LIV I FRI LUFT

Förskolestart

Nu är det hårda tider för dygnsgamla gässlingar i havsviken. Föräldraansvaret är tungt med rävar i skogsbrynet, hungriga tranor och hägrar på strandängen samt vaksamma havstrutar som cirkulerar runt. Ständiga förflyttningar, från ena sidan viken över till den andra. Ut på mjuk lerbotten, över bäckar och vattensamlingar. Livets skola har bara börjat, så det gäller att haka på de andra. Mycket att lära och mängder att erfara.

– Nej! Nu kommer dom allihop, inte får man vara i fred.

– Hallå! Vart är ni på väg då?

– Har ni inte hört! Det är ju inskrivningsdag i förskolan idag.

– Vakna nu lilla Gåsan, vi måste skynda oss så vi inte missar förskolan.

– Men jag trivs ju bäst här. Va! går ni bara. Men jag då!

– Hallå! Mamma, inte så bråttom. Vänta på mig pappa!

Nöddökilen, Strömstad – 30 april 2025

Allt är inte kråkor

Kajor och gråkråkor, lika men ändå så olika. Arterna håller sig oftast åtskilda var för sig, men nästan alltid i flock, större eller mindre. En gemensam strategi tycks de ha och det är att fler ögon ser mer, både vad gäller föda och rovfåglar. De verkar också dela med sig om det finns i överflöd, där kajorna syns mer lojala mot gruppen medan kråkor kan ta sitt och dra iväg ibland, uppvaktad av de andra. Kajorna flyger oftare i olika formationer, mer tätt ihop. Kråkorna tar det mer med ro och hakar på varandra om behov finns. Storleken avgör säkert. Men tillsammans i en och samma flock verkar det bli kaosartat, ingen synkronisering utan var och en verkar lösa sin egen väg.

Orrevikskilen, Strömstad – 29 april 2025

Svart hätta

Den sticker inte direkt ut, där den håller sig dold i alens täta grenverk. Än så länge synlig bland fjolårskottarna och de ynkliga små gröna årsskotten. Sången är det som avslöjar den, i mitt öra ingen ljuvlig skönsång. Snarare lite av ett mixat soundtrack från både rödhake och koltrast. Ja, ni förstår kanske att det kan låta lite extra av allt ibland.

Ljudspår från egen inspelning i år via appen BirdNET (högre volym rekommenderas)

Äldre nedladdad inspelning från XenoCanto

Det som istället sätter en speciell prägel på svarthättan är just den svarta hättan. Eller kanske snarare ett kolsvart våtkammat bakåtslick, inte olikt en raggare från 50-talet. Jag tror nog faktiskt att utan den lite tuffa stilen, skulle nog honan med chokladbrun hätta, inte vara speciellt imponerad. Men lite av en fegis var han ändå, nyfiken men gav upp snabbt och tordes inte utmana min mobils härmande läten.

Orrevikskilen, Strömstad – 29 april 2025

Okräsen

Kräsen med maten får man inte vara som gravand. Tekniken är olika har jag observerat några gånger från min utpost. Ja menar, att hastigt trampa omkring i en vattenpöl vid lågvatten rör förvisso upp bottenslammet och förhoppningsvis så kanske något ätbart följer med. Tyvärr är det nog mycket annat som följer med ner i strupen för den som är okräsen. Ser mer ut som ett levande mudderverk som går fram.

De mer erfarna. enligt mitt tycke, går mer försiktigt fram. De söker mest troligt efter sandmask, en typ av havsborstmask, i dyn. Högar av bajs kan avslöja var de befinner sig, liksom torrlagda ingångshål. Men de bjuder motstånd och ibland går lite till spillo, så att säga. Här nedan blev det bara en liten munsbit av en annan bottenlevande organism, oklart vad.

Liksom hägern gör, tycks även gravänder spana efter rörelser i vattenytan. Fiskyngel och småräkor avslöjar sina rörelser och slinker ner när tillfälle ges. Annars håller de mestadels tillgodo med små snäckor och musslor som grävs fram med näbben. En inte speciellt kräsen allätare som det syns, väl anpassad till sin miljö.

Orrevikskilen, Strömstad – 29 april 2025

Skogsmat

Fornlämningar runt Trolltjärnen vittnar om att människor funnits här sedan stenåldern. Bara ett par hundra meter från sjön finns rester av medeltida hålvägar, djupt nedtrampade breda stigar. Men också fångstgropar för älg och stora stenrösen för mäktigare hövdingar sätter igång fantasin om hur man levde och framförallt livnärde sig här. Bär som blåbär och lingon var säkert både en viktig energikälla liksom ett välkommen smaksättare till en ensidig kost. Då som nu, även om vår lathet inte inbringar så många liter i frysboxen numera. Då talar jag även för mig själv…..

Känner mig helt övertygad om att rätt använd björnmossa var lika behagligt att ligga på i forntiden som våra tre lager av madrasser idag. Hur kan jag veta det? I ett försök att avbilda den mjuka gröna mattan i marknivå så att säga, föll jag handlöst baklänges. Men landade mjukt, som på tre lager kuddar, ja något våta sådana. Att komma upp i stående position var desto svårare då händerna förvann djupt ner i mossan. Så därför tror jag våra äldsta förfäder insåg att ben på bädden underlättar uppstigningen efter en god natts sömn. Motbevisa den som kan.

Trolltjärnen, Strömstad – 25 april 2025

Makro-skogen

Trots den milda vintern, eller kanske tack vare, så har det låga riset fått utstå en omild behandling av traktens större däggdjur och smågnagare. Amputerade grenskott lyser röda men återhämtar sig snabbt när nätterna nu håller sig varmare. Ny årsskott tar över, utökar grenverket och ombildar miniatyrskogen vi kallar för ris. Först ut att smyga fram ur det skyddande bladverket är blåbärsrisets blomknoppar. Fortfarande kniper de ihop sina kronblad, så citronfjärilarna i tallskogen får slita hårt för att klara dagen. Men redan nästa vecka slår de ut i blom för att efter midsommar förse oss och andra skogsvarelser med söta blåbär. En smak som inget odlat kanadensiskt blåbär kan konkurrera med, oavsett storlek.

Trolltjärnen, Strömstad – 25 april 2025

Vår-salut

Våren är slut, dags för en tyst salut. Nej, säger någon. Men det är en annan vår som anländer. De tidiga flyttfåglarna har redan passerat och nu i lövsprickningstider så anländer ett nytt gäng, glatt sjungande. De liksom spritter till bland björkarnas musöron, en ny nyans av läten och färger tränger sig igenom det vintergröna och övervintrarna är redan i farten med bobygge och äggläggning.

Klorofyllet tar sats och sprutar ut i de första lövens nervtrådar, de viker ut sig och suger åt sig solens elixir. Det kommer att gå, även i år. Tillväxt och återbruk i ett och samma moment. Bara att gapa förvånad över det snillrika som vi tar för givet, som räddar oss och livnär oss. Se och njut, man vet aldrig om det tar slut.

Porsens doftande blommor i den våta strandkanten lockar en, trots mjuka vingliga tuvor mellan blöta mossgropar. Sol och vind ger inte bara energi, det torkar snabbt våta kängor med.

Trolltjärnen, Strömstad – 25 april 2025

Trolltjärnen

En klar dag med skarpt solljus, inte idealiskt men namnet Trolltjärnen på kartan lockade fantasin. Via knappa två kilometer från landsvägen, längs gammal skogsväg, över berg och genom granplantering, glittrade det till i skogen. Välskött blandskog av gran och tall, gallrad för ett bra tag sedan, omringade den lilla sjön. Berg på två sidor ner i vattenbrynet, annars våtmark med vide och pors längs kanterna. En doft av försommar kunde förnimmas. Gällde bara att förneka den lite kyliga vinden från nordost.

Sjöns vattenytan ändrar hela tiden karaktär beroende på vindens nyckfullhet. Det skarpa motljuset bjuder inte direkt in mig till några större dåd inom fotokonsten. Njuter istället av vattenspelet, kontrasterna mellan de första björklöven och de gamla torrakorna som håller emot vind och sträcker ut armarna till de påpassliga spindlarna.

I strandmossen och på berget kämpar träd, kanske ännu en vinter för de mest härdade. Förändringen går långsamt. Först några fina grenar som släpper taget, sedan grövre och till sist lägger sig stammen ner i vattnet. Omsluts och börjar ett nytt liv som härbärge åt obekanta men tacksamma vattenvarelser. En förvandling eller trollerikonst värt att döpa en tjärn efter.