Kockholmen 1

Under året har jag lagt ut lite bilder och text om Kockholmen, utan att kanske mer förklara vad det är för en plats som ni sett detaljer från. Kackholmen, som det står på kartan, kallas och heter Kockholmen i folkmun men även officiellt idag från Länsstyrelsens sida, som är förvaltare idag. Halvön ingår i Kosterhavets nationalpark sedan bildandet år 2009, men har varit skyddat som naturreservat sedan 1981. Kockholmen ligger lättillgänglig, längst ut på Rossö, bara en dryg mil söder om Strömstad, välarrangerat med bilparkering, toalett etc.

En 2 km lång stig (se karta) leder genom halvön, huvudsakligen i s.k. kusttallskog av varierad form och storlek. Ön hyser också en del ädellövskog, huvudsakligen inplanterad, men också gran och en förutom de vanliga lövträden. Vill man se helheten får man klättra lite i berg och på klippor, balansera på sten längs stränderna eller halka omkring på mossiga klapperstensfält. Men mer om det i kommande inlägg.

Kungsleden 2009 – dag 10

Lördag 4 juli – Singis

”Väckning 06.00, gråmulet, +3 grader C och en isande nordanvind. Kändes som en transportsträcka ner till leden denna dag, speciellt som Hukejaure blev en sådan positiv överraskning.”

Trampa på de 2-3 första kilometrarna ner till bron. Leden ner genom Näsketvagge var svår att finna, gick på den ibland vid nåt enstaka röse, annars mest trampat av renklövar. Följde Rautasjåkkå och gick längs sjöarna. Alla utom den högst belägna hade is kvar. Lite lä och sol för första gången under dagen. Sjön var bråddjup så jag gjorde ett snabbtest med haspeln. Döm om min förvåning när en liten röding följde efter till land och tog när jag stoppa för att lyfta upp draget. Blek och mager stackare.

Gick vidare upp i passet och hitta en hylla i lä, där hela dalen låg framför fötterna på mig. Grönskan prunkade och blå streck ringla sig igenom hela vägen ner till Tjäktjajåkkå och samevistet i Singis. Njöt en välbehövlig fika i solen.”

”Brant nerförslöpa på norra kanten. Först en stupande snölega sedan lite småblöta och steniga partier. Hade gått att ta sig mer rakt ner i lågpunkten. Väl nere i dalen var det mycket lättgånget. Stora torra blomsterängar där allt verkade ha kommit i blom, bl.a. spiror, svarthö, gentiana, veronika, bräckor och massor av smörblommor o fjällsippor. Stigen sögs upp totalt av grönskan emellanåt.”

”Hörde en stenfalk varna i branten, längre ner mängder med bergfink och björktrast i branternas videsnår. Knöligt det sista före bron, stigen dela sig fyra gånger. Bron var rostig och delar av räcket var borta. Stenhelvete vid Singis samt mygg i snåren (och i stugan). Tog den gamla Abrahamssonstugan, med samma kupé som tidigare stugor. Känns nästan som hemma!”

Stugvärdar var ett ungt par från Kiruna med tre förskolebarn, som lekte skattjakt efter lördagsgodis. Fick lite fisketips. Sjöarna jag provade i förrgår skall ha stor fisk! Det finns en liten sjö (200-300 m) som jag passerade idag ca 2 km före bron. Nedströms älven vid öarna, finns några djuphöljor med fisk.”

Efter en middag på burkkalops inhandlat hos STF i Singis tog jag spöet för att prova ett av fisketipsen under kvällen. Tog mig nedströms längs den fint slingrande älven, grund för det mesta med mycket fin lera från glaciärernas jökelvatten. Hoppade fram mellan olika småöar i älven för att finna några bra ståndplatser i strömmarna. Jag hittade ingen fisk med blev istället funnen och uppvaktad av myggsvärmar i videsnåren längs med älvbrinken.

Morgondagen var en inplanerad stoppdag. Inte så mycket för vila utan för ett försök att ta sig upp på Kebnekaises topp, via den gamla leden västerifrån. Men, som jag konstaterade på dagbokens sista rad för dagen:

”Får avvakta vädret imorgon för att se om det blir fiske eller sydtoppen. Utlovat regnskurar tyvärr.”


Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.

Uppenbarelsen

Jag har sett ljuset! Nej, inte i den religiösa bemärkelsen, även om det var som en uppenbarelse när solen bröt igenom några korta ögonblick efter veckor med gråväder och regn på västkusten. Livslust, kraft och ivern att fota, allt kom på en och samma gång. Att det sedan drog in ett duggregn från sydväst över Svangens fyrplats spelade ingen roll. Inspirationspluggen har släppt.

Iögonfallande

Ibland blir objektet i sökaren iögonfallande i ordets verkliga betydelse, som bilden ovan på en bok som förlorat en gren och självläkt såret. Andra gånger ser man en sak i fotograferingsögonblicket, för att långt senare hitta tillbaka till bilden och finna en vilande säl på torra land, istället för frost på en grov tallrot. Hjärnan är fantastisk men naturen överglänser den med råge!

Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2002-12-26

Still black and white on Wednesdays

Kungsleden 2009 – dag 9

Fredag 3 juli – Vilodag vid Hukejaure

”Efter gårdagens strapatser med lite lösskinn på ena hälen kändes det skönt att ta ett beslut om att ligga kvar. Tidsschemat håller ändå med minst två stoppdagar kvar. Finnarnas väckare russla tidigt redan vid kl 5. Halvsov tills de gått men kunde inte somna om sen. Grant väder igen, nästan klart, +8-10 grader C och en NV vind som tilltog något under dagen (kall). Ulla drog iväg på en egen heldagstur, medan jag tog det lagom lugnt. Koka fiskarna från igår och käka fiskmackor till frukost. Ulla fick de benfria stjärtbitarna.”

Packa en ultralätt säck (kåsa, draglåda, chokladbit, nötter och Dextrosol) för en fiske- och fototur längs sjön. Tog först en titt i den fina torvkåtan som STF sköter. Gott skick för myskvällar, dock ingen bädd i. Däremot en död och väldigt uttorkad stenskvätta som låg på fönsterbrädan.

Gick tillbaka runt viken mot bäcken och den norra sidan av sjön. isflak drev in mot land i blåsten och nästan hela denna östra vik var nu öppen (och tillgänglig för fisk och fiskare!). Titta till den slitna renvaktarstugan och provkasta på udden, mellan flaken i motvind. Fortsatta i sakta mak längs sjökanten, över snöfält som smälte ner mot isvattnet och bäcken som gick att vada med en vinterkäpp i björk (lämnades som markering).”

”Kom in mot en lugnare vik och kasta tvärsöver från en gräsklädd udde. Botten syntes, ljus med omväxlande mörka fält av stora stenar. Några kast senare högg det på ordentligt långt ut. Följde lugnt in med draget men med fem meter kvar började cirkusen. Körde höger-vänster, kortrusning rakt ut, bakom sten och sen rätt in mot land. Hade ingen lust att tappa dagens första och kanske enda matfisk. Drog bromsen lite och fick i ett drag upp den i gräset. En skönhet på ca 45 cm, grant orange med vita fenkanter och prickar på sidorna. Inte så fet men vid sommarens slut säkert över kilot. pröva några kast till och på samma sätt, en till i samma storlek men något rundare fick gå tillbaka efter försiktig drillning så den kunde kroklossas i vattenytan. Magiskt är ordet jag får i huvudet!”

”Gick längst in i viken där det var lä bakom en högrest udde med stora block. La middagsfisken i påse i snön och njöt av ett otroligt ställe. Njöt friskt sjövatten och choklad, samt hann ifatt gårdagens dagboksskrivande. Tänkte prova lite från spetsen på udden innan det var dags för retur till en stugfika. Kasta först i lä och fick ytterligare två 45:or, ordentliga körare. En tog draget i droppet, för när jag hade räknat till tre och börja veva satt den redan på. Tyvärr så olyckligt i tungroten att den inte såg ut att klara sig återutsatt. Fiskmåsarnas rov istället.”

Jag fortsatte dagen med att fiska av de öppna vattnen mellan isflaken, där det stod fin röding i stort sett överallt. Huggsexan höll i sig ett bra tag, vinden gjorde de annars skygga rödingarna mer oförsiktiga. Samtliga kunde återutsättas snabbt i det kalla vattnet utan stress för fisken. Konstatera sedan i dagboken:

”Känslan att ha dragit nio rödingar i denna storlek var så otrolig. Samtidigt fick jag en deja vu, detta har jag antingen drömt eller fantiserat tidigare om. Bilderna är i alla fall som hämtade ur en film jag sett.”

Traskade hemåt i solgasset. Hittade resterna av en slagen fiskmås. Smög försiktigt förbi piplärkboet under en tuva vid stranden som jag fota snabbt, då hon låg på ägg. Sparsamt med växter, lite för tidigt för blomning och inte speciellt kalkrikt. Lummer sköt iväg ljusa årsskott överallt och kattfot, syror och måror sågs i tidig blom. Förutom fiskmås, stenskvätta och silvertärna höll ett par rödbenor till längs stranden.”

”Tog en fika och en kort tupplur sent på eftermiddagen. Vakna av att Ulla var tillbaka vid 17-tiden från sin dagsutflykt. Hon hade hittat kalla fågelägg från strand- eller ljungpipare. Körde igång middagen med röding, pasta och fiskcitronsås så magen bågnade. Kan kanske behövas inför morgondagens 2 mil till Singisstugorna. Blev lite tid över till fjäll- och fågelsnack med Ulla i väntan på fler vandrare, som aldrig dök upp. Hittills bara 10 gäster i detta rummet på en dryg vecka.”

Kvällen ägnades lite åt kartstudier inför morgondagen och reflektioner på turen fram till denna dag. En dryg vecka hade nu förflutet med väldigt omväxlande fjällmiljöer. Hittills i huvudsak kalfjäll, som är min passion, även om det bitvis på högre höjder har varit en hel del stenig terräng och ovanligt mycket snö kvar. Frihetskänslan är dock så påtaglig att både motluten och de kalla vaden snabbt glöms bort.

Mina gamla funderingar på att jobba som stugvärd åt STF fick nytt bränsle, speciellt efter trevliga stunder med de värdar jag träffat. Ulla, här i Hukejaure, är dock ett riktigt original. Hon är ursprungligen röntgensköterska från Göteborg, men tyckte det blev så långt att resa till norrbottensfjällen. Hon bytte jobb och flyttade till Östersund istället. Bor numera (2009) i Tärnaby efter pensioneringen och vandrar hela sommarsäsongen runt mellan olika STF-stugor. Då den vanliga gamla räven till stugvärd i Hukejaure blev akut sjuk, fick man tag på Ulla längs Kungsleden. Hon vandra dit och tog över jobbet tillsvidare, bara sådär! Detta trots att man numera inte får jobba som stugvärd när man blivit äldre. Frågade aldrig, men Ulla var då säkert mellan 70-75 år.


Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.