”Dags att fortsätta där det så snöpligt slutade ifjol med hälsporre på höger fot. Tog eftermiddagståget från Mellerud till Torsby, via Kil. Lite kortare startsträcka i och med det nya VD-jobbet på Mellerudsbostäder och en veckolya där på 27 kvadratmeter.”
”Hade avtalat med Arne på Torsby taxi om en körning till gränsen, ca 4 mil a´ 500 kr, ok! Det var förresten hans fru som räddade mig ifjol.”
”Klockan blev halv åtta innan vi kunde dra på oss säckarna, Acke och jag. Tog vägen norrut mot Rottnemon i lugn takt. Varmt trots den sena kvällen. Rottnan var vacker och såg fiskrik ut när vi passerade bron. Fortsatte grusvägen i Norge.”
”Fortsatte sedan leden, brant uppför precis längs med riksgränsen på en gammal körväg till gården Leikåsen, där tog stigen vid rakt norrut. Lite blött här och var i den uthuggna gränsgatan. Vi tog en middagspaus vid riksröset på Metsigaberget, när solen dala i väster och småmygg attackerade. Trots att klockan var tio bet vi ihop och fortsatte leden mot några bebodda hus vid Bråten och vidare ner till Nyckelvattnet.”
”Fin skog sista kilometrarna men såg inte så mycket i skymningen. Hörde tranor och lom nere vid sjön. Vi tältade spartanskt ute på den första udden man passerade. En orre låg där och flög upp först efter vi gjort oss hemmastadda. Nästan mörkt när jag fick i det minsta koppar-röda skeddraget. Acke var på hugget och fisken med: fyra kast resulterade i en abborre och en liten öring. Somna gott då efter midnatt.”
Den andra etappen år 2012, från Charlottenberg i Värmland, fick abrupt avslutas efter endast fyra dagars vandring. Vädret var mer på min sida detta år men kroppen tog mer stryk. Försökte i efterhand utröna vad som gick fel och kom till följande slutsatser. I och med att jag initierade stegtävlingen på min arbetsplats som ett hälsoprojekt under våren så var jag ju tvungen att själv ligga i. Blev tyvärr för många mil på asfalt och annat hårt underlag. Där har vi grunden till att jag fick inflammerade senor/leder och senare så kallad hälsporre som följd.
Det blev sedan inte bättre av att gå med svarta Lundhags kängor i de första dagarnas värme på relativt hårda vägar. Varma svettiga fötter är en perfekt grund för skavsår och med sulor som inte var anpassade till mina höga fotvalv var ytterligare problem bara en tidsfråga. Så, väl hemma efter den korta etappen blev det att vila från vandring i sex månader, gjuta nya inläggssulor efter mina fötter (en typ för lätt och en för tyngre belastning) och träna vader och hälsenor genom exempelvis tåhävning.
Skavsår på axlar får också tillskrivas värmen. Med bara en svettig tunn tröja så skaver det ganska snabbt. Jag hade dessutom problem med att ryggsäckens bärremmar inte gick att justera som de var tänkta att fungera, ett fabrikationsfel som tillverkaren Klättermusen inte tänkt på när den relativt lilla säcken belastas med minst 20 kg.
Finnskogsleden, i spåren efter de finska invandrarna och deras röjningar av ny mark i gränstrakternas obygd, var dock en intressant upplevelse och erfarenhet. För det mesta en välmärkt led, med lite avstickare i Norge. Solket i bägaren blev tyvärr att se hur kalhyggena blev allt större ju längre norrut jag kom. Detta påverkade inte bara vägval, utan även fysik och humör som ni kanske förstått.
Tankar om landsbygd
Funderar lite kring hur landsbygden utvecklats, eller snarare avvecklats. Skillnaderna mellan de glest bebyggda gränstrakterna och de mindre samhällena med tillgång till någon form av samhällsservice. kanske också lite mer subjektivt om det ser annorlunda ut hos vår västliga granne Norge. När man gått en bra bit längs gränsen blir det ändå påtagligt att den finns med gulmålade riksrösen och röjda raka linjer i skogen. Men gårdar vid gränsen är ofta sammankopplade via gamla leder, körvägar eller nya skogsvägar för skogshuggning.
Man kan skönja det historiska perspektivet, där gårdarna på ömse sidor var mer beroende av varandra än av den egna staten. Varken den fysiska eller språkliga gränsen utgjorde något hinder. Vattendrag, sjöar och gårdar har samma språktradition, mycket sprunget ur hur markerna nyttjades och av vem. En beskrivning av vilka resurser som stod till buds långt från närmsta dagligvaruhandel. Hur många Abborrtjärnar eller Fisklöstjärnar som finns vore intressant att ta reda på.
Det svenska arvet i dessa trakter, under etapp 1 och 2, finns där i form av bevarade sätergårdar och finngårdar. Den svenska modellen syns vara att göra om dem till avskilda reservat, som besöksmål för historieintresserade och ett arv att vårda av ideella lokalpatrioter. Det blir liksom öar i ett landskap där marken runt ängarna för djur på skogsbete, omvandlats till produktion av timmer och pappersmassa. Enstaka boplatser, blir ett kulturminne med en liten plakett som endast talar om att någon röjt och bott här.
Utan att ha sett tillräckligt mycket på den norska sidan så värnar man två saker. De gamla, historiskt viktiga lederna, vill man hålla vid liv. De berättar om pilgrimsfärder och smuggelvägar under 2:a världskriget, där informationsutbytet mellan länderna var heta nyheter även om det gått veckor mellan besöken. Stugor och gårdar hålls vid liv, arv förvaltas, om än bara som fritidsboenden ibland. Detta, mycket tack vare att det fortfarande finns körbara vägar som underhålls, inte bara för skogsbruket.
”Sitter på en sten och inväntar taxi. Hur kunde det bli så?!”
”Vaknade tidigt i morse efter en orolig natt, Acke vände sig också och for runt. Nattens blåst kom av sig och vi badade i sol. Natten var ömsom kall och varm.”
”Fick panik när jag skulle ut på morgontoalett. Högerfoten smärta så att det inte gick att stödja på den, fan! Hoppa runt som en krympling och fixade en vällingfrukost. Härlig morgon annars, men lite kylig NO-vind. Tryckte desperat i mig Panodil och meddelst en torr käpp tog jag steg för steg ut till skogsvägen sydost om sjön. Inte ens en skriande lom eller hojtande tranor fick mig att må bättre.”
”Dagen var fin liksom skogsvägen, inga grova stenar utan plana gamla inkörda skogsvägar.”
”Passerade ett par hus hus på höjderna i norr, där två tranor betade i en grönskande sluttning”
”Hittade lite vatten i en bäck från berget och tittade över mina fötter igen. Tejpade om lite och la på fler plåster. Gav upp kängorna för att känna efter om sandalerna fungerade bättre. Hjälpte inte mycket, det gick inte att belasta högerfoten utan smärtor.”
”Långsamt, mycket långsamt, tog vi oss ner mot väg 239 (mot Lekvattnet och Torsby). Någon enstaka orre lyfte längs vägen. Tidig morgon var det, med fart på orrspelet. Tråkigt att behöva ge upp, nu när skog och terräng känns så bra.”
”Ringde sjukvårdsupplysningen (dvs Mette) när täckningen började bli bättre. Fick domen – hälsporre på grund av långvarig överbelastning av senorna med kalkavlagring och inflammation som följd! Klar pensionärsåkomma i mina öron. Blev ett väldigt ringande för att kolla alternativ hemfärd. Buss skulle gå från Vittjärn 14.20, via Lekvattnet till Torsby. Men eftersom det var dryga halvmilen dit och dagens 5 km hittils tagit över tre timmar, så…”
Längs vägen; Spillning av varg, som ätit ben, eller?
”Lyckades istället få tag på en Taxi i Önneby, som förvisso var på väg åt Hagfors, men kunde plocka upp mig vid stora vägen 14.30 för transport till Torsby och ett ombokat tåg 16.10. Tog en lunchfika så länge och hoppades på det bästa. Bytte till en ”fintröja” (en obegagnad T-tröja) och nyttjade Ackes vattenskål för att tvätta av mig det värsta i ansiktet. Taxin kom nästan på minuten. Tog sedan bara en knapp halvtimme ner till Torsby för 350 kr (+50 kr i dricks då Acke la sig på baksätet).”
”Invänta tåg nr 1 till Kil, vänta 1,5 timme, sen till Öxnered, 1 timmes väntan, sen Uddevalla och 20 minuters väntan och till sist Håbybussen, som körde in överallt, till Strömstad 1 timme 40 minuter senare. Mette var uppe sent för att hämta mig. Efter allt stillasittande var det ännu värre att gå på höger fot. Skönt att vara hemma, men tråkigt när inte kropp och utrustning går ihop. Tog av alla plåster och bandage på fötter och axlar (totalt 9 st), en lång dusch och ner bland svala lakan.”
”Väckning 06.00 för att komma fram till målet, Mossvattensjön, rekognoserad via satellitfoto (hoppas för tusan att det inte bara är en mosse). Dagen var mer gråmulen och svalare, vinden fläktade gott. Första biten var en fin stig, dessutom utförsbacke hela vägen ner till Mitandersfors. Heja på ett par, annars ett stillsamt gammalt brukssamhälle med damm, vattenränna i trä och en värdig vit bruksvilla.”
På stenen, ”Mitandersfors, anlades år 1841 av John Mitander”
”Finnskogsleden vek av i brant stigning hela vägen upp till Bengtstorp, där småhuggning pågick längs vägen. Gården syntes öde och förfallen. Leden var 2-filig hela vägen över berget, mest tvåhjulingsspår men ledkryssen tydde på att snöskoter var vanligast vintertid.”
”Efter morgonens tabberas på allt vatten vi hade kvar (8 dl), var både Acke och jag törstiga. Hitta till slut ett litet vattenflöde från ingenstans som korsade leden på nervägen. Ny stigning mot det gamla finnstället Kösstorp. Idag ett stenröse och en källare i slänten, med vindfäller inpå stugknuten och ett hygge som utsikt, precis som gårdagskvällens nattlogi.”
”Leden snirkla sig sedan framåt, ner mot nästa grusväg vid Lomsjön. Vis av gårdagen blev det många dricka- och godispauser. En annan orsak var också de alltmer skamfilade fötterna. Värst är en vidrig värk under höger häl så fort den belastas, det vill säga i stort sett konstant! Vet inte vad som skett, men inga blåsor är det.”
”Passerade ett nyrenoverat vackert Lomstorp. Inga lommar utan endast ett par kanadagäss. På P-platsen fanns mycket information om naturreservatet Ritaberg, ett par km stigning bara. ”
”Leden var vältrampad och för att vara måndag var platsen välbesökt, trots att husen var stängda. Två herrar var dock inne och tittade till rökstugan, men låste efter sig. Solen började titta fram, så jag bytte om, torka kläder och käka lunch. Plåstra om fötter igen. Vänster ankel såg inte rolig ut och axeln hade ännu större skav nu. Men värre blev det med hälen, som knappt gick att sätta ned.”
”Ett par finlandsättlingar dök upp i syfte att studera sina förfäders vedermödor. Jag njöt mest av de öppna ängarna, örtprakten och annorlunda lösningar på husbygge i timmer. Samt ett fantastiskt källvatten som stod högt i brunnen mellan husen.”
”Trampade på och stöna mot Kissalamp, inte fullt så vackert! Enligt skylt i Mitandersfors skulle det vara 11 km hit längs leden. Följde sedan en dålig stig, i början kryssad och snitslad men tappade den efter den första myren. Hitta röset RR78, dit den skulle gå.”
”Nu fanns ingen mer led att tillgå förutom den röjda gränsgatan, som åtminstone gick spikrakt, förutom någon mindre myr som fick rundas ibland.”
”Från Kronhallsröset gick en stig in i Norge. Tydligen en högstapunkt, med stämpel och allt. Råbergstjärnet måste rundas österom, hamnade i jobbig terräng och sjönk ibland ner till knäna genom mjuk mossa, mellan stenar. Vanskligt, men det gick. Hargesbäcken var fin, men Acke ratade drickat.”
”Pinade mig sista biten utför längs norska och svenska hyggeskanter. Belöningen kom när vi kommit längst ut på gränsudden i Mossvattensjön. Gles tallskog och fin tältplats. Lite kallt i blåsten (nordlig) och helmulet igen. Därav den knaggliga handstilen i dagboken, då jag trots ombyte frös, men tältet väntar snart. Förresten så tog det oss över 10 timmar idag, med ett par timmars stopp på Ritasberg.”
”Hann med ett litet fisketest i sjön, totalt tre abborrar tog nära land, men storleken blir ingen imponerad av. Några holländare hade lekt Robinsson och byggt ett vindskydd/hus på uddens västra sida. Gjort av torrfuror med gammal bark och granris på taket, mossa till säng. Glest så det förslog, men jag lämnade ett uppmuntrande meddelande i deras loggbok (det enda!).”
”Sov som en stock hela natten. Acke, vid min fotända, var lite orolig under natten och flyttade sig hit och dit. Lite för varm kanske eller så lystra han till skogsfågel och älg. Jag vaknade till ett par gånger av att gårdagskvällens surr av mygg och morkulla, blivit avlöst av en hel symfoni av tävlande manliga tättingar. Kändes som att vara instängd i en zoo-affär med alla burfåglar lösa.”
”Vi drog oss mot 7-tiden, bara 12 grad C i tältet och några grader svalare ute. Lugnt och klart annars. Lite bättre aptit, så gröten med kanel och socker slank ner snabbt, på det ett par mackor med te. Packpåsen höll tätt under natten och vattnet var kallt och humusfriskt. Packade ihop lägret och drog norrut vid 9-tiden.”
”En finnskogsled som mestadels gick i gammal högrest granskog, bra stig och inte alltför mycket sten. Var strax över berget och passera bron i Håvilsrud, glest spridda gårdar på ömse sidor en stilla Jösseälv. På grusvägar med skugga gick leden innan den vek av norröver igen och uppåt. Dagens orm var en lång kopparorm, död på grusvägen. En del saftiga stigningar sög musten ur bena och axlarna började skava. Tankade och drack vatten där det porlade och var svalt. Hjälpte föga kände vi när vi kom ut på ett stekhet hygge.”
”Tog av från leden efter Tomtatorpet. En fin gammal bruksväg, bitvis med gamla stenmurar, rann utför mot grusvägen till Vangen. Spridda fritidshus, de flesta med norska ägare syntes det som.”
”Vid gränsbommen till Norge gick leden vidare utför, tvåfilig äldre skogsväg. Mycket trötta tankade vi vatten för lunch på norska sidan, precis innan vi korsade nästa gräsbevuxna skogsväg. Passerade nästan Lystjärnsröset och fortsatte längs gränsen till ännu ett grillhygge. Där tog bensin slut för min del och en skuggad gles tallskog fick bli räddningen på hygget.”
”Av med svampiga fötters omslag och en genomdränkt T-tröja. Hade tappat så mycket energi att jag knappt orkade tugga i mig nötgodiset. Körde på en tortellini-carbonara men efter halva var jag nästan kräkfärdig. Klarade bara inte attt få ner det, till Ackes stora förtjusning.”
”Det blev en lång middagsrast mitt på dagen, i skuggan mot en tall. Stekhett och luften står stilla. En norr-gök gol. Kunde inte låta bli att testa om det var en torr-gök. Nejdå, han kom närmare när jag härmade med uggle-metodens kupade nävar. Till slut satt han med utspärrade vingar i tallen intill, fräste och harklade sig så till den grad att en talltita anföll och tyckte att nu får det räcka med allt gapande.”
”Tog en kort skuggsiesta, som blev lång när jag somnade in och väcktes av ett par kacklande kanadagäss från en tjärn norr om mig. Lite vind nu, men fortfarande varmt. Dags för ett ryck när klockan närmat sig halv fyra.”
”Leden fortsatte att slingra sig norrut över hygget. Tröjan genomblöt på tio minuter, hoppas att skavsårsplåstret på höger axel håller. Passerade på bra stig Holmetjenn (på norsk sida). Såg enstaka fisk i ytan men annars mest tusentals skräddare på vattnet. Oxtjärnet var en typisk sumptjärn, där säkert många oxar gått ner sig.”
”Kom in på en mjuk skogsväg, sedan vek leden av med tydliga skyltar mot Skålsjön. Tankade lite ljummet mörkt vatten ur ån, vid en bro som en gång måste ha haft ett dämme, av resterna i ån att döma. Stigen fortsatte runt sjön, bitvis klippor och sten. En mild bris från SV och klockan närmade sig sex. Kvällsmat med söt soppa, kex, macka och mer vätska. Njöt i skuggan av en tall, varmt även utan tröja.”
”Kollade efter tältplats på stället, men det var knapert. Kvällen var ung, så jag beslutade att knalla vidare och leta nattlogi. Hittade ingen tältplats längs sjön. Vindskyddets plats var upptagen av tre eldande norska tonårstjejer med kastspö. Leden vek av upp i berget, längs en liten bäck. Givetvis gick jag på i stigningen! Pusta var 50:e meter men kom till slut upp, genomblöt av svett.”
Hade siktat in mig på en liten bäck vid ett gammalt boställe. Av bäcken fanns inte mycket kvar. Den gick nu i ett hygge, med oljespill och lervatten. Gick dock att tälta vid bostället med hygget som granne.”
”Drog i mig lite te och två bitar choklad. Inget sug eller aptit. Slaggade in vid 22-tiden, när vinden började mojna och mygg o knott tog över. Hjälpte inte att Acke högg dem i luften!”
”Tro det eller ej, men gubben tar nya tag och fortsätter gränsgången norröver. Utgår från Charlottenberg central, där Acke och jag avslutade 27 maj 2011. Dålig start från Strömstad, inget tåg i Skee pga haveri dagen innan i Tanum. Ersättningsbuss som blev halvtimmen sen till Uddevalla. Fick boka om till buss mot Trollhättan och vidare mot Kil och målet med tåget, nästan två timmar senare än beräknat. Glömde dessutom favoritkepsen på bussen.”
”Omänskligt hett när vi startade genom ”stan”. Trots lite vind och bra med vätska under resan för oss båda, blev det tungt på asfalten ut ur staden. Vi fortsatte grusvägen norrut mot Vålängen. Svängde av vid Långbråten, in mot en rätt lerig traktorväg. Passerade ett flertal hästgårdar i södra Ämterud för att hamna på asfalten igen till krysset vid norra Ämterud.”
”Tog skogsvägen norrut mot gränsen, i början stenig men mer lättgången högre upp. Dåligt med vatten. Först efter övergången till Björklidshöjden fann jag strömmande vatten som var drickbart. Laddade med lite nötblandning. Fläskpannkakorna jag haft med på tåget hade sedan länge sjunkit undan.”
”Stigningen upp i Svandalen blev het och förstadagsjobbig. Knäa flera gånger innan vi kunde vila och dricka på gränskammen. Blå-orange markering på Finnskogsleden bort mot riksröse 68A, därefter blå i Sverige och orange i Norge.”
”Timmen började bli sen så vi tog en bit mat vid röset, innan myggen blev för ettriga. Gick bra annars, så länge man gick. Fin stig fortsatte sen in i Norge mot Billa. Fick se både skogsfågel, en älg och en död huggorm.”
”Korsade ån Billan vid gränsen. En större å med flodkräfta. Fann en fin rastplats vid bron, men lite för nära bondgården tyckte jag. Vattnet var dessutom ljummet, kom från öppna våtmarker.”
”På svenska sidan gick stigen genom mytisk granskog i kvällsljus med svärmande insekter. Fin stig ner till vägen, mot Klättjärnet. Kollade tältmöjligheter vid sjöns syd, väst och norrsida (i öster stugor). Tyvärr alldeles för sumpigt och risig skog.”
”Blev en nödlösning första dagen. Hitta en gräsplätt, 250 m från skogsvägen vid sjöns norra ände, där leden vek av norrut igen. Längs vägen fanns ett litet färskvattenflöde. Fyllde upp den nya 4-liters packpåsen, så får vi se om det är något kvar till frukost.”
”Klockan hade närmat sig halv tio så det blev inget te med mygg, utan en varm skrivstund i tältet. SMS till Mette med dagens resultat på stegräknaren, ca 26 000 steg, så jag har nog tillryggalagt ca 1,5 mil.” (Anmärkning. Stegräknare för en utmaning på jobbet att tillsammans tillryggalägga sträckan motsvarande Tanum-Katmandu, ett hälsoprojekt i kommunen.)
Den första etappen, från gränsbron vid Vassbotten i Bohuslän till gränshandelsstaden Charlottenberg i Värmland, gick som planerat på 14 dagar. Maj månad var kylig på vägen norröver, men snön var åtminstone borta. Ett mycket omväxlande väder, med dagar av ihållande regn men också fina klara dagar med hög luft. Mina vägval gick i stort sett enligt plan, lite missar i tät skog utan kompass och stigar som vuxit igen eller försvunnit på nya kalhyggen.
Det blev flera dagar i Norge för att komma runt större sjöar som exempelvis Stora Le i Dalsland. Men det gjorde samtidigt att man kunde iaktta hur landsbygden såg ut på båda sidor om gränsen. Mer om det efter nästa etapp som startade i slutet av maj 2012, men fick en oväntad vändning.
Jag brukar alltid göra en uppföljning direkt efter hur utrustningen fungerat. Dagboken är full av anteckningar, som jag inte tänker besvära er med. För den som är nyfiken går det bra att mejla. Det viktiga som tält, sovsäck, liggunderlag, gaskök och kläder fungerade bra. Saknade dock en större stekpanna för tillagning av fisk, samt en komprimerbar vattenbehållare när det var långt till vatten. Min ryggsäck från Klättermusen hade tyvärr en irriterande något undermålig låsning av axelremmarna.
Tankar om skog
Vad är skog egentligen? En ogenomtränglig trä- och lövmassa med osorterade stenar och stockar på marken. Pelarsalar av grenlösa, raka furor som bildar ett grönt tak över magra rishedar. Granar som står så tätt att marken under är i ständig skugga, helt brun utan grönska. Ett kalhygge eller en föryngringsyta, en plantering eller ett gömställe för småvilt och skafferi för klövdjur.
Skogen är stor, mycket stor, ja mycket större än man faktiskt tror. En resurs för alla om den brukas långsiktigt och hållbart. Virke, massa och energi behöver inte stå i konflikt med den naturliga värdestegringen. Bär, jakt, friluftsliv skapar mervärdet som lättare kan motivera värdigt och skonsamt skogsbruk, där skydd av rödlistade arter för framtida behov blir mer lättförklarligt.
Att vistas i skogen är en trygghet. Den omfamnar en, ger skydd mot vind, regn och snö. Den skapar vattnet, behandlar det varsamt och renar det om så behövs. Den syresätter min strävan framåt och ger svalka de hetaste sommartimmarna. Den är både bäverns och mitt redskap för att klara sig i nöd, vare sig det är öring som skall grillas eller tältstänger som gått av.
Men mest av allt är skogen rogivande. Aldrig helt tyst, vatten och djurliv, vind i grenar och träd. Och om det skulle vara näst intill tyst en mörk kväll så hör man sig själv, inifrån och ut. Tankar flyger lätt i skogen. Om det beror på den mängd gröna nyanser som ständigt omfamnar en eller den ständiga variationen av former, en innovationsdjungel utan raka linjer och hörn med räta vinklar. Jag vet inte, men där trivs jag.
”Vaknade ett par gånger under natten av att det tog i ordentligt med regnandet igen. Det som såg så lovande ut det sista på kvällen igår. Ingen tanke på att gå upp när larmet gick. Försökte vänta ut dropparna men fick göra första manövern i regn. Ut med stackars Acke, klä mig färdigt, tömma tältet i säcken och plocka fram ingredienserna till grötfrukosten. Snabbt avklarad gröt när den späddes med regnvatten. Acke titta på de sista smulorna och åt andäktigt varje bit. Han såg riktigt håglös ut idag före start, men när vi väl var på marsch så steg svansen i vädret och han försvann 50 meter framåt.”
”Jag hade redan skippat de gamla planerna att gå till Eda och sedan Charlottenberg. Det blev kyrkleden till Värmlands Klondyke, Charlottenberg direkt.”
”Passerade först Ördalen, ett torpställe i en brant sluttning mot öster, omgärdat av grov gran idag. Några röjda gröna plättar syntes längs vägen och ett gammalt grått timmerhus utan ytterdörr. Även dikade marker fanns, skogsbevuxna idag.”
”Första delen av leden och en bit förbi Lässerud gick genom en fin terräng, goda vägval, oftast i kanter på hyggen bara. Härigenom fick man också lite vyer över landskapet och såg berg, gårdar och sjöar i fjärran.”
”Ute på udden i Asketjärnet hade man nyligen snickrat ihop ett vindskydd med eldstad och sittplatser. Dessutom fanns en intressant lösning för övernattning. Denna var utformad med vanligt ryggåstak, typ två motstående rum med en gång därimellan. Skyddat mot vind men mörkt och kallt.”
”Blöta och frusna som vi var kände vi inte för ett stopp redan, även om fiskechanserna såg goda ut. Det enda störande momentet var landsvägen som dånade längs södra sidan av sjön. Återigen gjorde leden en kraftig stigning för att sen bära brant utför, denna gång till den lilla idyllen Lässerud. Sedan rakt upp till Igeltjärnet, men där gick det knappt att komma åt kokvatten pga vattensjuka mossmyrkanter. Vi knatade vidare mot Bjarnerud och tog lunchpaus i en glänta vid bron nedströms dammen. Laddade om med dubbla soppor, salamikex, dricka och torkat kött (Acke fick lite extra salami).”
”Behövde sen inte gena över till nästa skogsväg och dess vändplan ty en tydlig stig gick rätt på den från Stora Mörttjärnet. Traska sedan vägen ner, utförsbacke med små backkrön. När jag vid ett tillfälle, för en gångs skull, lyfte blicken en längre stund, hade jag turen att få se en räv komma över vägkrönet rakt emot oss, så också Acke! Vi stanna till båda två ett par sekunder, men så vände räven och försvann. Acke fick ragg under packväskorna och i nacke, hals och huvud sköt upp som en giraff. Ryckte i hela han innan jag fick stopp, läcker böna!?”
”Tänkte gena genom skogen över Delebäcken, tappa bort oss i granplanteringar, försökte gena tillbaka till vägen och hamna i ett bergsstup med vägen inom synhåll. Genomblöta, sura och svärande över dumheten – eller var det fel på kartan igen!? Gick ut på asfaltväg en kort bit, därefter norrut via den fina gården Tälle. Språka lite med värmlandsparet som hade stället med ett par hästar och Wilma, en gul labrador som Acke blev störtförälskad i, men tyvärr avvisad. De berätta att bl.a. om att det fanns hjort numera vilt i dessa trakter. Tyvärr gick de, enligt utsago, hårt åt granarna, åt upp barken tydligen.”
”Traska så småningom in i staden och möttes av ljud, folk, bilar och ett jätteköpcentra. Här bakom Statoil låg min inkvartering, nämligen campingen. Eftersom regnet inte gav sig så blev lösningen en tvåbäddsstuga för 300 kr, men det var det värt! Tog långdusch med 1-kronor. Håret blev inte sig likt, stod åt alla håll efter schamposchocken. Vred på full värme och riggade kängorna i fönstret upp-och-ner över el-elementet. Tog en bit mat på värdshuset och handlade middag till Acke, samt frukost och färdkost inför morgondagens långa tågresa.”
”Charlottenberg måste vara mest känt för sina rondeller, där den stora sporten är att köra järnet med uppställd kärra, ju fler varv och mer väsen desto bättre…..”
”En underbar försommarmorgon, sol och helt stilla. Gosa oss och småpyssla före avfärd österut mot Charlottenberg. En natt kvar i skogen, men rutten för dagen är inte riktigt färdiginprickad på de gröna kartbladen.”
”Vi rullade på utför idag, för att nå den lite större gränssjön Tannsjön, väg hela vägen.”
Börjar närma oss bebyggda trakter
”Stoppa till vid stranden, norr om gården Mörkerud, som i bästa fall fungera som sommarställe fortfarande. Dock hade man förfulat miljön runtomkring genom två riktigt risiga hyggen. En sjö med känsla av fiskrik norrlandsmodell. Så var dock ej fallet den lilla stund vi testade spöet. Vattnet gick dock att dricka. Såg överhuvudtaget få hus runt sjön, på kartan bara elva stycken. På den norska sidan det dubbla på betydligt kortare landremsa längs sjön.”
”Fortsatte stigen fram till Tullen, en liten kraftverksstation med två dammar.”
”Fortsatte vägen ner till det lilla sovande samhället Sundshagfors. Konstatera att danskväll med knytkalas var det enda på anslagstavlan, bakom den sedan nedlagda lanthandeln i modern eternit.”
”Gick ner till sundet mellan sjöarna för ett fikastopp. Acke badade efter pinnar, men var mer sugen på de närgångna kanadagässen.”
”I nästa korsning tog vi en liten koll på hur den rödmarkerade pilgrimsleden på kartan såg ut. Den var faktiskt rödmarkerad i verkligheten också, en stig och ingen väg som det syntes. Vi fortsatte istället norrut och tog av österut på en skogsväg, mitt för en get- och hästhage. Ryckte i Acke när han fick syn på den prydligt hornklädda bocken.”
”Kom ner i en hästhage på andra sidan i Knupperud. Dock inga hästar, utan ytterligare ett ödehus. En tupp i granngården tydde på liv liksom en norskregistrerad militärjeep. Gick över bron mot Helgesjön och följde bäcken på andra sidan. Fyra mer eller mindre öde hus längs vägen, ett risigt båthus nere vid sjön samt en uppställd husvagn med rastplatsbord och stolar. Sorgligt ställe kändes det som.”
”Fann dock stigen upp i berget österut. Gick först rakt norrut i 100 meter, för att sen börja i kanten på hygget, markerad med gul-röda papperssnitslar. Snitslarna fortsatte hela vägen upp till det pyttelilla Fräsebäckstjärnet, en saftig stigning på en gammal anlagd väg som det syntes. Orsak? På en plats där bäcken delade sig var det tydliga raka kanaler grävda i den gröna björnmossan. Nu ganska stor granskog, då på den tiden kanske sommarbete?”
Nyfiken nötskrika
”I ganska lättgången terräng gick jag sedan rakt söderut på kompass längs med en klåva mellan höjder ner till nästa skogsväg.”
”Följde Stendalsbäcken ner till den större skogsbilvägen och vek av norrut till den högt belägna Fjällsjön (212 m ö h). Kantad av branta sidor och stugor i skogarna lite här och var. Fiskesjö kanske? Hittade en smal udde med en stor sten längst ut, på västra sidan av viken. Gick med nöd att få upp tältet på en bädd av ljung. En gammal eldstad fanns här med.”
Bäverhydda
”Som många andra sjöar här med branta sidor kantades denna också av stora träd som låg i vattnet, vind och bäver orsaken. Vi gjorde efter lite mat, ett tappert försök i duggregnet längs med västra sidan, tills det branta berget stoppade oss resolut. Inte heller från våra fina udde med vatten på ömse sidor stod fiskelyckan att finna.”
”Skrev av mig i frustration över detta Fjällvatten, medan Acke deppade i den duggregnsljumma ljungen. När regnet försvann satte vi en liten kaffebrasa, bara för stämningen och kvällsbilderna. Fick några fantastiska speglingar mot berg och gamla träd. Ställde klockan på väckning 05.00. Kyrkleden i morgon 2-2,5 mil till civilisationen.”
”Småkylig natt vid sjön. Somna om så gott när det blev lite varmare och kom upp först vid 8-tiden. Åt en rejäl frukost idag och var precis färdiga att gå när en bil hade kört ner vid bron. Vi smög oss iväg innan det började ställas frågor om fiske och fiskekort.”
”Vägen fortsatte en liten bit längs med sjön. Där den slutade satt en blå plastsnitsel som markerade början på en röjd smal stig. Den genade över berget, förbi norra sidan av Västra Abborrtjärnet och ner på en skogsvägstump, som ledde ner på en annan som ledde österut.”
”Vi gjorde en liten avstickare till sjön Navaren, en tjärn som bävern som bävern någonstans lyckats täppa till utloppet, för vattennivån var hög med färska bävergnag här och var. Överhuvudtaget verkar bävern vara väl spridd, eller har varit, i de flesta småtjärnar och sjöar. Inte så lämpligt ur fiskesynpunkt, då stränderna blev sanka.”
”Traskade vidare norrut till Stuttjärnet, med ett par fina timrade småstugor i dess norra ände. Vägen var delvis tråkig, med långa raka motlut, men efter Strötjärnet följde den åter Långebäcken och riksgränsen, som här inte var mer än 2-3 meter bred. Dock ett trevligt sällskap att vila ögon och öron på. Visst fanns det små djuphöljor och fint grus på botten mellan stenarna. Mer lekmiljö för öring än näringsställe kanske.”
”På Ulvebergen fann vi en stuga där man från vägen bara såg en murad stenskorsten. Såg ut som den växte rätt ur berget, men i slänten, med berget i ryggen, hade man timrat en ny stuga med torvtak.”
”Fortsatte vägen mot Horntjärnet och vek sedan av på nästa upp till Sticktjärnet. En fiskarstig föäljde sydvästsidan men löstes upp efter halva sjön. Längst in i sjön på norra stranden fanns en nyuppförd (2009) åttkantig stuga, med eldstad i mitten och renfällar, gissningsvis för vinterfiske då det inte fanns upptrampad stig fram.”
”Tog kompass norrut till Bunästjärnet, ursprungligen tänkt som natthärbärge. Såg fin ut ur fiskesynpunkt, men på vår sida var det mest brant blockterräng. Provkastade utan att känna något ryck i veven. Tog oss över bäcken i skogskanten och gick över myren till skogsvägen på andra sidan. Stakade på med käppen i ett svep till den östra Graventjärnen och tälta på dess kulle på sydsidan.”
Djupa vattensamlingar efter skogsskördare
”Klarnade upp mer och mer, i kvällssolen mellan furorna blev blev det riktigt varmt och skönt, som det kändes för första gången på denna tur. Vi laddade om med Tortellini. Tog en kombinerad foto- och fisketur när solen började dala. Den lilla tjärnen nedanför var nästan spegelblank, och vi såg ett vak vid land längst in i viken i väster.”
”Med risk för att sjunka igenom flytmyrarna som kantade vattnet, smög vi oss, det vill säga jag, ut. Testa både spinnare och skeddrag. Först efter ett bra tag så högg något efter ena flugan, men det var allt. Rätt så djupt, ca 1 meter i myrkanten och fisken jagade säkert under detta gungande myrtäcke.”
”Vi gick istället över till den större sjön, sammanbunden med en smal vattensträng genom myren. Vinden låg på här, men på tredje landnära kastet högg det på den lilla mörka förstaflugan. Typiskt så satte sig draget i en stam på botten. Kunde se öringen på 25 cm dingla i flugan när linan brast, på rätt sida. Tappade drag och en fluga, men den svarta öringen med stora röda prickar kom iland. Lyckades kasta bort ett drag till i ivern, på samma gren. Laddade om med en röd salamander, vilket fick ytterligare en att hugga, på draget faktiskt. Nöjde oss med detta och skred ”hemåt” i följe med årets första myggattack.”
LIV I FRI LUFT 