biskopssjön.”

”Haft lite illamåendekänsla och lite huvudvärk. Tog en Resorb för att säkra vätskebalansen, men huvudorsaken var nog förkylningen som nu satt i näsroten. Slängde därför upp tältet snabbt fastän klockan bara var tre. Tog skydd i lä mot den tilltagande vinden som gav mig lite frossa. Fick i mig nästan en hel frystorkat och blev lite piggare.”

”Hann med en fisketur upp till den lilla sjön. Gick runt hela sjön och trots at den var djup kändes inga napp. Blåste för mycket för att se något vak också. Behållningen blev istället en strandpipare som sprang och plockade insekter på ett stort isflak! Hade tänkt ta några kast i den stora sjön, men regnbågen jag såg strax innan släppte ner ett kort stilla regn.”

”Rörde på mig lite för värmens skull, men det blev mest att hitta lä och fota blomster i makroläge. Hittade fina småblomster runt bäcken och tränade på vattenfoto. Kröp in i tältet när det kom lite regnstänk. Det klarnade upp något, så jag kunde skriva dagbok från en sten. Handstilen dock inte den bästa, frös i vinden som inte ville ge sig. Skrev det sista i tältet före läggdags vid halv tio, med förhoppningen att förkylningen släpper imorgon….”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 43

28 juni 2016 – Rengärden

”Vaknade mitt i natten av motorljud runt tältet. Samerna hade samlat ihop renar fram till fyra i morse, fick jag veta senare. Vakna sen strax före sex, som vanligt av ljuset. Helmulet ute och ingen vind = en del mygg och knott. Tog en stadig grötfrukost, glömde salta! Avrunda med macka och värmande te.”

”Först en stigning på dryga kilometern upp till Glänvålen och renstängslet (a). Såg mindre renflockar på uppvägen, men väl uppe var det hundratals utspridda i det stora hägnet. Med alla kalvar man samlat ihop var det inte läge att ta leden igenom hägnet.”

”Det blev istället att följa renstängslet mot NV, för att försöka komma på leden igen utanför hägnet. Gick bitvis bra på renstigar, men rätt så blött och tungt att gå ibland. Plötsligt lättade en ljus uggla ljudlöst, jorduggla! Hörde under dagen också fjällvråk, annars var det glest och inga lämlar eller sorkar. En grönbena flög upp varnade vid en liten göl och gök förföljde mig hela dagen oavsett var jag var.”

”Samerna hade utökat renstängslet, så min karta stämde inte då. Först nere vid Stentjärnen (b) vek stängslet av, tvärs över den snårigt gröna dalen. Jag var lite seg och törstig nu. Brassa söt soppa med macka och lite iste. Var precis färdig när regnet kom. Dags för full mundering och nytt torrt underställ. Bestämde mig för att försöka hitta stigen från tjärnens norra ände. Självklart hittade jag den inte, utan fick följa bäcken istället norrut. Gick ganska bra att följa gräskanterna längs bäcken, men den slingrade sig och meandrade på myrarna. Var snart sur rätt igenom, svett eller inläckage? Vet ej!”

”Tog mig ner till Stora Grönsjön och följde den bort till husen i Gröndalen (c). Ett par tranor lyfte ur skogen, på grodjakt antagligen, så många som jag såg i regnet. Rätt stum i bena när jag stanna för att prata lite med en familj som höll på att elda i regnet vid bäcken. De bodde där en stor del av sommaren, delvis norskt påbrå. Fick tips om stigen till Nordfjells stuga (d). Följde först ett renstängsel, sen över höga åsar med små tjärnar på ömse sidor. I en av dom låg faktiskt ett par bergand. Något mer grönskande örter i blom här nere i björkskogen.”

”Nordfjell hade inte sett över sina hus, ett hade taket rasat in på! Ingen hemma, så jag tog lite godis och dricka inför den sista stigningen för dagen. Regnet gav sig inte , så det blev blött. Först längs en hyfsad stig vid bäcken. På fjället var det surt i marken överallt. Ena kängan läckte in och var plaskvåt.”

”På fjället var det renar överallt. Tog det försiktigt och väntade på att kalvarna skulle passera. Vid ett tillfälle tittade en stor beckasin med lång rak pipa upp ur snåret framför mig; dubbelbeckasin!? Gott om andra vadare som varnade vid varje vattensamling på fjället. Stigen var svår att finna men enstaka resta stenar vägledde mig ibland.”

”Nådde till sist Ljusnetjärnen (43), väldigt slut. Om det beror på förkylningen som startade med halsont igår, eller bara ovana, vet jag inte. Nådde tjärnen och dess utlopp strax efter kl 15, samtidigt som regnet upphörde efter sex timmar. Slog snabbt upp tältet vid några stora stenblock och bytte om från topp till tå. La ut kläder på tork i vinden från NO och hoppades på uppehåll.”

”I den lilla tjärnen där bäcken rann ut vakade det frenetiskt så fort det mojna lite. Riggade snabbt spö med en liten fluga och ett ännu mindre skeddrag. Napp på var och varannat kast, även om de flesta släppte snabbt. Tog vara på tre öringar som passade den nyinköpta lilla stekpannan. Utan huvud och stjärtfena fick de precis plats. Gjorde en Yngvald special; knäckebröd med pulvermos på och smörstekt öring på toppen. Proppmätt efter tre mackor!”

”Mitt i middagen tittade solen fram och så småningom klarna det alltmer. Njöt en lång stund med skrivande, lite godis, kaffe och choklad. Om nu bara kängorna ville torka tills imorgon också.”

”Färdig för sovsäck redan strax efter åtta! Allt torrt utom ena kängan! Plåta ett par bilder på lappljung precis innan solen försvann bakom fjället. Uppsökte en WC-sten för att slippa upp i natt, med tanke på kaffet. Dessutom myggfritt i vinden. Gök och vind vaggade mig till söms redan kl 9. En lång dag trots allt med sju timmars vandring.”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – dag 42

27 juni 2016 – Start etapp 6

”Starta lite tidigare i år, för att kunna ta semester med Mette. Lite kymigt att åka i år. Mette har inte riktigt hämtat sig efter Ida´s MS-besked. Försökt skingra mina tankar genom fysisk ansträngning, sprungit både 8, 10 och 12 km i vår. Satsar på två veckor i år, men får se efter Storlien. Startade 05.15 hemifrån och var i Sveg 7,5 timme senare, lämna bilen vid busstation och tog bussen upp till Funäsdalen. Taxi sista biten upp till Turistgården i Fjällnäs.”

”En välskyltad turstig på grusväg i början. Varmt i solen, svettigt motlut de första 2 km, vilket lockade fram myggen direkt. Stigen delade sig ibland och korsade skidspår. Knatade på upp till vindskyddet på Malmagsvålen. En nödstuga med två bäddar och en liten kamin.”

”Blåste skönt här på kalfjället men en del regnmoln tornade upp sig i söder. Hade lite regnstänk ner mot bron över Tännån. Leden stämde inte på kartan i förhållande till skoterleden. Hamnade ibland i snårigt ris och jagade bara upp myggen. Hittade stigen längre ner men tappa den igen bland spår efter fyrhjulingar.”

”Hitta en hyfsad tältplats på andra sidan bron, till vänster på en kulle. Brassade lite kantarellsoppa med färska frallor, men fortfarande mätt efter besöket på Sibylla i Sveg.”

”Kvällen drog sig över 10 innan jag plitat ner detta i dagboken och ryggen kallade på sömn. Känns bra i ben och axlar hittills, likaledes fötter. Men det är klart, 7 km är inte mycket att oja sig över. Slocknade till bäckens brus, gök och ljungpipare samt surr på utsidan tältet. Ja, ett tält med fel stag. Tog med käpparna från mitt andra tält, men den kortaste fungerade någorlunda!”

Flygfoton och kartor från Lantmäteriets kartdatabas.

På gränsen – resume’ etapp 5

Hemresan 30 juni 2015

”Upp redan kl 5, för en snabbfrukost i min hyrstuga. Fick skjuts av Knut på Skarvruet ner till bussen i Funäsdalen. Avgång 5.50 med Östersundsexpressen och byte direkt i Hede mot Sveg. En lång väntan i Sveg på Morabussen, som gick först kl 10. Framme i Mora strax efter 12. Bilen stod kvar utan P-böter eller vandalisering – men het inuti! Hemma i Strömstad först vid 19-tiden, seg körning på slutet men inga problem.”

Sammanfattning etapp 5

Årets etapp blev omväxlande, både väder och miljö, men framförallt blev det leder att följa, med bara mindre avvikelser. Med risk att man tittar lite för mycket på sina egna steg, går lite väl långt och inte alltid njuter fullt ut av allt runt omkring. Avgörande för njutningens höjdpunkter är ändå vädret, när man inte bara kan gå hem om vädret vänder. Det bästa vädret sammanföll detta år med dagarna i Rogen, vilka dagar sen. Hade nog kunnat stanna en till dag, med facit i hand. Rogen blev sedan mitt ”andra-hem” 2-3 veckor om året, vinter-sommar-höst, efter det att jag innan pensioneringen köpte en del stugveckor i Fjällvattnets förening.

Lundhagskängorna var detta år utbytta mot smidiga, lite högre, stoppade läderkängor. Väl insmorda fungerade de fint hela turen. Blev aldrig helt genomsura och torkade snabbt i solen. Kunde bli lite svettiga ibland men framförallt satt de bra på foten och klarade steniga leder förträffligt. En enda liten blåsa på en tå, då jag hade för mycket strumpor på i början.

Ryggsäcken fungerade, men var lika besvärlig som vanligt med stroppar som lossnade och en bröstrem som hamnade upp under hakan. Klättermusens tyg i all ära, men dess konstruktioner är inte gjorda för långvandring i mitt tycke. Mest nöjd med den nya kameran, även om skärpan inte var 100% vid max zoom. Den var lätt, så nacken klarade sig. Därmed oftast tillhands, även om jag inte tordes ha den framme vid regnväder. Fungera även som kikare ibland med 130 ggr förstoring och bra stöd.

Tankar om vatten

Efter mina turer och under hela projektet med gränsvandringen fick jag ofta två frågor. Den första var om jag inte var rädd att vandra och tälta ensam. Det slog mig faktiskt aldrig någon gång, förrän efter mötet med björnarna (se tidigare inlägg). Den andra frågan handlar om mat och framförallt tillgång till rent vatten.

Nu när jag hunnit avverka de större mer tätortsnära skogslänen och kommit upp mot Härjedalens och Jämtlands fjällvärld har frågan så att säga runnit ut i sanden. Här uppe finns det inget annat än rent vatten, även om man skall vara försiktig med att dricka sjövatten, speciellt från mindre tjärnar och myrsjöar. Vattnet är inte förorenat, men stillastående vatten kan innehålla för många, både levande och döda partiklar. Säkrast att använda vattnet kokt i te och snabbkaffe, eller vid matlagning. Men ibland har nöden ingen lag. Sjuk blev jag aldrig någon gång, även om magen kunde reagera.

Mina resor längs gränsen har fått mig att inse värdet av drickbart vatten. Hur den minsta lilla rännil genom en mosse kan uppbringa klart och gott vatten tack vare naturens egen förmåga att hålla vattnet vid liv. Vattnet filtreras på sin väg, det luftas vid höjdskillnadernas fall och skummet binder ytliga föroreningar. I de lugna partierna av vattendragen sker sedimentering på botten och strandvegetation liksom vattenväxter tar upp den näring de behöver. Vattnet får liv på sin väg och pånyttföds ständigt när det smattrar mot tältduken.

I dessa gränstrakter har det funnits människor sedan istidens glaciärer drog sig tillbaka, alla beroende av vattnet. Förutom enstaka fritidshus och gamla gårdar utan tamdjur idag, är trakterna i stort sett folktomma. Boskap och får kan annars vara en grogrund för sämre vattenkvalité, precis som fritidsbebyggelse med egna lösningar på avlopp. För mig blir det friska vattnet en viktig komponent som ändå får mig att betrakta dessa gränstrakter som vildmark. Det blir ännu tydligare när man studerar flygbilder från 1960 fram till nu, ser de många små vattendragen som finns kvar och skapar dessa tydliga livsnerver i naturen.

På gränsen – dag 41

29 juni 2015 – Tänndalen

”Dags för återfärd mot befolkade trakter. En mulen morgon, men inget regn i sikte. Kom iväg först vid åttatiden efter allt småpyssel, två besök på dass (sjövatten!) och packningsvånda, ca en halvtimme efter det ”äldre” paret. Siktet inställt på att ta turen på två dagar för att tajma länstaxi onsdag morgon (går varannan dag!?)”

”Det var relativt lätt att gå, jämfört med gårdagens etapp i stenriket. Drickapaus vid första bron. Sjön Dalstenshån låg spegelblank med vak över hela sjön. Leden passerade en riktig playa med sandbotten. Jag missade sen att leden vek av 90 grader norrut och fortsatte på en bra stig 400-500 meter, innan jag insåg misstaget. Bara att vända och göra rätt. För mycket fokus på att bara gå.”

”Nästa vattenstopp med lite sockerpåfyllning vid Myskelvadets bro. En fin plats att tälta på för minst tio tält på plan sandmark och rinnande jacuzzi. Dagens enda observation att notera var faktiskt turens andra däggdjursart, två sorkar som hade sina hålor under en av alla spångar jag raserade. Rätt stora, kanske gråsidingar?”

”Vid Broktjärnskojan fick jag kontakt med mina förvandrare. De klättrade uppför branten precis när jag anlände. Laddade upp med varm soppa, salamikex och torkat kött i Fjällräddningens lilla kåta. Första kilometern mot fjället var seg, men sedan gick det på skrå i fin kalfjällsanda med bra stigar. Svetthasse njöt av vinden från sidan och det lilla regn som torkade direkt. Tanken att övernatta på fjället slogs ur hågen när jag såg de låga molnen i väster dra in. Inget lä gick heller att finna runt Rödfjällstjärnen. Bestämde mig för att dra direkt till Tänndalen.”

*Myskelsjön, med sina tvärställda ändmoräner från istiden*

”När leden vek av från skoterkryssen fick jag ögonkontakt med förlöparna och var ikapp dem vid Svanåbron.”

”De hade en deal med STF vandrarhem Skarvruet om en hämtning i slutet av slalombacken, så jag hängde bara på. Så redan vid 17-tiden var vi framme, trött men inte för trött efter minst 21 km dagsetapp.”

”Tog in, duschade och åkte ner med de andra till Funäsdalens hotell för en tvårätters på rökt sik och lammfilé, samt en pilsner av det godare slaget. Nils-Erik, som fadern hette (73 år) träffade sin jägarkompis från lumpen, tillika stugvärd på Fältjägarn i många år. Så det blev mycket utesnack under kvällen….”