”Starta en vecka senare i år för att hinna med en brakfest hemma i trädgården med tjocka släkten (19 pers!). Tog ”gröna grodan” till Malung för att hinna med Sälenbussen till Rörbäcksnäs. Laddade med kebabtallrik i Malung före avfärd 12.40, tog 2 timmar totalt med bussen.”
”Första dagsetappen tog slut på gubben, så det blir lite kortfattat i tältet vid 22-tiden. Starta norrut från sportbutiken vid 3-tiden. Fin stig på öppen tallhed, i början cykelled, sedan gula träpinnar på stolpar fram till grusvägen.”
”Förvänta mig björn bakom varje sten, men bara rävspillning och en fantastisk vacker slända, stor med mörka blågröna dubbla vingpar.”
”Hade några regnskurar under bussresan, men resten av dagen klarade sig med halvmulet 10-12 plusgrader i luften.”
”Lättgånget till Skogssätern, sedan 3 km tråkig grusväg, sista biten till vägg fin stig igen.”
”Korsade asfalten hastigt och började efter ett par steniga kilometer klättringen mot etappmålet, Saldalskojan på kalfjället. Trots nya teleskopgångstavar orkade inte bena med. Dessutom spökade det i höger höft och värkte i flera kilometer. Kvällen avslutades med flera kramper i ljumskar och lår. Orsak, för lite att äta och dricka under de sex timmarna jag avverkade 12-13 km.”
”Tvingade i mig två mackor och blåbärssoppa i kvällningen väl framme, men höll nästan på att kräkas. Kylde på, så det blev några kråkor med pennan i tältet, med en serenad av småspov och ljungpipare utanför.”
”Vaknade väldigt tidigt, orolig för att missa årets sista morgonbuss till skolan. Den kom i tid, med svenska flaggor vajande på ömse sidor. En tös och jag med Acke åkte ner till Lima och skolavslutningen för de äldre där. En kvart senare kom bussen som tog mig vidare till Malung. Tog nästa buss mot Borlänge, en timme senare. Kollade med järnvägsstation där och snabbaste förbindelsen sedan var Swebus Express, 5,5 timmar till Mellerud med byte i Kopparberg. Först ville de inte släppa på oss eftersom Acke var för stor och bara hundar i bur var tillåtna. Men jag tjatade och skyllde på SJ som sålt biljetten inklusive hund. Samma visa upprepade sig i Kopparberg, ny chaufför som måste kolla med ledningscentralen först. Men vi kom med! I Mellerud vid 19-tiden, bytte om och kasta oss i bilen hemåt Strömstad. Tolv timmars bussresa satt i kroppen tills dagen efter.”
Sammanfattning etapp 3
Årets etapp, som egentligen var en fortsättning av fjolårets avbrutna etapp, gick planenligt förutom att jag sparade in en dag. I stora drag följde jag Finnskogsleden även detta år, där långa sträckor gick i Norge. De sista dagarna genom Sverige, var leden mycket svår att finna och ej heller märkt på de svenska kartorna utan endast på en norsk turkarta. Kompass och analoga kartor var avgörande i många fall.
Trots långa sträckor på grusvägar och även asfalt ibland höll fötterna bättre, hälsporren gjorde sig inte påmind som tur var. Mindre skavsår botades i tid men mina gummerade kängor kändes fel många gånger. De har lite dålig passform, trots dubbla strumpor, speciellt när de blivit blöta och torkade långsamt. Kängor skall vara bekväma men med mina fotproblem (höger fot lite större, svullnader och domningar pga artros). Alternativ i helläder med förstärkta kanter, för fjällterräng, bör undersökas framöver.
Ryggsäcken fungerade hyfsat, fast den var inte helt riktigt vattentät, speciellt efter sista dagen. Regnskydd eller täta packpåsar till nästa år. Foppatofflor idealiska vid rast, lättare än sandaler och torkar snabbt. Föredrar som regel svarta strumpor och svart långärmad tunn tröja. Anledningen är de torkar mycket snabbare i solen. Vandringsstaven fick en ny användning. Hängde kaffepannan i handledsbandet och kunde så nå ut i tjärnar med sanka myrkanter.
Tankar om vägval
Vägen är målet, heter det ju. Till viss del kan jag hålla med om tanken. Många gånger när vägen var tråkig att gå, kunde jag plötsligt finna att funderingar tog fart åt alla håll, då man inte behövde fokusera på fotstegen hela tiden eller leta efter nästan obefintliga stigar/leder. Undvek dock asfalt och hårda grusvägar, för fötternas skull och att ge naturen med fågel och djurliv större möjlighet att visa sig.
Att dela upp dagsetapperna så att det fanns ett bestämt dagsmål var nödvändigt ibland rent psykologiskt. Vatten vid dagens slutmål var viktigt, så sjöar, tjärnar och vattendrag var att föredra. Men vad som var mitt övergripande mål med denna gränsvandring har jag inte varit inne på hittills. Förutom att må bra av röra på sig, fanns en händelse under mina tre veckor långa fjällvandring 2009 som satte fart på hjärnkontoret.
Jag mötte en stugvärd, en äldre dam som hela sitt liv vandrat i de svenska fjällen. Hon berättade för mig om en norsk pensionerad kvinna som hade gått hela den norska fjällkedjan under ett år. Ibland med någon följeslagare och med proviantdepåer där det behövdes. Men större delen vandrade hon helt ensam. Där och då föddes min idé att gå hemifrån Strömstad till Treriksröset i norr, ca 180 mil. Kartstudier och beräkningar ledde till att jag behövde göra rekognosering först, då arbete och familj hindrade mig från att dra iväg direkt.
Att lägga 10-14 dagar per år av min semester i tält längs riksgränsen mot Norge var inte några problem. Då borde jag kunna vara vid målet samma år som jag skulle bli pensionär och ha en färdig plan med tillräcklig erfarenhet för att kunna tillryggalägga hela sträckan under ett år, enligt plan mellan 1 maj och 15 september. Därav mycket detaljerade beskrivningar av vägval, vattenkällor, stugor etc i mina dagboksanteckningar, men mycket har jag försökt bespara er läsare. Hur det gick återstår att se.
”Åter i civilisationen, det vill säga etappmålets slutpunkt Rörbäcksnäs, Sälenfjällens baksida. Dagen blev endast en transport från A till B på kartan. Det började nämligen regna i natt och höll på så långt in på morgonen. När det gick över i duggregn vid 9-tiden, var Acke och jag nödiga att gå ut och lätta på trycket, i långkalsonger och regnbyxor. Myggen och knotten var kvar och väntade bara på upehållsväder, och oss. Så den stående vällingfrukosten blev rekordsnabb liksom ihoppackningen.”
”Bestämde att när vi nått landsvägen, efter ca 2 km, så fick vädret avgöra om vi skulle ta stigar norrut först och sedan vika av österut mot samhället. Men, regnet gav inte vika. Ingen vind heller, så detta skulle bli en blöt dag oavsett. Full regnmundering och inställning av kängorna på de korta vita streck som gick vid kanten av en röd asfaltväg, rena VIP-leden alltså med röda mattan utrullad för oss.”
”Vägen var i stort sett spikrak. Glest med trafik, men husbilar var det gott om samt tungt lastade norska ekipage på väg hemåt med bl.a. virke på släpet. En kul grej var alla lokal namnskyltar på en del av myrarna längs vägen. Namn som inte fanns på kartan och hade dialektal stavning med översättning.”
”Tog en hastig rast efter några kilometer, vid en jaktstuga med bänkar och eldstad under tak. Annars var det bara att huka sig under huvan, tänka andra tankar och låta fötterna bara göra jobbet. Taktiken stördes bara vid några tillfällen när en uppretad rödvingetrast tvingades spela skadad för Acke, ett par gällt skrikande skogssnäppor och en kricka som förskräckt flög upp ur diket!””
”Anlände till byn redan tidig eftermiddag och gick upp till Carlsborgs Wärdshus. Ingen där, men efter ett telefonsamtal så var rum och hela klabbet ordnat på fem röda minuter. Vi fick tvåbäddsrum nr 1 med dusch för 300 kronor, myshörna med TV utanför, kök och matsal i souterrängplanet under, där vi också fick hänga upp blött tält och sura kläder. Hela huset för oss själva en torsdag mitt i veckan! ”
”Tog en tur till ICA och handlade mat för dagen, kvällen och frukost. Regnet fortsatte ösa ner på barnen som kom från skolavslutningen i kyrkan. Hörde mig för på ICA om bussen går i morgon, med tanke på att skolan slutar idag. Han i kassan visste inte men jag fick numret till den som skulle köra bussen. Ringde 0280-80012 och fick klart för mig av damen att ”visst går bussen vid sju i morgon bitti, vänta vid vägkorsningen och vinka bara, det är inte så många som åker så här års”. Allt okey för hemfärd.”
”Tog Acke på en pinkerunda runt delar av byn. Åt en mikromiddag och en tog en välförtjänt pilsner med mandelchips, framför Aktuellt i rutan. Acke skäller på någon i sömnen och själv ruskar jag huvudet för att inte somna i hörnsoffan….”
”Vaknade först vid sex-tiden efter en natts orolig sömn med en massa konstiga drömmar och Acke som tyckte det var för varmt, flämtade och flyttade sig konstant. Men, eftersom jag somnade om och det var helmulet ute, kände jag ingen brådska. Acke tyckte gott vi kunde bli kvar, förstod inte alls det där med packväska idag, när vi var redo att ta vägen norröver längs med sjön vid 10-tiden.”
”Traskade på, i andra tankar för det mesta, längs en fin väg sånär som på att vägskrapan vi mötte igår rivit upp all sten igen och delvis ödelagt de mjukare vägkanterna. Såg lite färska spår av älg och rådjur i kanten på vägen, som var lite lösare och mer lättgången.”
”Efter bron över Aspersforsen gick vi ner till sjön och rastade vid åns utlopp. Lite mer sankt och lerigt, vilket Acke inte alls hade några synpunkter på. Prövade lite fiske i utloppet och ut mot första stenudden. Fint djup, pålandsvind och bra kast, men ingen fisk så här mitt på dagen.”
”Himlen blånade rätt snart och värmen kom tillbaka. Många olika sorters moln och vind från S-SV, så vi får se vad det blir av dagen. Genade upp på grusvägen igen, då en harunge studsar upp ur ett snår. Måste ha tryckt när Ackes jaktinstinkt vaknade till liv. Palten studsa mellan tuvor och genom täta snår, medan Acke körde fast med sina packväskor i ivern över att få se vad tusan det var.”
”Vägen var alltmer lös och stenig, eller så började vi tröttna på gåsmarsch. Vackra vyer när sjön visade sig och svalkade. Annars fick vi ta det för vad det var, en transportsträcka där man kunde lyssna på spillkråka, spana på solbadande gräsfjärilar, fjällik blockterräng, svartbyggda husvagnsstugor eller bara räkna antalet backar som var kvar till nästa paus.”
”Fyllde på vatten vid en klar bäck med god smak. Tog oss ut på en hög udde mot sjön, njöt av vasaloppssoppa och torra gårdagsbröd. Frisk sydväst som förpassade knott till Dalarna och solglimtar. En riktigt fin torr skogsbacke med tjock renlav. Acke jagade pinne ett tag, men slocknade sen i mossan.”
”Riksgränsen går här i öst-västlig riktning, så vi fortsätter på kringelkrogiga mindre skogsvägar med målet att lura en öring i Lötån. Skogsvägarna blev nu mer behagliga att gå. Trots värme och svagt motlut större delen, så gick det ovanligt lätt, mindre packning förstås.”
”Strax efter en kraftledning gick en svårfunnen gammal stig som ledde till en timrad stuga, modell äldre, mellan två tjärnar. Ett par sångsvan kom över vattnet när vi passerade myrarna.”
”Därefter en lång backe på skrå runt Skepparberget. En ny skogsväg fanns inte på kartan, gick norrut mot norska gränsen. Strax därefter passerade vi en vägbom som utgjorde gräns mot Dalarna. Där var det ett gigantiskt kalhygge, en skylt kallade det för besparingsskog!”
”Sista biten runt Risberget (bra namn på ett hygge) ner mot ån rullade på snabbt. Blånande fjäll (med snö tror jag) kunde ses i fjärran Norge. Hygget huserade annars tre skogssnäppor och längs vägen ner hade man sparat en hög häck av gran (mot snödrev kanske).”
”Lötåns södra sida var brant, riktiga nipor från istiden. Flera fångstgropsystem fanns på denna sida. Vi gick ner till ån där en större bäck rann ner och hittade en jättefin stor hölja, med fors i bägge ändarna. Lukta öring lång väg med skuggiga branter och bra syresättning av vattnet.”
”Riggade det mista koppar-röda och drog några kast tvärs över strömmarna i höljan. Ett bra, men välbekant hugg fick mig att vakna till. Lyfte upp gäddskallen så jag fick det bekräftat. Snapp! så bet han av linan. Riggade en spinnare, så högg en vid land försiktigt i mungipan, så jag kunde ta ett nacktag och förpassa den till skogens mörka vrå. Det vill säga under en stor sten efter avrättning. Slut på gädda i strömmande vatten – rädda våra storöringar!”
”Men det var inte slut med detta. Ytterligare två gäddor landades relativt snabbt, alla runt 1-1,5 kg. Va fan! tänkte jag och satte på mitt enda medhavda gäddrag med ståltafs. Ett dåligt kast hamnade i videt på andra sidan. När jag ryckt lös det, fastnade flugorna i riset och en gädda högg draget som hängde i luften! Där satt hela paketet! Den fick behålla drag och tafs, jag räddade bara flugorna.”
”Bytte tillbaka för öring/ abborre och gick lite nedströms före forsnacken. Lika illa där, en gädda på knappt kilot förpassades till björkslyet och jag gav upp denna gäddhåla. Minst sex gäddor hade jag på ett eller annat sätt oskadliggjort för öringens fromma, förhoppningsvis.”
”Ett försök att äta vid ån gav jag upp direkt. Kvällen hade förvandlats till ett knott- och mygginferno. Även Acke hade tydliga problem. Fyllde en Mountain-house med kokhett vatten och rusade uppför branten. Snabbt upp med tält på tallhedens knastriga lavar och mossor. In med prylar, mat och hund innan de fattade vad vi gjorde.”
”Acke hyperventilerade, på grund av värmen trodde jag, men när innertaket var fullt av knott, förstod jag var de kom ifrån – Ackes päls. Förutom lite kartstudier inför sista dagen, så kan kvällen mest liknas vid ett blodbad. Dessa små kryp var alla mätta och belåtna – förvånansvärt så mycket blod i en så liten kropp!”
”Sitter på en sluttande sten vid en stor, lugn, klar och inbjudande sjö. Nybadad och fräsch som morgondagg, i bara kalsongerna och gassande sol. Inte ett moln och hyfsad strandtemperatur på vattnet. Simturen längre ut var uppiggande kan man säga. Men! Resan hit var lite krokig minst sagt..”
”Färden ner till rastplatsen på andra sidan Höljesån och väg 62 gick rätt snabbt. Sval förmiddag, bra skugga och rätt så intressant natur längs vägen. Gamla hyggen kan vara vackra, men framförallt ger de vandraren lite lite upplevelse av vad som finns bortom träden. Första norrlandskänslan började infinna sig, nu när vi inte är långt från gränsen till Dalarna.”
”Känslan blev ännu starkare när jag hittade spillning mitt på vägen, med benbitar i. Grövre än Ackes, troligtvis varg. Spillningen hade torkat, men inte helt, 2-3 dagar gammalt kanske. Hittade även ett tassavtryck på kanten av vägen, där det är lite lösare.”
”Problemet började på rastplatsen. En stor orange skylt upplyste om att vägen över dammen och Höljes kraftstation var avstängd! Det innebar en omväg på ca 1 mil ner till byn Höljes och bron över Klarälven där. I ett desperat försök att försöka ta mig över fick jag tag på Ida, som i sin tur hittade en gubbe på Fortum, som jag kunde ringa upp när han var på väg till arbetsplatsen. Inget vanligt vägarbete visade det sig, utan man höll på att spränga för en ny väg, så där var hål och avgrund.”
”Surt! Vi bet i ochbestämde oss för byn, 6 km enkel väg i gruskanten på asfaltvägen. Acke fick kopplas, vilket innabar att han drog hela vägen. Inga backar som tur var och bitvis fint ner mot Klarälven. Kanske fanns det till och med en affär i Höljes?”
Yes! Lanthandel förkunnade skylten vid avtagsvägen till Höljes. Lite paradiskänsla med överflöd av mat. Köpte tandkräm och borste, för att känna efter hur det känns när man varit utan en vecka. Förvisso fungerade det att tugga upp änden på en björkkvist, men morgonkänslan var allt annat än go´.”
”Gottade oss på en bänk vis souvenirbutiken och våffelstugan intill. Acke fick våffelrester av damen och friskt vatten (det senare ratade han). Jag lunchade på grova frallor med älgmedvurst, färsk kall juice och läsk. Damen bakom disken propsade på att vi skulle gå upp till dammen och runt Höljessjön, för där var så vackert. Vi slet i värmen, förbi grusgropar, motorbana, camping i skogen och med ömma fotsulor/ trampdynor. Kom till slut fram till stenen vid stranden, som omnämndes vid dagens början.”
”En tanke bara. Vi kunde ha besparat oss 9 av de 10 extra kilometrarna om vi fortsatt som vi tänkt och vikt av ner mot ”älven” nedströms dammen. Vi kunda ha gått torrskodda på sten i den övre, helt torrlagda fåran. Något vatten släpptes inte på så länge bygget pågick. Men vi visste inte hur rännan såg ut innan vi var där, men Fortum visste allt….!”
”En perfekt tältplats mellan två stora granar i strandkanten fick oss att slå rot. Här kan det inte bli bättre, 100 meter till en bäck med kristallklart vatten, ja faktiskt gott kallt vatten. Sandbotten en bit ut från vår udde, bra mat- och skrivstenar.”
”Acke, som inte gillar att dricka ur rinnande vatten, kan ligga i sjön och samtidigt dricka. Vilket han också gjorde.”
”Meddelst pinnar så svalkade sig Acke en gång i kvarten.”
”Dessutom hela stranden full av drivved, snustorr, tack vare dammen. Fint kvällsljus och spegelblank sjö lockade fram fotokänslan. Fynda och fotade vrakved längs stranden, lyssna till motorbåt och lom på avstånd.”
”Kan helt plötsligt också se fördelar med dämda sjöar, men här är höjdskillnaden bara ungefär en meter till högvattenkanten.”
Anm. Kartan anger dock att kraftbolaget har rätt att reglera 34 meters höjdskillnad i sjön.
”Så vi njöt, laga till lite gott pulvermos, dela på tre grillade frukostkorvar och sköljde, under andakt, ner med en Staropramen 3,5%, sjökall +15.5 grad C. Återstår sedan kaffe och en bit choklad i solnedgången, om vi inte slocknat innan dess.”
”Att en sådan miss och megaproblem kan ge en så bra avslutning! Puh!”
”Vakna i kojan vid 6, sol ute och +8 grad C, varmt i sovsäcken men fortfarande behagliga +15 i stugan. Allt hade torkat utom kängorna, trots att de hängt över kaminen hela natten. Gummi bra mot väta utifrån, men bevarar fukten länge när de väl är genomsura. La en hundring i lådan som tack för den justa stugan, kanske har de råd med en ny gästbok då. Okey, lånade utedasset som bonus också.”
”Leden fortsatte mot vägkorsningen vid Hundbäcken. Samma skick som gårdagen, men något bättre mot slutet där torra tallhedar inte växte igen som de blötare markerna.”
Trollius eller smörboll
”Fick passera en skördare och en hel del grova tallar innan jag kom in på vägen mot Norge. Fin gammal körväg med en effektiv gränsspärr, en en meter hög jordvall.”
”Juvberget var en fint iordningställd gård med flera byggnader, väl skyltat. En stor rast- och grillplats bakom gamla huset och även ett utedass (för vandrare antagligen).”
”Vägen norröver mot Holoskoia var en enda lång njutning. Trots morgonkylan (nordlig vind idag) blev man snabbt varm i första stigningen. Men den gamla bruksvägen var väl röjd, mjuk och lätt att gå mestadels och med gott om örter i västsluttningen. På smalaste stället fick man lite Madeirakänsla, brant uppåt och nedåt som på levadorna.”
”Sedan följde en lång härlig utförsbacke tills man korsade en bättre skogsväg och kom till den breda älven Flisa. Kojan var en stuga, välputsad och till salu vid älvkanten.”
”Tråkig grusväg upp till Haldammen. Fullt flöde i älven med dammluckan upphissad. Gott om olika hyrstugor vid dammen, rastplats och utedass. Magnifik älv, men fisken kommer knappast upp i Halsjön.”
”Vi siktade vidare på Skåraholen, en gård på svenska sidan för lunch. Några orosmoln, som vanligt vid middagstid, så vi skynda på stegen upp längs den södra bäcken. På gården, som var renoverad till större delen, stod en grävmaskin men ingen syntes till. Föredrog ändå att ta rast på en sten uppe i den norra hagen. Jag hade precis lossat kängorna, när gubben kom körande i en pickup, prata i mobil och satte igång att gräva bakom ladugården. Han såg oss inte ens, med diverse påsar och prylar utspridda.”
”Vi skyndade på för den stora utmaningen, nästan en mil på grusväg österut mot Höljes. När vi genade upp på vägen trampade jag nästan i en koblaja, eller troligare färsk björnskit!”
”Det blev mycket spanande i den glesa och steniga terrängen längs vägen, speciellt som vi hade vinden mot oss. Någon björn blev förstås inte inte, men gott om älgspår, en rådjursspår och spillning efter räv här och var. Vägen var ändå hyfsad att gå, äldre med grön mittremsa”
”Räknade bäckar och vägkrökar mot kartan. Raksträckorna var nästan en km långa. Gick en hel del vatten och Brio fruktkola längs vägen. Nere från myrarna och ån hördes ljungpipare och storspov.”
Höghus för hackspettar
”Vi trava på bra och vid tretiden var vi framme vid Hynndammen. En bro över intakt, men inga dammluckor förstås.”
”Däremot hade en bäver sin hydda nedströms bron och gjorde sitt eget dammbygge med åtskilliga fällda björkar runt omkring. Tog lite fika och gjorde några kast på ömse sidor om bron. Fina höljor men bara en blåsvart abborre tog draget och släppte på land. Väldigt mörkt vatten och botten, inga vak.”
”En dryg kilometer nedströms, hade jag rekat via satellitbilder och sett några bredare och lite längre höljor. Vi trava på med ömma fötter och tassar, vek av mot ån i en gles tallskog. Hittade en plan mossmark, bara 50 meter från ån. En sten att sitta på och kvällsljus i gläntan, perfekt!”
”Rigga spöet för att testa den minsta Kingspinnaren. Höljorna var inte så djupa, i solgasset såg man sjunkstockar och en del gräs, annars lättkastat. Inga vak och tyvärr inga känningar. Verkade bara vara bävern som trivdes här. Han hade grävt gångar i strandkanten överallt och gjort underminerade tjuvfiskarförsåt.”
”Ägnade istället kvällen åt lite kroppshygien, när nu rinnande vatten fanns. Acke hoppade i efter en pinne som sjönk, letade så att han också fick sig en rengöring. Njöt vid ån och skrev av mig dagen, tills solen skuggades bakom höga granar. Tog en brakmiddag på pulvermos och stekt lufttorkad skinka, som ersättning för färsk öring. Diska i ån, en kaffe med choklad fick runda av innan vi koja alldeles för tidigt, men trötta så det räckte.”
”Upp kl 6, halvklart ute och kallare än stugans +15 grad C. Fuktigt efter nattens regn, som jag inte märkte något av. Sov som en stock och drömde en massa konstigheter. Snabb grötfrukost och på benen före sju. Det mesta var torrt tack vare några timmar med kaminvärme. Medskogen ”samhälle” nästa!”
Jag ville försöka undvika för mycket grusvägar, med tanke på mina fötter och Ackes tassar. Jag hade därför fört över Finnskogsleden från en norsk turkarta till mina svenska kartor, där leden saknades. Visade sig inte så lätt.
”Turen dit gick rätt så snabbt. Först 1,5 km längs skogsvägen, in på en gammal skogsväg med bom, över en bäck i ett skutt och vips på nästa ännu äldre, men fina skogsväg. Dags att leta efter leden, trots att ledkartan inte ofta stämde. Leden fortsatte över öppna ytor, mest gamla hyggen, där tyvärr ljung, ris och gräs till och med fick Acke att tveka om det var rätt väg. Gamla käppar fanns dock här och där.”
”Fick faktiskt se en tretåig hackspett på nära håll. Orsak; en massa skrikiga ungar i en ihålig gran.”
”Kom ner en kort bit på den nya skogsvägen. Genade in på leden igen över till en äldre skogsväg. Onödigt kanske, mest surt med vit- och björnmossa. Flera nya skogsvägar här korsade varandra, så kompassen fick vägleda ner mot bron och rastplatsen på norra sidan av Medskogsån.”
”Himlen svartna plötsligt och vi hann precis läsa att bron var avstängd innan vi rusade ner till älven. En ispropp i vintras hade nästan tagit hela bron. Södra delen var borta, kvar på stenpelaren låg en sned balkkonstruerad träbro försedd med spärrband.”
”Snabbt beslut! Femtio meter uppströms kunde vi vada över på stenar i kängorna, inte mer än 20 cm som djupast i strömfåran, vilket gick med stav och snabba kliv, Acke hack i häl.”
”Regnet upphörde, hann torka tröjan i solen och ta in lite energidryck med torkad frukt. Fint vindskydd med utedass, vatten i älven (halvljummet) och vedbod med yxa.”
”Växlade några ord med en norrman som röjde längs vägen nedanför sitt hus. Han upplyste om att både björn och järv setts i Medskogen. Han hade själv sett en varg snedda över vägen och gärdet nedom vägen.”
”Bet i gruset för stigningen upp över berget Noppi. Drygt halvvägs visa en enkel käpp med orange färg att här tar leden vid. Leden gick mycket över gamla hyggen, så käpparna var enda vägvisningen. Reste upp de som låg ner längs med ”leden”. Fortsatte vägen nerför berget till ett fint vindskydd på toppen av ett äldre hygge, lagom till nästa stilla regnskur. Tog en lunch och skrev lite i väntan på lite bättre väder.”
”Nästa etapp var Kanastorp, en samling gårdar strax utanför Järpliden. Direkt vid Höcklingsbäcken vek leden av över en gammal gångbro, höll med god vilja och tungan rätt i mun. Fortsättning norrut längs Kanasbäcken var bedrövlig. Knappt en stig, vi gick båda bort oss flera gånger. Korsade bäcken tre gånger och ledkäppar tvärs över kärr var ingen höjdare.”
”Leden gick vägen upp mot Nordgården och vek av strax innan husen rakt upp mot Kanasberget. Färska färgmarkeringar men i stort sett inte ens en stig. Leden föll sedan brant ner och korsade en nyare skogsväg vid Tillgosholen. På håll såg jag en räv sitta vid vägen, med hygge på ömse sidor. Vi hade precis tagit skydd under en gran undan dagens kraftigaste solskensskur. Vi hade vinden mot oss, så den lät sig fotograferas ett par gånger på långt håll. Satte staven för häftigt i gruskanten, då lyfte den svansen högt och flög iväg över hygget. Acke hann aldrig fatta vad som skett, men dofterna var färska meddela han senare!”
”Stugan var bäst hittills, stort rum med fyra kojer samt soffa, bord och bänkar, kök med fräscha prylar, diskho och framförallt en snabbeldad Jötulspis. Massor med torr ved på husets gavel, fast var är yxan? Torkade kläder och kängor vid spisen. Lyxade till det med att steka raggmunkar. Ingen sylt, men ett är säkert: kanel och socker går lika bra!”
”Regnskurar kom och gick under kvällen. Ögonen började kippa, +22 grad C mitt i rummet och 10-11 timmars dagsetapp börjar verka (runt 2-2,5 mil idag).”
”Tidig kväll, tidig morgon. Mobilen ringde kl 5, men det var kallt på småtimmarna så jag somnade om. Vakna av att solen gassa på tältet från andra sidan sjön. Helt lugnt och stilla, inte ett moln och redan varmt. Blev en snabb vällingfrukost utan te, inte det minsta hungrig. Tältet hade klarat sig hyfsat tack vare granriset under. Tog farväl av tjärnen, de svarta abborrarna och den nyfikna grönbenan som besökte oss vid strandkanten sent igår kväll.”
”Kort uppför sedan ner till skogsvägen som ledde ner till byn Röjden. Leden passera det mystiska korset i marken, som aldrig växer igen. Genade vidare över fina hagar och ängar, förbi ortens souvenirbutik med ett tresitsigt passagerarsäte lutande mot ytterväggen (för trötta vandrare!).
”Korsa den grusade huvudvägen till Norge och följde en gammal bruksväg förbi ett par gårdar. Efter den andra ödegården klev en fullvuxen älg ut på vägen, 15 meter framför Acke, kolla lite och travade lugnt vidare in över en myr. Det ryckte i Acke, men han stod förundrad kvar och undra nog vad som skedde.”
”Låg en del bebodda hus mot den gamla tullstationen, ömsom svensk och norsk flagg. Skolan syntes vara sommarställe men gränsaffären var tom och öde. Mötte två värmlandsgubbar i shorts längs den varma vägen. De förutspådde regn över Dalarna till kvällen. Prognosen kanske stämde, med tanke på de små fjädermolnen jag såg i morse vid tjärnen.”
”Asfaltväg i Norge, Acke försökte hålla gruskanten för att spara tassarna. Fick en glimt av Fallsjön när vägen passerade nordänden. Tråkiga stränder i denna del med döda stubbar och sankmark.”
”Leden vek strax norrut igen, med start vid ett hygge. Inte så vältrampad, men gick i fin och omväxlande terräng, bitvis dock långa stigningar. Det blev många drickapauser i värmen. Hitta inte Acke vatten hade han ett eget knep. Var det blötmyr, tryckte han ner tassen och drack ur gropen som blev!”
”Acke har börjat bli alltmer uppmärksam på smådjur. Stötte förvisso upp en tjäder genom att sakta smyga sig på, men sork och möss verkar vara mer sport. Med skräckblandad förtjusning dyker han ner bland gräs och kvistar, men ryggar tillbaka lika snabbt när det rör på sig!”
”Vi korsade en skogsväg, över ännu ett berg inan vi såg sjön Kottern. Leden gick på gammal tvärspång över myren, där bara staven avslöjade om det var spång eller halvmeter djup sjunkmyr. Acke var ytterst tveksam!”
”Det blev en utmanande stigning rakt över Gråberget. I början en brant bruksväg till gamla utmarker i sydsluttningen, sedan en vanlig hyfsad stig, lika brant ner på andra sidan. Korsade nästa skogsväg och hamnade på en betongbro över Gransjöbäcken (utflödet från Gransjön på svenska sidan). Måste antagligen ha varit någon slags fördämning här tidigare. Nedströms bron vakade det i alla fall friskt i en hölja på 15-20 meter i fyrkant. Jag kunde inte låta bli utan riggade en liten King-spinnare med kopparblad. La ett kast uppströms mot bron i det svarta vattnet. Högg nästan direkt och rasslade till i rullen. Kändes som en fin abborre, men istället kom det upp två små bäcköringar, grant färgade och pigga som tusan. En satt på översta flugan och en på spinnaren! Kul ställe!”
”Drack igen och drog vidare med tunga axlar men lite lättare ben. Kände inte för den norska leden längs med gränsgatan och en massa stigningar. Testa istället den svenska leden, som inte finns med på den svenska kartan men i den norska turkartan över Finnskogsleden.”
”Hitta förstås inte var den vek av norrut från vägen, utan fick gå kompass i risig tät skog. Svettigt, risigt, stenigt och onödigt. Kom på den orangemärkta leden precis där en vägvisare stod lutad mot en gran. Snacka om flax!”
”Vi följde den knappt skönjbara stigen upp och ner för Bastuberget. Färgmärkningen var den enda räddningen ibland när blåbärsris och gräs tagit över vad djur och människor skapat.”
”Landade på en nyanlagd bred skogsmaskinväg och i trevägskorsningen gick stigen till Herresokojan. På andra sidan korsningen fanns en större bäck för vatten. Satsade på en stortvätt, dvs hår och överkropp. Tanken på mer fanns men regnet tvingade in oss hastigt.”
”Kojan var inte speciellt fräsch. Ostädat, tomma flaskor och burkar. En jättestor träslaf längs med ena kortväggen med några sunkiga madrasser, ett bord och en megastor vedspis mitt i rummet. Innan kvällsmaten måste jag få den råa kylan ur stugans väggar. Elda tidningspapper i rörkröret flera gånger, men utan yxa var det svårt att spänta tändved. Rykte in bra innan det tog sig, men trägen vinner. Temperaturen steg i alla fall till 21 grad C (från 14). Blir att sova med öppet fönster och hoppas på att myggen inte hittar in.”
”Slog en signal hem till Mette och fick veta att Ida och Christian skrivit på husköpet, Erik och Lipton vunnit brännbollsturneringen och Nicke hade det bra i Prag, och att prinsessan Madelaine gift sig idag….”
”Uppe före sju efter en varm natt i säng i stugan. Lite välling och macka, morgonbestyr och utedassfilosofi innan det var dags att lämna detta paradis. Inga möss väckte oss men väl orrspel nere vid de dimhöljda myrarna. På ”fjället” var det klart och fuktigt i det färska gräset, men lövsångare hördes från varenda björk. Lämnade ett bidrag i stugan så de kan köpa in en rostfri och hel vattenhink, den som fanns läckte i botten!”
”Turen ner till vägen gick snabbt på en vältrampad stig. Fortsatta sen med en torr stig i öppen terräng över till norska sidan. Vägen fortsatte sedan mot norr längs gränsgatan, halvvägs till riksröse 88A. Sedan blev det en varm och svettig tur längs riksgränsen. Tuvigt, stenigt och en hel del avverkade småtallar i vägen. Tog ett röse i taget, drack mycket och tejpade axlarna som började bli lite röda av allt svettande.”
”Strax innan RR89 med en låst vägbom, braka det till i skogen, antagligen ett par älgar eller kanske björn (!). Acke blev mycket intresserad. Det gick förvånansvärt bra att följa ”gatan”, även om det var tungt med höga benlyft över några myrar, dock inte så blött som jag trott. Vi gick rätt på en gräsand som tryckte med 7-8 ungar mitt på en myr, 500 meter från närmsta sjö!”
”Vid riksröse 89A kom vi in på leden igen, som var välgången upp till Backsjöberget, där leden vek tvärt av in i Sverige igen.”
”Acke stötte upp en tjäder längs stigen och jag fotade färska rivsår i barken på ett lövträd. Satt långt ner, lokatt kanske. Inga spår i leran längs stigen, varken av lo eller björn”
”Drack lite och fortsatte längs grusvägen. Tyvärr åt fel håll, men fick se rumpan på en räv istället, som slank in i skogen tvärs över vägen. Vände norrut, förstås! Stigningen på vägen blev svettig, med solen gassandes och myggen hack i hälarna.”
”Sedan rakt norrut, två långa stigningar längs en glest bevuxen fin bergsås. Sista biten ner mot Nollatjärnet var brant.”
”Fann ingen tältplats på östra sidan, mest myrmark och svårt att nå vattnet. Vi gick norrut och letade efter utflödet. En liten bäck med svart vatten, friskt och kallt ändå. Fyllde flaskorna och gick längs västsidan i spår efter skogsmaskin.. Tältplats var bara att glömma. Fick ge upp och lägga ut en massa granris på sur vitmossa bland granarna.”
”Satte på ett par öringflugor och det minsta koppar-röda draget. Hittade ett hål i myrkanten. Snabbt som attan tog de helsvarta abborrarna, helt nära kanten. Ingen festmat direkt. Hoppade ut på gungflyet lite längre bort och fick tre till i samma storlek (12-15 cm). Kasta även långt ut men dypolen saknar nog öring, därav namnet ”nolla”. Eller så syftar det på alla nollor som försöker tälta och fiska här.”
”Nää, tidig afton. Lite frystorkat och mer att dricka, innan det är dags att fly in i tältet undan miniknott och mygg. Trots grann sjöutsikt och fint kvällsljus.”
”Sov som en stock, men vakna rätt tidigt av ljuset och den angenäma doften av hund och svettiga kläder i ett instängt tält, äkta friluftskänsla. Det regnade som tur var, så det gick bra att somna om på sidan också. Lite grötfrukost med te och macka när solen tittade fram.”
”Det vakade på sjön precis som natten innan. Var bara tvungen att testa igen och se vad det var. Tio kast med det nya lätta teleskopspöet (Shimano), kortare än det som vägrar att låta sig tryckas ihop efter turen till Padjelanta. Denna gång två fina öringar på den guld-oranga flugan och en på draget. Läckert! Alla fina matfiskar runt 25 cm.”
”Det mulna på innan vi kom iväg till slut, först strax innan elva. Blev en del vägtraskande innan leden drog brant uppför berget efter gården Gåstjärn. Hade lite ont i en fotknöl efter gårdagen så jag hade tejpat häl och fotknölar som extraskydd.”
”Leden gjorde en u-sväng ner mot en öppen stuga med utedass vid skogsvägen. Försedd med stora britsar och öppen eldstad i mitten, typ rökbastu.”
”Fortsatte upp och ner längs berget, mycket sten och rötter bitvis. Tog skogsvägen ner till Hällsjön och intog ett rastbord ute på en smal udde. En lom gled i vattnet från en holme intill. Gick som en ubåt för att undvika upptäckt, antagligen redan ägg i redet. Ömsom sol och lite regnstänk. Åt en frystorkad middag, lufta tårna och gjorde några trevande kast mot ett par vak.”
”Axlar och rygg började värka alltmer når jag fortsatte i snårig granskog, upp och ner i bergen mot sjön Röjden. Passerade torpet Fjol-Perstorp som bara väntade på att rasa ihop, snett och vint. Knossi var bara ett stenröse och en husvagn, samt en box för bidrag till skötsel av leden.”
”Den reglerade sjön Röjden hade tråkiga sanka långgrunda stränder längs vägen österut mot dammen. ”
”Sega mig upp till Fjälltorp. En fin stuga med eldstad, ett par riktiga sängar, möss under golvet och en skön altan under tak. Tillbringade ett par timmar med mat, kaffe och anteckningar efter ett dygn i bushen. Stugan ligger i kanten av ett hygge, luftigt mot myggattacker, vatten i en kallkälla, utsikt över Röjden och surrande enkelbeckasiner bland högstubbarna.”
”När kängor, strumpor och tröja torkat (och kylan kröp inpå) drog vi vidare mot Abborrtjärnsberg för nattlogi. Leden gjorde rätt för sig i det sena kvällsljuset. Den följde bergsryggen, på kanten av ett gammalt öppet och gräsbevuxet hygge i 2-3 km. Utsikten över sjöarna i Norge var milsvid. Det fläktade dessutom lagom för att myggen skulle hålla sig på backen. Kände mig betydligt piggare i benen efter rasten i Fjälltorp. När leden dessutom nästan helt saknade motlut var det extra njutbart att bara ”strosa”. Sista kilometern ner till skogsbilvägen hade nästan lite fjällskogskänsla, med öppen blandskog av björk och gran, tätt blåbärsris och låga träd bara.”
”Vägen gick sedan lite uppför. Ett ormvråkspar ogillade vår närvaro, flög tätt över oss och skrek högljutt, till Ackes stora förvåning. Sista biten ner genom skogen var delvis brant och blöt, men väl framme öppnade sig en underbart grön oas i det sista kvällsljuset. Stora välskötta ängar, likaledes hus som var öppna för övernattning, kallkälla och utedass, allt man kan begära. Blev en ljummen halvvaskning (inget bad) och te med sömn i storstugan, trots en gles myggvänlig ytterdörr.”
LIV I FRI LUFT 