LIV I FRI LUFT

På gränsen – dag 4

17 maj 2011 – Norges nationaldag

”Vaknade i gryningen av lite regnstänk och faktiskt tjäderspel. Drog oss därför till halv sju. Blött tält (kondens vid huvudet och i fotändan på sovsäcken) och surt ute i terrängen. Tur att vi har mest skogsvägar att gå idag. Tog en snabbfrukost på bara gröt och en slät kopp te, hungern vill inte infinna sig – maskarna kanske redan fyllt ut magsäcken?”

”Uppehållsväder med små blå gluggar och friska vindar förpassade regnstället till säckens djupa mörker. Lagom temperatur när man kommit igång med fotarbetet. Passera en fin gård på Näset, nästa gård Grättisbo såg mer ut att vara till salu.”

”I den södra viken St Ulevattnet var tanken att vika av på stigen österut för att sen komma upp till Åsebrott. Vek tyvärr av vid en liten vik för tidigt. Hamna istället via en skogsväg söder om Mellom Ulvattnet. Hade snurrat runt länge på hyggen och i snårig sumpskog innan jag tvingades tillbaka samma väg. ”

”Stigen på andra sidan bäcken (drickbart) visade sig vara en fin tvåspårig gammal körväg, där jag såg såväl orre som två järpar.”

”Fortsatte över landsvägen mot Gullnäs, där vi tog en stående snabbdricka med nötter och vinkade på glada norrmän som söndagsgled på ”dagen”. Tog sedan av efter 150 m och gick återigen norrut förbi Hökedalen (fint hus på toppen) och ner mot Nössjöns sydspets. Stor gränstrafik idag och vägbeläggning. Fick en kort pratstund med föraren av välten, som förundrad såg på det märkliga sällskapet.”

”Vek av norrut igen (skylt Nolby begravningsplats). Passera flera gårdar på väg mot vägs ände. Tog en fikapaus på udden i Nössjöns nordostliga hörn. Streta sedan uppför mot den lilla Göptjärnen där ett stort misstag begicks av gränsriddaren.”

”Istället för att gå rakt på Fursjöbotten och viken längst in, fortsatte jag på en dålig stig som slutade – ja, precis! På ett gammalt igenvuxet hygge. Fick runda hela Högalidskullen och kom ner i sumpiga älgspår, vildsvinsbökad lermark och bäverfällda snår längs sjön. Bad choice!”

”På sjöns östsida var det bättre, en vältrampad stig längs sjön ledde till en stuga. Tog en brant traktorväg rätt upp till en fin skogsväg som ledde hela vägen till målet, Hagetjärnen. Vi fortsatte åt vänster och hitta tältplats på den tredje lilla udden. Förvisso skugga men förhoppningsvis sol i morgon bitti.”

”Nu var det dags att pröva fiskelyckan. Blir nog en sen kväll, marken runtomkring är uppbökad av vildsvin! Var först tvungen att dra i mig en välsmakande Mountain House med extra salt, plus en lika perfekt chokladbit med kanelte, en perfekt kombination. Packa in allt och gjorde i ordning för natten.”

”Tog spöet med den lilla Sölvkroken (utan ståltafs) för att se om de stora abborrarna var på hugget. Gick västerut in mot viken. Acke placerade sig som vanligt på strategiska uddar som han tyckte såg bra ut, och bra var det. Fick på ett jättehugg, typiskt gädda som gick mot botten. Lirka länge för att rädda draget, hann till och med att filma en snutt. Ett monster runt tre kilo satt i mungipan. Fem minuter senare hade jag lossat en till, något mer bredkäftad. Ett ilsket åskväder drev oss i säng innan mörkret föll.”

På gränsen – dag 3

16 maj 2011 – Tresticklans nationalpark

”Somna till regnets dropp igår och vakna till kondensdropp inne i tältet. Rå dimma, mycket fukt och helt stilla när jag desperat kasta mig ut i skogen halv 7 i bara kalsongerna, puh! Rafsa ihop allt det blöta, drog på sura kängor och regnställ. Acke fick frukost men jag kände inte för det utan chansa på sol när dimman lättar längre fram. Vi följde en stig ner till bäcken och fortsatte förbi myrarna till en fin lägerplats med sandstrand (betydligt bättre än vändplanen!). Solen lyste redan på andra sidan sjön och göken gal i öster (=tröster), orrspel hördes liksom högljudda kanadagäss, lågflygande som bombplan.”

”Fortsatte längs stigen som följde stranden (antagligen upptrampat av fiskare). Skrämde upp drillsnäppor här och var. Små sandstränder, klippor och fin gles blandskog avlöste varandra. Sen kom hägringen, en solbelyst klippudde (a) som bara låg och väntade på ”surgubben”. Jag strippade och krängde ut allt ur säcken. Rena julstämningen i träden runt omkring. Åt en rejäl frukost, njöt av värmen och fågelsången. Blev så varmt att Acke kröp in i skuggan under mina regnbyxor på tork i trädet. Med den lilla vinden som låg på från NV så var vi i paradiset efter det sista regndygnet.”

”Följde strandkanten där det var upptrampat. Visade sig svårt på de följande uddarna, brant berg ner i sjön. Relativt lättgånget på de lavklädda höjderna. Vek av rakt österut vid Slaktjärnens nordände, över en ås för att mötas av en högrest vägg av berg och gran. Hitta en snedlöpa upp mot SO, klättra i mjuk mossa och halvmeterhögt ris, sick-sack, medan Acke bara studsa rakt upp! Väl uppe på åsen var det relativt lättgånget hela vägen till Bräckan (b), en låst stuga med brygga nere vid sjön. Kallt vatten i bäcken så jag koka soppa (hallon-blåbär) och drack mig mätt.”

”Fortsatte vid 3-tiden en klättring på en svårtydd stig från stugan österut. Gick sedan kompass och sikta på tjärnarna för möta den stora stigen mellan Märdetjärnarna. Hitta i alla fall leden och trampade på norrut, lite väl snabbt visade det sig. Jag hade missat avtaget österut och hamnade nere i Vikedalsbäcken. Inte så konstigt, efter att ha svettats 5 liter till var jag tillbaka till dubbelskylten som visade åt samma håll, inget österut! Lite nedtrampat gult gräs var allt som antydde stigens början. Blev sedan bättre när den kom in i skogen, trots att blåbärsriset gjorde allt för att dölja den.”

”Stigen gick genom en fin öppen terräng, passera flera sjöar och minst tre tjädrar flög upp framför oss. Fann även svamp som påminde om en murkla. Både Acke och jag trivdes så pass att vi blev sittande och stirra in i de klargröna blåbärsängarna mellan pelartallar. Snacka om trädgård!

”Passerade nationalparkens norra gräns och tog mig via skogsvägar till Gäddevattnet för logi på en udde i dess norra ände. Torka fötter och kängor och tog ett helkroppsbad i sjön (till Ackes förvåning). Åt, njöt av kvällssolen och fixade med utrustning. Ett litet blåselände på ena stortån måste ordnas med i morgon.”

”Måste faktiskt testa sjöns namn också. Gick ner i närmsta viken och fick tre gäddor direkt på 10 kast, en mycket liten de andra två på 5-7 hg. I viken på västsidan tog en gädda till (5-6 hg) samt årets första abborre, matstorlek faktiskt.” (Anm. samtliga fiskar återutsläpptes då magen var mätt)

”Acke såg också nöjd ut med kvällen så vi drog oss tillbaka. Gned lite med pennan medan Acke visslade drömstrofer vid min fotända. Jag tror vi slockna vid halv 10, men vem vet. Ljust var det fortfarande ute. En skön men jobbig dag, mycket pumpande med trötta ben.”

På gränsen – dag 2

15 maj 2011

”Vakna vid 4-tiden, fortfarande lite regnstänk mot tältduken och ugglan körde på igen. Påminde om pärluggla, men mot slutet liksom rullade hoandet sakta bort. Solglimtar mot andra sidan sjön, när vi drog oss ur tältvärmen vid 6-tiden. I öster hördes klart orrspel, en nötskrika fräste åt oss och över sjön drog kanadagäss, gräsand och storskrake. Drog en grötfrukost med te och smörgås. Packa ihop det halvsura tältet (dock torrt under och inne) precis lagom till nästa skur.”

”Smårisigt att ta sig fram norrut till en grusväg från tre sportstugor. Passera en vändplan med rastplats (a), utedass, bord och fina tältplatser vid sjön. Bra när ”nöden” så kräver. Vek sedan av österut strax hitom en stuga, men tog av fel skogsväg. Fick gå tillbaka efter att snurrat runt vid ett hygge. Rätt väg var en fin grusväg som passera en grann gård med ett vitt trähus.”

”Väl ute på den asfalterade Kornsjövägen öppnade sig himlen rejält. På med regnjacka, ner med huvudet i asfalten och tolkning efter Acke i koppel. Svängde höger efter järnvägsövergången och tog sedan in på en bomförsedd skogsväg som ringlade sig fram genom en fin granskog. Vi skrämde upp en tjädertupp som lyfte med ett högljutt brak i tallskogen.”

”Streta på i regnet upp till första avtagsvägen som ledde till ett ödehus (b) med sönderslagna vindsfönster. Lyckligtvis fanns här en regnskyddad farstukvist med sittbänk. Tanka nötgodis med Perudricka på kokt sjövatten och en rågmacka. Försökte vänta ut regnet men solglimtarna blev väldigt kortvariga. Skrev av mig lite men handstilen blev frusen till sist. Bara att bita i, dra på regnställ från topp till tå och dra vidare på skogsvägen från torpet för att hitta motsvarande väg 1,5 km norröver.”

”Gick på kompass i mycket besvärlig terräng. Blötdiken så man försvann ner till knäna, våta branter så man gled utför på mossan, upp och ner i tvära sänkor.Följde branten längs ett myrstråk och kom till sist på ett skogsmonsterspår, halvmeterdjupt. Följde det norrut men insåg efter 1,5 km att jag var på väg till Vargansmossen. Gick tillbaka igen, genom samma sura diken som nyss, och fortsatte västerut. Efter bara 100 m kom grusvägen, typiskt!”

”Traskade på i svettigt regnställ hela vägen ner till Gunnarsbyn. Solglimtarna var sekundsnabba, men lite uppehåll bättra på humöret lite grann. Smaka på myrvatten i en liten bäck och gav Acke extrakäk så att han skulle klara sista biten ner till Boksjön.”

”Gick ner till bryggan och båtplatserna (c). Ingen chans att få upp ett tält, synd på sjöutsikten. Vi drack oss båda otörstiga av sjöns goda vatten. Fyllde flaska och sega vidare till vägs ände, en vändplan med åtminstone plan väldränerad mark att slå upp tältet på.”

”Fyllde Ackes glasslåda med en liter gult mossvatten (likna mest hans morgontoalett!). Koka i alla fall frystorkat på detta. Skulle precis njuta norsk stenbit när regnet tilltog igen. Skyffla in Acke på en plastsäck under yttertältet och intog en stående middag i regnet. Rigga sedan inne i tältet undan regnet. Acke längst ned vid fotändan (täppte till ventilen effektivt!). Hängde blöta strumpor och långkalsonger på en lina i taket.”

”Kvällens norrgök kanske bådar en bättre dag i morgon än morgonens västergök. Slängde ut en fästing från tältduken, go-natt! (kl 19)”

På gränsen – dag 1

14 maj 2011

”Efter veckovis av förberedelser, motion, viktminskning både själv (-5 kg) och ryggsäck (-4 kg) genom inköp av ny lättviktsutrustning (tält, sovsäck, liggunderlag, kök), bar det iväg. Mette skjutsade mig till Älgafallet i Vassbotten tidigt i ottan, då hon måste in till Halden för att jobba extra. En skön morgon, friska SV-vindar, 8-10 grad C och växlande molnighet, höll kroppstemperaturen på rätt nivå.”

”Tog vägen mot Vassbotten och tillbaka mot Älgafallets ovansida. Följde sedan den välmarkerade Bohusleden hela vägen till Kornsjön, där jag vek av norrut längs dess östra sida. ”

”Leden gick bort sig ibland på hyggena men var lätt att gå. Slingrar sig fint i början längs några myrar. En orrtupp lyfte framför oss på en bergkam. Ett tiotal små tjärnar passerades längs gränsen.”

”Kändes mycket bra till att börja med, men efter en dryg mil värkte axlar och benen, som nu fick dra runt på 101 kg, blev allt tyngre.”

”Framme vid Kornsjöns västsida gick jag rakt ner vid den gamla stenkojan. Slökasta lite från klippan ut i en fin lugnvik men fick bara njuta solvärme.”

Resterna av torpet Fjället längs gränsriddarstigen.

”Tog en sopplunch innan det var dags för sista biten ner runt Kornsjöns sydspets, förbi en röd och grann gård, längs en traktorstig (helt nybyggd, ej på kartbladet) på sjöns östra sida. Där vägen vek av in i skogen, gick jag ut mot en klippudde. Hittade en perfekt tältplats på den grunda vikens sandstrand. Bara tidig eftermiddag, så efter det Acke laddat med energikäk så småslöa vi i lä bakom udden.”

”Ägnade oss åt middagen (korv och ris) innan fronten nådde in över oss. Vi tryckte in oss i det minimala tältet för 1,2 personer, rulla ut det uppblåsbara underlaget, sovsäck och snarka in – båda två. Regnet fortsatte sakta att smattra mot duken. Vakna till ibland, men kom ur säcken först vid 9-tiden på kvällen. Ingen kvällsfika i sikte, skrev istället lite och tog sedan en snabb tandborstning i regnets lugnare paus. Somnade om till en ugglas hoande, hörbart genom tältsmattret.”

På gränsen

Introduktion

På gränsen till vansinne, tyckte en del kontorsråttor i Tanum när jag berätta om min tioårsplan. Att ta mig till fots längs norsk-svenska gränsen. Ett par veckor om året, från Vassbotten i Strömstad till Treriksröset, ett par hundra mil totalt. Mål i livet bör man ha, annars tenderar det att fastna i djupa leriga traktorspår, segt och tungt.

Att leva vidare på gamla meriter och minnen håller inte kropp och knopp i balans. Gränsvandringen blev moroten till att skaka liv i försoffade lemmar. Hundpromenaderna kompletterades med milslånga skogsturer och så småningom också löpträning. Allt för att kunna släppa av några extrakilon runt magen och byta ut det mot livets nödvändigheter på ryggen.

Genom att starta söderifrån sen vår och gå norrut, så fick man inte bara solen i ryggen mestadels utan också uppleva ständig försommar de första fem åren. Helt enkelt genom att starta varje år samma datum som man avslutade året innan.

Vägen gick så nära norska gränsen som möjligt, några gånger i Norge. Mestadels på gamla stigar och skogsbilvägar, ibland obanad terräng och tyvärr asfaltvägar när slöheten och hemlängtan blev för stor. Tält var en nödvändighet, även om man ibland hittade öppna skogskojor, fäbodar och upp mot fjällen turiststugor.

Mat var det bara att bära med sig men i skogslandet gick det att dryga ut med fisk. Passera man en butik var det fest i dagarna två, så mycket man orka bära. Vatten fanns det i rikliga mängder, i de mestadels helt obebyggda gränstrakterna. Men man fick inte ha för stora krav på färg eller smak, men kokt till te och kaffe fungerar det alltid.

Ni är välkomna att hänga med på en tur genom Sveriges och Norges landsbygd med start i morgon bitti, 14 maj år 2011. En dagsetapp kommer till er varje dag, för de som törs och orkar följa med. All citerad text som följer är tagen direkt ur min dagbok för turen.

*En 55-plussare och hans blandrashund Acke redo för start*

Ockupanter

Min utkikspost i havsviken har ockuperats. Inte så att de stör mig, men lite fundersam blir man ändå på varför. I en ständig ström rör de sig upp och ner längs en bärande takstolpe. Stannar och kommunicerar med varandra varje gång de möts på väg åt varsitt håll. De rör sig längs samma linje och den låga kvällssolen ger dem deras rättmätiga utseende. Skuggorna återger styrkan, uthålligheten och modet att gå lodrätt.

Detta får bli en slags övergång till mitt gamla projekt, på egna ben genom Sverige. Jag kommer att pausa nya inlägg nu under sommaren, då jag själv tänker ägna mig åt att utforska andra nya platser. Under den tiden får ni hålla till godo med min längsta ”resa” till fots, som tar sin början nästa vecka, med en kort introduktion den 13 maj . På återseende!

Nöddökilen, Strömstad – 30 april 2025

Kvällsavrundning

Gravändernas lite stingsliga beteenden har nästan helt klingat av, bara ett par ”ungtuppar” spänner sig. Lite uppvisning i näbbfäktning med sträckta halsar och några spänstiga vingslag kanske imponerar på damerna runt omkring. Men snart avslutas kvällen som vanligt, lite snacks till kvällsmål och putsning så allt ligger på plats inför nattens vila.

Nöddökilen, Strömstad – 30 april 2025

Kvällens sista färd

Grågässen har varit lite oroliga. Ungarna är så små att de inte kan gå helt säkra för tranorna som anlänt långt bort på strandängen. Först bara ett par. Men när fler landade och spred ut sig längs stränderna, fattades ett gemensamt beslut i föräldragrupperna. En samling av 36 tranor kan innebära bekymmer. Dags att ge sig ut på vattnet igen för att hitta en plats som var säkrare inför natten. En storfamilj simmade först över och intog strandängen på en liten halvö. Vindskydd i lä av klippor och vatten på tre sidor kändes nog tryggare.

Fler följde efter, när inget skedde med de modiga pionjärerna. De rörde sig långsamt i små grupper, ofta i skuggan av skogen på andra sidan, på tryggt avstånd från min plats och ljudet från stugorna bakom mig. En havstrut gjorde en tur in över viken, iakttog allt som skedde, men återvände snart till sin egen klippa längst ut i viken, där de brukar häcka år efter år.

Fler och fler familjer anslöt sig till den trygga gemenskapen allt eftersom ljuset sakta försvann. När några sträckte ut vingarna inför natten fick man nästan känslan av att anspänningen släppt, för att tag åtminstone. Kvällshimlen ändrade konstant på vattnets färgskala, när solen gick i ett moln eller bröt igenom skogskanten i väster. Den svaga vinden la sig också till ro och viken tystnade.

Nöddökilen, Strömstad – 30 april 2025

Stökig kväll

Valborgsmässoafton brukar vara en stökig kväll. Verkar som det smittat av sig lite på fågellivet i viken också. Några unga grågäss gav upp tidigt för ett lugnare ställe att övernatta på. En bidragande orsak var säkert gravänderna som parvis inte kunde hålla sams om bästa matplatsen. Eller så frodades svartsjukan en festkväll som denna, när någon annan hane kom lite för nära fästmön.

När de unga tu som bäst njuter av en fin kväll är det alltid någon som stör sig på det och skall lägga sig i. Inte bra för kvällsstämningen att behöva brusa upp och kanske äventyra ett lyckligt slut i solnedgången.

Äntligen, lugnet börjar lägga sig och matron infinner sig.

Nöddökilen, Strömstad – 30 april 2025

Omgruppering

Havsnivån har stigit något under kvällen så herr och fru gravand befinner sig på simdjupt vatten, men tillräckligt grunt för att kunna nå de ätbara bottenlevande snäckorna. Plötsligt störs kalaset av en mängd objudna och något högljudda middagsgäster, som inte verkar förstå att de passerar rakt genom dukat bord.

– Hallå där, vart är ni på väg nu då. Kan ni inte bestämma er! Måste ni klafsa omkring mitt i maten, säger gravanden upprörd.

– Vart ska vi ta vägen då, gnäller gåsmammorna i en kör. De högljudda människorna håller ju på med nåt slags firande i stugorna. Tror det kallas valborgsmässoafton. Vi vet inte varför, men vi får ta lite simträning med de små tillbaka till andra sidan igen och hoppas att det är lugnare där.

Hägrarna spanar på grågässens omgruppering. Kanske ser de en chans att någon gässling inte orkar och halkar efter de övriga. Men gässen är många nu och håller ihop. Kanske bäst att avvakta och dra sig till udden längre ut där de andra hägrarna håller till. Kanske det vankas fisk till kvällsmiddag istället.