Snörök

Gammal kall snö rör sig lätt i vinden på myrarna, virvlar upp i vindbyar och dansar runt i luftiga piruetter. Över den frusna sjön får vinden fria tryglar, sveper först tätt över isen och skapar ständigt nya mönster där den möter det minsta motstånd. Den undflyende snön rör sig helt ologiskt, men saktar man ner förloppet med kamerans hjälp, känns vattnets rörelser i bäcken igen. På mindre än ett ögonblinkning försvinner horisonten i ett stoftmoln av finaste snöpuder. Det snöar fastän solen lyser igenom. Snöröken lägger en dimridå över landskapet. Jag vänder ryggen mot vinden, som renar och älgar gjort i årtusenden här. Bidar kort min tid och söker snabbt lä i skogskanten.

Slowstorm

Rogen – 1 februari 2024

Ömsning

Visst har man studerat gamla tallar och björkar, hur barken spricker upp för att ge plats för fortsatt växtkraft. Träden liksom öppnar upp sig, blottar sitt innersta och skapar ett mikrolandskap av höjder med dalgångar. Vårt eget åldrande ter sig till det yttre nästan likartat, fåror i ett mjukt böljande landskap. Vi kanske fortsätter växa mentalt, fyllda av livets erfarenhet men kroppen däremot drar ihop sig, liksom krymper och vår egen bark blir en för stor kostym, även om slitaget ersätts något med nya celler på ytan.

De unga björkarna verkar släppa loss sin ungdomliga yra, har mer bråttom att förnya sig och ta på sig nya vårkläder. En spänstig och formbar kropp med tunt sårbart skinn. Framtiden ligger fortfarande och väntar, med vänner runtomkring, stöd från de äldsta och skydd av släktingar. Bara ryktena om stuggästerna oroar, de som envisas med att elda björk för att det är så mysigt med en braskamin.

Musik: Benjamin Martins, Pure Potentiality

Rogen - 28 januari 2024

ART #41

Anpassning

Vatten och eld, översvämning och extremhetta. Vi måste anpassa oss, sägs det. En anpassning till en förändring som har orsakats av oss själva, där vi vet lösningen men inte förmår hantera genomförandet. Där vi som historiskt ”bidragit” mest till den sits vi sitter i tycker att alla skall förändra sina liv. Nu dammas ordet solidaritet fram ur gömmorna, när det passar.

Men alla kommer inte att ha råd att anpassa sig och de som har råd månar om sitt, bryr sig inte. Krasst uttryckt, det naturliga urvalet, skulle Darwin sagt. Så hur kommer vi då att må som individer, när det inte drabbar oss själva medan stora delar av världen runt oss tar emot smällarna. Vi kan ju alltid ta på skygglapparna och stirra tomt in i TV-rutans egenkonstruerade fiktiva underhållningsvärld. Snart kryper det dock under skinnet på oss alla, så det gäller att vara förberedd……

5 februari 2024