Spåren finns kvar där fortfarande på Attu Island, efter nästan 80 år, där Amerikas enda utdragna markstrid på egen mark utspelade sig under andra världskrigets slutskede mot Japan. Kommer mina barnbarnsbarn, på samma sätt titta på högupplösta satellitfoton över Europa år 2100 och undra över de märkliga markformationer som syns i det som är Ukraina idag och antagligen på många fler platser. Blir de förvånade eller bara helt oförstående inför den massiva insatsen i form av krigsmaterial och människoliv under mörka perioder av människans historia.

Ordet maktsfär, uttrycker för mig tydligt vad det handlar om. Att försvara de resurser man förfogar över eller utöka sina sfär fysiskt eller politiskt, för att bibehålla kontroll och välfärd. Vi beter oss inte så annorlunda nu som när vi en gång slutade vandra, stannade upp, odlade spannmål med möda och började lagra överskottet. För de som hade tillgångar, de andra utgjorde ett hot där vaktande styrkor behövde avlönas i preventivt syfte.

Med krympande resurser, ökad svält och migration, fortsätter kampen om det som finns kvar. Ingen vill få det sämre, men det är många som vill ha ett betydligt bättre liv. Som om det inte räckte, så finns klimathotet redan här. Mycket pessimistiskt tänker nog många. Realism om man tar till sig kunskapen, bara tidsbestämningen förblir osäker. Men jag skulle inte vilja vänta och se. De som förlitar sig på tro och hopp, skjuter över målet till efterkommande generationer. Deras dom över vår brist på handling blir inte nådig.

Attu Village – före, under och nutid efter andra världskriget

Rester av gamla befästningar runt Attu flygplats

---

Attu Island, västra Alaska, USA – Fritt lånat på internet